Fokustema
Krönika
Läs senare

Heja Gunnar, heja Sverige!

Månlykke A.M. är världens bästa kallblod.
Svårare än så är det inte - under lördagen blev det fastställt.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Månlykke A.M. tog sin andra raka seger i Svenskt Mästerskap för kallblod. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Månlykke A.M. tog sin andra raka seger i Svenskt Mästerskap för kallblod. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

Odd Herakles kom till start med 20 raka segrar, fick ledningen och såg perfekt ut. Det fanns ingenting att anmärka på över huvudtaget kring elvaåringens rörelsemönster.
Odd Herakles gjorde ett bra lopp, det var ingen snack om den saken, men han förlorade mot en för bra häst.

Gunnar Melanders underbare Månlykke A.M. (e. Månprinsen A.M.) åt upp honom. Från utsidan; som om det vore en självklarhet.

– Det är så otroligt att få vara med om sådant här. Sådan hjärta och själ som de har hästarna… Det fanns inget annat än att göra på det här viset från ett grisspår, men… vi gjorde det. Vi gjorde det. Hästen är riktigt bra nu, sade Anna-Maria Öberg och fortsatte:
– Nu har vi haft tre ganska täta starter så vi får se hur vi gör nu.

Hela trav-Sverige hoppas att kretsen ska välja att gå för Elitkampen, men jag är skeptisk till om Gunnar Melander väljer att göra det.
Tidigare har inte tongångarna varit särskilt positiva kring ett sådant framträdande och frågan är om Månlykke A.M. har tillräckligt mycket fart i benen ännu för att kunna utmana Odd Herakles över korta häcken?

Oavsett vilket beslut Gunnar Melander kommer att ta så är jag övertygad om att det kommer vara det rätta.
Få har nämligen en sådan känsla och klarhet i vad hästarna är förmögna att prestera och ställas inför för utmaningar som hästkarlen Gunnar Melander.

Bättre i år?

Pasi Aikios Who’s Who (e. Maharajah) hade inga problem att vinna den andra deltävlingen av Paralympiatravet. Nu stämde det bra under vägen ska sägas även om han fick jobba utan rygg sista 600 meterna från tredje utvändigt, men tempot var hyggligt och Disco Volante (e. Scarlet Knight) såg ut att ligga på lite för tufft framme i tät.

Segern blev väldigt säker på 1.11,9a/2.140 meter och det känns verkligen som att Who’s Who tagit ett kliv till under vintern för intrycket i årets två segrar har varit hundraprocentigt.
– Det såg ut som Örjan bara väntade på upploppet. Det är ren glädje att all vinterträning som är gjord ger utdelning. Sakteliga närmar vi oss maxformen, sade Pasi Aikio.

Very Kronos (e. Ready Cash) spurtade ungefär som förväntat i sin comeback som tvåa och hör tveklöst hemma i Paralympiatravet han också.
– Valet jag hade idag var att antingen köra galopp eller fortsätta framåt. Idag hade han mer energi, men samtidigt är det fyra månader sedan han startade. Jag tycker uppförandet var femstjärnigt, men sen att han var lite väl framåt är inget som får mig att tappa nattsömn, sade Erik Adielsson.

Solvallaamatören Kevin Gondet hade en häftig eftermiddag med en dubbel. Den franskfödde, elvaårige valacken Accord Marjacq (e. Odeisis de Vandel) stod för en hejdundrande debut på svensk mark då han vann montéloppet i lag med Jonathan Carre på 1.12,1a/1.640 meter.

En tidsnotering som elithästarna ska kunna gå, men det noterbara här var att Accord Marjacq avslutade 1.09,8 sista 800 meterna och gick med bra fart över mål. Här har Kevin Gondet en riktigt kul häst även för de mer penningstinna sadelloppen under våren och sommaren.

Kul har han även med schweiziskan Fighter Lady (e. Origano Lap) som löste klass I-försöket från dödens i lag med Rikard N Skoglund på strålande 1.11,4a/1.640 meter! Kan hon rentav vara den snabbaste hästen född i Schweiz någonsin på den noteringen? Låt oss återkomma i ärendet!

Tre höjdpunkter i övrigt:

1 Men på den ovan nämnda tidsnoteringen var Fighter Lady ”bara” näst snabbast under tävlingsdagen. Cab Lane (e. Muscle Hill) löper nämligen upp till det han lovade som unghästhäst och Timo Nurmos häst vann silverförsöket på 1.10,8a/1.640 meter i lag med Per Lennartsson.

För att nå ikapp storebror Cyber Lane vad det gäller intjänade prispengar kvarstår drygt elva miljoner, men att Cab Lane ska kunna ta sig upp och bli en bra gulddivisionare känns i alla fall rimligt.

2 När Lars-Göran Söderberg tog sin första V75-seger på fyra år så togs den ”ordentligt”. Otroligosåfin (e. Pojke Kronos) dundrade hem bronsförsöket på 1.12,3a/2.140 meter trots att han varvade på underkant 1.11.
Söderberg övervägde inte för en sekund att göra livet enkelt för favoriten Moses (e. Pastor Stephen) och hade all täckning för sitt taktiska val.

Fuxen har inlett 2021 med fyra raka segrar och som han såg ut så han ingen enkel häst att besegra i finalen under Elitloppshelgen heller om han får spetsläge för Otroligosåfin har lyft flera klasser med några månaders extra träning innanför västen.

3 Mika Haapakangas har en råtalang i Gogobet Sisu (e. Googoo Gaagaa). Femåringen kunde kosta på sig en galopp i första kurvan av klass II-försöket, men ändå runda fältet och det trots att han fick tillbringa hela slutvarvet i tredjespår.
– Om vi tagit Special Promise och Mr Golden Quick upp till Guld så ska väl den här kunna gå till Platina, sade tränarsonen Veikko Haapakangas.

Ja, att detta är ett bättre grundämne råder ingen som helst tvivel om!

Fokustema
Krönika
Läs senare

Riordan håller världsklass

När alla skulle vara på topp var det bara en häst som gjorde sitt livs lopp.
Efter onsdagskvällens uppvisning av Aetos Kronos i Jubileumspokalen är det hög tid att börja fundera på hur vi ska placera in Jerry Riordan på en lista över världens bästa travtränare.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Jerry Riordan fortsätter att prenumerera på Grupp I-segrar. Foto Simon Hagen/Sulkysport
Jerry Riordan fortsätter att prenumerera på Grupp I-segrar. Foto Simon Hagen/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

Med ett sockrat förstapris till 1,5 miljon kronor har mer eller mindre alla nordiska travtränare ställt in siktet mot Jubileumspokalen sedan Anders Malmrot kungjorde prishöjningen.

Det är dit man siktat, det är årets lopp och det är då hästen ska tävla på topp. Det blir en lång resa innehållande förberedelser som ska sitta precis som man vill, hästarna ska tränas si och så, loppen ska falla rätt i kalendern och så ska det utmynna i en maxprestation onsdag den 18 augusti klockan 21:25.

Något som är betydligt lättare sagt än gjort. Något som ytterst få klarar av att hantera och finna rätt balans på.
Det handlar mycket om erfarenhet, men på gamla meriter kan ingen travtränare leva 2021. Fingertoppskänslan måste stämma och det är så otroligt små marginaler mellan fiasko och succé.

Jerry Riordan har en exceptionell känsla för att lyckas med den saken. Missförstå mig rätt; Don Fanucci Zet, Click Bait och Alrajah One som tog placeringarna bakom gjorde verkligen inga dåliga insatser utan stod för prestationer som räckt till seger i de flesta upplagor av Jubileumspokalen, men var inte nära.

Matchade rätt

Jerry Riordan hade lyckats bäst och har fått Aetos Kronos att fortsätta ta kliv även som femåring. Medan sju av de andra konkurrenterna i Jubileumspokalen ”gjorde vinter” så härdades Aetos Kronos på Vincennes och presterade.
Något som Riordan påpekade upprepade gånger efter gårdagens lopp varit en viktig detalj för att Aetos Kronos presterar på det vis han just nu gör.
– Ja, idag var han verkligen ”sharp”. Vi har haft det här loppet i sikte sedan han avslutade säsongen förra året. Visst, Aetos Kronos var med i Elitloppet i år också, men då var han inte toppad. Stryrkan och inställningen har han alltid haft och i år har han dessutom utvecklat aktionen, det konstaterade jag direkt när han kom från loppen på Vincennes. Nu fick alla se att han är startsnabb också, sade Jerry Riordan till Sulkysport under gårdagskvällen.

Bland de svenskfödda femåringarna har Aetos Kronos, Don Fanucci Zet, Hail Mary och Admiral As setts som en fyrling som stuckit ut.
Nu tog de två förstnämnda och distanserade sig från de andra och bildar någon form av egen A-grupp. Hail Mary är fjärran från att se ut som den häst han var motsvarande period i fjol och Admiral As fortsätter det gäcka för när de största prischeckarna ska skrivas ut.

Har jag räknat rätt ordnade Aetos Kronos Jerry Riordans 22:a Grupp I-seger under 2010-talet. Siffror som ytterst få kan matcha och därtill ska det tilläggas att han har hälften så många hästar i träning som flera av de andra mest framgångsrika tränarna i Sverige.
På lördag kan han fylla på med en ny då han har dubbla kort i E3-finalen för ston i form av Ain’t Misbehavin och Chatty Kronos.

Ingen blir väl förvånad om han fyller på med ytterligare en av bara farten?

Fokustema
Krönika
Läs senare

En kull utan tronpar

Att vårens treåringsmeriter nära nog är betydelselösa när det väl drar ihop sig för de stora loppen blev vi återigen påminda om under gårdagens E3-uttagningar.
Någon tydlig kung och drottning tycks alltjämt saknas och finalloppen känns som några av de mer öppna som skådats på länge.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Idomenio Sisu är en av två Petri Salmela-hästar i kvällens final av Norrlands Elitserie för treåringar. Foto: Mathias Hedlund/Sulkysport
Idomenio Sisu är en av två Petri Salmela-hästar i kvällens final av Norrlands Elitserie för treåringar. Foto: Mathias Hedlund/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

Vid en tillbakablick på historiken så säger den att finalen av den långa E3-finalen för hingstar och valacker ska utmynna i att någon av de mer betrodda hästarna vinner.
Faktum är att de senaste 17 upplagorna har vunnits av en häst som delat ut under tio gånger pengarna på ATG:s vinnarspel.

I stoklassen har det varit desto mer överraskningar. Bara under 2010-talet har sex vinnare gett över tio gånger pengarna. Skrällarna har verkligen duggat tätt. Det har varit möjligt att vinna finalen även om man inte vann sitt försök och det har gått att göra det från svåra utgångslägen.

Av söndagens kvallopp att döma blev jag inte så hemskt mycket klokare på hur finalerna nästkommande lördag på Färjestadtravet i Karlstad kommer att sluta.

Det går att inbilla sig att ”pojkarnas” klass ska vara så enkel så att Idomenio Sisu (e. Googoo Gaagaa) bara spårar hem loppet. Han vann på 1.11,9a/2.140 meter under gårdagen utan att verka tom. Vi pratar alltså en tidsnotering som blott är en tiondel från att tangera Aetos Kronos svenska rekord.

Blandade resultat med skoryck

Petri Salmela hade dock ”påställt” med barfota runt om för första gången och klingar den ”nyhetens behag-effekten” av en aning samtidigt som kvallopp likväl sätter sig aningen, aningen fel så är det inte alls givet att han levererar på högsta nivå på nytt.

Stoklassen känns som en enda stor röra. Utropstecknet var Red Lady Express (e. Readly Express) som likt Idomenio Sisu tävlade barfota runt om för första gången.
Det i lag med Björn Goop upp i vagnen gav minst sagt önskad effekt, men till finalen får den unge amatören Christian Persson se sig om efter en ny kusk då ”guldhjälmen” är upptagen med egentränade Bright Crystal (e. Muscle Hill).

Just skoryck var det flitigt av på Sundbyholmstravet. I E3-kvalen tävlade 33 av de 97 hästarna som kom till start barfota runt om.
Jörgen Westholm tillhörde skaran som satsade på barfotavägen, men fick minst sagt skral utdelning. Ninepoints Candy (e. S.J.’s Caviar) lyckades bäst med en tredjeplats i sitt försök för ston, men var inte tillräckligt högt seedad för att ta plats i finalen.
Fem av Westholms sex hästar tävlade barfota runt om, den sjätte barfota bak. Fyra av de fem som tävlade barfota runt om galopperade bort sig och gick lottlösa från kvalen.
Westholm hade inga kanonchanser på förhand, men självklart hade han hoppats på ett annat utfall under söndagseftermiddagen än vad som nu blev fallet.

Tung eftermiddag

Robert Bergh kunde förvisso räkna in två finalister i form av Mustang Racer (e. The Bank) och Mellby Joker (e. Muscle Hill), men hade totalt sett en tung dag på Sundbyholm.
Borups Victory (e. Googoo Gaagaa) gick inte alls att känna igen och åtta av Berghs elva hästar slutade sexa eller sämre i sina kvallopp.

Det är självklart så att jag ser fram emot nästa veckas finaler, men att dra för stora växlar såhär tidigt på säsongen känns inget annat än fel.

I nuläget tyder allt på att det kommer dröja tills långt in på höstkanten innan vi verkligen kunnat skönja vilja de absoluta topparna är i kullen födda 2018.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Vilken väg väljs?

Moni Vikings seger i Orebro I'ntnl var både väntad och övertygande.
Nu är frågan om den mest naturliga matchningsplanen fullföljs eller om en Paralympiatravsinbjudan skulle kunna få kretsen kring hästen på andra tankar?
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Moni Viking ska starta i Elitloppet. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Moni Viking ska starta i Elitloppet. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

Nja, innerst inne tror jag inte det. Även om Moni Viking (e. Maharajah) hanterat täta starter med bravur tidigare så är det mest naturliga valet att gå för Harper Hanovers lopp under Elitloppshelgen.
Dels för att förstapriset är hela miljonen i år och Moni Viking är titelförsvarare, men även för att Björn Goop nu tar över träningen på hästen och då tvingas stå över att köra Ecurie D. (e. Infinitif) i Paralympiatravet. Något som skulle kunna äventyra hans chans att få köra samma häst i Elitloppet om han väljer bort Ecurie D. och det känns föga troligt att han tar ett sådant beslut om Goop är ytterst ansvarig för matchningen. För tillbaka till Lökene och till Goops träning ska hästen; det var ägaren Jan Lyng tydlig med i lördagens tv-sändning.

För Moni Viking stämde det faktiskt ganska bra i årets styrkeprov på Örebrotravet. Visst fick han ta dödspositionen på Algot Zonett (e. Maharajah), men resan fram dit var överkomlig från dubbla tillägg och tempot sådär lagom.
Det räckte med 1.13,6/3.180 meter för att vinna loppet före fjolårets Harpers-tvåa Ivory di Quattro (e. Love You) som rimligtvis siktas mot stayerloppet på Solvalla även han.

Två hästar har vunnit såväl Orebro I’ntnl som Harper Hanovers lopp samma år. Max Flukt lyckades 2005, men på den tiden så kördes Orebro I’ntnl i augusti.
Den ende som lyckats vinna Orebro I’ntnl och därefter ta Harper Hanovers lopp fyra veckor senare är Mellby Viking som lyckades med den bedriften 2016.

Comebackskräll

Att Roger Malmqvists vinterkomet Dragster (e. Micro Mesh) skulle kliva ut och städa av sina konkurrenter i Paralympiatravets sista deltävling var det inte många som trodde.

Visst blev det bra med vinnarhålet och perfekt lucka då Very Kronos (e. Ready Cash) kastade sig i galopp 300 meter före mål när det gick som fortast, men ingen skugga ska falla på Dragster eller Malmqvist.

Sättet nioåringen tog in ett par längder på Sorbet (e. Super Photo Kosmos) sista 100 meterna var häftigt och i sista steget klev han förbi. Segertiden blev 1.10,4a/1.640 meter och nu som nioåring kvalade Dragster vips in till ett Grupp I-lopp med en och en halv miljon kronor i förstapris. Men!
– Vi ska inte vara med där över full distans utan det finns så många andra bra lopp vi kan gå för. Dessutom är det redan nästa vecka så vi står över att möta eliten för 2.140 meter; det blir för tufft. Det här är hans distans, sade Malmqvist.

***

En av V75-omgångens stora snackisar sista timmen upp till start var jättefavoriten Seismic Wave (e. Joke Face) uppvärmning inför Silverdivisionen.
På ATG Live hade såväl Elin Gustavsson som Stefan Hultman synpunkter på hästens rörelsemönster och sändningens redaktör plockade vaket fram bilder från hästens uppvärmning inför silversegern i Örebro i höstas som jämförelsematerial.

Nu blev det ingen som helst prövning för den Timo Nurmos-tränade hästen i själva loppet då han frontade med lätthet, fick hållas hela vägen och egentligen aldrig behöva utsättas för någon utmaning någon gång. Seismic Wave vann och han gjorde det med gott om krafter kvar i reserven, men även om det nu blev ”resultatmässigt fel” så är det befriande att det finns medarbetare på Kanal75 som vågar vara kritiska till hur en megafavorit ser ut och inte bara försöker prata runt det med slentrianmässiga floskler.

Tre höjdare i övrigt:

1 Det var en påtaglig dominans från Solvallatränarna denna lördag. Claes Sjöström (iförd ny dress!) inledde omgången med Eddy West (e. Sahara Dynamite) som för andra starten i följd växlade ner sina konkurrenterna via ett avslutningsvarv på 1.10.
– De sista åtta-nio starterna har han höjt sig ett snäpp. Jag har en bra känsla bara han fortsätter utveckla punkten rörande hans hetsighet, sade Sjöström efter loppet.

Vallakollegan Peter G Norman ville inte vara sämre utan kunde räkna hem Klass I-försöket med Cash Cowboy (e. Ken Warkentin).
I tömmarna på Erik Adielsson togs klass I-segern med god marginell samtidigt som favoriten Chiru (e. Muscle Hill) inkom som femma efter att hamnat ”helt åt råttorna” från spår sju.

***

2 Jerry Riordan har valt att snurra runt på lite olika kuskar till sina hästar under åren på svensk mark, men kanske är det så att han nu funnit en regelbunden samarbetspartner i Magnus A Djuse.

Efter Aetos Kronos Paralympiakvalsseger i förra veckan följde han upp med Gareth Bokos dundercomeback under fredagskvällen och nu vann duon Klass II-försöket tillsammans via Halo Am (e. Father Patrick).
– Hästen tog aldrig aldrig tag i grejerna förrän det var dags. Bra inställning, konstaterade Djuse efter segern med halvbrodern till trippelmiljonären Venkatesh.

***

3 När fjolårets klara kulletta bland de fyraåriga stona Diana Zet (e. Hard Livin) nu tog sin första seger som femåring var det på ett minst sagt spektakulärt vis.
Framme i tät såg hon ut att tappa aktionen för en kort stund i slutkurvan och Dixie Brick (e. Donato Hanover) hade faktiskt ett grepp ute i tredjespår in mot upploppet, men det åt Diana Zet upp på upploppsrakan.
Det smattrade till under stoets hovar när det betydde som mest, men det kanske mest noterbara från loppet var tränarens ord efteråt.
– Jag tror att hon är redo att möta de bästa hingstarna i år, sade Daniel Redén till ATG Live.

På tal om att kunna möta hingstar i år… Racing Brodda (e. Prodigious) flög fram i vida spår till bronspengen i sin återkomst. Vilket utropstecken hon kan bli!

Redén räknade hem ytterligare en stoseger. Erin Zet (e. Hard Livin) spurtade hem Diamantstoförsöket efter att Örjan Kihlström – som så många gånger tidigare – tagit rätt beslut varje meter av loppet.
Har du hört den förut…?