Fokustema
Krönika
Läs senare

Publikrekord under midnattssol

BODEN. Att konkurrera med fotbolls-VM är inte lätt för en travbana. Boden lyckades dock alldeles utmärkt med sitt midnatts-V75-trav och satte nytt publikrekord, 11.090 personer. Men så fick man också draghjälp av det viktigaste av allt – solen som sken på Norrbottens Stora Pris-hästarna.
Av
Lars G Dahlgren
Upplåst för dig som är prenumerant

Efter två år med väderotur blev midnattstravet i år precis som det ska vara. En underbart skön junikväll då det ”nordiska ljuset” skiner som allra mest magiskt och starkt.

Fakta

Rätt V75-rad

5–11–2–6–2–11–10
Utdelning:
Sju rätt: 35.518 kr
Sex rätt: 214 kr
Fem rätt: 26 kr
V75-omsättning: 90.401.892 kr
Publiksiffra: 11.090

Expandera

Qahar Q.C:s (e. Scipion du Goutier – Mumma Q.C.) enorma styrka avgjorde silverdivisionsförsöket. Ulf Ohlsson sökte sig fram utvändigt ledaren så snart han kunde med den entaktade sjuåringen och sedan gällde det inte att förvivra sig för att undvika att Qahar Q.C. skulle galoppera. In på upploppet hade Linus Boy klart övertag, men Qahar Q.C. kom tillbaka sista 100 meterna och kontrade till vinst på 1.13,1a/2.640.

– Även om Kims häst (alltså Linus Boy, körd av Kim Eriksson, reds.anm.) var klart före in på upploppet kände jag mig inte slagen. Qahar Q.C:s starkaste bit är den sista, sade Ulf Ohlsson.

Qahar Q.C. tog sin 13:e seger sedan han kom till Catarina Lundström och Stefan Melander hösten 2016. Tio av dem är tagna på 2.640 eller 3.140 meter.

Femårige USA-importen Dice Man (e. S.J.’s Caviar – International Red) kom igenom bra från bakspår och vann sin V75-debut i bronsdivisionen på 1.12,5a/1.640. Fyraårige Cargo Door (e. Gigant Neo – Euro Candy) fick tåga i andraspår utan draghjälp i 2.640 meter, och redde ut det med glans på 1.14,1 i klass II-försöket. Björn Goop respektive Örjan Kihström körde dessa två Stefan Melander-tränade hästar.

Fame Boko (e. Virgill Boko – Michaela November), av nederländsk härkomst, är ett intressant nyförvärv hos Per Lennartsson. Två starter där har gett två segrar och nu gick hon riktigt rejält med attack i tredjespår redan 1.300 meter från mål fram till vinst på 1.13,4/2.160.

En syskondubbel på rikstotonivån hör inte till vanligheterna. Men nu hände det. Mr Golden Quick vann klass I-försöket på 1.13,2a/2.140 och Miss Golden Quick stodivisionen på 1.14,3/2.160. Båda är efter Make It Happen och Indian Quick D.K., båda ägs av Antti Mykkänen med flera, båda tränas av Mika Haapakangas och båda kördes av finska kuskstjärnskottet Santtu Raitala som det gick att läsa om i torsdagsutgåvan av Sulkysport.

Norska kallblodet Pave Faks (e. Järvsöfaks – Pave Eldmina) är ute på en svensk turné som började med V75-loppet i Östersund förra veckan, fortsatte till Boden den här och sedan avslutas i midsommar på Skelleftetravet. John Mogset har Pave Faks ordentligt i ordning och han var överlägsen för Ove A Lindqvist på 1.24,4/2.140.

Tidigt på kvällen sattes nytt banrekord för fyraåringar, 1.12,1a/1.640 meter, av Petri Salmela-tränade och Jorma Kontio-körda Eurythmic Sisu (e. Quite Easy U.S. – Melody Sahbra), vilken drog nytta av att det blev hård körning om ledningen mitt i loppet mellan Rubio och Selmer I.H.

Lars G Dahlgren på twitter:

sulkysport.se/segertid-fel-m… twitter.com/i/web/status/1…Nu är resultatlistan ändrad till 1.14,0/f.1000. Med ett slutvarv runt 1.13 (vilket Extrem…
@larsgdahlgren - 15 jul
Om domarna på utgått från vad som står i första meningen i tävlingsreglementets paragraf 60 (se nedan) är det svårt… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 9 maj
Svensk Travsport verkar ha lagt ner att göra årsstatistiken som publicerats på twitter.com/i/web/status/1…"_blank">travsport.se. Det värker…
@larsgdahlgren - 5 maj
Domare i alla sporter gör fel ibland. Att måldomarnämnder gör uppenbara fel på diskningar ska dock inte behöva ske.… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 14 nov 2020
Söndag 13/9. En bana kör i Sverige idag: Vg. Kommande vecka har Rä, Sk och År lunchtrav. Hur många amatörtränare ha… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 13 sep 2020
Fokustema
Krönika
Läs senare

Sporten kan begära 100 miljoner mer av ATG

Det börjar bli läge att trycka lite på gaspedalen gällande utbetalningar till sporten från ATG. Höjda prispengar med, säg åtta-tio miljoner kronor i månaden, borde kunna läggas ut under 2022. Banorna borde också redan i år kunna få en god sudd för nödvändiga investeringar.
Av
Lars G Dahlgren
Upplåst för dig som är prenumerant
Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Det är ATG:s ekonomiska rapport för kvartal två som väcker denna långt ifrån sovande björn gällande förutsättningarna för travsportens aktiva och banor.

Faktum är att Svensk Travsport redan haft en väldigt skarp propå från banornas förtroenderåd om att förbättra utbetalningen i år, men som avfärdades av ST:s styrelse. Först ville man invänta ATG:s halvårsrapport. Det var nämligen självklart att de rekordartade – nästan extrema – intäkts- och resultatnivåerna från april och framåt under 2020 inte skulle kunna bibehållas. Att lova att betala ut pengar innan de så att säga fanns i kassakistan är ju obetänksamt.

Men nu är vi där, vid halvårsrapporten alltså. Den var, skriver ATG själva, till och med lite bättre än vad man förväntat sig. Dåså. Det fylls på fint i kassakistan. Det borde alltså finnas läge att göra en ”bonusutbetalning” i år och redan nu deklarara att sportbudgeten för 2022 kan förväntas innehålla högre utbetalningsnivåer till sportens aktiva än 2021.

till och med lite bättre än vad man förväntat sig

 

Men innan en högre växel på prispengarna (och/eller medel till banorna för investeringar och satsningar) läggs in ska man komma ihåg en viktig sak. 2019-nivån på ATG:s intäkter och rörelseresultat höll på att orsaka ordentlig misär i sportens ekonomi. Koncernbidraget på 934 miljoner kronor utifrån resultatet 2019 var inte ens nära att täcka pokalårsnivån, introducerad 2018, vad gällde prispengar och drift av banorna.

Kostnadsnivån för sporten 2019 utgick från ett budgeterat koncernbidrag på cirka 1,5 miljarder, vilket man under löpande verksamhetsår lånade av ATG. Koncernbidraget blev i slutändan 934 miljoner. Som en konsekvens gjorde ST 400 miljoner kronor i underskott 2019. Balansräkningen blev i sin tur illröd med ett balanserat underskott på 314 miljoner kronor!

Goda råd var dyra, och någon kom på (den urusla) idén att fixa till balansräkningen genom att konfiskera banornas (travsällskapens) tillgångar, i huvudsak i form av byggnader och mark, och lägga allt i en gemensam balansräkning.

Nu behövde man inte försöka tvinga igenom den socialiseringen enligt gammalkommunistisk kolchos-modell eftersom covid-19-pandemin kom och vände upp och ner på världen. När ”allt annat” stannade lyckades Svensk Travsport och Svensk Galopp hos Folkhälsomyndigheten få igenom ett coronaprotokoll för att kunna fortsätta tävlingsverksamheten.

Den bedriften kan vara det bästa ST någonsin gjort!

ATG klarade samtidigt att hantera och kanalisera det enorma spelintresse, nationellt och internationellt, på svenska travhästar som blev följden. Spelbolagets 2020-resultat sprängde alla förväntade nivåer och lagda budgetar

När 2020 summerades blev koncernbidraget från ATG 1.996 miljoner – alltså en fördubbling från 2019! Nu var allt frid och fröjd i balansräkningarna igen – utan att konfiskering av banornas tillgångar behövdes.

 

Det är nu vi kommer till 2021. I budgeten för detta år förväntas ATG fortfarande leverera ett koncernbidrag på 1,5 miljarder. Att det var svårt att budgetera 2021 förstår alla, och att utgå från någon form av mittläge mellan 2019 och 2020 får anses vara rimligt. De flesta företag brukar sedan kunna justera budgetar och prognoser under årets gång när kunskapen om hur företaget går så att säga växer fram. Där borde även ATG vara nu.

Fakta

ATG:s ekonomi januari-juni 2021

ATG:s nettospelsintäkter i Sverige

  • Period: kvartal två 2019, 2020 och 2021

Hästspel:
2021: 1.087
2020: 1.265
2019: 946
Minskning mellan 2020 och 2021: 178 (14,1 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 141 (14,9 %)

Sportspel:
2021: 168
2020: 42
2019: 58
Ökning mellan 2020 och 2021: 126 (300 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 75 (189,7 %)

Kasino:
2021: 62
2020: 88
2019: 122
Minskning mellan 2020 och 2021: 26 (29,5 %)
Minskning mellan 2019 och 2021: 60 (49,2 %)

Från Ecosys (Danmark):
2021: 51
2020: 37
2019: 17
Ökning mellan 2020 och 2021: 14 (37,8 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 34 (200 %)

Sammanlagt:
2021: 1.368
2020: 1.432
2019: 1.091
Minskning mellan 2020 och 2021: 64 (4,5 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 277 (25,4 %)

Rörelseresultat (koncern):
2021: 495
2020: 677
2019: 302
Minskning mellan 2020 och 2021: 182 (26,9 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 193 (63,9 %)

Ersättning till hästsporten för bild, ljud, sportdata och sponsring
2021: 167
2020: 198
2019: 156
Minskning mellan 2020 och 2021: 31 (15,6 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 11 (7,0 %)

  • Period: första halvåret 2019, 2020 och 2021

Hästspel:
2021: 2.124
2020: 2.167
2019: 1.831
Minskning mellan 2020 och 2021: 43 (2,0 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 293 (16,0 %)

Sportspel:
2021: 297
2020: 137
2019: 112
Ökning mellan 2020 och 2021: 160 (117 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 185 (165 %)

Kasino:
2021: 122
2020: 166
2019: 121
Minskning mellan 2020 och 2021: 44 (26,5 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 1 (0,8 %)

Från Ecosys (Danmark):
2021: 93
2020: 41
2019: 17
Ökning mellan 2020 och 2021: 52 (127 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 76 (447 %)

Sammanlagt:
2021: 2.636
2020: 2.539
2019: 2.091
Ökning mellan 2020 och 2021: 97 (3,8 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 545 (26,1 %)

Ersättning till hästsporten för bild, ljud, sportdata:
2021: 364
2020: 383
2019: 336
Minskning mellan 2020 och 2021: 19 (5,0 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 28 (8,3 %)

Rörelseresultat:
2021: 930
2020: 1.020
2019: 590
Minskning mellan 2020 och 2021: 90 (8,9 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 340 (57,6 %)

Alla belopp i miljoner kronor

Expandera

Resultatet första halvåret är 340 miljoner kronor bättre (efter spelskatt men före inkomstskatt) än motsvarande månader 2019. Man ligger till och med totalt sett före 2020 i totonetto med 97 miljoner kronor, vilket måste sägas vara anmärkningsvärt och en klar framgång, och mer en halv miljard före totonettot 2019.

Rörelsresultatutvecklingen svingar dock i negativ riktning med 90 miljoner kronor jämfört med 2020 eftersom totonettot minskat med 43 miljoner kronor på hästspelen i Sverige samtidigt som det ökat på sportspel med 160 miljoner. Rörelseresultatet på totonettot på hästspel i Sverige är klart högre än på sportspel och kasino (och på hästspel som görs från utländska partnerbolag).

Nu återstår andra halvåret innan 2021-facit är klart. Vad vet vi då om utvecklingen för ATG under q3 och q4 2019? Jo då MINSKADE totonettot på de ekonomiskt överlägset viktigaste hästspelen jämfört med 2018, med 34 miljoner kronor under kvartal tre och med hela 75 miljoner kronor under kvartal fyra. Alltså neråt med 100 miljoner kronor.

När den relevanta jämförelsen att göra är med 2019, och denna visar att…

  • ATG nu ligger 293 miljoner kronor BÄTTRE i nettospelsintäkter på hästspelen än 2019…
  • ATG nu är inne i en halvårsperiod då jämförelsesifforna med hästspelen 2019 är förhållandevis svaga…
  • ATG:s verkställande direktör Hasse Lord Skarplöth säger att det nu är helt klart att ATG är på en högre omsättningsnivå…

…då börjar faktiskt argumenten vara övertygande för att göra en begäran om extrautbetalning som lån från det förväntade koncernbidraget för 2021 nu direkt när semestrarna är slut.

 

150 miljoner kronor begärde banorna, och de aktivas organisationer, enhälligt tidigare i år. Det förutsätter att koncernbidraget kan ökas från förväntade 1,5 miljarder till 1,65 miljarder för att det ska bli ett nollsummespel. ATG:s 2020-rekordekonomi tillät 2,0 miljarder i utbetalning. Dit når man förstås inte, och visst kommer ATG:s hästspel att under resten av 2021 inte nå upp till 2020-siffrorna, Men väldigt mycket tyder på att man kommer att straffa 2019-totonettot på hästspel med bred marginal.

Om man rakt av tittar på kvartal två så är det upp med 141 miljoner kronor i hästspelstototentto jämfört med 2019. Extrapolera det rakt ut till kvartal tre och fyra med 150 miljoner kronor högre totonetto per kvartal, alltså 300 miljoner på andra halvåret. Där är alla fasta kostnader för att arrangera hästspelet redan tagna så svingen i rörelseresultatet (före inkomstskatt) torde därför bli någonstans 200-250 miljoner kronor.

Lägg till det att sportspelet ser ut att fortsätta ticka på med ett vettigt tlllskott (kasinodelen kommer dock att fortsätta vara marginell för rörelseresultatet så länge insättningsgränsen på 5.000 kronor per kontoinnehavare och vecka gäller) och det går mellan tummen och pekfingret uppskatta att ATG kan göra ett rörelseresultat som är mer än en halv miljard kronor bättre än 2019 eftersom resultatförbättringen första halvåret var 340 miljoner. Kanske når man så mycket som 600 miljoner i rörelseresultatförbättring.

Förstasidan i ATG:s rapport för andra kvartalet 2021.

I så fall hamnar man inte längre mitt emellan 2019 och 2020 som årsresultat som kan generera koncernbidrag utan närmare 2020 än 2019.

Det börjar då luta åt att det finns täckning för åtminstone 100 av de där begärda 150 miljoner kronorna i ökad utbetalning. Som det i så fall kan beslutas om inom kort, i samband med Derbyhelgen på Jägersro. Banorna får 100 miljoner kronor i år att investera i bra saker för att öka travintresset i sitt närområde, och så kan samma 100 miljoner bli prispengar i nästa års sportbudget. För man måste väl kunna förvänta sig att 2021-siffrorna i princip läggs som budget för 2022?

Det börjar då luta åt att det finns täckning för åtminstone 100 av de där begärda 150 miljoner kronorna

 

Som det är nu känns på det hela taget ekonomin för de aktiva i förhållande till ATG bakvänd. Hästägarna puttar in cirka 3,0-3,5 miljarder kronor i sina hästar för att tillhandahålla ATG med spelbobjekt, och ”återbäringen” för det blir någonstans 1,0-1,2 miljarder i form av prispengar. Tacka sjutton för att Skatteverket försöker omklassa beskattningen av hästnäringen till att hästägarbolag inte ska vara ”beskattningsbar verksamhet/person” med de grundförutsättningarna i hästägandets ekonomi!

Nu bygger ST under året upp en skuld till ATG eftersom sportbudgeten betalas ut från ATG uppdelad månadsvis. Denna skuld – eller lånet om man så vill – regleras året efter med koncernbidraget när bokslutet är taget. Om koncernbidraget blir högre än vad sportbudgeten innehöll får ST chansen att bättra på sin balansräkning. Det hände i koncernbidraget för 2020, utbetalat i år. Blir koncernbidraget lägre urholkas samma balansräkning. Det hände i koncernbidragsutbetalningen 2020, gällande verksamhetsåret 2019.

ATG;s styrelse med dess statliga majoritet har till hundra procent makten på storleken av koncernbidraget. Det innebär att sporten inte alls styr sitt egenägda spelbolag, och att aktieägarna inte har något avgörande inflytande över ”utdelningen till ägarna”. De statliga ledamöterna i ATG:s styrelse sitter på den yttersta beslutanderätten gällande hur stort trav- och galoppsportens ekonomiska levnadsutrymme ska vara. Travsporten är alltså fortfarande en statligt styrd verksamhet med planekonomitänk – trots att denna modell skulle ha hamnat på historiens sophög när omregleringen till lícensmarknad gjordes 2019 med ATG som en konkurrensutsatt spelmarknadsaktör,

Detta 1970-talspräglade sätt att styra ATG måste givetvis ändras och moderniseras.

Det vore väldigt förvånande om inte de senaste årens svåra huvudvärk inom ST gällande travsportens framtida organisation, med diverse rådslagsprocesser och sedan förkastade organisationsmodeller, åtminstone resulterar i att ST:s styrelse och sportens ledamöter i ATG:s styrelse tillsätts genom två helt skilda valberedningsprocesser. Syftet med det är att göra sig av med nuvarande ”lekmannabesättning” i ATG bestående av människor som är valda att sitta i ST:s styrelse.

De som sitter på sportens mandat i ATG:s styrelse bör ju istället vara riktiga styrelseproffs med kompetens och erfarenhet från att styra företag med miljardomsättningar.

 

Av totonettot blir nu – trots den stora ”underutbetalningen” för vad hästägarnas kostnader är för att tillhandahålla spelobjekten – inte ens hälften kvar som rörelseresultat. Totonettot första halvåret i år var 2.636 miljoner. Rörelseresultatet (före inkomstskatt) och transaktioner med ägarna var 930 miljoner.

1,7 miljarder försvinner på vägen i spelskatt till staten (524 miljoner kronor) och inom ATG. Löner (240 miljoner), avskrivningar på tidigare gjora investeringar (152 miljoner) och den hiskeligt ohanterliga posten ”övriga kostnader” 1.236 miljoner, varav 364 miljoner är ersättning för ljud, bild och sportdata som går till ST och SG (det är en transaktion med ägarna).

Att ATG:s ägare (banorna) accepterar att det finns en post i ATG:s ekonomiska redovisning som heter ”övriga kostnader” på i praktiken  862 miljoner kronor (1.236 minus sportersättningen 364) för ett halvår är för mig obegripligt.

Detta speciellt om det fortfarande bedöms från ATG:s lednings sida att det behöver avvaktas avseende om ST begär ett extralån som en förutbetalning av vad som kan förväntas vara utrymme att höja koncernbidraget med 100 mijoner kronor, för att tillmötesgå banornas tidigare i år framlagda unisona begäran av 150 miljoner. Då borde man verkligen vilja veta vad som finns i de där 862 miljonerna som ”omöjliggör” att sporten utan att behöva vänta på ett färdigt bokslut kan få ut mer av ATG:s totointäkter,

ATG 340 miljoner bättre än 2019

Fortsatt osäkerhet, anser ekonomichefen

Lars G Dahlgren på twitter:

sulkysport.se/segertid-fel-m… twitter.com/i/web/status/1…Nu är resultatlistan ändrad till 1.14,0/f.1000. Med ett slutvarv runt 1.13 (vilket Extrem…
@larsgdahlgren - 15 jul
Om domarna på utgått från vad som står i första meningen i tävlingsreglementets paragraf 60 (se nedan) är det svårt… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 9 maj
Svensk Travsport verkar ha lagt ner att göra årsstatistiken som publicerats på twitter.com/i/web/status/1…"_blank">travsport.se. Det värker…
@larsgdahlgren - 5 maj
Domare i alla sporter gör fel ibland. Att måldomarnämnder gör uppenbara fel på diskningar ska dock inte behöva ske.… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 14 nov 2020
Söndag 13/9. En bana kör i Sverige idag: Vg. Kommande vecka har Rä, Sk och År lunchtrav. Hur många amatörtränare ha… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 13 sep 2020
Fokustema
Krönika
Läs senare

En natt i Lexington att minnas

Captain Corey kom in i auktionsringen och ägde hela det stora rummet från första sekunden. Nu äger han hela den amerikanska treåringskullen.
Av
Lars G Dahlgren
Upplåst för dig som är prenumerant
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

Det var en sådan där underbar sensommarkväll man väl nästan bara kan få uppleva i Kentucky i början av oktober. Solhettan under dagen hade vikt för en sådan smekande kvällsljummen temperatur att den stora verandan utanför det kritvita hotellet Campbell House i Lexington var det perfekta stället att sitta och slappna av på, med syrsorna intensivt spelande i grönskan runt parkeringsplatsen.

Fast det var ju bara det att Kjell Brandt var rastlös. Han ville hellre åka ut till det fantastiska auktionsområdet Fasig-Tipton-paviljongerna, där fjärde auktionskvällen på Lexington Selected Yearling Sale pågick för fullt. Fjärde kvällen, då är man normalt nere på ”den-vanliga-bruna-hästar-nivån”. Fyndlådan där en skicklig unghästbedömare förvisso, med ett visst mått av chanstagning, fortfarande kan göra bra fynd för cirka 10.000-30.000 dollar,

Auktionen är upplagd i fallande skala. Med consignor-systemet släpper auktionsarrangören in ett visst bestämt antal spots för varje consignor varje kväll. Följden blir att de stammässigt och exteriört finaste hästarna placeras första kvällen, och sedan blir det fallande skala för varje kväll.

 

Nu var det alltså fredag, auktionskväll fyra. Och Kjell Brandt ville väldigt gärna ut till auktionen även denna kväll, titta på hästarna, men framförallt helt säkert ”surra med folk”. Eftersom jag hade bil frågade han rakt ut om jag kunde skjutsa ut honom. ”Du behöver inte stanna om du inte vill det, jag tar mig tillbaka till hotellet på nåt sätt, det löser sig”, sa han.

Jag och Kjell åkte sålunda ut till auktionen. Och väl där stannade jag kvar. Det skulle visa sig vara ett bra beslut.

När det hunnit bli mycket ”PM” amerikansk tid och ”AM” svensk tid, började John Blund-gruset svida i ögonen. Jag letade reda på Kjell Brandt, som naturligtvis stod och surrade med någon han kände sedan WallnerLindstedtJohnson-tiden, och föreslog hemfärd. Auktionsförrättaren höll på med typ lot nummer 487.

”Vi kanske ska stanna en stund till. Nummer 512 är en efter Googoo Gaagaa som visst ska vara något in i h-e fin. Den kommer säkert nån svensk att köpa. Kan vi stanna tills dess?”, undrade Brandt.

Jodå, det kunde – eller kanske till och med lovade – att bli något att rapportera hem om nyhetsmässigt. Vi lämnade den intensiva nattliga syrse-sången och tog plats i den svala luftkonditionerade auktionssalen. Våra kroppar, ännu inte färdiga med omställningen till Kentucky-tidszon,  pockade alltmer på akut sömnbehov och både jag och Kjell slumrade till där i de sköna fåtöljerna. Precis lagom vid ungefär 510 vaknade jag till ett par sekunder, insåg efter ett djupt andetag var jag var och puffade lite på Kjell,. ”Nu är det snart dags”.

Kjell såg rätt yrvaken ut när nummer 511 lämnade ringen och in på andra sidan om auktionsförrättarnas pulpet kom nummer 512. Ingen av oss hade sett hästen innan. Men vi blev klarvakna på en sekund. Jag tror att vi i princip i kör uttryckte ”OJ…kolla vilken häst!”

”OJ…kolla vilken häst!

Det var på sitt sätt synd och skam att denna enormt vackra häst, som fylld av självförtroende tog kommando över, och sedan ägde, hela det stora rummet från sekund ett, var förvisad till den fjärde auktionskvällen. Men den ettåriga hingsten var alltså efter Googoo Gaagaa, och sådana var då, för två år sedan, om inte osäljbara, så i vart fall inte mycket värda, i Nordamerika.

 

Det var alltså den blivande Hambletonianvinnaren Captain Corey som gjorde sitt första offentliga framträdande. Vi fick njuta av honom länge, för budgivningen drog iväg ända till 150.000 dollar, sina modiga 1,2-1,3 miljoner kronor, innan klubban till slut föll. Nu sorlade det i lokalen, folk tittade på varandra, förvånade. Visst, det var en exceptionellt snygg häst, men 150.000 dollar för en Googoo Gaagaa-colt? ”Who in the whole wide world would even think of paying that?!

Delägaren Robert Lindström efter Captain Coreys seger. Foto: Adam Ström/stalltz.se

Nu gällde det att börja jobba. Det fanns två huvudmisstänkta  köpare om man tänkte efter. Den ene var Robert Lindström som tagit Googoo Gaagaa till Sverige det året. Den andre var Lennart Ågren, SRF Stable. Okej då, en tredje också, Robert Bergh, som just då hade nyblivne Kriterievinnande Googoo Gaagaa-sonen Power som kulltopp hemma i Sverige (och den kanske ännu bättre Googoo Gaagaa-sonen Hail Mary som ett då ännu rätt så dolt ess i rockärmen). Och kanske Reijo Liljendahl eller Anders Ström.

Vi träffade snabbt på Robert Lindström vid ”förrummet” där hästarna cirkulerar innan de går in i auktionssalen, och där man också kan bjuda. Lindström såg inte riktigt ut, och betedde sig inte, som sitt vanliga lugna metodiska jag. Det var en hästagent rätt full med adrenalin och stresshormoner.

Jodå, det var han som hade köpt Captain Corey, bekräftade han. Men det hade blivit panik.

Lindström hade en köpare på hästen hemma i Sverige, men när Robert försökte ringa upp denne några nummer före Captain Corey skulle upp i ringen blev det inget svar. Köparen hade helt säkert somnat – klockan var nu runt halv fyra på morgonen i Sverige – med telefonen på ljudlöst. Goda råd var plötsligt väldigt dyra när hästen nådde över vad Lindström hade i limit och kredit. När siffrorna på ljustavlorna passerade $100.000 fick han snabbt ragga fatt i Lennart Ågren, som också hade sin position vid ”förvisningsringen”. Ågren ställde utan betänketid upp på att täcka för Lindströms fortsatta budgivning.

 

Direkt efter köpet var det oklart vem som skulle äga hästen. Lindström betraktade det uteblivna svaret från kunden hemma i Sverige som ett avhopp. ”Kanske får vi försöka göra en andelshäst av Captain Corey nu. Lennart Ågren vill helt säkert vara med på en del, men inte ha hela hästen”, sade Lindström.

Captain Corey som ettåring i Lexington. Foto Adam Ström/Stalltz.se

Där och då kunde jag sagt att ”jag kan ta fem procent i hästen, om det är okej med dig, för det här kan vara den finaste ettåring jag någonsin sett”…då hade jag nog nu varit delägare i en Hambletonianvinnare, som sannolikt ska syndikeras som avelshingst för en rejäl utväxlingsfaktor jämfört med inköpspriset! Men så impulsivt modig var jag förstås inte. Kanske slog riskbedömningscentrumet i hjärnan till. Det kunde ju blivit ett dyrt äventyr, i den händelse det visade sig att Captain Corey bara var extremt fin, men inte bra.

De som nu tog chansen att bli delägare i Captain Corey tillsammans med Robert Lindström – Lennart Ågren, Tristan Sjöberg, Petri Salmela, Malin Åberg, Kenneth Liljamaa, Åke Svanstedt – är bara att gratulera. Det är verkligen en riktig stjärna!

Och det där med Robert Bergh som potentiell köpare där i Lexington var heller inte så feltänkt. Han hade varit med någonstans upp till 90.000-100.000 dollar där han tyckte hästen blev för dyr.

 

Nu påminner Kjell Brandt mig om den där kvällen i Lexintgton varje gång vi ses på Solvalla.

’”Kommer du ihåg wow-känslan vi fick när Captain Corey kom in i ringen?”, säger han.

Jodå. Och om den känslan någonsin kommer igen när jag ser en ettårig travhäst ska jag nog försöka blockera impulserna fån riskbedömningscentrumet i hjärnan.

Lars G Dahlgren på twitter:

sulkysport.se/segertid-fel-m… twitter.com/i/web/status/1…Nu är resultatlistan ändrad till 1.14,0/f.1000. Med ett slutvarv runt 1.13 (vilket Extrem…
@larsgdahlgren - 15 jul
Om domarna på utgått från vad som står i första meningen i tävlingsreglementets paragraf 60 (se nedan) är det svårt… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 9 maj
Svensk Travsport verkar ha lagt ner att göra årsstatistiken som publicerats på twitter.com/i/web/status/1…"_blank">travsport.se. Det värker…
@larsgdahlgren - 5 maj
Domare i alla sporter gör fel ibland. Att måldomarnämnder gör uppenbara fel på diskningar ska dock inte behöva ske.… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 14 nov 2020
Söndag 13/9. En bana kör i Sverige idag: Vg. Kommande vecka har Rä, Sk och År lunchtrav. Hur många amatörtränare ha… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 13 sep 2020
Fokustema
Krönika
Läs senare

Bättre med divisioner i korta E3

Korta E3 synes allt mer komma i kläm i storloppssäsongen. Det kan vara dags att tänka i nya banor gällande hur detta lopp ska presenteras. Lösningen finns redan, enkel att kopiera och kanske modifiera till svenska förhållanden.
Av
Lars G Dahlgren
Upplåst för dig som är prenumerant

Anders Ström, Stall Courant, har redan presenterat vad som sannolikt är bästa framtidskonceptet för korta E3, men det hindrar ju inte att även undertecknad utvecklar dessa tankar en gång till. Det handlar om att kopiera det amerikanska divisions-systemet att köra stakes på, och det finns två modeller att välja på.

Vi kan börja med att formulera vad som framstår blivi grundproblemet. Korta E3 med försök och final i augusti, hamnar i kläm för kort tid före Kriteriet och Oaks. Sedan dessa blev Pemiechanslopp, medan korta E3 inte är det, tenderar givetvis tränare och hästägare att än mer fokusera på att få till formtoppen som treåring just i Kriteriet och Oaks. Då är det inte direkt lämpligt att trycka ur sin kulltopp med två sprinterdistansrusningar månaden innan Kriteriet och Oaks.

Att flytta korta E3 till lite tidigare på sommaren går inte heller. Då skulle det hamna för nära långa E3. Och långa E3 går i sin tur heller knappast att flytta till tidigare på försommaren.

Återstår då att tänka nytt för att korta E3 ska fortsätta att kännas som ett vasst publikt och medialt attraktivt storlopp för de arrangerande mellanbanorna att bygga sin säsong omkring. Och det går, tror jag (liksom Anders Ström som först lanserat denna i idé i krönikeform) att få till en sådan ändring.

Det man ska utgå ifrån är att skrota korta E3 med den traditionella svenska försök-finalmodellan för de stora årgångsloppen. Istället kör man en ”finaldag direkt” enligt amerikansk divisionsmodell.

Det ena alternativet är att rakt av dela in de anmälda hästarna i divisioner ”lika mycket värda”. Så kör man till exempel International Stallion Stakes för tvååringar på The Red Mile.

Vi gör ett hypotetiskt exempel: Grundprispotten i respektive klass, öppen och ston är (i princip som nu) två miljoner kronor. Det blir 30 hästar anmälda i öppen klass och 40 i stoklassen. Då körs tre divisioner för hingstklassen och fyra för stoklassen. ”Grundprissumma” i varje hingstavdelning blir 667.000 kronor (333.500 i förstapris) och 500.000 kr (förstapris 250.000 kr) i stoklassen. Detta kan gärna bättras på med att det ska vara 10.000 kr i startavgift; då blir det
100.000 mer per avdelning vilket boostar förstaprisernas i hingstklassen till 383.500 och till 300.000 kr i stoklassen. Nuvarande seedningssystem för att rangordna hästarna, och göra heatindelningen, kan användas.

Det går att passa in denna E3-stordag mitt emellan där försök och final nu ligger, alltså runt 15 augusti. Det sprider ut E3-pengarna på fler hästar än vad som nu är fallet, och – häpp – det glider då samtidigt väldigt fint in i vad som är en av grundpelarna med E3, att det ska vara en matchningsmöjlighet både för eliten och för bredden i kullen, det sistnämnda genom bonusloppen. Ju mer man tänker på det, ju bättre tror jag denna modell är för korta E3, för hästägarna, för hästarna och för arrangörerna, än att som nu köra en uttagningsrunda där det bara blev två lopp i öppna klassen (Romme fredag kväll).

Det går att passa in denna E3-stordag mitt emellan där försök och final nu ligger, alltså runt 15 augusti

 

Den alternativa modellen är att spetsa till det hela genom att köra A- B- och C-finaler. De tolv högst rankade (eller tio om man hellre vill köra tiohästarslopp) hamnar i en A-final där man kör om förslagsvis 60 procent av den totala prispotten (i det här exemplet 1.200 kronor, med 600.000 kr i förstapris). Där kan man kanske också göra en sweepstake av startavgifterna och lägga alla dessa till vinnaren!

Under A-finalen blir det en B-final (med 30 procent av prispengarna, 600.000 kr i potten, 300.000 kr till vinnaren. Ssweepstake av startavgifterna, som ju då förslagsvis är lägre (hälften?) av A-finalens startavgift. Utrymme finns också för C-final med återstående 10 procent (200.000 kr, vinnaren får 100,000, ingen startavgift) av prispotten.

Är det fler än 30 anmälda (om man väljer tiohästarsmodellen) ska det givetvis för de efterföljande också skrivas ut consolation, med ”vardagsprissumma”, så att alla får vara med.

Den här modellen har en nackdel: Jag kan tänka mig att hästarna som seedas som nummer åtta, nio och tio in i A-finalen kanske hellre blivit seedade elva och tolva och 13 och stått med ”bra chans” i B-finalen istället för att vara underdogs i A-finalen…

Divisionsmodellen kanske av den anledningen är den som ska föredras. De avgjort största fördelarna med den är att korta E3 för hästarna blir ett lopp istället för två, vilket garanteras hälsas välkommet av både tränare och hästägare, och att de två miljoner kronor som nu är finalprispott i respektive klass inte fördelas till sex hästar utan till (sannolikt) 18 eller 24!

de två miljoner kronor som nu är finalprispott i respektive klass inte fördelas till sex hästar utan till (sannolikt) 18 eller 24!

 

Insatserna till 2022 års E3 är redan inne (och propositionsmässigt låsta), men till 2023 hinner de sex arrangörsbanorna Bergsåker, Eskilstuna, Färjestad, Gävle, Romme och Örebro ta sig en allvarlig funderare på om man ska prova korta E3 med någon annan modell än den typiskt svenska försök-final.

 

Lars G Dahlgren på twitter:

sulkysport.se/segertid-fel-m… twitter.com/i/web/status/1…Nu är resultatlistan ändrad till 1.14,0/f.1000. Med ett slutvarv runt 1.13 (vilket Extrem…
@larsgdahlgren - 15 jul
Om domarna på utgått från vad som står i första meningen i tävlingsreglementets paragraf 60 (se nedan) är det svårt… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 9 maj
Svensk Travsport verkar ha lagt ner att göra årsstatistiken som publicerats på twitter.com/i/web/status/1…"_blank">travsport.se. Det värker…
@larsgdahlgren - 5 maj
Domare i alla sporter gör fel ibland. Att måldomarnämnder gör uppenbara fel på diskningar ska dock inte behöva ske.… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 14 nov 2020
Söndag 13/9. En bana kör i Sverige idag: Vg. Kommande vecka har Rä, Sk och År lunchtrav. Hur många amatörtränare ha… twitter.com/i/web/status/1…
@larsgdahlgren - 13 sep 2020