Fokustema
Krönika
Läs senare

Så bra är Elitloppshelgen

Elitloppet i all ära, men är det inte i mångt och mycket ramloppen som gör helgen?
Jag har synat helgens klassiker och betygsatt dem lopp för lopp.
Av
Emil Persson
Evaluate får en ny kusk i Sprintermästaren nästa torsdag. Foto: Simon Hagen
Evaluate får en ny kusk i Sprintermästaren nästa torsdag. Foto: Simon Hagen

Fredagen är exkluderad. Underligt kan tyckas, men för den stora massan rent publikt så är fredagen inte inkluderad i deras Elitloppshelg utan mer av en aptitretare för de mest ”besatta”.
Jag ser i vilket fall fram emot dagen (Bythebook! Ari Lest!) där Kusk-VM känns som ett fräscht inslag och klassen på loppen i mitt tycke blivit högre än vad jag hade förväntat mig. Det här med att lämna bort sina hästar till icke ordinarie kuskar är inte något som alla är helt tillfreds med, oavsett om det är Franck Nivard, Ulf Ohlsson eller Yannick Gingras som ersätter.

Så låt oss gå igenom lördagen och söndagens topplopp i tur och ordning. Betygen sätts på en tiogradig skala.

Sweden Cup

Arazi Boko vid förra årets seger i Sweden Cup.        Foto: Mia Törnberg

Har inte Sweden Cup fått en allmän uppryckning efter några rätt trista och dassiga år i början av 2010-talet? Redan i fjol och förfjol såg det bättre ut i listorna och årets deltagare gillar jag skarpt. Fjolårsvinnaren Arazi Boko finns med liksom 2016 års dito, den pånyttfödde Dante Boko. Cyber Lane och Pastore Bob fanns båda med i Elitloppssnacket länge och väl. Chief Orlando slutade trea i Finlandia Ajo, Vanesia Ek och Ua Huka var finalister i Lotterian. Chianti tvåa i fjolårets svenska derby och franske jokern Dream de Lasserie kommer med ett staket i raden och 13 segrar på de senaste 15 starterna.
Det här ser jag fram emot och feelingen förstärks ytterligare utav att slippa förmiddagsloppen, nu blir det pang på festen!

  • Betyg: 8

Lady Snärts lopp

Precis såhär ska detta lopp se ut under denna helg. Vi har sju deltagare som normalt sett inte dyker upp i en vanlig stoelit utan här finns det flera hästar som inte är helt enkla att sätta in i sammanhanget. Det är möjligt att de inte är hästar som är ”obegränsat bra” och att den där riktiga toppfransyskan saknas även om bortlottade (?) Elite du Ruel är värd respekt. Som spekulations- och spellopp älskar jag det här loppet.

  • Betyg: 7,5

STL-finalerna

Baron Gift har skördat framgångar under våren. Foto: Jeannie Karlsson/Sulkysport

Här blir det ju lite grann ”vad det blir” och de här loppen kan inte Anders Malmrot styra särskilt mycket över. Wildcards existerar ju som bekant inte. Brons- och silverfinalerna är riktigt häftiga med extra plus för den sistnämnda. När jag ser Varieta’ Luis, Heart of Steel, Baron Gift, Lesperanza och Global Trust i samma lopp kommer jag och tänka på den Oscarsbelönade filmen ”There Will Be Blood”. Här kommer det kosta om man ska vara först över mållinjen.

  • Betyg: 8

Harper Hanovers lopp

Handsome Brad fick en elitloppsinbjudan men kretsen kring hästen valde istället att starta i Harpers Hanovers lopp med 900.000 kronor  till vinnaren.  Foto: Simon Hagen

Den sämsta upplagan på många, många år läser jag på sina ställen, men då anser jag att man är historielös. Jag finner utan problem fem upplagor under 2000-talet som varit sämre och jag är inte alls så säker på att det här är ett dåligt lopp bara för att det inte innehåller någon ”oslagbar” fransos. Däremot har jag förståelse för att många blir besviken när just den där Flambeau des Pins-typen saknas, det är ju trots allt 900.000 kronor i förstapris numera och prisökningen kom i mångt och mycket till för att locka upp de franska tuffingarna.
Whipped Eggs på startvolten, Bazires förvandlingsnummer C.D. på mellanvolten, Copenhagen Cup-vinnaren Handsome Brad, derbytrean Son of God, dalakanonen On Track Piraten och hyperspeedige, men likväl starke Canular i lag med Åke Svanstedt får i alla fall mig att ”gå igång” så pass på loppet att jag inte kan skicka ner betyget alltför långt.

  • Betyg: 7

Treåringseliten för ston

Av alla travlopp som körs i Sverige under ett år av någorlunda dignitet är detta loppet som har sämst förutsättningar för att bli bra. Blott sju dagar senare körs Guldstoet på Axevalla med 350.000 kronor till vinnaren vilket blir det givna valet för den svenskfödda hästarna. Nej, här får Solvalla numera hoppas på de utlandsfödda hästarna och gästerna. I fjol var det Zabriskie Ok som stack ut och i år är det hittills obesegrade superlöftet Mascate Match som gör detsamma. Med Archidamia, In Your Dreams, She Rains och Avena Jet som några av utmanarna så tycker jag faktiskt att årets upplaga spottar upp sig markant kontra några av de senaste årens dito.

  • Betyg: 7,5

Montéeliten

Ja, vi har världens snabbaste montéhäst i startlistan i form av fjolårsvinnaren Be Mine de Houelle, men där bakom spinner jag faktiskt inte igång på en enda häst som jag känner att ”jäklar vad kul det ska bli att se den i det här sammanhanget”. Bredden på loppet drar ner betyget rejält.

  • Betyg: 5,5

Elitkampen

Månprinsen A.M. och Gunnar Melander Foto Mia Törnberg

Månprinsen A.M. är sannolikt bättre än någonsin tidigare. Polara ser inte lika vass ut i år, men han har lurat oss förr då man inbillat sig att han är på väg ner. Fjolårsvinnaren Lome Brage är tillbaka hos ”JOP” och han låter minst sagt nöjd med hästen, men drog Svarte Petter i spårtombolan. Roli Eld på barfotabalans och eventuellt bike är den stora jokern. Det känns som det här loppet håller ungefär samma nivå som brukligt och att de bästa kallblodshästarna som finns just nu sökt sig hit. Ja, underligt vore väl annars med rekordhöga 500.000 kronor i förstapris.

  • Betyg: 8

Elitloppet

Readly Express är på förhand favoriten till att vinna årets Elitlopp. Foto: Mia Törnberg/Sulkysport

Visst saknas den där heta kryddan från Nordamerika och Elitloppet hade blivit mer exotiskt om Vitruvio vunnit Lotterian och representerat Italien, men jag tycker inte man ska klaga på det som bjuds. Readly Express mot Propulsion lägger en stark grund, Aubrion du Gers första framträdande på svensk mark tar det hela en nivå till liksom Åke Svanstedt upp i vagnen bakom Bazires Prix d’Amerique-tvåa Looking Superb. Måhända är det någon svensk häst ”för mycket” med, men vad tusan ska Anders Malmrot göra när det inte finns bättre hästar i varken Nederländerna, Tyskland, Italien, Norge eller Danmark?

  • Betyg: 8

Treåringseliten

Ett lopp som pendlat oerhört mycket i kvalité under hela 2000-talet. Nu tas ett nytt grepp då det går ihop med den första Breeders Course-finalen och jag tycker att utfallet är positivt. De svenska hästarna har främst siktet inställt mot långa E3-kvalen tre veckor senare vilket försvagar det inhemska laget, men att få se obesegrade superlöftet Upset Face mot Italiens sannolikt två bästa treåringar i Axl Rose och Acciaio ser jag fram emot. Bredden är inte den bästa vilket drar ner betyget med en halv enhet, men topparna håller klart högre klass i år än på många, många år.

  • Betyg: 7,5

Fyraåringseliten för ston

Vad…? Hände…? Här?

  • Betyg: 4

Fyraåringseliten

Precis som fyraåringseliten för ston så blir lätt detta lopp drabbat av närheten till Pokal-finalerna på Åby som körs två veckor tidigare, men därifrån kommer åtminstone Evaluate detta år som vi vet är bra. Classichap och Hamre-debutanten Patent Leather deltog likaså i Hambletonian-finalen i fjol så vi har alltså trea av de tio Hambofinalisterna i samma lopp här-. Därtill låter Daniel Redén påställd med Missle Hill och från Criterium des 4 ans kommer trean Fric du Chene och sexan Fun Quick. Jag smågillar det här loppet och tycker precis som Harpers att det tycks dömas väl hårt på sina håll och kanter när jag scrollar igenom flödet på sociala medier.

  • Betyg: 7,5
Fokustema
Krönika
Läs senare

Export eller avel för toppston?

Miljonjakt som tre- och fyraåringar - matlappsjägare året därpå.
För de främsta stona som krigar i årgångsloppen är förtjänstmöjligheterna som femåringar försvinnande få, men ingen tycks egentligen bry sig.
Av
Emil Persson

Nej, det är ingen hejdundrande nyhet jag presenterar. Såhär har det sett ut länge och just nu finner jag ingenting som tyder på någon ändring trots att det finns ett behov för det.

De ston som går in i femåringssäsongen med över en miljon på kontot (åtta av de tolv som startade i Derbystoet har tjänat så mycket) kommer ha försvinnande få förtjänstmöjligheter under den för stona så tuffa femåringssäsongen.

Jag poängterar just stona för det är uppenbarligen något annat för dem. I alla fall tycks travtränarna bära på den åsikten för detta år har det visat sig att antalet femåringslopp för ”pojkar” har varit alldeles för många kontra vad det funnits underlag för. Flera tränare har valt andra uppgifter för femåringarna och inte alls varit rädda för att matcha dem inom STL.

För stona däremot är det tuffare att kliva in i silverdivisionen eller möta stoeliten. Idag är bryggan minimal och antalet renodlade femåringslopp för damerna där det är sexsiffrigt förstapris går att räkna på en hand.
Därtill stannar förstaprisen på en nivå mellan 100.000-300.000 kronor. Vi pratar alltså samma nivåer i runda slängar som de till exempel tävlar om i Breeders Crown-semifinalerna där vinnarna tar hem 200.000 kronor.

SM för femåriga ston?

De som nu sitter med ett bra, fyraårigt sto har egentligen tre val att göra inför nästkommande säsong.

  1. Bedöma att hästen kommer stå sig mot stoeliten eller helt enkelt kalkylera med betydligt mindre framgångar.
  2. Exportera hästen till USA (likt Pasithea Face eller Darling Mearas, även om den sistnämnde gick över som sexåring) där det finns penningstinna stolopp eller exportera hästen till Frankrike där det finns förtjänstmöjlighet Om man inte slutat bland de tre främsta i Grupp I-lopp under år 2019.
  3. Att ta sitt sto till avelsboxen.

Vill man göra något åt detta från centralt håll så går det att få till stånd en anständig förändring och förbättring med (i det stora hela) ganska små medel.

Under Axevallas trippeltrav skulle man kunna anordna ett Svenskt Mästerskap för femåriga ston med 400.000 kronor till vinnaren. Det skulle samtidigt kunna fungera som ett lopp där vinnaren är direktkvalificerad för Jubileumspokalen om nu hästens tränare hellre väljer en sådan väg än att starta mot de Europas bästa ston samma tävlingsdag i European Championship for Mares.

”Inte orimligt som åtgärd”

Utöver det skulle det passa ypperligt att lägga in ett penningstint femåringslopp för ston under Färjestadtravets Unionstrav helgen innan Kriteriet. Det skulle då placeras tre veckor före Svenskt Mästerskap för ston och ligga helt rätt i tiden inför den stora uppgiften.

Skulle loppet på Färjestad hamna på 300.000 kronor till vinnaren skulle vi prata en total kostnad för de här två loppen på i runda slängar 1,5-1,6 miljoner kronor.

Skulle vi därtill addera ett femåringslopp för ston i slutet på november dit de 15 femåriga stona som tjänat mest pengar i Sverige under året (hästar på två eller tre volter) får göra upp om 200.000 kronor springer vi upp till två miljoner på årsbasis.

Det känns väl inte orimligt i det stora hela som en åtgärd för att eventuellt få våra bästa damer att fortsätta tävlingskarriären även efter unghäståren?

Fokustema
Krönika
Läs senare

Hur tänker sportcheferna?

Det körs inte för lite lopp för hästarna i högsta klassen i Sverige under juli.
Den saken är säker.
Av
Emil Persson

Nej, jag undrar faktiskt hur snabblopparna ska räcka till och hur sportcheferna på landets travbanor har resonerat. Något gemensamt ansvar för att få en bra balans och skapa en faktiskt möjlighet att fylla upp loppen tycks inte existera över huvud taget.

Låt oss punkta upp samtliga lopp för hästar av ”guldkaraktär” under juli. Här inkluderar jag även de öppna femåringsloppen (även stoloppen) samt rena stoeliter för det är trots allt hästar som kan matchas i snabbloppsklasserna om de aktiva så önskar. Jag exkluderar dock stayerlopp och andra voltstartslopp där hästar från högsta klassen då dessa lopp ofta lockar en annan typ av häst än den ”klassiska snabblopparen”.

Datum / bana / lopptyp / distans / förstapris / (antal deltagare i fjol)

  • 3 juli Lindesberg – Öppen klass – 1.640 meter autostart – 100.000 kr (9)
  • 4 juli Halmstad – Stoeliten – 2.140 meter autostart – 100.000 kr (6)
  • 5 juli Arvika – Öppen klass – 1.700 meter autostart – 70.000 kr (7)
  • 5 juli Lycksele – Öppen klass – 1.640 meter autostart – 30.000 kr (9)
  • 6 juli Halmstad – Gulddivisionen – 2.140 meter autostart – 200.000 kr (7)
  • 6 juli Halmstad – 5-åringslopp – 1.640 meter autostart – 100.000 kr (9, men då enbart 5-åriga ston)
  • 8 juli Rättvik – 5-åringslopp – 2.140 meter autostart – 100.000 kr (5)
  • 10 juli Visby – Öppen klass – 2.140 meter autostart – 150.000 kr (7)
  • 13 juli Årjäng – Årjängs Stora Sprinterlopp – 1.640 meter autostart – 600.000 kr (10)
  • 15 juli Halmstad – Öppen klass – 2.140 meter autostart – 150.000 kr (-)
  • 16 juli Jägersro – Öppen klass – 1.640 meter autostart – 75.000 kr (9)
  • 17 juli Eskilstuna – 5-åringslopp – 2.140 meter autostart – 100.000 kr (6)
  • 17 juli Eskilstuna – Öppen klass – 1.640 meter autostart – 100.000 kr (10)
  • 18 juli Bergsåker – Öppen klass – 2.640 meter autostart – 100.000 kr (8)
  • 20 juli Axevalla – Gulddivisionen – 2.640 meter autostart – 200.000 kr (11)
  • 21 juli Axevalla – Stoeliten – 2.140 meter autostart – 125.000 kr (7)
  • 25 juli Boden – Öppen klass – 2.140 meter autostart – 50.000 kr (-)
  • 27 juli Hagmyren – Gulddivisionen – 1.640 meter autostart – 200.000 kr (12)
  • 30 juli – Jägersro – Hugo Åbergs Memorial – 1.609 meter autostart – 1.609.000 kr (10)
  • 30 juli – Jägersro – Stoeliten – 1.640 meter autostart – 200.000 kr (9)
  • 30 juli – Jägersro – Stängt vid 2,5 miljon – 1.640 meter autostart – 100.000 kr (10)
  • 31 juli – Mantorp – Öppen klass – 2.140 meter autostart – 100.000 kr (10)

Som synes ovan var det tunt i flertalet av loppen redan i fjol, men antalet banor som gjort korrigerar är försvinnande få. Halmstads Jan-Olof Molin ska ha ros för att han stöpt upp femåringsloppet till ett öppet femåringslopp istället för ett rent stolopp, men en stor portion ris för att ha skrivit ut ”Jubileumsloppet” måndag den 15 juli för snabbloppsklassen.
Vi pratar alltså kvällen före Jägersros ständigt återkommande ”Åbergs-test” som nu sannolikt konkurreras ut brutalt då Halmstad erbjuder det dubbla förstapriset!

Axevalla har lagt ner sitt femåringslopp under trippeltravet. Nytillträdde sportchefen Lars Ågren har gjort en ordentlig översyn av den helgens samtliga lopp och inte varit nöjd med varken bredden eller topparna rent historiskt i det loppet och istället stöpt om det till ett B-tränarlopp med feta prispengar. Lovvärt för att maximera startdeltagande, bredden och spelet då ett lopp som uppskattningsvis lockat sex-sju (åtta?) hästar nu istället kommer ha 15 hästar.

Utöver ovanstående lista tillkommer även storlopp i våra grannländer som lockar deltagare från högsta klassen såsom S:T Michel-loppet, Ulf Thoresen International och Harald Lunds Minneslopp.

Nej, hästarna räcker inte till. Även denna sommar kommer det köras mängder av lopp med feta prischeckar där deltagandeantalet är försvinnande lågt, underhållningsvärdet (”första varvet passerades där på 1.16,3…”) blir kraftigt begränsat och spelsiffrorna kan påverkas negativt för att spelstimulansen med små fält blir mindre.

Kommer det över huvud taget ses och hanteras som ett problem av ST eller kommer vi även år 2020 får se trötta sportchefer kopiera föregående års propositioner?

Fokustema
Krönika
Läs senare

Allt blir bättre med Kolgjini i form

Björn Karlssons lycka efter Elitkampen
Gasglada italienare.
Och så hur fruktansvärt mycket roligare travsporten blir när familjen Kolgjini sätter avtryck.
Det är några av de saker jag tar med mig från söndagens ramlopp på Solvalla.
Av
Emil Persson

Jag vill inte säga att det var en uppgiven Björn Karlsson jag intervjuade i söndagskväll, men att få spår nio med Tangen Haap i Elitkampen var inte vad han hade hoppats på.

Karlsson hade efter en stunds funderande ett drömscenario hur det likväl skulle kunna tänkas lösa sig och resultera i vettiga prispengar i slutänden, men någon seger trodde han inte på där och då.
Bra löste det sig också även om han hamnade ett snäpp längre bak än han hade hoppats på. Nu var det kanske det som var avgörande för luckan uppenbarade sig utåt i helt rätt skede varpå Tangen Haap exploderade.

Rekordhöga 500.000 kronor var betalningen i Elitkampen och publiken fick den hjälte att omfamna i Månprinsens frånvaro.

***

Många har spekulerat i att Alessandro Gocciadoro skulle buas ut av Elitloppspubliken efter ”Lotteriagate”, men så blev inte fallet. Måhända var reaktionerna lite svala vid hans två besök i vinnarcirkeln, men publiken uppträdde värdigt.

Och italienaren och hans gäng med Rene’ Legati och Federico Esposito som kuskar på några övriga hästar satte verkligen färg på loppen. Breeders Course-finalen, Fyraåringseliten för ston och Lärlingseliten hade samtliga kunnat vara lopp där man varvat på mellan 1.13-1.15 om inte italienarna satt fart på respektive lopp.

Axl Rose föll på eget grepp, Zalie Gar höll (som hon ser ut!) innan Visa As föll på eget grepp likaså, men utan dessa ekipage i loppen hade det lätt kunnat se ut som en vanlig tisdagskväll på Solvalla.

***

För mig har alltid travsporten varit som roligast när Kolgjini-stallet har riktigt bra hästar och stallet är i form. De sätter tonen före loppen, under loppen och efter loppen på ett sätt som få andra svenska tränare och kuskar kan göra.

Adrian Kolgjinis Sashay My Way var patenterad sättning i Treåringseliten för ston och jag älskar att Lutfi Kolgjini tog striden med Upset Face i. Breeders Course-finalen även om det inte höll denna gång. Mer sånt!

***

På tal om Breeders Course-finalen. Johan Untersteiner är otrolgit pålitlig i de stora loppen och når allt som oftast maxutdelning med sina styrningar, oavsett om de är hårt betrodda eller närmast ospelade.
Jerry Riordan valde skorycket i rätt ögonblick med Aetos Kronos (e. Bold Eagle) som var bortglömd trots tredjeplatsen i fjolårets final av Uppfödningsloppet. Att han plötsligt stod mycket bättre till från bricka tolv med två strykningar i loppet gick förbi många.

***

Jag såg inte det nya upplägget av invigningen med egan ögon, men har bara hört glada tillrop. Fräscht att Solvalla förnyar sig trots att det gamla upplägget fungerat bra, men kanske gått lite i stå.

***

Förmiddagsloppen! Låt oss aldrig, aldrig, aldrig mer behöva ta del av dessa. Jag är övertygad om att i princip alla i publiken tyckte det var skönt med det senarelagda insläppet och att showen började först i och med ”riktiga förstaloppet” vid lunchtid.
Där tog Solvalla kommandot om sin egen tävlingsdag och lät sig inte styras av ATG. Mer sånt från banorna i den utsträckning det är möjligt, tack.