Det är inte inte helt ovanligt att ord ändrar betydelse och inriktning över tid. Ett sådant ord är ”flagghäst” vars valör var något annat när Expressens i särklass bästa travjournalist Harper Carlström ”uppfann” ordet i samband med Elitloppet 1986.
I Expressen den 26 maj 1986 gick att läsa under rubriken ”Skräna lagom, norrmän – det här var ingen stor seger” efter att Rex Rodney och Kjell Håkonsen vunnit Elitloppet.
Nu handlade detta egentligen inte om ”Rex’en” utan om att Elitloppet just det här året inte kvalitetsmässigt höll någon vidare klass, eller som Harper uttryckte saken:
– Det var mycket ihåligt!
Västtyske Igor, som kvalade in till finalen, var den första travaren som benämndes som flagghäst” – spelad till 1267 för tio.
”Det fanns en del andra ”flagghästar” som slokade också. Helt väntat. De här dagarna har nog Solvalla ett av världens mest uppblåsta – och påkostade – flaggspel.”
Under många år har Solvallas Elitloppsgeneraler fått ta emot skäll för att de bjudit in så kallade ”flagghästar”, efter Pierre de Coubertins ordstäv, ”det viktigaste i livet är inte att segra utan att kämpa väl.”
Det var alltså Harper Carlström som gav chanslösa hästar ett synonymord. Ordet ”flagghäst” finns inte upptaget i Svenska Akademiens ordlista, SAOL, och lär väl knappast hamna där heller, men det har inte hindrat att termen har gått från något negativt till en positiv betydelse.
Idag använder Solvalla ”flagghästar” i ett entusiastiskt tilltal och ser inget ofördelaktigt med att hissa många olika fanor på banans innerplan när Elitloppet ska avgöras.
Det gäller som sagt att ”äga” ordet och det gör Solvalla med den äran. ”Flagghästar” har blivit ett positivt laddat ord när vi talar om Elitloppet, oavsett om hästarna bedöms chanslösa eller inte.
Vem trodde det för några år sedan…?
