Fokustema
Krönika
Läs senare

Varför kör Jägersro trippeltrav?

Storbanorna har gått i taket för förlorade tävlingsdagar 2021.
Jag förstår deras reaktion, men tycker samtidigt att de måste rannsaka sig själva.
Ett färskt exempel på dålig tävlingsplanering ser vi redan till helgen...
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant

Jag sitter nämligen här och funderar på varför Jägersro envisas med att köra trippeltrav under derbyhelgen? Vad är egentligen syftet med fredagstävlingarna med tanke på hur intresset från de aktiva sett ut under flera års tid?

Vi pratar alltså om ett trippeltrav beläget på landets sydligaste travbana, en relativt isolerad bana om vi enbart blickar på den svenska kartan.
Över sundet finns Köpenhamn varifrån det historiskt sett alltid kommit många danska hästar och startat på Jägersro, men under just derbyhelgen klingar det av eftersom danskarna själva arrangerat sin derbyweekend fem-sju dagar innan och likaledes kör trippeltravet. Om det kan man också tycka mycket, men låt oss bara konstatera faktum:

Blott ett av de åtta loppen har lockat fullt startfält

Fakta

PUBLIKSIFFROR DERBYFREDAGEN

2015: 1.132
2016: 1.055
2017: 1.028
2018: 997
2019: 971

Expandera
Hästarna räcker inte till. Det finns ingen som helst möjlighet. Det var tunt anmält i väldigt många lopp på Charlottenlund och till fredagens Jägersrotävlingar detta år är det rekordsvagt intresse.

Blott ett av de åtta loppen har lockat fullt startfält, trots att man kör ett lopp mindre under fredagen än vad man gjorde i fjol då sex av nio lopp var fullsatta.
Backar vi bandet till 2018 var fyra av de nio loppen fullsatta och året dessförinnan – 2017 – kördes tio lopp på fredagen varav fem var fullsatta.

Norrlandslunch

Faktum är att exkluderar vi de mer penningstarka loppen till vilka spelbolaget ATG arrangerar V75-spel den kommande helgen så är enbart tre av de 18 loppen fullsatta. I fem av de 18 loppen är det sex eller sju hästar som kommer till start.

Det här är inget nytt fenomen även om det är mer extremt i år. I fjol var det tolv av de då 19 ”ramloppen” som inte samlade fulla fält och fem av loppen hade åtta eller färre hästar till start.

Fakta

ANTAL HÄSTAR I RAMLOPPEN DERBYHELGEN 2017-2020

2017:
Fredag: 7-12*-12*-9-12*-11-7-11-12*-12*
Lördag: 10*-6-9-11-12*
Söndag: 10-9-8-11-12*

Antal fulla lopp: 8 av 20

2018:

Fredag: 10-7-12*-15*-12*-11-8-12*-8
Lördag: 7-8-10-15*-12*
Söndag: 7-6-12*-10-8

Antal fulla lopp: 7 av 19

2019:

Fredag: 12*-12*-10-12*-12*-12*-11-10-7
Lördag: 5-8-11-15*-11
Söndag: 5-10-8-10-13*

Antal fulla lopp: 7 av 19

2020:

Fredag: 9-10-7-10-9-9-10-12*
Lördag: 8-6-8-15*-7
Söndag: 7-11-7-10-12*

Antal fulla lopp: 3 av 18

*Indikerar att loppet innehöll maximal möjlig mängd startande.

Expandera

Självklart hade det varit bättre att fredagens lunchtrav kördes långt bort från Jägersro, helst av allt i Norrland.

Då hade tränare och intressenter i lugn och ro bara kunnat fokusera på fredagskvällens Kolgjini-auktion och lördagens och söndagens ramlopp hade kunnat fyllas upp med fler hästar som nu travar ut i de glesa fredagsloppen.

Lugn och ro kunnat fokusera på fredagskvällens auktion

På tal om tävlingsplanering. I söndags stod Charlottenlunds derbytävlingar i centrum även för den svenska publiken.
Här i landet kördes tre tävlingsdagar, samtliga av breddloppskaraktär.

Vi pratar alltså en söndag mitt under högsäsong, en dag som onekligen kunnat gå att göra något bättre av.
En ”normal” tävlingsdag med ett koppel 35.000 kronorslopp på en svensk mellanbana (Örebro? Mantorp?) en bra bit från Charlottenlund med start tidig lunch hade varit mer klädsam och kunnat resultera i ett större spelintresse under en veckodag där de allra flesta är lediga.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Bättre än någonsin?

Han har prenumererat på Grupp I-segrar och tillhört elitskiktet under fyra säsonger.
Likväl finns det utrymme för att ställa sig frågan om inte Cyber Lane just nu är bättre än någonsin tidigare?
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant

Johan Untersteiner hade bestämt sig i lördagens Gulddivisionslopp, det gick inte att ta miste om. Trots åttondespår bakom bilen skickade han iväg Cyber Lane (e. Raja Mirchi) med full kraft vilket var vinstgivande då Snowstorm Hanver (e. Muscle Massive) sin tur tog sig förbi Gigant Invalley (e. Gigant Neo).

Efter 300 meter satt Untersteiner i ledningen, men det hade kostat en 1.08-öppning. Varvet passerades på 1.12 och starka kort som Forfantone Am (e. Muscle Hill), Voltaire Gifont (e. Quaker Jet) och Heavy Sound (e. Ken Warkentin) satt upprepade från andra- ner fjärde utvändigt.

Hästar som man ogärna har tätt inpå sig när upploppet gör entré och det avsåg inte heller Johan Untersteiner att ha.
Rycket kom in mot upploppet, men blev inte den där typen av ryck som gör att man ”råkar vinna” med en längd.
Tvärtom så stack bara Cyber Lane undan med full spänst i steget hela vägen hem till buren. 1.11,1a/2.140 meter hängdes upp som segertid vilket givetvis präglades en smula av det fina vädret i Karlstad, men det var hästen som sprang och inte solen.

Cyber Lane såg ut som en dröm och går en högintressant höst till mötes. Däremot så galopperade Who’s Who (e. Maharajah) oväntat vid ingången av den första kurvan och kördes bara runt fältet.

x

På tal om att starta från spår åtta… Victory’s Club (e. Mago d’Amore) hade en tuff uppgift på pappret i Klass I-försöket och låt oss bara konstatera att den inte blev enklare under resans gång.
Kajsa Frick blev hängandes i tredjespår de första 700 meterna innan hästen kom ner på ledarens utsida.
Trots det var Victory’s Club så tuff att han orkade avgöra och svara Mistelns Napoleon (e. Judge Joe) vassa slutstöt.
Segertiden skrevs till 1.11,1a/1.640 meter och här har hårdsatsande Sagari AB en häst som mycket väl kan vara miljonär inom sex-sju månader.

***

Ulf Stenströmer har slagit fjolårets segerantal för stallet med råge. 2019 blev det 23 fullträffar medan detta år redan har resulterat i 35.
Onsdagens trippel i Örebro följdes upp med att Global Viscount (e. S.J.’s Caviar) vann Unionsstayern i lag med Carl Johan Jepson via vinnarhålet och med full fart över linjen.

***

Jepson fyllde på med en annan häst hämtad från Axevallaregionen. Ulrika Lykke Sörensens Rutger B.L. (e. Juliano Star) höll hela vägen från ledningen i klass II-försöket och stod samtidigt för Sörens största stund på en travbana. Det här var fjärde gången hästen kördes i ledningen; en position varifrån han alltjämt är obesegrad.

***

Farlander Am (e. Lavec Kronos) fortsätter gå från klarhet till klarhet. Johan Svenssons häst fick ingen enkel väg hem i bronsförsöket, men avgjorde likväl på styrka. Femåringen tjänade 61.050 kronor i fjol kontra de 570.500 han är uppe i hittills detta år och här har B-licenshavaren gjort ett jättejobb.

***

Chapuy (e. Quite Easy U.S.) var otroligt stor i nederlaget i silverdivisionen där han öppnade i 1.05-tempo (!), men fick slutligen ge sig mot Rushmore Face (e. Joke Face). Adrian Kolgjinis häst vann på lysande 1.09,5a/1.640 meter, men det var inga mil ifrån att segern gick upp i rök. Steget efter mål blev det nämligen galopp och måldomarnämnden tog en extra titt över vilken gångart Rushmore Face hade över målpassagen.

***

Avslutningsvis. Hur många gånger tänkte Du på att det var Unionstrav? Infann sig landskampsstämningen?
Nej, den fest som Unionstravet var inledningsvis känns faktiskt som bortblåst på själva ovalen, men jag har inte patenterad lösning på problemet.

Ja, om det nu är ett problem?
Kanske är det bara att konstatera att det svenska materialet är så pass mycket bättre på varmblodssidan att det inte ens blir match längre.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Är Riordan bäst i Sverige?

Jerry Riordan presenterar unghästtoppar på löpande band.
Lördagens E3-seger med Globalizer (e. Bold Eagle) var hans femte triumf i en E3-final och nu tycks också de svenska hästägarna börjat vakna till över Halmstadtränarens storhet.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant

I skrivande stund står Jerry Riordan med nio treåringar på träningslistan. Samtliga har kommit till start, fyra har redan tjänat över 100.000 kronor varav Globalizer nu tagit sig över miljonen i och med dagens E3-seger.

Såhär har det sett ut år efter år för Jerry Riordan. Knappa dussinet hästar per kull har Halmstadtränaren haft att förfoga över, trots att han år efter år levererar starka resultat och vinner klassiska lopp.

Sett till antalet hästar kontra resultat så går det faktiskt att argumentera för att Jerry Riordan är Sveriges bästa unghästtränare.

Nu tycks dock allt fler vaknat till och förstått vilken duktig tränare Riordan är. Antalet tvååringar som finns på Halmstadtränarens träningslista uppgår till 18 och vid en snabb överblick ser det ut att vara spännande stammat i de flesta fall.

Räkna med Riordan oavsett om det handlar om gammalt eller ungt. Ingen blir väl egentligen särskilt överraskad om Zarenne Fas följer upp och vinner Jubileumspokalen på onsdag nu när hästen för en gång skull fått ett bra utgångsläge?

Många galopper

Stefan Persson körde Globalizer till segern och hans framfart på landets ovaler blir likaså mer och mer påtaglig.
Sedan Persson beslöt sig att sluta som egen tränare har han ökat på kuskandet undan för undan och skaffat sig en allt bredare kundskara. Den där enskilt stora uppdragsgivaren saknas, men Persson tycks däremot kunna få styrningar från i princip vem som helst. Robert Bergh, Björn Goop, Sofia Aronsson, far och son Untersteiner, Riordan eller som i E3-finalen för pojkar, Admir Zukanovic.

Där blev han fyra med Fire Piston i en tillställning som… ja, låt mig bara lugnt konstatera att vi blev blåsta på konfekten.
Det som på förhand var uppmålat som en match mellan en hårddragande, svensk rekordhållare i form av Emila Leos No Doubt (e. Make it Happen) och kullettan Hell Bent For Am (e. Muscle Hill) slutade istället med att båda två hade galopperat bort sig innan första halvvarvet ens hunnit passeras.

Hela E3-finalen för hingstar och valacker blev galoppbetonad då sex av de elva finalisterna gjorde bort sig och vad det beror på går att spekulera kring i all oändlighet.
Oavsett vilket ska hatten lyftas för den prestation som Hennessy Am (e. Muscle Hill) gjorde. Hästen vann från dödens på 1.11,3a/1.640 meter i komfortabel stil och behöver inte alls vara någon dagslända såsom tyvärr fallet varit med många tidigare vinnare av de korta E3-finalerna.
Nej, den här hästen tycks så tuff att han säkert kan hävda sig även framledes och även över längre distanser.

Höstens häst?

I övrigt? Milliondollarrhyme (e. Ready Cash) avlade sitt årsmaiden då han vann guldloppet på 1.10,2a/1.640 meter efter en perfekt löpning i rygg på ledande Nimbus C.D. och lucka 150 kvar.
Det märktes tydligt på Fredrik B Larsson efter loppet att han var lättad över att Milliondollarrhyme var tillbaka med besked efter en sommar som annars inte alls blivit vad han hade hoppats på.

Nu kan hösten istället komma att tillhöra Milliondollarrhyme vilken även den innehåller penningstinna lopp där man kan ta igen för sommarens ”förlorade intäkter”.

Dubbelt Roger Walmann i silverdivisionen. Urban Kronos (e. Muscle Hill) såg jättefin ut då han spetsade hem loppet före stallkamraten Southwind Hydro (e. Muscle Hill) på 1.10,9a/1.640 meter i lag med Kim Eriksson.
Just Eriksson tog ytterligare en seger då Wingmaster (e. Pastor Stephen) åter var sig lik och växlade ner till skrällseger från vinnarhålet.

Dubbla hemmasegrar gick även att räkna in. Oskar J Anderssons Viscount (e. From Above) vann klass I-försöket i lag med Erik Adielsson och Ann-Charlotte Arnessons Mio Flash (e. Uptown Yankee) spurtade hem klass II-försöket. Hans montémeriter gjorde honom svår att sätta in i sammanhanget, men faktum var att han bara var bäst i det här sammanhanget, om än efter en perfekt löpning serverad av Örjan Kihlström.

Efter en sommar där de höga utdelningarna inte direkt stått som spön i backen var lördagsomgången riktigt lurig.

Ingen hittade samtliga sju vinnare varav det är jackpot (på nytt) på Solänget nästa lördag.

Björn Goop har startat hästar i de senaste 21 ordinarie V75-omgångarna (det vill säga de som körs på lördagar eller som under påsk- och midsommarhelgen på söndagen).
Sänder han hästar till Örnsköldsvik också eller bryts den extraordinära sviten?

Fokustema
Krönika
Läs senare

Värdig revansch för Crebas

Hans Crebas fick galopp med Sunettan Palema i Stochampionatskvalen, men det gick inte ta miste om att han hade satt sitt sto i bästa tänkbara författning.
Istället för start i söndagens storlopp fick han revansch i lördagens Diamantstoförsök och tydliggjorde att hans fina trend sedan flytten till Axevalla inte är någon tillfällighet.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant

Det var i höstas som Crebas gjorde flytten från Bläddingeås till Stall Palemas träningsanläggning i Kvänum.
Efter att Crebas vunnit ett par V75-segrar i vintras gav Karl-Erik Bender honom chansen med tre Palema-hästar och bland dem fanns Sunettan Palema (e. Muscle Massive).

Efter en lovande start i Crebas regi med två raka segrar under april blev stoet sjuk och förberedelserna inför Stochampionatskvalen hade inte varit de optimala.
Likväl tycks Crebas lyckats väldigt väl. Galoppen kort efter start i uttagningsloppet var ytterst snöplig, men nu kom utdelningen retroaktivt.
Den i rygg tassande Princess Kloster (e. Classic Photo) fick chansen och utmanade, men Crebas sto – körd av Ulf Ohlsson – sträckte på sig och höll undan.

Crebas var själv sexa med dödenstravande Irish Steel (e. Bradway Fortuna) och står nu med 1.333.700 kronor i inkörda prispengar till stallet under 2020.
Det placerar honom som trea i Axevallas tränarliga när det kommer till just inkörda prispengar efter Ulf Stenströmer och Eric Martinsson.

Åby Stora nästa

Nämnde Stenströmer har varit tydlig med att det är mot Åby Stora Pris han siktar med Handsome Brad (e. Brad de Veluwe) denna sommar och där har han nu en plats efter segern i Axevallalöpning.
I fjol blev hemmahästen trea i samma lopp, men nu fick han kliva upp överst på prispallen efter att knäckt Romanesque (e. Love You) från utsidan under slutrundan.
Adrian Kolgjini trodde efter loppet att han rentav kunnat knäppa Handsome Brad med Rajesh Face (e. Raja Mirchi) om inte hästen slagit på en kort galopp 175 meter före mål, men Rajesh Face är Rajesh Face och allt annat än pålitlig.

Noterbart under lördagen var att sex av de sju vinnarna inom V75-spelet antingen hade tränare eller kuskar som har eller haft kör- eller tränarlicens på Axevalla. Det är uppenbart att trippeltravet betyder något extra för de som en gång satt sin fot på Skaraborgs travbana och att de aktörerna vässar lite extra inför Axevallas stora helg.

Bland de som haft licens på Axevalla finns bröderna Håkan K och Stefan Persson. Den förstnämnde hade satt Four Guys Dream (e. Dream Vacation) i ett ypperligt skick i återkomsten efter drygt tre månaders uppehåll varpå fyraåringen kunde vinna på dagssnabbaste tidsnoteringen 1.10,9a/1.640 meter.

13:e plats i allsvenska kuskligan

Stefan Persson styrde in den vinnaren liksom Henrik Södervall-tränade Master Sea (e. Maharajah). I sista steget jagades Lord Horse ikapp efter en invändig smygresa och Stefan Persson räknade därmed hem en V75-dubbel. Totalt står han på 59 segrar under 2020, något som placerar honom på 13:e plats i den allsvenska kuskligan.

Banrekord

Bengt Simbergs Wild Love (e. Love You) är omöjlig att inte placera nära hjärtat. Ivory di Quattro (e. Love You) såg ut att ha skaffat sig ett ointagligt försprång när Mats E Djuse lade ”lasset” över sista bortre långsidan, men Wild Love vägrade ge upp.

När 50 meter återstod tog hon sig förbi och vann på nya banrekordet 1.12,5/2.180 meter.

För Zidane Grif (e. Ready Cash) blev återkomsten till hetluften allt annat än en succé. Hästen värmde dåligt, agerade som så många gånger tidigare hetsigt i loppet och hamnade helt fel till hela vägen.
Här har Timo Nurmos ett stort arbete framför sig om han ska kunna få till 2018 års italienska derbyfavorit.

”stort arbete framför sig”

En som hamnade desto bättre till var vinnaren Pastor Power (e. Pastor Stephen). Peter Untersteiners ”evighetsmaskin” serverades bra ryggar på slutrundan trots bricka tolv och jagade ikapp Sevilla (e. Ready Cash) om än med knapp marginal.

Untersteiner var på väg att lyckas med ytterligare en överraskning. Adde S.H. (e. Nu Pagadi) hade greppet i bronsdivisionen, men fick se sig upphunnen av Andre Ward (e. Ens Snapshot) i allra sista steget.
Flemming Jensen satt som så många gånger tidigare helt still i sulkyn och visade att han kört ”ett och annat lopp” på Axevalla under årens lopp. Vart mållinjen var belägen och att det skulle räcka hela vägen fram rådde ingen tvivel på av Jensens kroppsspråk att döma.

Krönika