Fokustema
Krönika
Läs senare

Hatt på – och inte min favorit

Vi är framme! Har bytt stormen Dennis mot 26 grader i skuggan, solskyddsfaktor 32, mössa på för att skydda flinten samt mörka glajjor – allt för att passa in i ”Miami Heat”.
Av
Lukas Svedin
Upplåst för dig som är prenumerant
Mäktig logga ändå – både häst och palmer. Idag fortsätter VM-bloggen!

Jag ska villigt erkänna att jag har dålig koll på meriterna hos mina konkurrenter. Men några sticker ut. Barbara Aebischer, som tävlar för Schweiz. Ni vet, hon med Uza Josselyn som övervintrade hos Stig H Johansson på Stora Alby var väl egentligen den jag verkligen känner igen. Enligt rykten har hon dessutom med 1.100 segrar i bagaget. Det är ju mer än dubbelt så många lopp som jag har kört i livet…
Kisen från Argentina, Leonardo Agusti, har tydligen vunnit 1.350 lopp…men det stoppar förstås inte lite talang och ungdomlig entusiasm!

Här är mina kombattanter:

  • Andrea Fazekas, Ungern
  • David Drew, Kanada
  • Warren Rich, Nya Zeeland
  • Piet Van Pollaert, Belgien
  • Andrea Sallustio, Italien
  • Michel Vich Capo, Spanien
  • Thomas Royer, Österrike
  • Lars Munk, Danmark
  • Leonardo Agusti, Argentina
  • Barbara Aebischer, Schweiz
  • Joe Pennacchio, USA

Idag ska vi på galopp, Gulfstream Park, kanske inte min favorit bland en hästs gångarter, men coolt att få se nya platser och träffa nya människor. Många lopp imorgon på Pompano Park är förresten för passgångare…Jag kör tre ”pacers” i VM-serien på tisdag.

Ifjol höstas var vi ett gäng goda vänner som gjorde en superresa i USA, start i Nashville, via Lexington för att till slut landa i Delaware för att se legendariska passgångarloppet Little Brown Jug.

På vägen stoppade vi alltså i Lexington. Och vi tillbringade några morgonpass på The Red Mile där Mattias och Mikaela Melander snällt lånade ut hästar att motionera – men dessvärre ingen passgångare.
Att köra galopp är jag däremot välbekant med – så varför ska man inte lyckas i passgång?

Imorgon smäller det! Håll en tumme, tack!

 

Go west young man, go west!

Fokustema
Krönika
Läs senare

Galet besviken – sjukt häftigt!

Trots något oväntad svensk hjälp gick det inte vägen. För första gången kände jag galen tomhet efter en tävlingsdag.
Så kul och så trist på samma gång. Jag vill ställa mig sist i kön och köpa en ny biljett. Kan jag få åka en gång till?
Av
Lukas Svedin
Upplåst för dig som är prenumerant

Andra dagen av Amatör-VM bjöd på tre passgångare. Tre otroligt läckra individer och att köra passgångare var något av det häftigaste jag gjort. Lite ”guppigt” i låga tempon, men när de gled upp bakom startbilen och höjde farten – de bara flöt fram, perfekt i hand! Otroligt läckert.

Jag tycker att jag körde tre hyggliga lopp – tyvärr räckte det inte. Min bästa möjlighet gav min sämsta placering. Grållen JP Silver var definitvt värd ett bättre öde. Jag kom till ledningen och skulle köra där, problemet var dock att även dansken ville det med sin 27-oddsare. Och han hade både hörselkåpor och helstängt. Det blev dyrt för mig även om min häst var heroisk som knappt slagen femma. Dansken kom för sent till avslutningsmiddagen – sist i mål…

Trots att jag fick sällskap av en outrider – som var svenska – räckte det inte hela vägen.

4–0–2–5–3 var mina resultat från dessa VM-lopp. Det räckte till en sur åttondeplats. Jag är så galet besviken, men det kommer så klart lägga sig om några dagar. Man kan köra helt okey och ändå få något sämre resultat. Den här resan har utvecklat mig enormt. Nya möten med både människor och hästar som jag kommer ha med mig hela livet.

Och förresten så fick jag lite stöd från oväntat håll. Det visade sig att ”outridern” på Pompano den här kvällen var – svenska! Vilket för sig syntes i utsmyckningen av hästen, men det var skönt att ha någon att surra med inför start!

 

Visst, jag korsade Atlanten med målsättning om en guldmedalj. Men att få uppleva detta ihop med min pappa har varit helt enkelt magiskt.
Även om jag inte somnar med ett leende på läpparna ikväll så är jag helt säker på att jag vaknar med ett leende imorgon.

Jag är galet tävlingsinriktad under loppen, men det brukar släppa direkt efteråt. Jag är ändå glad att jag slapp dansken som bordsgranne på kvällens avslutningsmiddag. Det kunde blivit lite jobbig stämning…

Grattis till belgiske  Piet Van Pollaert som tog hem VM på målfoto före italienaren. Jag tar några extra dagar i Florida tillsammans med farsan.
Så ses vi på någon travbana längre fram i vår!

Jag tar farväl av en ny favoritbana – Pompano Park.
Fokustema
Krönika
Läs senare

I motvind lyfter draken!

”Kör invändigt i USA för man får alltid lucka!” Jo, tjena!
Vinnarhålet gjorde i alla fall inte skäl för namnet igår.
Av
Lukas Svedin
Upplåst för dig som är prenumerant

Ledaren och dödenshästen stannade i ungefär samma fart i båda loppen jag körde och då är man duktigt kall. En fjärdeplats (med segerkrafter sparade) och en oplacerad 68-oddsare gör att jag ligger absolut sist efter första dagen.

Men vi flosklar på lite och håller oss positiva á la Stig Viklund: ”Det är i motvind drakar lyfter”. Och egentligen är jag sjukt besviken på resultatet, men inte med styrningarna.  Och med tanke på hur läckert det var att köra på Pompano, så ser jag verkligen fram emot kvällen – jag har i alla fall inte gett upp.

Jag har tre uppsittningar idag: tre passgångare. Scarlet N Silk gör debut i ny regi. Det var det mest positiva omdöme Ola Lernå hittade om hästen. Nåväl, den har trots allt tjänat 2,5 millar och vunnit 31 lopp. Så helt iskallt kan det ju inte vara.

Nästa är JP Silver, grå, fem år och sto. Hon står – liksom jag – för ungdomlig entusiasm i det här sällskapet. Tror vi kan uträtta underverk tillsammans.

Tredje heter Always Be Lucy och gick en 1.10-tid i sitt senaste framträdande. Rekordet 1.09,6. Kan bli åka av här!

Även om Pompano kanske inte är som i sin glans dagar – då övervintrade ”alla” vid banan som dessutom hade ett fantastiskt tävlingsprogram. Bland annat vann ju Peace Corps och Stig H Johansson en BC-final här 1990. Nu är det vardagstrav som gäller – och det ofta. 126 tävlingsdagar den här säsongen! Alltså sisådär 30 dagar fler än min hemmabana Solvalla – och då är det säsong endast mellan november och maj! Älskar deras ödmjuka slogan: ”Winter Capital of Harness Racing”.

Idag blir det en båttur och sedan tävlingar på kvällen och sedan avslutande middag och prisceremoni. Och oavsett resultat – det här har varit fantastiskt häftigt. Farsan och jag träffade förresten en Elitloppsvinnare – hur trevlig som helst (det är han i mitten…) – Wally Hennessey!

Undertecknad, Wally Hennessey och farsan. En av oss har vunnit Elitloppet.

För er som gillar spänningen så drar tävlingarna igång även i natt 01.20 svensk tid. Ni hittar en länk till sändingen här.

 

Tack för det, USTA!

Fokustema
Krönika
Läs senare

Tack för det, USTA!

220. 2007. Tack för det USTA!
Av
Lukas Svedin
Upplåst för dig som är prenumerant

I de amerikanska programmen finns fantastiskt mycket information och jag gillar det. Ända tills Claes Freidenvall meddelade att även kuskarnas vikt finns med. I pounds…
1) Kollade vad ett pound står i.
2) Googlade omräkningstabell kilo till pounds.

220 är inte någon speciellt kul siffra att ståta med. Lyckligtvis visade det sig att US Trotting Association (USTA) avskaffade kuskvikter 2007 i programmet när de bytte datasystem. Det tackar jag ödmjukt för!

Dressen förresten. Svensk Travsport har uppenbarligen småproblem med sin verklighetsuppfattning. De ”Sverige-dressar” som finns uppsydda är säkert perfekta för Ulf Ohlsson. Men för en alltför ofta tröstätande amatör? Nej, det blev till att låna en dress av Solvalla amatörklubb, sy upp egna byxor, man måste ju i alla se snygg ut när man får chansen att säga att man tillhör ”Sweden National Team On Tour”…

Licensen fixad – till 23 maj. Kan bli längre Floridavistelse än planerat!

Alla kuskar i USA måste ha unik licens för varje delstat. En namnteckning och fingeravtryck (två gånger för varje finger…) krävdes, men nu är jag ”proffslicensierad” i Florida. Åtminstone till 23 maj. Så om jag inte kommer hem som förväntat vet ni var jag blivit anlitad som hyrkusk.

 

Redan i torsdags var startlistorna klara till kvällens VM-omgång. Två travare står på programmet för undertecknad. Inleder med elvaårige Kaffir Kemp (e. Angus Hall) som verkar ha knallform – och innerspår. Vet inte vad högerytter heter på engelska, men det är målsättningen att övriga ska spela i det här loppet.

Min andra kompis, Security Guard (e. Prayer I Am) i lopp fem är enligt mina ”vänner” på redaktionen lika chanslös som en sandförsäljare i Sahara. Men då har de å andra sidan inte mina knep när det kommer till försäljning…01:20 svensk tid rullar bilen. ATG sänder live från varenda avkrok i världen, men om jag förstått det rätt så inte de här loppen?! Nåväl, ni ställer klockan och surfar in på den här länken så är ni är med i matchen.

Farsan fick ta hand om efterrättbuffén på egen hand. Jag måste ju komma i dressen ikväll…

 

Vi börjar annars dagen med besök på Sunshine Meadows för att kolla in träningsanläggningen där bland annat Greenshoes lillebror Maverick ska synas i sömmarna. 1,1 millar kostade han i höstas. Dollar alltså. ”The Deck” är platsen där man hänger för att kika in ett par hundra travare (och passgångare) som trimmas för stordåd i grand circuit under året.

Glöm inte att ställa klockan!

 

Hatt på – och inte min favorit

Go west young man, go west!