Fokustema
Krönika
Läs senare

Rött kort till travförbundet

Imorgon börjar rättegången mot Daniel Redén. En rättegång som aldrig skulle blivit av om ST haft ett modernt ledarskap och skött sina förehavanden på ett korrekt sätt. Istället har travförbundet lagt allt ansvar på Redén utan minsta tillstymmelse till att reflektera över egna försumligheter.
Av
Claes Freidenvall
Rött kort till ST i Propulsion-affären. Varför har inte ST:s ledning (eller styrelse) insett att det är förbundets egna misstag som lett till att Propulsion fått tävla i Sverige? Foto: Natan Shively
Rött kort till ST i Propulsion-affären. Varför har inte ST:s ledning (eller styrelse) insett att det är förbundets egna misstag som lett till att Propulsion fått tävla i Sverige? Foto: Natan Shively

Travförbundet har haft alla möjligheter i världen att upptäcka att Propulsion nervsnittats i USA. Redan i samband med importen till Sverige kunde Svensk Travsport stoppat Propulsion från att tävla på svensk mark, men också senare och åtminstone vid totalt tio (!) tillfällen. Dessa listas nedan:

  • 11 september 2015: Svensk Travsport skickar ut ett brev till Brixton Medical AB att hästen är införd i Svensk Travsports importregister utan notering om att Propulsion är nervsnittad, vilket däremot uppges i exportcertifikatet som USTA skickat till ST. Där står att hästen nervsnittats (low nerved left front, low nerved right front). Uppgifterna om att Propulsion är nervsnittad finns i flera olika dokument som tillsänts ST.
USTA:s exportcertifikat som skickas till ST.

***

  • 8 maj 2016: Propulsion ska starta i Finlandia-Ajo på Vermo och ST utfärdar exportcertifikat där uppgifter saknas att Propulsion är nervsnittad.

***

  • 3 november 2016: Propulsion genomför avelsvärdering utan att någon av avelsvärderingsnämndens fem ledamöter (ordförande Håkan Persson, Stefan Johansson, Ulrika Lundberg samt veterinärerna Lars Johansson och Matts Olof Nord) noterar att hästen är nervsnittad trots att detta finns noterat i det amerikanska travförbundets dokument.

***

  • 20 november 2016: Propulsion ska starta på Vincennes i Frankrike. ST utfärdar exportcertifikat där uppgifter saknas att Propulsion är nervsnittad.

***

  • 7 maj 2017: Propulsion ska starta i Finlandia-Ajo på Vermo och ST utfärdar exportcertifikat där uppgifter saknas att Propulsion är nervsnittad.

***

  • 12 oktober 2017: Propulsion ska starta på Vincennes i Frankrike. ST utfärdar exportcertifikat där uppgifter saknas att Propulsion är nervsnittad.

***

  • 27 januari 2019: Propulsion ska starta på Vincennes i Frankrike. ST utfärdar exportcertifikat där uppgifter saknas att Propulsion är nervsnittad.

***

  • 22 juni 2019: Daniel Redén kontaktas av ST:s utredningschef Steen Morten Eidsmo-Johansen när han är i Rättvik, som berättar att det går rykten om att Propulsion nervsnittats. ST genomför en utredning och slår fast att ”det är bara ett rykte” och ger Propulsion grönt ljus att fortsätta och tävla. ST:s jurist Göran Wahlman uttalar sig också till Sulkysport den 2 juni 2020: ”Vad jag också vet är att Propulsion testades ifjol och då hade han känsel i framhovarna.”

***

  • 19 september 2019: Propulsion ska starta på Vincennes i Frankrike. ST utfärdar exportcertifikat där uppgifter saknas att Propulsion är nervsnittad.

***

  • 21 januari 2020: Propulsion ska starta på Vincennes i Frankrike. ST utfärdar exportcertifikat där uppgifter saknas att Propulsion är nervsnittad.

***

Istället är det Daniel Redén som står inför skranket när det egentligen borde varit ST:s ledning som stått till svars inför Svensk Travsports Ansvars- och Disciplinnämnd (STAD) på grund av försumlighet i yrkesutövande och för gallring av utrednings- och bevismaterial. Hade ST skött sina kort på ett korrekt sätt hade aldrig Propulsion gjort en enda start på den här sidan av Atlanten utan skickats tillbaka till USA med vändande flyg.

Att styrelsen i Svensk Travsport dessutom blundar för alla klavertramp som har skett från ST:s ledning under resans gång är ingenting annat än obegripligt och naivt. Är Svensk Travsport betjänt av en styrelse med skygglappar och fast bomull i öronen? Det är en fråga som travsportens folk i alla led bör ställa sig.

Nu är Daniel Redén i blickfånget i något som mycket väl kan bli den största rättsskandalen i svensk travsports historia. Under tre dagar – med start imorgon – ska förhandlingarna ske i Hästsportens Hus inför stängda dörrar.

Ingen utomstående får möjlighet att följa Propulsion-förhandlingarna utan den sker inför låsta dörrar. Foto: Sheldon Kennedy

Det bästa hade förstås varit om Svensk Travsports Ansvars- och Disciplinnämnd (STAD) kunnat låta förhandlingarna ske inför öppen ridå precis som Det Norske Travselskap (DNT) gjorde i Fabrice Souloy-affären.

Enligt STAD:s ordförande Björn A Samuelsson finns det i de regler som är antagna av Svensk Travsport inget som gör STAD:s sammanträden offentliga och därför släpps inte allmänheten in.

– Vi kan inte skriva om några regler. Det får i sådant fall bli något som ST och övriga får arbeta med för framtiden. Vi har att gilla läget och det gäller alla inblandade, delger Björn A Samuelsson.

Nu står Daniel Redén ensam och ska försöka försvara sin förlorade heder, när egentligen ledande tjänstemän borde tittat sig själva i spegeln om de haft någon form av sans och vett. Hade det dessutom funnits minsta lilla tillstymmelse till kurage hos ST:s ledning hade en ”Lex-Maria”-anmälning till ST:s Ansvarsnämnd upprättats. Nu läggs hela skuldbördan på Daniel Redéns axlar.

ST yrkar att Daniel Redén i första hand döms för att av oaktsamhet brutit mot reglerna att starta Propulsion i 45 lopp i Sverige under åren 2015-2020 trots att Propulsion på grund av nervsnittning inte varit startberättigad och i andra hand att han döms enligt det strikta tränaransvaret.

En ynkedom och inget annat i en affär som stinker lång väg och där rött kort bör delas ut till både ST:s ledning och styrelse för ett agerande som saknar motstycke i travsportens Sverige.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Fakta som talar sitt eget språk

Travsporten står inför betydande utmaningar och idag vet vi att det kommer produceras färre hästar åtminstone fram till 2026 av kända skäl och låt oss konstatera att fakta talar sitt eget språk.
Av
Claes Freidenvall
Ett förslag från Jörgen Westholm om ökad makt för hästägare, uppfödare och tränare mottogs inte särskilt väl av ST:s ordförande Anders Källström...  . Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport
Ett förslag från Jörgen Westholm om ökad makt för hästägare, uppfödare och tränare mottogs inte särskilt väl av ST:s ordförande Anders Källström... . Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Minst en tredjedel – och kanske ännu mer – av Svensk Travsports hästbas kommer vi sannolikt att mista och det kommer påverka tävlingsprogrammet tio år framåt. Ett faktum som tyvärr inte går att motverka.

Att tävlingsprogrammet i allt väsentligt behöver ett rikare innehåll är alla överens om, möjligtvis inte ST:s ordförande Anders Källström och styrelsen i Svensk Travsport.

Ett väldigt enkelt förslag för ökad rekrytering är att göra om till säsongsplanering och börja med våra unghästar. Då är det viktigt att skola in dessa tidigt mot ökat antal starter per säsong. Banor som ska vara med säger sig självt och undvik arrangemang på de tävlingsplatser som inga hästar har.

Höj prispengarna och sluta tjata om att det bara leder till
ökad tränardebitering. Det snacket körde ATG med redan på 1990-talet och var lika mossigt då som det är idag.

Prispengarna i V75 är i behov av att justeras uppåt och håll fast vid rikstotoloppens olika klasser på lördagar och sluta med att smeta ut dessa under andra veckodagar. Nu lägger ST in en extra proposition på lördagarna från mitten av september för att försöka öka svårighetsgraden för V75-spelarna genom att begränsa möjligheterna för de bästa tvåbenta kuskarna (max 500 starter för att deltaga i den nya propositionen).

Det är andra gången som Svensk Travsport går hårt åt landets toppkuskar…vid förra tillfället infördes begränsningar för att kunna tävla på två olika banor samma dag.

Jag har svårt att tro att det blir någon större förändring med den ”nionde” propositionen. Viktigast – enligt mitt sätt att se det – är att få så jämna spellopp som möjligt och där den sista hästen som får plats i ett V75-lopp har höga poäng. Då har man lyckats!

Tyvärr tappar Svensk Travsport fart på flera olika områden. Omsättningen på hästspel behöver vitaminer och inte genom att hästbristen gör att det finns en ”lampa” i varje lopp. Att göra Åby – Sveriges senast upprustade publik- och stallanläggning – till en B-bana, enligt Denninger-förslaget visar inget annat än att travsporten agerar som en bananrepublik. Vad tar vi alla för ansvar?

I en krönika tidigare i veckan tog jag upp att travsporten i Sverige från 2023 och på tre år kommer att ha tappat 35-40 procent av hästpopulationen för kommande tio års period i det antal föl som kommer att registrerats i Svensk Travstambok.

Allt detta är inget annat än efterdyningar på ett pokalmisslyckande 2018 som först sporrade till framtidstro, men därefter kom baksmällan i takt med sveket.

Spelomregleringen 2019 tilläts av ATG styrelse att bli till ett försnillande av sportens reurser och även riksdagens förtroende eftersom 650 miljoner kronor om året i skattelättnader försvann snabbare än en avlöning. Straffet blev höjd spelskatt och ATG:s kasinospel lyser rödare än motsolen nu inför nästa års tävlingsprogram som ska försöka pressa ut fler starter av en redan pressad hästägarekonomi.

Kanske dags att lyfta blicken från spelbordet och följa sportens barometer? Det är inte svårt att göra det. Publiken är lätträknad och vad värre är så redan nu även våra hästar. Och värre blir det…

ST:s ordförande Anders Källström sade vid något tillfälle att vi kör vårt sista lopp 2053 om ingenting görs. Enligt mitt sätt att se det sker det mycket tidigare. Men jag är inte förvånad…Anders Källström har suttit med i styrelserna i ATG och ST sedan 2019 och vad har gjorts för att gynna travsporten och dess rekrytering?

Anders Källström, ordförande Svensk Travsport.

Blev också förvånad när jag läste Anders Källströms brev ”några reflektioner efter sommaren” där han sköt en pil mot Jörgen Westholm även om han inte nämnde honom vid namn:

”Till och från förs en diskussion om styrningen och ”ägandet” av federationen Svensk Travsport. Från några håll har det framförts tanken på en modell där inflytandet och makten i ST skulle grundas på antalet ägda hästar. För mig för det tankarna till en värld vi lämnade för dryga hundra år sedan. Från 1860-talet hade Sverige en rösträttsmodell där förmögenheten avgjorde inflytandet. Det skapade enorma motkrafter som till slut formade det självklara om allas rösträtt. Samtidigt en grundbult som hela föreningssverige vilar på. Medlemmarnas inflytande är inget att förhandla bort vare sig i allmänna val eller i den ägar- och styrmodell vi i grunden har i svensk travsport.”

Slutsatsen av Anders Källströms rader är, att allt är bra och det är bara att fortsätta på den inslagna vägen.

Om jag uppfattat det rätt så deltog Westholm i en paneldebatt i våras med Anders Källström och där han bland annat ansåg att det är svårt att helt jämföra Svensk Travsport med en folkrörelse eftersom det finns många personer som investerar stora summor för att ATG och ST ska fungera.

Idag har hästägarna, uppfödarna och tränarna (också hästägare och uppfödare) färre än 15 procent av rösterna i Svensk Travsport och det anser Westholm vara alldeles för lite i förhållande till vad som investeras och hur den bristande rekryteringen inte uppmärksammas av banor och ST.

Jörgen Westholm ansåg att de cirka 7.500 hästar i proffsträning, ungefär lika många hästar hos B-tränare och en röst för varje aktivt fölsto hade varit en väldigt bra väg framåt för att få de aktiva att känna sig delaktiga. Han ansåg att det haltar att jämföra med vad en person betalar i medlemsavgift i en fotbolls- eller ishockeyförening mot vad en hästägare och uppfödare investerar i en travhäst. Skillnaden är förstås väsensskild.

Att hästägarna och uppfödarna behöver få mer inflytande över travsporten anser nog många idag. För flera år sedan sade Lutfi Kolgjini att det bara behövs två BAS-organisationer i Sverige – en för hästägare och en för uppfödare.

Lika sant idag som igår!

Fokustema
Krönika
Läs senare

Hästarna viktigare än banorna

För många handlade Derbyhelgen om glädjescener och inte minst för de inblandade i Fame and Glory och Daim Brodda.
Mycket annat har också hänt under några dagar i Malmö och travsportens framtid ligger i potten.
Av
Claes Freidenvall
Granbarkborren är den insekt som gör mest skada i våra granskogar. Tyvärr har den fått fäste i svensk travsport. Foto: Tiina Ylioja / Luke
Granbarkborren är den insekt som gör mest skada i våra granskogar. Tyvärr har den fått fäste i svensk travsport. Foto: Tiina Ylioja / Luke

Konsortiet har haft möte – bitvis stormigt – men det verkar som att enighet äntligen råder på de flesta håll och att prioritet nummer ett är att stärka hästägandet och inte att först slå fast banornas finansiering genom omfördelning av medel.

Ett klokt ställningstagande. Hästägarna ska alltid sättas i främsta rummet och det är i grund och botten en självklarhet.

För att uttrycka det milt så verkar det finnas en samsyn från mötets deltagare om att nytillskott av medel måste till för att möjliggöra rekrytering såväl inom tävling som avel.

Som en konsekvens av detta ska tre personer från styrelsen i Svensk Travsport – Marita Arvidsson, Fredrik Askhem och Kerstin Peterson-Brodda – tillsammans med en referensgrupp som redan sagt sitt i Mats Denningers och Leif Almgrens utredningsförslag lämna ett slutyttrande i mitten av september.

Såväl våra banor som travsporten i sig ser ut som de är angripna av granbarkborre. Oavsett om granen delvis är grön i toppen så visar resten av trädet nedifrån och upp sig med barkförlust och är full av hål i den torra stammen.  

Inte så svårt att förstå när det sena uppvaket visar att vägen framåt är kantad av följande fakta gällande hästpopulation:

  • Förra årets nedgång av fölregistreringar var cirka sju procent.
  • Årets nedgång förväntas att bli 14 procent.
  • Nästa års nedgång kan förväntas bli 15-20 procent eftersom prognosen som lämnades på konsortiet för årets betäckningar är minus 15 procent.

Väldigt enkelt så konstateras att vi från 2023 på tre år kommer att ha tappat 35-40 procent av hästpopulationen för kommande tioårsperiod i det antal föl som kommer att registrerats i Svensk Travstambok.

Särskilt då nettoexporten väsentligt kommer att överstiga nettoimporten av såväl avelsston som deras avkommor. Vad det innebär för kvaliteten kan förstås diskuteras.

Med intresse nås vi av informationen att Italiensk travsport kommer att locka fler fölston genom att erbjuda uppfödarpremier även utanför Italiens gränser.

Så analysen blir att som den gamla i tv-reklamen ”bregottfabriken”. Att ha stenkoll på läget och vända på alla stenar. Kanske till och med björnkoll på sina egna nyckeltal om och när man som förtroendevald ska redogöra för sina medlemmar om sin egen banas framtid.

Vi kan ju börja med att Svensk Travsport som förbund skickar ut all information via sin hemsida istället för att välja var och hur den ska offentliggöras.

Travsporten mål mot 2030 är tyvärr redan föråldrade när vi når 2026 och det underlättas inte av att tävlingsprogrammets omfattning för nästa år manar till ökat startande av halva antalet hästar i träning trots sjunkande volym.  

Och innehållet i kommande tävlingsprogram kommer knappast vara klart förrän tidigast i början av november då  ATG och ST kan överblicka spelets utveckling och hur den höjda skatten kommer att påverka.

Nu måste alla samlas kring problemet och visst vore det enklast om det kom in nytt blod i systemet som kan vitalisera beslutskrafter och våga förmedla behovet av direkta åtgärder.

Det borde vara det självklara budskapet från alla till sina valberedningar och övriga medlemmar. För många med mig undrar hur länge det passiva upplägget kan fortsätta hos ST och hos många andra styrelser i landets travsällskap.

Visa ansvar och våga ta ert ansvar – det behövs mer än någonsin och innan det är för sent!

Fokustema
Krönika
Läs senare

Mössan av för Fame and Glory?

Om Fame and Glory vinner Svenskt Travderby på söndag på Jägersro blir han den andra avkomman undan Olympia Tilly som tar hem travsportens blå band.
Unikt? Glöm det…
Av
Claes Freidenvall
En klassisk bild när Lorry vinner Svenskt Travderby för Theodor Bilcik. Foto: Svenskt Travderby 1928-1987
En klassisk bild när Lorry vinner Svenskt Travderby för Theodor Bilcik. Foto: Svenskt Travderby 1928-1987

Det är inte precis vardagsmat att en mor lämnar två vinnare av Svenskt Travderby, men Elitstoet Olympia Tilly (e. Lindy Lane) har chansen på söndag. Sonen Calgary Games (e. Readly Express) vann 2021 – dessutom på löpningsrekordet 1.11,7a/2.640 meter – och i år kan det vara Fame and Glorys (e. Tactical Landing) tur att ta hem travsportens blå band.

Fame And Glory vann det första uttagningsloppet till Svenskt Travderby. Foto: Adam Ström/stalltz.se

Fame and Glory och Calgary Games har inte samma far, men det hade Fakir och Lorry (e. Tullipan-Emma Orlan) när de vann Svenskt Travderby 1932 respektive 1933. Då var travets blå band fortfarande i sin linda – första upplagan hölls 1928 – och årskullarna kunde inte på något sätt mätas i storlek jämfört med idag.

Under slutet av 1920-talet innehöll inte årgångarna ens 100 hästar – 2020 registrerades det 2.654 varmblod i Sverige. Fakir var först ut i syskondubbeln 1932 och vann Derbyt med Sixten Lundgren, en av de stora och bortglömda namnen i Svensk Travsport och som för länge sedan borde varit invald i travets ”Hall of Fame”.

Året efter lånade Sixten ut Lorry till sin stallman Theodor Bilcik. Det finns nog en hel del personer som sett bilden där Bilcik tog av sig den blå skärmförsedda sidenmössan och bockade med den i ena handen samtidigt som Lorry blev den första vinnaren i Svenskt Travderby att trava under 1.30.

Den gemensamma fadern Tullipan var en son till Sveriges första championhingst Baron Handspring, vilken lade grunden för den svenska varmblodsaveln tillsammans med Bingen W.

Baron Handspring visas upp på 1920-talet.

Baron Handspring vann Dansk Uppfödningslöping, slutade fyra i Kriteriet och var tvåa i Derbyt i vårt grannland. Senare förvärvades han av Walter Lundberg och enligt Svensk Travstambok I (utgiven 1938) finns 19 avkommor upptagna efter honom. En av dem är helsyskonen Fakir och Lorrys far Tullipan.

Ytterligare en gång var det nära med en syskondubbel i Svenskt Travderby. Presidenten (e. Bulwark-Singoalla) vann Derbyt 1949 och det året besegrades självaste Frances Bulwark. Två år senare blev helbrodern Grand Prix knappt slagen av Madame Song.

I Sverige är det sällsynt att Derby-vinnande hingstar lämnar en avkomma som vinner Svenskt Travderby. Fyra gånger har det skett tidigare. Gay Noon (Gavin), Björn (May Björn), Maharajah (Who’s Who) och Readly Express (Calgary Games).

Länge fick inte inte de svenskfödda avelshingstarna tillgång till det bästa avelsmaterialet, men nu är styrkeförhållandet helt annorlunda och de inhemska topptravarna har verkligen fått – och tagit – chansen. Det behövs också eftersom importvågen av namnkunniga avelshingstar till Sverige mer eller mindre avtagit.

Maharajah, Who’s Who, Readly Express och Calgary Games har alla varit populära bland landets stoägare. Så lär också Fame and Glory bli om han vinner på söndag.

Inte nog med att söner till Tactical Landing vunnit de två senaste upplagorna av Hambletonian Stakes – Tactical Approach och Karl – utan att i modern Olympia Tillys gener flyter det mer blått Derbyblod än i Calgary Games genom Victory Tilly (1999), Opal H. (1975), men även 2011 års finske Derby-vinnare Seabiscuit.

Behöver jag nämna att Fame and Glory kommer från Sveriges främsta möderne i modern tid? Olympia Tilly är utsedd till Elitsto, det är också hennes mor Pearl Tilly, mormor Cikora Tilly, mormors mor Glenna H. och mormors mormor Scotch Dot!