Fokustema
Krönika
Läs senare

Jag avundas inte Malmrot

Med en uppretad Jean-Michel Bazire som stängt dörren för att starta i Sverige och en påtagligt sliten samling franska elithästar avundas jag inte det arbete som landets storloppsarrangörer har framför sig.
Blir de så eftertraktade franska hästarna försvinnande få i vårens storlopp på svensk mark?
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Anders Malmrot, sportchef Solvalla. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Anders Malmrot, sportchef Solvalla. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

Det har inte bara varit en lång vinter för oss som lever i det svenska mörkret utan även för den äldre, franska traveliten.
Precis som så många gånger tidigare så börjar krämpor och den bristande entusiasm göra sig gällande på allvar veckorna efter Prix d’Amerique. Hästar som varit så spritsade formmässigt till världens tuffaste travlopp får per automatik ett bakslag och faller ifrån.

Solvallas sportchef tillika Elitloppsgeneral Anders Malmrot fanns på plats i Paris under söndagen, men kan knappast blivit så hemskt mycket klokare av utfallet i Prix de France. I alla fall inte när det kommer till de franska hästarna.
Jean-Michel Bazire har med all önskvärd tydlighet uttryckt i den franska facktidningen Paris-Turf att gästspel på svensk mark är uteslutet för hans hästar. I år finns det fem miljoner anledningar för honom att ändra sig, men just ”byta ben” är inte Bazire känd för att göra utan den dörren är sannolikt stängd.
Hans supersprinter Zacon Gio var åter kraftigt förbättrad som trea i Prix de France medan Prix d’Amerique-vinnaren Davidson du Pont föll ifrån. Den förstnämnde lär initialt ha flyttats till Bazire för att kunna delta i Elitloppet. Ett lopp där hästens tidigare tränare Holger Ehlert är ”persona non grata” och Zacon Gio vore tveklöst en attraktion på Solvalla som trefaldige ”Face Time Bourbon-fällare”.

Nu eller aldrig

Nej, de fransktränade bidragen får sannolikt Anders Malmrot försöka hitta i andra stall. Flamme de Goutier fick en tuff inledning och trött rygg i söndagens lopp. Det slog inte gnistor om henne när hon fick fritt, men det var henne förlåtet. Thierry Duvaldestin har gästat Solvalla med god framgång tidigare och tar han inte chansen med Flamme du Goutier i årets Elitlopp när det står rekordhöga fem miljoner kronor på spel till vinnaren så är jag rädd för att vi aldrig får se henne på svensk mark.

Sitta som en tennsoldat i sulkyn, men likväl bli belagd med skuld och skam

Delia du Pommereux visade markant uppryckning som tvåa och ska enligt uppgifter till Sulkysport siktas mot Paralympiatravet där hon är titelförsvararen. Hon var inbjuden till fjolårets Elitlopp genom den segern på Åby, men kretsen kring hästen tackade nej efter den obegripliga drivningsbot och avstängning Eric Raffin tilldelades.
Just det svenska reglementet är också en faktor som kan få fransmän att dra öronen åt sig. Vem vågar bege sig norröver, mer eller mindre sitta som en tennsoldat i sulkyn, men likväl bli belagd med skuld, skam, avstängning och böter?

Formtoppar olika tillfällen

Även tioåriga evighetsmaskinen Chica de Joudes var positiv i Prix de France där hon följde upp sjätteplatsen i Prix d’Amerique med en sjundeplats. Hon känns som ett lämpligt Harper Hanovers-hopp liksom Fakir du Lorault medan Etonnant bara är ett enda stort frågetecken efter att svikit i Prix d’Amerique och galopperat kort efter start i gårdagens lopp. Philippe Allaires Prix d’Amerique-femma Hohneck fick därtill se sig nerspeedad av Hooker Berry i Prix Ovide Moulinet och kan vara på retur formmässigt. Hur sugen är han på att skicka sin häst till Solvalla?
Nej, det är en påtaglig risk att det kommer bli glest med franska topphästar i vårens storlopp på svensk mark, men jag tycker att man ska akta sig för att göra det till en fråga om ett misslyckande från våra svenska storloppsarrangörer.
Tar vi en titt på hur många svensktränade topphästar som kom till start under Frankrikes motsvarighet till Elitloppshelgen – PDA-helgen – så var de lätträknade. Faktum var att blott två (Power i Prix d’Amerique och Sayonara i Prix Bold Eagle) startade i de tre Grupp I-loppen där två av dem hade saltats markant vad det gäller prispengar.

Vi formtoppar helt enkelt våra hästar vid helt olika tillfällen på året och räds såväl varandras skilda förutsättningar, regler samt konkurrens.
I vilken annan sport får man nästan aldrig se de bästa möta de bästa som ofta blivit fallet inom travsporten på senare år?
Det är ett faktum som smärtar och över tid riskerar att försvaga såväl Prix d’Amerique som Elitloppets status.

Fakta

TRE FRANSKA UPPSTICKARE JAG VILL SE PÅ SVENSK MARK

Hussard du Landret
Femårig hingst e. Bird Parker, 1.10,5/€379.800
Tränare: Benoît Robin.
Kommentar: Tvåa bakom Hohneck i Criterium Continental trots att han tillbringade hela loppet i tredjespår varav de avslutande 1.300 meterna utan rygg och trea bakom Hooker Berry samt Hohneck i Prix Ovide Moulinet. Där var han återigen den ur trion som fick göra mest jobb själv. Det här kan mycket väl vara årets Gelati Cut!

Evariste du Bourg
Åttaårig valack e. Jasmin de Flore, 1.12,3/€396.740
Tränare: Jean Marie Roubaud.
Kommentar: Trots att valacken har 19 segrar på 28 försök sedan starten av 2020 har han gått under radarn för den svenska travpubliken. Är Åby kaxiga nog att ta chansen på Pierre Pilarskis nya profilhäst och erbjuda en friplats i Paralympiatravet trots att hästen är osynad i Grupp-sammanhang?

Fire Cracker
Sjuårig valack e. Quaro, 1.11,4/€559.640
Tränare: Louis Baudron.
Kommentar: En fyrfaldig Grupp III-loppsvinnare som därtill var tvåa bakom Elie de Beaufour i Prix du Forez (€90.000) i mitten av januari på 1.11,4/2.700 meter efter att dragit i stenhårt tempo hela vägen. Merparten av de travintresserade fransmännen lär bedöma Fire Cracker som en bättre och tuffare häst än fjolårets Harper Hanovers-vinnare Wild Love.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Max tio starter till?

Calgary Games är Sveriges mest spännande häst i modern tid.
Låt mig i all enkelhet utveckla varför.
Av
Emil Persson
Calgary Games och Jorma Kontio. Foto: Gerard Forni.
Calgary Games och Jorma Kontio. Foto: Gerard Forni.

Det var vår forne Sulkysportskrönikör Kristian Borell som lyfte ämnet först i våra spalter. Historielöshet är en svaghet många människor har och något vi lätt faller in i på grund av en önskan att det vi upplever just nu ska kännas så speciellt.

Jag tycker att det är tänkvärt och något man ska ha i åtanke regelbundet. Kan verkligen det jag ser här och nu vara bättre än allt som skådats tidigare? Kan häst A verkligen vara så mycket bättre än häst B som tävlade för 50 år sedan? Kan kusk C vara så mycket vassare än Kusk D som bar fram illatravandehästar till storloppsvinster för 70 år sedan?

Utifrån det drar jag mig alltid för att lyfta hästar eller kuskar till skyarna. Än mindre efter att varit med och skapat vår topplista över de 50 bästa travhästarna som världen skådat under de senaste 100 åren.
Det gjorde mig ödmjuk. Travvärlden har skådat en del…

Utifrån det perspektivet så nöjer jag mig med att utse Calgary Games till Sveriges mest spännande häst som kommit fram under senaste 20 åren.
Timo Nurmos nya superstar ställdes inte inför någon gigantisk prövning i UET Grand Prix, men hann i alla fall visa upp en ny egenskap i form av förstklassig startsnabbhet. Vi såg den delvis i Svenskt Travderby, men nu var den där ännu tydligare.
En startsnabbhet som kan göra vägen fram och antalet resor i dödens färre under hästens karriär. Hästens pappa Readly Express kunde öppna bakom bilen, men det här känns som en nivå till.

Inget mer att bevisa

Calgary Games joggade hem UET Grand Prix. När San Moteur galopperade bort sig kvarstod inte så hemskt mycket att besegra i ärlighetens namn, men som hästen ser ut!
Det är på treans växel hästen springer 1.09,7 sista varvet och 1.07,7 sista 500 meterna. Det är så effektivt och sker så lättsamt att vi inte ens är nära av att fått en hum om vart botten finns i den här travhästen.
Vi är inte ens nära.

Nu gör Timo Nurmos bokslut för säsongen med Calgary Games och det tycker jag är helt rätt. Han har inget mer att bevisa i år och för min del så skulle jag känna mig helt okej med att hästen kanske inte gör mer än tio-tolv starter till under sin karriär.

Något lopp inför Jubileumspokalen, kanske SM på Åby på senhösten och så två-tre starter på Vincennes med Prix d’Amerique som huvudmål.
Skulle han ta sig ur ett sådant äventyr på rätt sätt kan man runda av med Elitloppet 2023 och/eller något försök att gå för en supertid på The Red Mile innan det är färdigt.
Visst behöver svensk travsport profilhästar som folk känner igen, men de går att skapa även om de inte startar vecka ut och vecka in.

I övrigt noteras att…

…publiken var tillbaka på Åby. Fri entré gjorde sitt till. Jag hann inte själv springa runt på publikplats i den omfattning jag hade önskat, men mina medresenärer fick en känsla av att det var många som inte kändes som så vana travbesökare eller givna diton. Med fri entré kunde de lägga de pengarna på ett par öl istället och få en (trav)upplevelse istället för att sitta på Avenyn och hinka för samma peng. Någon officiell publiksiffra är alltjämt inte kungjord, men jag gissar att de kan varit mellan 4.000-4.500 till antalet. Låt oss hoppas att de kommer tillbaka. Åby gör moderna evenemang med bra puls.

…Kavalkaden av SM-lopp och trippla EM skapade ett häftigt program och gav oss många minnesvärda ögonblick, men kanske blir det rentav för mycket av det goda? Eller är det bara jag som känner så som arbetade med själva loppen? Besökarna kanske bara njöt och kunde inmundiga allt utan omsvep?

Extreme kan vara den häst för världseliten som Danmark saknat under så många år. Steen Juul saknar bäst-före-datum som såväl kusk som tränare och är så otroligt värd att fått fram den här hästen.

…det inte kändes som att fransmännen kom med det allra starkaste laget till Åby, men tog för sig likväl. Ivensong vann Europeiskt Treåringschampionat med min absoluta favoritkusk David Thomain, Eric Raffin vann (programenligt) Monté-SM och i UET Grand Prix slutade det blåvitröda-laget tvåa, fyra och femma trots att de skickade – Hirondelle Sibey undantagen – B-laget. Bredden i fransk travsport är otroligt stark.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Vem är det som kör?

Men vem kör egentligen?
Ja, vem kör egentligen?
Det är ju jag som kör!
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

Känner du igen den klassiska frågeställningen? Precis, den är hämtad från Kalle Ankas jul där Musse Pigg, Kalle Anka och Janne Långben sitter och äter lunch i husvagnen samtidigt som bilen går av sig självt på något mirakulöst vis.

Scenen hade lika gärna kunnat utspela sig på stallbacken på en italiensk travbana. Det är i alla fall så min känsla efter att Alrajah One (e. Maharajah) flyttats från Alessandro Gocciadoros stall till Holger Ehlerts dito efter söndagens andraplats i Gran Premio della Lotteria.

En andraplats som gav dryga miljonen in till hästens ägare och som bärgades efter att Alrajah One stått för sina två bästa insatser i karriären.

Vi pratar alltså om insatser där hästen löpte under det gamla banrekordet i såväl försöket som finalen. Alessandro Gocciadoro hade satt sin häst i bästa tänkbara form till det lopp som betyder mest av alla för italienarna och synnerhet för de som bor söder om Rom vilket är fallet med Alrajah Ones ägare.

Det var dock inte tillräckligt. Att Alessandro Gocciadoro istället valde att sitta upp bakom den mer svårkörde Vernissage Grif (e. Varenne) i finalen fick ägaren att se rött och flytta sin häst. Gocciadoros ersättare i sulkyn – Santo Mollo – gjorde allt rätt, men det spelade ingen som helst roll.

Att välja bort Alrajah One var inte okej. Det gick liksom bara inte att ta.

Att hästar har flyttats vid udda tillfällen under sina karriärer och vid konstiga ögonblick är inget nytt. Det händer titt som tätt, men frågan är nästan om inte detta tar priset?

Såväl italienska travtränare som svenska diton eller tidigare i Italien verksamma aktörer kan vittna om att ägarnas makt är en helt annan söderöver än vad den är här uppe.
I Sverige skulle ingen ägaren få för sig att komma att berätta för Timo Nurmos hur han ska träna eller matcha hästarna eller deklarera för Örjan Kihlström hur han ska köra.

I Italien däremot är det vardagsmat och något man bör ta med i sina bedömningar av kuskars taktikval.
Det som för oss kan se totalt ologiskt ut och framstå som att kusken i fråga är totalt oförmögen att förstå sin hästs konkurrensnivå i ett visst lopp kan ha bakomliggande förklaringar som för de flesta av oss känns omöjliga att begripa.

Det är en sak att det står ett namn i ett program vem som kör hästen, men något helt annat att lista ut svaret på just den där frågan som såväl Musse Pigg som Kalle Anka ställer:

– Vem är det som kör egentligen?

Fokustema
Krönika
Läs senare

En ren och skär krigsförklaring

Skuggboxningens tid är över.
Den 23 oktober börjar kriget på allvar.
Har ATG en tillräckligt stark armé för att lyckas sänka Svenska Spels flaggskepp nummer ett?
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
ATG:s vd Hasse Lord Skarplöth och hans medarbetare försöker få fart på ATG:s Big9 som har tufft i konkurrens med Svenska Spels klassiker Stryktipset. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
ATG:s vd Hasse Lord Skarplöth och hans medarbetare försöker få fart på ATG:s Big9 som har tufft i konkurrens med Svenska Spels klassiker Stryktipset. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

Att ATG pulat på ett eget poolspel för fotboll som på allvar ska kunna utmana Svenska Spels Stryktipset har varit känt länge.
Tidigare i år valde man att informera det egna mediabolaget Kanal75:s medarbete om vad som var under utveckling utan att man gick in på närmare detaljer där och då.

Men nu vet vi. Big9 är presenterat och jag tycker att ATG har skakat fram en värdig utmanare till Stryktipset nu när de har skapat sitt första poolspel på fotboll.
Sverige har haft – och har – en spelkår när det kommer till fotboll som identifierat sig med en engelska fotbollen, men jag påstår att den är under upplösning även om omsättningssiffrorna på Stryktipset är goda.
Sedan många år tillbaka ser fotbollsutbudet på tv annorlunda ut. Tiden då det blott varit de engelska lagens matcher man kunnat bevittna är borta sedan länge.
Premier League-intresset är massivt och lär snarast ökat under åren, men Stryktipset består allt som oftast av sex-sju matcher från den engelska andradivisionen Championship.
Hur formstatusen är på Coventry, Bristol City eller Sheffield United är svårare för den ”medelintresserade” att ta in än åt vilken håll kurvan pekar hos Barcelona, Juventus, Bayern München eller Paris SG.

Fotboll före travet?

Utifrån det perspektivet träffar Big9 rätt. På Big9-kupongen kan igenkänningsfaktorn bli väldigt konkret genom matcher med toppklubbar från fler europeiska ligor och locka till spel för en målgrupp som antingen överger Stryktipset, söndagens Europatipset eller som rentav ökar sin lördagsinsats med ”ett 96-raders”.
Min initiala magkänsla var att tillägget för varje match där man ska välja om man tror att det blir under eller över 2,5 mål i matchen kan avskräcka, men vid en närmare eftertanke behöver inte alls så vara fallet.
Tvärtom är den typen av spel allt vanligare förekommande idag och inte så obekant som man lätt kan tro.

För mycket fotbollstugg kan få travspelare att dra öronen åt sig

ATG har därtill en god plattform att pusha för sin nya spelform i ATG Live. Vi kan räkna med en massiv kampanj fram till premiäromgången den 23 oktober som garanterat kommer reta upp vissa travanhängare.
Redan idag pushas ”sportspelsrekar” till höger och vänster i ATG Live och det lär inte bli mindre av den varan med Big9:s intåg.
Det blir minst sagt spännande att se hur paketeringen i ATG Live kommer se ut mellan klockan 14-16 på lördagarna när Big9 gör entré. För mycket fotbollstugg kan få travspelare att dra öronen åt sig och lacka ur. Det är en skör lina som sändningarnas redaktörer (om nu de har något som helst att säga till om) ska balansera på.

Försök har gjorts

Att V75:s omsättning skulle kunna äventyras av Big9:s intåg tror jag dock inte är någon större fara utan här är det helt andra pengar som ATG vill åt.
Allra helst från konkurrenten Svenska Spel, men det kan lika gärna bli så att ATG:s befintliga sportspelare fördelar om sina insatser.
Lördagens ”trippel” kan lätt bytas ut mot Big9, en spelform som ATG tjänar mer pengar på än odds-spelen där förtjänsten är marginell.

I Big9 bygger ATG en mer trovärdig och intressant produkt än till exempel megafiaskot Top7, det kanske mest ointressanta enloppsspel på hästar som världen någonsin skådat.
Jag tror att Top7:s enda positiva effekt för ATG är att spelformen är så genomusel att de svenska travspelarna inte ens gett Svenska Spels betydligt vassare produkt High Five en chans som egentligen bör kunna flyga med rätt paketering och med reduceringsverktyg.
En friare spelform som är betydligt mer begriplig och intressant och som på daglig basis har jättepotter.

ATG:s försök att ”sänka” eller åtminstone konkurrera med Stryktipset är givetvis en ren och skär krigsförklaring signerad bolagets boss Hasse Lord Skarplöth.
På något annat sätt går det inte att tolka det hela och jag tror inte heller att det är hans avsikt.
Försök att konkurrera med Stryktipset har tidigare gjorts då flera spelbolag gick ihop för ett antal år sedan och startade en variant av Stryktipset med 14 matcher plockade från de största europeiska ligorna, men den riktiga utväxlingen kom aldrig.

Nu återstår att se om ATG lyckas bättre.
Med premiäromgången blott fyra veckor framför oss stresstestas Svenska Spel i jakten på spelintäkterna.
Allt annat än en motattack skulle överraska mig.
Stort.