Fokustema
Krönika
Läs senare

Värdig revansch för Crebas

Hans Crebas fick galopp med Sunettan Palema i Stochampionatskvalen, men det gick inte ta miste om att han hade satt sitt sto i bästa tänkbara författning.
Istället för start i söndagens storlopp fick han revansch i lördagens Diamantstoförsök och tydliggjorde att hans fina trend sedan flytten till Axevalla inte är någon tillfällighet.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant

Det var i höstas som Crebas gjorde flytten från Bläddingeås till Stall Palemas träningsanläggning i Kvänum.
Efter att Crebas vunnit ett par V75-segrar i vintras gav Karl-Erik Bender honom chansen med tre Palema-hästar och bland dem fanns Sunettan Palema (e. Muscle Massive).

Efter en lovande start i Crebas regi med två raka segrar under april blev stoet sjuk och förberedelserna inför Stochampionatskvalen hade inte varit de optimala.
Likväl tycks Crebas lyckats väldigt väl. Galoppen kort efter start i uttagningsloppet var ytterst snöplig, men nu kom utdelningen retroaktivt.
Den i rygg tassande Princess Kloster (e. Classic Photo) fick chansen och utmanade, men Crebas sto – körd av Ulf Ohlsson – sträckte på sig och höll undan.

Crebas var själv sexa med dödenstravande Irish Steel (e. Bradway Fortuna) och står nu med 1.333.700 kronor i inkörda prispengar till stallet under 2020.
Det placerar honom som trea i Axevallas tränarliga när det kommer till just inkörda prispengar efter Ulf Stenströmer och Eric Martinsson.

Åby Stora nästa

Nämnde Stenströmer har varit tydlig med att det är mot Åby Stora Pris han siktar med Handsome Brad (e. Brad de Veluwe) denna sommar och där har han nu en plats efter segern i Axevallalöpning.
I fjol blev hemmahästen trea i samma lopp, men nu fick han kliva upp överst på prispallen efter att knäckt Romanesque (e. Love You) från utsidan under slutrundan.
Adrian Kolgjini trodde efter loppet att han rentav kunnat knäppa Handsome Brad med Rajesh Face (e. Raja Mirchi) om inte hästen slagit på en kort galopp 175 meter före mål, men Rajesh Face är Rajesh Face och allt annat än pålitlig.

Noterbart under lördagen var att sex av de sju vinnarna inom V75-spelet antingen hade tränare eller kuskar som har eller haft kör- eller tränarlicens på Axevalla. Det är uppenbart att trippeltravet betyder något extra för de som en gång satt sin fot på Skaraborgs travbana och att de aktörerna vässar lite extra inför Axevallas stora helg.

Bland de som haft licens på Axevalla finns bröderna Håkan K och Stefan Persson. Den förstnämnde hade satt Four Guys Dream (e. Dream Vacation) i ett ypperligt skick i återkomsten efter drygt tre månaders uppehåll varpå fyraåringen kunde vinna på dagssnabbaste tidsnoteringen 1.10,9a/1.640 meter.

13:e plats i allsvenska kuskligan

Stefan Persson styrde in den vinnaren liksom Henrik Södervall-tränade Master Sea (e. Maharajah). I sista steget jagades Lord Horse ikapp efter en invändig smygresa och Stefan Persson räknade därmed hem en V75-dubbel. Totalt står han på 59 segrar under 2020, något som placerar honom på 13:e plats i den allsvenska kuskligan.

Banrekord

Bengt Simbergs Wild Love (e. Love You) är omöjlig att inte placera nära hjärtat. Ivory di Quattro (e. Love You) såg ut att ha skaffat sig ett ointagligt försprång när Mats E Djuse lade ”lasset” över sista bortre långsidan, men Wild Love vägrade ge upp.

När 50 meter återstod tog hon sig förbi och vann på nya banrekordet 1.12,5/2.180 meter.

För Zidane Grif (e. Ready Cash) blev återkomsten till hetluften allt annat än en succé. Hästen värmde dåligt, agerade som så många gånger tidigare hetsigt i loppet och hamnade helt fel till hela vägen.
Här har Timo Nurmos ett stort arbete framför sig om han ska kunna få till 2018 års italienska derbyfavorit.

”stort arbete framför sig”

En som hamnade desto bättre till var vinnaren Pastor Power (e. Pastor Stephen). Peter Untersteiners ”evighetsmaskin” serverades bra ryggar på slutrundan trots bricka tolv och jagade ikapp Sevilla (e. Ready Cash) om än med knapp marginal.

Untersteiner var på väg att lyckas med ytterligare en överraskning. Adde S.H. (e. Nu Pagadi) hade greppet i bronsdivisionen, men fick se sig upphunnen av Andre Ward (e. Ens Snapshot) i allra sista steget.
Flemming Jensen satt som så många gånger tidigare helt still i sulkyn och visade att han kört ”ett och annat lopp” på Axevalla under årens lopp. Vart mållinjen var belägen och att det skulle räcka hela vägen fram rådde ingen tvivel på av Jensens kroppsspråk att döma.

Fokustema
Krönika
Läs senare

PU(h), vilken guldskräll!

Efter en nio månader lång segertorka vände det äntligen för Generaal Bianco i lördagens Gulddivisionslopp.
Peter Untersteiners elithäst var en av fyra vinnare inom V75-omgången som antingen är född eller tränad utomlands.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant

Vi har fått vänja oss vid detta nu. Det är nya tider med en travsport som blivit ännu mer internationell i spåren av Covid-19.
Generaal Bianco kom till landet redan 2017 och fick faktiskt sitt stora genombrott under just Sprintermästarhelgen.
Då slog han igenom med dunder och brak vid seger i en Summer Meeting-final genom att vinna på 1.11,9a/2.140 meter.
Resan upp genom klasserna gick smärtfri, men som sjuåring har det börjat ta emot. Peter Untersteiner har inte hymlat om att han varit mindre nöjd med hur hästen har kämpat, men en färsk utrustningsändring har ”lurat” hästen.
Det helstängda huvudlag han utrustats med har gjort att han tar i på ett annat sätt än tidigare och nu uteblev faktiskt all dramatik över upploppet.
Ledande favoriten Velvet Gio var inget annat än trög framme i ledningen och fick se sig nedplockad av den i rygg medsmugne Generaal Bianco.
– För en månad sedan var han nästan uträknad. Det var nära att vi skickade hem honom till Nederländerna och trodde karriären var över, men han har tänt till. Vi har ändrat på träningsupplägg och utrustning; man ska inte ge upp i första taget, sade Peter Untersteiner.

Generaal Bianco vann Gulddivisionen. Foto: Lars B Persson

Från vardag till elit

I gulddloppet räckte 1.12,7a/2.140 meter som segertid medan klass I-vinnaren Unoicsdue Gnafa’ sprang en sekund fortare!
Det var inte för att någon satte upp tempot åt honom utan det gjorde han själv. Björn Goop har på relativt kort tid fått den här hästen att ta enorma kliv i sin utveckling efter att tidigare inte varit mer än en ”bra vardagshäst” söderöver.
Låt oss bara lugnt konstatera att det – utan överdrift – finns 50 hästar i Italien som är mellan 4-6 år gamla som det finns all anledning att tro skulle göra det minst lika bra som Unoicsdue Gnafa’ om de likaledes sändes norröver.

Newport Beach dubblerade nära nog sina intjänade prispengar då han vann klass II-försöket. Den tyske tränaren Josef Franzl visade upp en något så ovanligt som flegmatisk Ready Cash-son, men styrka hade den svenskfödde femåringen så det räckte till och blev över.
Nu kom han hem på 1.14,7a/3.140 meter utan att verka helt bottnad, men frågan är om han kommer hinna med i finalen om en månad när det är ett varv kortare sträcka som ska avverkas?

Toppjobb

Den fjärde vinnaren med utländsk touch var Gustafson. Rick Ebbinge och Jeroen Engwerda radar upp segrar på svensk mark och Gustafson var ännu en väl förberedd vinnare. Nio månaders tävlingsuppehåll gjorde detsamma och den nederländske hästen kom hem på nya rekordet 1.10,8a/1.640 meter.

I övrigt? Victor Rosleff bör rimligtvis svurit vilt mitt på upploppet när Princess Kloster plötsligt galopperade bort en sannolik seger i Wången Cup-finalen. Istället gick segern till starkt avslutande Bring Me Honey, körd av Kevin Oscarsson. Han gör sällan något fel i sulkyn och här ska även en eloge delas ut till tränare Håkan K Persson som gör ett toppjobb med ett förhållandevis begränsat material.
Hur till vida Harper Hanovers-tvåan Ivory di Quattro var på väg ner i form eller ej var frågan inför bronsförsöket. Svaret var… ja, allt annat än på väg ner i form.
Robert Berghs häst var grymt fint på 1.12,4a/2.140 meter och kan sannolikt fylla på med 150.000 kronor utan större bekymmer om två veckor.
Då står nämligen hästen perfekt inne i Axevalla Maraton (enbart 20 meter tillägg) över mastiga fyra varv.
Något Ivory di Quattro lär klara av utan problem, men andra hästar brukar ha lite svårare för…

Fokustema
Krönika
Läs senare

Två Elitloppshästar visade upp sig

Solen sken, hästarna glänste och travsäsongen började på allvar.
Lika glädjande som det var att följa fredagens topptävlingar från Färjestad, lika ledsamt var det att konstatera faktum:
Corona-helvete blåser oss (delvis) på konfekten.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant

Jo, vi ska vara tacksamma att det över huvud taget går att köra trav. Det spelas som aldrig förr och travbranschen håller sig ovanför vattenytan på ett sätt som långt ifrån alla sporter lyckas göra just nu, men…

Det är ändå ledsamt. Det är ledsamt att sitta hemma och tänka på hur den där känslan av att besöka Färjestad denna långfredag brukar kännas. För mig är det den riktiga uppstarten på travsäsongen. En tävlingsdag som gör att vi går från att analysera om medelmåttor ska tävla med jänkarvagn för första gången till att faktiskt analysera travhästar av högsta klass.

Det är dagen då spelet är sekundärt och rätt vinnare av ”Prinsloppet” kan göra att Elitloppstugget bubblar igång så pass att det vägrar lägga sig en dag innan den sista söndagen i maj.

Nu? Jo då, intrycket på ettan och tvåan i mål gick inte av för hackor. Missle Hill (e. Muscle Hill) såg ut att vilja krypa ur selen hela tävlingsdagen och kanske allra mest under själva loppet.

De 1.10,5a/1.640 meter han nu kom hem på kändes som det långsammaste Örjan Kihlström kunde köra utan att dra luften ur hästen och det joggade Missle Hill. Joggade.

Zarenne Fas (e. Varenne) avslutade strålande från tredje utvändigt till andraplatsen och det råder ingen tvivel om att såväl Daniel Redén som Jerry Riordan har Elitloppsaktuella hästar i denna duo.

Stark (& snabb!) Tabasco

Redén vann även femåringsloppet för ston, Folke Hjalmarssons Minneslopp. Vivacious Allie (e. Muscle Hill) höll sin halva längd från ledningen i vad som faktiskt var ett ganska ljummet loppet.

Övervintrat väl har även Ganga Bae (e. Muscle Hill) gjort. Det intrycket lämnade hon redan i årsdebuten och Stefan Melanders ögonsten såg ut att tagit det loppet på helt rätt sätt. Mascate Match (e. Muscle Mass) var stor i nederlaget på utsidan (hur trött kommer hon vara på dödspositionen inom de närmsta sex månaderna?), men den halva längd Ganga Bae vann med var faktiskt säkrare än den såg ut.

”Han tävlar alltjämt bara på 70 procent av sin kapacitet”.

Stefan Granlund har upprepat det mantrat likt en papegoja när det kommit till Tabasco C.D. (e. Wishing Stone) under hela treåringssäsongen och tusan vet om han inte har rätt.

Nu flög hästen fram till seger i årsdebuten rattad av sonen Joakim och de Kungapokals- och derbydrömmar som Stefan Granlund länge uttryckt är på intet vis utopiska.

Vinner Guldstoet?

Forever Melon (e. Infinitiv) visade fin löpskalle då han kontrade ut en i slutskedet lätt rullig Hector Sisu (e. Zola Boko) i Breeders Crown-loppet för treåriga pojkar.

Tveklöst två fina hästar, men om de är kulltoppar även i höst står skrivet i stjärnorna. Inte för att intrycken sade något annat, men det är väldigt lätt att ryckas med tidigt på säsongen och bli historielös. Det är inte alltid treåringarna som dominerar på höstkanten glänst lika mycket i mars eller april, det vet vi sedan gammalt.

Damernas klass såg Clockwork (e. Zola Boko) som vinnare. Ulf Erikssons styrning såg ut att ha en omöjlig uppgift framför sig då hon skulle börja plocka längder på ledarinnan Florist (e. Wellino Boko) inför slutvarvet, men visade otroligt tuffa takter då hon gick runt hela fältet.

Joakim Elfving hade sin första klassiska årgångsfinalist under fjolåret då Lyx Håleryd (e. Scarlet Knight) kvalade in till Stochampionatet. Första söndagen i juni avgörs Guldstoet på samma bana för treåriga ston och som Clockwork ser ut kan hon mycket väl ge Elfving hans första klassiska seger i det loppet.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Ingen vanlig vinnare

AXVALL. – En fantastisk känsla, jublade Jan Gustavsson efter att Leonas Sami ordnat hans första V75-seger.
Nästan lika fantastiskt kändes det för alla runt omkring.
Utan vinnare som dessa är all charm som bortblåst i svensk travsport.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant

Nej, det är inget fel med att vara duktig, bedriva en träningsrörelse med hundra hästar i träning eller vara catchdriver och vinna hundratals lopp år efter år.

Men!

Det blir monotomt med samma vinnare vecka in och vecka ut. Känslan är ju att allt färre amatörer gör sig gällande i de stora sammanhangen, men desto roligare när de tar för sig.
Jan Gustavsson var genuint glad, men ändå samlad efter att Leonas Sami (e. Triton Sund) gått en häftig långspurt till vinst i klass I-försöket. Vid andraplatsen i just V75-sammanhang under uppesittarkvällen visade hästen att han duger i sådana här sammanhang och nu kom också första V75-segern.
– Det här är den första V75-segern för oss som tränare och ägare. Jag hade på känn att det skulle gå bra idag eftersom hästen inte gått sig trött i någon av de två senaste segerloppen och det här är en fantastisk känsla, sade Jan Gustavsson.

***

Det var säkert en och annan som rynkade på pannan när Isac Lindberg tog dödspositionen med Ace To Play (e. Infintif) istället för att fortsätta i rygg på favoriten Brandy Flame (e. Muscle Mass). Lindberg hade dock fog för sitt upplägg då Ace To Play hade grepp om Brandy Flame när denne svarade med galopp 150 meter före mål, men likväl fick han se sig snöpligt besegrad i sista stegen.
Kevin Oscarsson dök upp med Dick Robertssons Martin Tooma (e. Dream Vacation) vars kurva pekar spikrakt uppåt.
– Och vi har precis börjat med rycktussar. Vi har kvar att köra barfota och med jänkarvagn. Det här kommer bli riktigt bra i år, sade Halmstadtränaren.

***

Peter Untersteiner bevisade ännu en gång att han är fenomenal på att få hästarna att öppna snabbt i voltstart. Velegance (e. Scarlet Knight) forcerades till tät efter första kurvan trots tillägg och höll därefter stången i Diamantstoförsöket.

***

Gareth Boko (e. Make it Happen) är tillbaka på allvar. Efter Guldvinsten i Kalmar i mitten av januari följde han nu upp med en ny guldtriumf efter att Marc Elias kört rena drömloppet. Från fjärde utvändigt flyttades hästen fram perfekt i rygg på slutrundan varpå han blåste ner Antonio Trot (e. Orlando Vici) över spurtrakan.
– När han vann i Kalmar gjorde han det från dödens, men idag visade han snabbheten. Hästen har allt och det är det som gör honom till en fantastisk individ. Hästen övertygar gång på gång och det gör honom speciell, sade Elias.

***

Hannu Korpis Grainfield Aiden är ett unikum. Vecka in och vecka ut klarar han av att starta och blir till och med bättre och bättre för varje gång! Nu vann han Silverdivisionen från dödspositionen i lag med Mika Forss på ett mäkta övertygande vis.

***

Flera favoriter måste ha ansetts underpresterat denna tävlingsdag. Carlos Ken (e. Ken Warkentin) såg ut att bromsa när det drog ihop sig på allvar medan Zenzero Jet (e. Pine Chip) och Viola Grif (e. Algiers Hall) aldrig vara nära i sina respektive lopp även om den sistnämnda slutade trea.