Fokustema
Krönika
Läs senare

Ut med siffrorna och planen

Det finns ett väldigt bra sätt för ATG att komma ur att travsportens folk har svårt att tro att pokalåret ska gå i uppfyllelse som utlovats och det ekonomiska utfallet inte tycks nära att skapa några nya 300 miljoner. Det är att visa upp planen. Titta här! Så här ska det gå till!
Av
Lars G Dahlgren

Men kommer det att ske? I så fall blir jag glatt överraskad. ATG har under vd:n Hasse Skarplöth inte direkt utmärkt sig positivt i ämnena kommunikation och transparens. Allt är hela tiden bra och enligt plan oavsett hur siffrorna som ser ut presenteras. Fast det ibland är svårt att tro att saker är enligt plan och förväntningar.

Förra veckan visades det hur tydligt som helst.

Först påstod ATG:s ekonomichef Lotta Nilsson Viitala i presskommunikén om kvartalsbokslutet som presenterades i onsdags att utvecklingen är stabil. Kort senare stod hon på Svensk Travsports fullmäktigemöte och sade att det hela tiden ingått i planen att lyfta ur det ackumulerade överskottet i hästsportens fond för att klara pokalåret 2018. Vilket går på total tvärs emot vad inte minst ST:s generalsekreterare Johan Lindberg försäkrat: pokalårets 300 miljoner ska vara ”nya pengar”, tillkomna genom tillväxt i spelet som ATG ska bygga med offensiva marknadssatsningar.

”Pokalårets 300 miljoner ska inte vara någon engångsraket”, är ett uttryck han använt. En engångsraket blir det om inte intäktsnivåerna från spelet är tillräckligt stora för att bära dels kostnaderna för att arrangera och marknadsföra spelet, dels klara utlovade utbetalningar till sporten. De 75 miljoner kronor mer per kvartal som ska ut till sporten under 2018 enligt pokalårsuppgörelsen kan ju inte komma från hästsportens fond!

Pokalårets 300 miljoner ska inte vara någon engångsraket

Nu kan man säkert käbbla om vad uttag ur fonden i det här fallet innebär. Att det man lyckats plussa på fonden under 2015, 2016 och 2017 ska ingå i de 300 miljonerna som ska ut under 2018 är till exempel inte att betrakta som att ta ur fonden utan det är ju pengar som man tjänat ihop de år som den beramade pokaluppgörelsen innefattar.

Men strunt samma säger jag. Nu har Lotta Nilsson Viitala trasslat in sig i hur den första kvartalsrapporten kommenterades och kommunicerades på ett sätt som hon och ATG egentligen bara kan komma ur på ett sätt:

Lägg korten på bordet. Fram med hur hela långtidsplanen ser ut som visar hur det kan komma sig att ATG:s ledning påstår att ”utvecklingen är stabil” och att ”allt går enligt plan” när siffrorna i kvartalsrapporten tycks visa något helt annat.

ATG har fått stå ut med att få sin förmåga att uppfylla ”pokalårslöftet” ifrågasatt egentligen ända sedan starten. Man kämpar i ständig opinionsmässig motvind. En av de viktigaste anledningarna till det är den totala bristen på insyn. En liten klick beslutsfattare och budgetgruppsmedlemmar vet hur planen som landar 2018 ser ut. Vad de säger och påstår har alla haft att förhålla sig till och lita på.

Alla utanför har i kvartalsrapporterna kunnat läsa sig till hur kostnaderna ökar, hur antalet anställda ökar, hur avskrivningarna ökar. Och förvisso också hur spelet ökat, men inte alls så mycket att det (ännu) ens varit nära att betala investeringar och kostnadsökningarna.

Vänta, var lugna, allt går enligt plan. Det går till och med bättre än planen har det hetat. Men hur ska man, om man befinner sig utanför den inre invigda kretsen kunna tro på det när man ser att resultatet för de normalt mest inbringande förstakvartalen rasat från över 100 miljoner kronor plus till 13 miljoner plus mellan 2014 och 2017?!

Det går till och med bättre än planen har det hetat

ATG skulle kunna göra det lättare för sig. Peka på att q1 2014 var överföringen av medel till sporten 319 miljoner kronor. 2017 var det 363 miljoner. 44 miljoner mer i år. I princip hälften av det minskade ATG-resultatet från 102 till 13 miljoner består faktiskt av ökad tillförsel av medel till sporten.

Det stora problemet är att det märks ju inte. Banorna har nämligen samtidigt tappat i egen intjäningsförmåga. Tidigare har de kunnat bättra på de centrala anslagen med ”egengenererade medel” i form av främst restaurang- och sponsorintäkter. Eftersom nuvarande tävlingsprogram kraftigt hämmar dessa intäktsmöjligheter får banorna nu istället kämpa enormt hårt för att klara sina fasta kostnader utan att ta av de centrala medel som är ämnade att bli prispengar. Alla lyckas inte med det.

Samtidigt gnisslar de aktiva över att samma tävlingsprogram är helt anpassat till intjäningsförmågan i totalisatorn (ATG ska ju bygga till 2020 bygga nordens bästa ”spelupplevelse”) och i för liten mån till ”hästägarupplevelse”. Vilket fått till följd att proffstränarna börjat larma om att hästägarna inte ens åker och tittar när dras hästar startar i V75 längre.

Efter ATG:s kvartalsbokslut förra veckan är nu ifrågasättandet om hur pokalårsuppfyllelsen ska gå till i högsta grad berättigat. Om man tar de senaste årens resultatutveckling kvartal för kvartal och för över denna till att kurvan ser likadan ut i år så kommer ATG inte att vara ens nära att öka sitt totoresultat så att man klarar att lägga ut 300 miljoner kronor mer till banor och aktiva under 2018. De senaste årens resultat visar att man snarast kommer att sluta 2017 på minus!

De senaste årens resultat visar att man snarast kommer att sluta 2017 på minus!

Istället för att lägga fokus, helt nödvändigt fokus, på vad som egentligen är viktigare, nämligen vad som ska hända efter 2018, så kommer tjänstemän och förtroendevalda att få tusen frågor och behöva ägna tid och energi på hur det ska gå med pokalårspengarna. De som kommit att bli hela sportens ekonomiska förväntanslivboj att klamra sig fast vid, det som håller hoppet uppe om att det är värt att (fortsätta) investera i travsporten.

Det finns ett oerhört enkelt sätt att slippa den pressen. Det är att offentliggöra den långsiktiga planen, med dess kontrollstationer, som visar hur det ska gå till. Det vore också att visa respekt för alla som står i begrepp att investera i, och som har sin ekonomiska försörjning från, trav- och galoppsporten.

Så ut med siffrorna nu.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Blir Big 9 en gökunge i ATG-boet?

Kanske är jag känslig i överkant. Men när jag ser att Big 9 gjorts överlägset störst i bilden på ATG:s varumärken i den bokslutskommuniké som presenterades på onsdagmorgonen kan jag inte låta bli att undra om ATG:s ledning och personal har hamnat vilse i prioriteringarna.
Av
Lars G Dahlgren
Upplåst för dig som är prenumerant
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

Sidan 23, av, 24, i bokslutskommunikén har rubriken ”Om ATG”. Till den är lagd en bild som ser ut att vara hämtad ur någon powerpointpresentation.

Bilden är delad i tre lika stora delar, häst, sport och casino. Under marknadssegmenten häst och spel finns spelformslogotyper. Och där gör alltså ATG av någon anledning det nylanserade Big 9, inom sportspelsektorn, klart störst. Big 9 ser därför enormt mycket viktigare ut än V75, V86, Harry Boy och Grand 75, som representerar hästspelen.

Kanske är jag som sagt överkänslig…men när jag ser den här bilden signalerar den för mig att de som jobbar på ATG, och har gjort bokslutskommunikén (och kanske den powerpointpresentation ur vilken bilden verkar vara hämtad), nu tycker att det är Big 9 som är viktigast. För mig blir det bilden av en gökunge – en sådan som hänsynslöst stjäl uppmärksamheten i boet så att föräldrarnas riktiga fågelungar till slut går under av svält.

En sådan som hänsynslöst stjäl uppmärksamheten i boet så att föräldrarnas riktiga fågelungar till slut går under av svält

Illa i så fall, för då har det av trav- och galoppsportens ägda spelbolaget tappat sin kompassriktning. Då har man glömt vad som är basen och meningen med ATG: att erbjuda sina kunder spel på hästar. Då har man glömt att hästspelen fortfarande står för 80 procent av ATG:s nettospelsintäkter. 2019 var det 85 procent och 2020 83 procent.

Visst, de nya produktbenen sport och kasino som ATG kunde lansera när spelmarknaden licensierades i Sverige 1 januari 2019 bidrar nu till ATG:s spelintäkter med 20 procent – och är ökande – och har passerat 200 miljoner kronor. Men hur mycket rörelseresultat, alltså när skatt och kostnader är dragna, det blir av dessa 200 miljoner är i dimma dolt i ATG:s redovisningar. Hur mycket av avskrivningarna på gjorda investeringar, vilka 2021 ökade från 280 till 302 miljoner kronor, som är att hänföra till sport- och kasinosegmenten är dolt i samma dimmor.

Det är ännu alldeles för tidigt att komma med någon slutlig dom över Big 9, och ATG:s vd Hasse Lord Skarplöth bedyrar – givetvis – det nya spelets förträfflighet i sitt vd-ord i kommunikén:

”Kundreaktionerna har varit mycket positiva. Vår resa med Big 9 har bara börjat och vi ser fram emot att se kundintresset växa under 2022”, skriver han.

Men siffrorna i kommunikén indikerar tyvärr något helt annat än ”positiva kundreaktioner”. Big 9 lanserades den 23 oktober, under mycket stort marknadsföringsbuller och bång, givetvis. Spelet har alltså haft nästan hela tredje kvartalet på sig att påverka sportspelsegmentets totonetto. Men den kalla sanningen är att jämfört med 2020 ökade ATG:s sportspelnetto under årets tre sista månader med endast en (1) miljon kronor!

Men den kalla sanningen är att jämfört med 2020 ökade ATG:s sportspelnetto under årets tre sista månader med endast en (1) miljon kronor!

Samtidigt bekräftar ATG:s ekonomichef Lotta Nilsson Viitala att det i ökningen av ATG:s ”övriga externa utgifter” under kvartal fyra – 66 miljoner högre än motsvarande månader förra året – finns med lanseringen av Big 9.

En för mig uppenbar risk med Big 9 är att det kannibaliserar på hästspelen på lördagar, eftersom man spelar Big 9 med sitt ATG-konto och det i tid krockar rakt ut med V75-lördagen. Om ATG:s kunder börjar välja att vara med på Big 9 och för att betala det sänker sina insatser på V75, DD, Top7, V5, V4 så finns det ju överhuvudtaget ingen vits med Big 9. Men någon sådan effekt är svår att påskina nu, även om hästspelet gick ner med 121 miljoner kronor jämfört med 2020 under sista kvartalet. Eftersom Big 9 inte synes ha påverkat ATG:s netto på sportspelen alls (ännu) kan de 120 förlorade nettomiljonerna på hästspelen därför istället sannolikt placeras i facket ”pandemieffekter”.

Vad kan man då förvänta sig av spelutvecklingen hos ATG under 2022?

Jo, en rimlig bedömning är att resultatet hamnar någonstans emellan de 2,1 miljarder kronor som var rörelseresultatet 2019 och de 2,5 miljarder som var rörelseresultat 2021. Första halvåret kommer att backa eftersom de pandemieffekter man fortfarande drog nytta av första halvåret 2021 nu kan förväntas vara försvunna. Sedan återstår att se hur ATG står sig andra halvåret jämfört med den successivt mer ”normala” slutdelen av 2021.

Jag vågar mig på att gissa att den helt avgörande överföringen av koncernbidraget till ST från ATG:s resultat kommer att få svårt att nå upp till de 1,7 miljarder kronor som det har beslutats blir koncernbidrag 2021. Därmed kommer det också att bli svårt att fullt ut finansiera de extra 150 miljoner kronor, jämfört med 2020, som finns i budgeten för investeringar på banor och prispengar för i år.

Det är lika bra att sporten börjar se det som en ”redo-uppgift” inför 2023, att räkna med lägre koncernbidrag än 1,7 miljarder. Och då måste man alltså sänka kostnader någonstans.

På prispengar? Totalt uteslutet.
På de extra 87 miljoner banorna får i år? Endast som omfördelning till prispengar i så fall, får man hoppas.

Säg upp avtalet med staten som reglerar att monstruösa 55 miljoner kronor per år flyter från ST till Hästnäringens Nationella Stiftelse!

Det finns dock ett annat fullständigt självklart sparområde att börja med: Säg upp avtalet med staten som reglerar att monstruösa 55 miljoner kronor per år flyter från ST till Hästnäringens Nationella Stiftelse! Förhandla ner det till åtminstone hälften och begränsa travsportens avsättning till stiftelsen till vad det kostar att driva Wångens travskola och några miljoner till forskning!

”Starkare än vi förväntade oss”

Fokustema
Krönika
Läs senare

Sporten kan begära 100 miljoner mer av ATG

Det börjar bli läge att trycka lite på gaspedalen gällande utbetalningar till sporten från ATG. Höjda prispengar med, säg åtta-tio miljoner kronor i månaden, borde kunna läggas ut under 2022. Banorna borde också redan i år kunna få en god sudd för nödvändiga investeringar.
Av
Lars G Dahlgren
Var tar alla pengarna vägen som ATG fått i skattelättnad – det är en fråga som Sveriges hästägare bör ställa till ATG/ST. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Var tar alla pengarna vägen som ATG fått i skattelättnad – det är en fråga som Sveriges hästägare bör ställa till ATG/ST. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Det är ATG:s ekonomiska rapport för kvartal två som väcker denna långt ifrån sovande björn gällande förutsättningarna för travsportens aktiva och banor.

Faktum är att Svensk Travsport redan haft en väldigt skarp propå från banornas förtroenderåd om att förbättra utbetalningen i år, men som avfärdades av ST:s styrelse. Först ville man invänta ATG:s halvårsrapport. Det var nämligen självklart att de rekordartade – nästan extrema – intäkts- och resultatnivåerna från april och framåt under 2020 inte skulle kunna bibehållas. Att lova att betala ut pengar innan de så att säga fanns i kassakistan är ju obetänksamt.

Men nu är vi där, vid halvårsrapporten alltså. Den var, skriver ATG själva, till och med lite bättre än vad man förväntat sig. Dåså. Det fylls på fint i kassakistan. Det borde alltså finnas läge att göra en ”bonusutbetalning” i år och redan nu deklarara att sportbudgeten för 2022 kan förväntas innehålla högre utbetalningsnivåer till sportens aktiva än 2021.

till och med lite bättre än vad man förväntat sig

 

Men innan en högre växel på prispengarna (och/eller medel till banorna för investeringar och satsningar) läggs in ska man komma ihåg en viktig sak. 2019-nivån på ATG:s intäkter och rörelseresultat höll på att orsaka ordentlig misär i sportens ekonomi. Koncernbidraget på 934 miljoner kronor utifrån resultatet 2019 var inte ens nära att täcka pokalårsnivån, introducerad 2018, vad gällde prispengar och drift av banorna.

Kostnadsnivån för sporten 2019 utgick från ett budgeterat koncernbidrag på cirka 1,5 miljarder, vilket man under löpande verksamhetsår lånade av ATG. Koncernbidraget blev i slutändan 934 miljoner. Som en konsekvens gjorde ST 400 miljoner kronor i underskott 2019. Balansräkningen blev i sin tur illröd med ett balanserat underskott på 314 miljoner kronor!

Goda råd var dyra, och någon kom på (den urusla) idén att fixa till balansräkningen genom att konfiskera banornas (travsällskapens) tillgångar, i huvudsak i form av byggnader och mark, och lägga allt i en gemensam balansräkning.

Nu behövde man inte försöka tvinga igenom den socialiseringen enligt gammalkommunistisk kolchos-modell eftersom covid-19-pandemin kom och vände upp och ner på världen. När ”allt annat” stannade lyckades Svensk Travsport och Svensk Galopp hos Folkhälsomyndigheten få igenom ett coronaprotokoll för att kunna fortsätta tävlingsverksamheten.

Den bedriften kan vara det bästa ST någonsin gjort!

ATG klarade samtidigt att hantera och kanalisera det enorma spelintresse, nationellt och internationellt, på svenska travhästar som blev följden. Spelbolagets 2020-resultat sprängde alla förväntade nivåer och lagda budgetar

När 2020 summerades blev koncernbidraget från ATG 1.996 miljoner – alltså en fördubbling från 2019! Nu var allt frid och fröjd i balansräkningarna igen – utan att konfiskering av banornas tillgångar behövdes.

 

Det är nu vi kommer till 2021. I budgeten för detta år förväntas ATG fortfarande leverera ett koncernbidrag på 1,5 miljarder. Att det var svårt att budgetera 2021 förstår alla, och att utgå från någon form av mittläge mellan 2019 och 2020 får anses vara rimligt. De flesta företag brukar sedan kunna justera budgetar och prognoser under årets gång när kunskapen om hur företaget går så att säga växer fram. Där borde även ATG vara nu.

Fakta

ATG:s ekonomi januari-juni 2021

ATG:s nettospelsintäkter i Sverige

  • Period: kvartal två 2019, 2020 och 2021

Hästspel:
2021: 1.087
2020: 1.265
2019: 946
Minskning mellan 2020 och 2021: 178 (14,1 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 141 (14,9 %)

Sportspel:
2021: 168
2020: 42
2019: 58
Ökning mellan 2020 och 2021: 126 (300 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 75 (189,7 %)

Kasino:
2021: 62
2020: 88
2019: 122
Minskning mellan 2020 och 2021: 26 (29,5 %)
Minskning mellan 2019 och 2021: 60 (49,2 %)

Från Ecosys (Danmark):
2021: 51
2020: 37
2019: 17
Ökning mellan 2020 och 2021: 14 (37,8 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 34 (200 %)

Sammanlagt:
2021: 1.368
2020: 1.432
2019: 1.091
Minskning mellan 2020 och 2021: 64 (4,5 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 277 (25,4 %)

Rörelseresultat (koncern):
2021: 495
2020: 677
2019: 302
Minskning mellan 2020 och 2021: 182 (26,9 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 193 (63,9 %)

Ersättning till hästsporten för bild, ljud, sportdata och sponsring
2021: 167
2020: 198
2019: 156
Minskning mellan 2020 och 2021: 31 (15,6 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 11 (7,0 %)

  • Period: första halvåret 2019, 2020 och 2021

Hästspel:
2021: 2.124
2020: 2.167
2019: 1.831
Minskning mellan 2020 och 2021: 43 (2,0 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 293 (16,0 %)

Sportspel:
2021: 297
2020: 137
2019: 112
Ökning mellan 2020 och 2021: 160 (117 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 185 (165 %)

Kasino:
2021: 122
2020: 166
2019: 121
Minskning mellan 2020 och 2021: 44 (26,5 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 1 (0,8 %)

Från Ecosys (Danmark):
2021: 93
2020: 41
2019: 17
Ökning mellan 2020 och 2021: 52 (127 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 76 (447 %)

Sammanlagt:
2021: 2.636
2020: 2.539
2019: 2.091
Ökning mellan 2020 och 2021: 97 (3,8 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 545 (26,1 %)

Ersättning till hästsporten för bild, ljud, sportdata:
2021: 364
2020: 383
2019: 336
Minskning mellan 2020 och 2021: 19 (5,0 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 28 (8,3 %)

Rörelseresultat:
2021: 930
2020: 1.020
2019: 590
Minskning mellan 2020 och 2021: 90 (8,9 %)
Ökning mellan 2019 och 2021: 340 (57,6 %)

Alla belopp i miljoner kronor

Expandera

Resultatet första halvåret är 340 miljoner kronor bättre (efter spelskatt men före inkomstskatt) än motsvarande månader 2019. Man ligger till och med totalt sett före 2020 i totonetto med 97 miljoner kronor, vilket måste sägas vara anmärkningsvärt och en klar framgång, och mer en halv miljard före totonettot 2019.

Rörelsresultatutvecklingen svingar dock i negativ riktning med 90 miljoner kronor jämfört med 2020 eftersom totonettot minskat med 43 miljoner kronor på hästspelen i Sverige samtidigt som det ökat på sportspel med 160 miljoner. Rörelseresultatet på totonettot på hästspel i Sverige är klart högre än på sportspel och kasino (och på hästspel som görs från utländska partnerbolag).

Nu återstår andra halvåret innan 2021-facit är klart. Vad vet vi då om utvecklingen för ATG under q3 och q4 2019? Jo då MINSKADE totonettot på de ekonomiskt överlägset viktigaste hästspelen jämfört med 2018, med 34 miljoner kronor under kvartal tre och med hela 75 miljoner kronor under kvartal fyra. Alltså neråt med 100 miljoner kronor.

När den relevanta jämförelsen att göra är med 2019, och denna visar att…

  • ATG nu ligger 293 miljoner kronor BÄTTRE i nettospelsintäkter på hästspelen än 2019…
  • ATG nu är inne i en halvårsperiod då jämförelsesifforna med hästspelen 2019 är förhållandevis svaga…
  • ATG:s verkställande direktör Hasse Lord Skarplöth säger att det nu är helt klart att ATG är på en högre omsättningsnivå…

…då börjar faktiskt argumenten vara övertygande för att göra en begäran om extrautbetalning som lån från det förväntade koncernbidraget för 2021 nu direkt när semestrarna är slut.

 

150 miljoner kronor begärde banorna, och de aktivas organisationer, enhälligt tidigare i år. Det förutsätter att koncernbidraget kan ökas från förväntade 1,5 miljarder till 1,65 miljarder för att det ska bli ett nollsummespel. ATG:s 2020-rekordekonomi tillät 2,0 miljarder i utbetalning. Dit når man förstås inte, och visst kommer ATG:s hästspel att under resten av 2021 inte nå upp till 2020-siffrorna, Men väldigt mycket tyder på att man kommer att straffa 2019-totonettot på hästspel med bred marginal.

Om man rakt av tittar på kvartal två så är det upp med 141 miljoner kronor i hästspelstototentto jämfört med 2019. Extrapolera det rakt ut till kvartal tre och fyra med 150 miljoner kronor högre totonetto per kvartal, alltså 300 miljoner på andra halvåret. Där är alla fasta kostnader för att arrangera hästspelet redan tagna så svingen i rörelseresultatet (före inkomstskatt) torde därför bli någonstans 200-250 miljoner kronor.

Lägg till det att sportspelet ser ut att fortsätta ticka på med ett vettigt tlllskott (kasinodelen kommer dock att fortsätta vara marginell för rörelseresultatet så länge insättningsgränsen på 5.000 kronor per kontoinnehavare och vecka gäller) och det går mellan tummen och pekfingret uppskatta att ATG kan göra ett rörelseresultat som är mer än en halv miljard kronor bättre än 2019 eftersom resultatförbättringen första halvåret var 340 miljoner. Kanske når man så mycket som 600 miljoner i rörelseresultatförbättring.

Förstasidan i ATG:s rapport för andra kvartalet 2021.

I så fall hamnar man inte längre mitt emellan 2019 och 2020 som årsresultat som kan generera koncernbidrag utan närmare 2020 än 2019.

Det börjar då luta åt att det finns täckning för åtminstone 100 av de där begärda 150 miljoner kronorna i ökad utbetalning. Som det i så fall kan beslutas om inom kort, i samband med Derbyhelgen på Jägersro. Banorna får 100 miljoner kronor i år att investera i bra saker för att öka travintresset i sitt närområde, och så kan samma 100 miljoner bli prispengar i nästa års sportbudget. För man måste väl kunna förvänta sig att 2021-siffrorna i princip läggs som budget för 2022?

Det börjar då luta åt att det finns täckning för åtminstone 100 av de där begärda 150 miljoner kronorna

 

Som det är nu känns på det hela taget ekonomin för de aktiva i förhållande till ATG bakvänd. Hästägarna puttar in cirka 3,0-3,5 miljarder kronor i sina hästar för att tillhandahålla ATG med spelbobjekt, och ”återbäringen” för det blir någonstans 1,0-1,2 miljarder i form av prispengar. Tacka sjutton för att Skatteverket försöker omklassa beskattningen av hästnäringen till att hästägarbolag inte ska vara ”beskattningsbar verksamhet/person” med de grundförutsättningarna i hästägandets ekonomi!

Nu bygger ST under året upp en skuld till ATG eftersom sportbudgeten betalas ut från ATG uppdelad månadsvis. Denna skuld – eller lånet om man så vill – regleras året efter med koncernbidraget när bokslutet är taget. Om koncernbidraget blir högre än vad sportbudgeten innehöll får ST chansen att bättra på sin balansräkning. Det hände i koncernbidraget för 2020, utbetalat i år. Blir koncernbidraget lägre urholkas samma balansräkning. Det hände i koncernbidragsutbetalningen 2020, gällande verksamhetsåret 2019.

ATG;s styrelse med dess statliga majoritet har till hundra procent makten på storleken av koncernbidraget. Det innebär att sporten inte alls styr sitt egenägda spelbolag, och att aktieägarna inte har något avgörande inflytande över ”utdelningen till ägarna”. De statliga ledamöterna i ATG:s styrelse sitter på den yttersta beslutanderätten gällande hur stort trav- och galoppsportens ekonomiska levnadsutrymme ska vara. Travsporten är alltså fortfarande en statligt styrd verksamhet med planekonomitänk – trots att denna modell skulle ha hamnat på historiens sophög när omregleringen till lícensmarknad gjordes 2019 med ATG som en konkurrensutsatt spelmarknadsaktör,

Detta 1970-talspräglade sätt att styra ATG måste givetvis ändras och moderniseras.

Det vore väldigt förvånande om inte de senaste årens svåra huvudvärk inom ST gällande travsportens framtida organisation, med diverse rådslagsprocesser och sedan förkastade organisationsmodeller, åtminstone resulterar i att ST:s styrelse och sportens ledamöter i ATG:s styrelse tillsätts genom två helt skilda valberedningsprocesser. Syftet med det är att göra sig av med nuvarande ”lekmannabesättning” i ATG bestående av människor som är valda att sitta i ST:s styrelse.

De som sitter på sportens mandat i ATG:s styrelse bör ju istället vara riktiga styrelseproffs med kompetens och erfarenhet från att styra företag med miljardomsättningar.

 

Av totonettot blir nu – trots den stora ”underutbetalningen” för vad hästägarnas kostnader är för att tillhandahålla spelobjekten – inte ens hälften kvar som rörelseresultat. Totonettot första halvåret i år var 2.636 miljoner. Rörelseresultatet (före inkomstskatt) och transaktioner med ägarna var 930 miljoner.

1,7 miljarder försvinner på vägen i spelskatt till staten (524 miljoner kronor) och inom ATG. Löner (240 miljoner), avskrivningar på tidigare gjora investeringar (152 miljoner) och den hiskeligt ohanterliga posten ”övriga kostnader” 1.236 miljoner, varav 364 miljoner är ersättning för ljud, bild och sportdata som går till ST och SG (det är en transaktion med ägarna).

Att ATG:s ägare (banorna) accepterar att det finns en post i ATG:s ekonomiska redovisning som heter ”övriga kostnader” på i praktiken  862 miljoner kronor (1.236 minus sportersättningen 364) för ett halvår är för mig obegripligt.

Detta speciellt om det fortfarande bedöms från ATG:s lednings sida att det behöver avvaktas avseende om ST begär ett extralån som en förutbetalning av vad som kan förväntas vara utrymme att höja koncernbidraget med 100 mijoner kronor, för att tillmötesgå banornas tidigare i år framlagda unisona begäran av 150 miljoner. Då borde man verkligen vilja veta vad som finns i de där 862 miljonerna som ”omöjliggör” att sporten utan att behöva vänta på ett färdigt bokslut kan få ut mer av ATG:s totointäkter,

ATG 340 miljoner bättre än 2019

Fortsatt osäkerhet, anser ekonomichefen

Fokustema
Krönika
Läs senare

En natt i Lexington att minnas

Captain Corey kom in i auktionsringen och ägde hela det stora rummet från första sekunden. Nu äger han hela den amerikanska treåringskullen.
Av
Lars G Dahlgren
Upplåst för dig som är prenumerant
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

Det var en sådan där underbar sensommarkväll man väl nästan bara kan få uppleva i Kentucky i början av oktober. Solhettan under dagen hade vikt för en sådan smekande kvällsljummen temperatur att den stora verandan utanför det kritvita hotellet Campbell House i Lexington var det perfekta stället att sitta och slappna av på, med syrsorna intensivt spelande i grönskan runt parkeringsplatsen.

Fast det var ju bara det att Kjell Brandt var rastlös. Han ville hellre åka ut till det fantastiska auktionsområdet Fasig-Tipton-paviljongerna, där fjärde auktionskvällen på Lexington Selected Yearling Sale pågick för fullt. Fjärde kvällen, då är man normalt nere på ”den-vanliga-bruna-hästar-nivån”. Fyndlådan där en skicklig unghästbedömare förvisso, med ett visst mått av chanstagning, fortfarande kan göra bra fynd för cirka 10.000-30.000 dollar,

Auktionen är upplagd i fallande skala. Med consignor-systemet släpper auktionsarrangören in ett visst bestämt antal spots för varje consignor varje kväll. Följden blir att de stammässigt och exteriört finaste hästarna placeras första kvällen, och sedan blir det fallande skala för varje kväll.

 

Nu var det alltså fredag, auktionskväll fyra. Och Kjell Brandt ville väldigt gärna ut till auktionen även denna kväll, titta på hästarna, men framförallt helt säkert ”surra med folk”. Eftersom jag hade bil frågade han rakt ut om jag kunde skjutsa ut honom. ”Du behöver inte stanna om du inte vill det, jag tar mig tillbaka till hotellet på nåt sätt, det löser sig”, sa han.

Jag och Kjell åkte sålunda ut till auktionen. Och väl där stannade jag kvar. Det skulle visa sig vara ett bra beslut.

När det hunnit bli mycket ”PM” amerikansk tid och ”AM” svensk tid, började John Blund-gruset svida i ögonen. Jag letade reda på Kjell Brandt, som naturligtvis stod och surrade med någon han kände sedan WallnerLindstedtJohnson-tiden, och föreslog hemfärd. Auktionsförrättaren höll på med typ lot nummer 487.

”Vi kanske ska stanna en stund till. Nummer 512 är en efter Googoo Gaagaa som visst ska vara något in i h-e fin. Den kommer säkert nån svensk att köpa. Kan vi stanna tills dess?”, undrade Brandt.

Jodå, det kunde – eller kanske till och med lovade – att bli något att rapportera hem om nyhetsmässigt. Vi lämnade den intensiva nattliga syrse-sången och tog plats i den svala luftkonditionerade auktionssalen. Våra kroppar, ännu inte färdiga med omställningen till Kentucky-tidszon,  pockade alltmer på akut sömnbehov och både jag och Kjell slumrade till där i de sköna fåtöljerna. Precis lagom vid ungefär 510 vaknade jag till ett par sekunder, insåg efter ett djupt andetag var jag var och puffade lite på Kjell,. ”Nu är det snart dags”.

Kjell såg rätt yrvaken ut när nummer 511 lämnade ringen och in på andra sidan om auktionsförrättarnas pulpet kom nummer 512. Ingen av oss hade sett hästen innan. Men vi blev klarvakna på en sekund. Jag tror att vi i princip i kör uttryckte ”OJ…kolla vilken häst!”

”OJ…kolla vilken häst!

Det var på sitt sätt synd och skam att denna enormt vackra häst, som fylld av självförtroende tog kommando över, och sedan ägde, hela det stora rummet från sekund ett, var förvisad till den fjärde auktionskvällen. Men den ettåriga hingsten var alltså efter Googoo Gaagaa, och sådana var då, för två år sedan, om inte osäljbara, så i vart fall inte mycket värda, i Nordamerika.

 

Det var alltså den blivande Hambletonianvinnaren Captain Corey som gjorde sitt första offentliga framträdande. Vi fick njuta av honom länge, för budgivningen drog iväg ända till 150.000 dollar, sina modiga 1,2-1,3 miljoner kronor, innan klubban till slut föll. Nu sorlade det i lokalen, folk tittade på varandra, förvånade. Visst, det var en exceptionellt snygg häst, men 150.000 dollar för en Googoo Gaagaa-colt? ”Who in the whole wide world would even think of paying that?!

Delägaren Robert Lindström efter Captain Coreys seger. Foto: Adam Ström/stalltz.se

Nu gällde det att börja jobba. Det fanns två huvudmisstänkta  köpare om man tänkte efter. Den ene var Robert Lindström som tagit Googoo Gaagaa till Sverige det året. Den andre var Lennart Ågren, SRF Stable. Okej då, en tredje också, Robert Bergh, som just då hade nyblivne Kriterievinnande Googoo Gaagaa-sonen Power som kulltopp hemma i Sverige (och den kanske ännu bättre Googoo Gaagaa-sonen Hail Mary som ett då ännu rätt så dolt ess i rockärmen). Och kanske Reijo Liljendahl eller Anders Ström.

Vi träffade snabbt på Robert Lindström vid ”förrummet” där hästarna cirkulerar innan de går in i auktionssalen, och där man också kan bjuda. Lindström såg inte riktigt ut, och betedde sig inte, som sitt vanliga lugna metodiska jag. Det var en hästagent rätt full med adrenalin och stresshormoner.

Jodå, det var han som hade köpt Captain Corey, bekräftade han. Men det hade blivit panik.

Lindström hade en köpare på hästen hemma i Sverige, men när Robert försökte ringa upp denne några nummer före Captain Corey skulle upp i ringen blev det inget svar. Köparen hade helt säkert somnat – klockan var nu runt halv fyra på morgonen i Sverige – med telefonen på ljudlöst. Goda råd var plötsligt väldigt dyra när hästen nådde över vad Lindström hade i limit och kredit. När siffrorna på ljustavlorna passerade $100.000 fick han snabbt ragga fatt i Lennart Ågren, som också hade sin position vid ”förvisningsringen”. Ågren ställde utan betänketid upp på att täcka för Lindströms fortsatta budgivning.

 

Direkt efter köpet var det oklart vem som skulle äga hästen. Lindström betraktade det uteblivna svaret från kunden hemma i Sverige som ett avhopp. ”Kanske får vi försöka göra en andelshäst av Captain Corey nu. Lennart Ågren vill helt säkert vara med på en del, men inte ha hela hästen”, sade Lindström.

Captain Corey som ettåring i Lexington. Foto Adam Ström/Stalltz.se

Där och då kunde jag sagt att ”jag kan ta fem procent i hästen, om det är okej med dig, för det här kan vara den finaste ettåring jag någonsin sett”…då hade jag nog nu varit delägare i en Hambletonianvinnare, som sannolikt ska syndikeras som avelshingst för en rejäl utväxlingsfaktor jämfört med inköpspriset! Men så impulsivt modig var jag förstås inte. Kanske slog riskbedömningscentrumet i hjärnan till. Det kunde ju blivit ett dyrt äventyr, i den händelse det visade sig att Captain Corey bara var extremt fin, men inte bra.

De som nu tog chansen att bli delägare i Captain Corey tillsammans med Robert Lindström – Lennart Ågren, Tristan Sjöberg, Petri Salmela, Malin Åberg, Kenneth Liljamaa, Åke Svanstedt – är bara att gratulera. Det är verkligen en riktig stjärna!

Och det där med Robert Bergh som potentiell köpare där i Lexington var heller inte så feltänkt. Han hade varit med någonstans upp till 90.000-100.000 dollar där han tyckte hästen blev för dyr.

 

Nu påminner Kjell Brandt mig om den där kvällen i Lexintgton varje gång vi ses på Solvalla.

’”Kommer du ihåg wow-känslan vi fick när Captain Corey kom in i ringen?”, säger han.

Jodå. Och om den känslan någonsin kommer igen när jag ser en ettårig travhäst ska jag nog försöka blockera impulserna fån riskbedömningscentrumet i hjärnan.