Fokustema
Krönika
Läs senare

Vi flaggar för en Lord…

Ibland gör Elitloppet skäl för att vara ett flagglopp, men ingenting går upp mot VM i USA. Där har flaggorna spelat en stor roll i alla tider och så även detta år...
Av
Claes Freidenvall
Upplåst för dig som är prenumerant
Flagghästar och VM-lopp står för dörren på lördag på Yonkers Raceway, men ingen slår Hans B. Foto Stalltz.se, Scoopdyga.com & Roosevelt Raceway
Flagghästar och VM-lopp står för dörren på lördag på Yonkers Raceway, men ingen slår Hans B. Foto Stalltz.se, Scoopdyga.com & Roosevelt Raceway
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

Ordet ”flagghäst” uppfanns av Expressenjournalisten Harper Carlström i samband med Elitloppet 1986. Då skrev Harper om den västtyske travaren Igor, vilken tog sig till final:

– Det fanns en del andra ”flagghästar” som slokade också. Helt väntat. De här dagarna har nog Solvalla ett av världens mest uppblåsta – och påkostade – flaggspel.

Åker Ludde till Yonkers Raceway för att heja på sin uppfödning? Foto: stalltz.se

Att det finns flagghästar i årets VM-lopp är bara förnamnet och en av dem har dessutom svenskt påbrå.

Sverige representeras i år av Kennedy, ägd i Danmark, tränad i Italien av en dansk och ska köras av en amerikanare från Maine. Uppfödare är för övrigt Lutfi Kolgjini. Något blågult att glädja sig åt när det ändå handlar om VM i trav…

Det mest exotiska inslaget – alla flagghästar i Elitloppet får ursäkta! – är tyskfödde Hans B, som startade samma år som Pluvier III och Gunnar Nordin vann VM-loppet på Roosevelt Raceway 1965.

Det året tog brittisk adel plats på den amerikanska travscenen. Överstelöjtnant Geoffrey Alexander Rowley-Conwy, den nionde baronen Langford, skulle representera Storbritannien.

Lord Langford, 53 år, med säte i Bodrhyddan Hall i Rhuddlan i Flintshire i norra Wales. Dessutom boendes i ett slott (bara en sådan sak…) som han själv beskrev som ”ett stort jäkla ruckel”.

Bodrhyddan Hall.

Hans B. hade tävlat mot passgångare i badorten Prestatyn, hade vunnit fem av nio lopp det året, varav de tre senaste segrarna togs mot passgångare. Men Lord Langley hade ingen häst utan bara sitt adliga namn att komma med.

Hans B fick Langley nämligen låna av en kompis, men även om den tyskfödde åttaåringen var den bästa travaren (sade förstås ingenting…) vid den tidpunkten i Wales saknade det betydelse för arrangören Roosevelt Raceway. Banan ville ha brittisk tvåbent adel till varje pris och lyckades dessutom göra en PR-kupp i amerikansk tv och det skrevs också spaltmeter i tidningarna om Langley. Vem ville inte intervjua en lord?

Lord Langley visste mycket väl att han var ute på djupt vatten i VM-loppet och att Hans B inte höll standarden. Hur gick det då i loppet? Hans B slutade jumbo, var slagen med mer än 25 längder och någon tid noterades aldrig för tidernas ”flagghäst”?

Fokustema
Krönika
Läs senare

Det svänger i travet…

Höna på stallområde kostade 14 månaders avstängning, dömd för spritsmuggling, förlorade F-skattsedlar, B-tränare dömd till djurförbud och A-tränare ”nedslagen” på stallbacke av en annan A-tränare.
Säg inte att det inte svänger runt travsporten!
Av
Claes Freidenvall
Det uppstod bråk mellan två proffstränare på Bergsåkers stallbacke förra veckan. Foto Sulkysport
Det uppstod bråk mellan två proffstränare på Bergsåkers stallbacke förra veckan. Foto Sulkysport

Travets aktiva är duktiga på att skaffa sig ”svarta rubriker” i olika sammanhang när det sportsliga mångt och mycket lyser med sin frånvaro. I fredags gör rykten gällande att en proffstränare – Patrick Wickman – blivit nedslagen av en annan proffstränare – Pär Ländin – på Bergsåkers stallbacke, vilket förnekas av den som påstås ha utfört handlingen och till Travronden säger personen ifråga:

– Jag har inte slagit utan knuffat personen i bröstet tre gånger då jag inte ville ha personen uppe i huvudet.

Den andra tränaren som uppges blivit nedslagen vill inte kommentera händelsen i dagsläget utan vill invänta till Svensk Travsport har sagt sitt i saken. Fortsättning följer…

Länsstyrelsen har i dagarna beslutat att ge B-tränaren Pierre Nyström djurförbud för en drivningsförseelse som inträffade för mer än tre år sedan – den 6 juli 2020 – och som gav tolv veckors avstängning. Mer än tre år senare och efter att tingsrätten dömt Nyström till 4.000 kronor i böter väljer Länsstyrelsen att ge Pierre Nyström djurförbud.

Om Länsstyrelsen anser att Pierre Nyström inte ska vistas bland djur borde det beslutet tagits för länge sedan och inte när det har gått mer än tre år. Domen har överklagats till Förvaltningsrätten och där ingår också inhibition av Länsstyrelsens beslut. Inte speciellt överraskande med tanke på att Nyström har ”lärt sin läxa.”

I sammanhanget ska också noteras att Pierre Nyström kört 376 lopp i rad utan att erhålla något straff för drivning. Han ligger dessutom på plats 18 i Svensk Travsports ”schyssta lista” per den 5 december över kuskar/ryttare som deltagit i minst 100 totalisatorlopp.

***

Utdrag ur ST:s ”schyssta lista.”
Fokustema
Krönika
Läs senare

”Presidenten” och hans eftermäle

Lockelsen att åka till USA för travfolket i Sverige har i alla tider varit stor och det är inte förvånande att Rikard N Skoglund provar sina vingar på andra sidan Atlanten.
Wallner, Nordin, Eriksson, Lindstedt, Takter, Svanstedt och Melander i all ära – men det var ”Presidenten” som gjorde de första avtrycken.
Av
Claes Freidenvall
Upplåst för dig som är prenumerant
Johan ”Presidenten” Nilsson var ”först” av svenskarna i USA, men i ett helt annat ärende än Rikard N Skoglund.
Johan ”Presidenten” Nilsson var ”först” av svenskarna i USA, men i ett helt annat ärende än Rikard N Skoglund.
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

Att Rikard N Skoglund tar steget har varit en förborgad hemlighet under en ganska lång tid och faktum är att han löste sin USTA-licens redan i augusti i år. Nu ska han jobba för Per Engblom, vilket förbundstidningen Travronden kunde berätta om igår, men också prova sina färdigheter i sulkyn mot den amerikanska kuskeliten.

Håkan Wallner var pionjären framför alla andra travtränare och som sålde in USA mer än någon annan person har lyckats med. Han lockade med sin vapendragare Berndt Lindstedt – en av världens främsta kuskar genom tiderna – till USA och sedan har många följt efter. Utvandrare som Sören och Jan Nordin, Per Eriksson, Anette Lorentzon, Jonas Czernyson, Jimmy Takter, Jan Johnson, Marcus Melander, Lucas Wallin och Åke Svanstedt har också firat stora framgångar ”over there.”

Men jag vill gärna lyfta fram direktör Johan ”Presidenten” Nilsson i sammanhanget. Hans gärningar för den ”moderna” svenska travsporten gav aldrig några medaljer eller utmärkelser och det kanske inte var så konstigt. Han var hästhandlare och det är inte populärt i alla kretsar…

Johan Nilsson gjorde sin första tripp till USA 1936 och från den resan över Atlanten hade han med sig totalt 17 hästar. Åtta dräktiga ston med föl vid sidan och ett femårigt sto avsett för att tävla. I den skaran ingick Ellie Spencer och hennes dotter Golden Wedding, vinnare av Svenskt Travderby 1940. I samma paket fanns också Homefolks och Columbia, vilka slutade tvåa respektive trea i samma upplaga av det ”blå bandet” i Sverige.

Golden Wedding vinner det dåtida storloppet Walter Lundbergs Memorial före Dorothy Aubrey och Big Noon. Faksimil ”Solvalla 25 år”

Men det sto som skulle bli det mest värdefulla vid den resan var Duchess och hon skulle skapa Sveriges förnämsta mödernelinje jämte Lemomite och senare Glenna H.

Lemomite köptes dräktig med Guy Abbey två år senare av ”Presidenten” och det skulle utmynna i Lime Abbey, vinnare av Svenskt Travkriterium, Svenskt Travderby, C.Th. Ericssons Memorial, Walter Lundbergs Memorial, dubbla SM och Skandinaviskt Mästerskap.

Lemomites dotter Lime Abbey (bilden) blev en stjärna av stora mått. Faksimil ”Jägersro 60 år”

Duchess och Lemomite var sprungen ur självaste Nancy Hanks möderne. Nancy Hanks var den första travaren i världen under 2:05 (1.17,6) och klockades till 1.17,1 i Terre Haute i staten Indiana den 29 september 1892.

Från Nancy Hanks linje kommer åtta vinnare av Svenskt Travderby; Lime Abbey 1943, Lola Will 1952, Galint 1969, Cal Min 1976, Spinoon 1978, Jolly Rocket 1998, Beau Mec 2011 och Poochai 2014.

Den legendariske danske travjournalisten Edvin Koch skrev en gång i tiden, att Johan Nilsson var en målmedveten marknadsförare av travhästar och den största bidragsgivaren till det svenska ”travundret” när han kommenterade den lavinartade importen av förstklassiga travare under åren närmast före andra världskriget.

Johan Nilsson (t.h.) och sonen Owe med lagerkrans efter Earl’s Mr Wills seger i Svenskt Travkriterium. Faksimil Jägersro 60 år.

Johan ”Presidenten” Nilsson såg till att Sverige växte till en stormakt inom travsporten. Han föddes i Kvärrestad på Österlen och var en person med hårda nypor och inte någon lätt figur att leka med i hästaffärer, men så hade han en kompetens som ingen – eller få – av den tidens hästkarlar kunde mäta sig med.

Ingen annan person kunde marknadsföra sina produkter som Johan Nilsson. Pressens representanter bjöds in till ”föreläsningar” och både fack- och dagstidningar gav utrymme åt hästarnas stamtavlor och prestationer. Idag får man nästan leta med ett förstoringsglas för att hitta en notis om SPORTEN trav i våra stora dagstidningar.

Johan ”Presidenten” Nilsson med sin son Owe. Teckningen är av legendariske Åke Skiöld.

Men allt hade sin baksida. ”Presidenten” var en aktiv och belevad herre med många resor och ofta ett mycket hektiskt uteliv och det satte sina djupa spår. Han avled den 7 december 1947 i en ålder av 59 år. Hösten året innan gjorde han sin sista resa till USA med tränarsonen Owe och resultatet av detta blev trion Court Day, Locomotive och The Ambassador.

Även om Johan Nilsson handlade med hästar ska hans insats för svensk travsport inte underskattas på något sätt. Var det ”Presidenten” som lade grunden till att så många svenskar sökte sig till USA? En omöjlig fråga att svara på förstås, men viss inverkan har han säkert haft på framtidens tvåbenta.

Rikard N Skoglund, Timo Nurmos och John Bootsman i USA i samband med Kentucky Futurity i år. Foto: Adam Ström/stalltz.se

Att Rikard N Skoglund nu tar chansen och åker över till USA vid 34 års ålder är ett sundhetstecken och inget annat. Jag gillar personer som spänner bågen och ser möjligheter. Han är säkert synas en del på Yonkers Raceway och erfarenhet av halvmilebanor har Rikard sedan tidigare. Sex av hans nio banchampionat i Sverige har tagits på 800-metersovaler. Tre vardera i Hoting och Oviken.

Varför skulle inte Skoglund lyckas i travsportens förlovade land och där det till skillnad mot Sverige ser ut att vara en ljusnande framtid.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Beslut skapar trovärdighetsproblem

Domarna mot Hanna Lähdekorpi och Peter Arnqvist från Svensk Travsport ger upphov till en del frågor och inte minst varför STAD inte kopplades in i något av besluten. Svensk Travsport kallar det för ”enkla ärenden”, men vad innebär det egentligen?
Av
Claes Freidenvall
Upplåst för dig som är prenumerant
Innehav av Fura-Zone kostade 10.000 kronor i böter för Hanna Lähdekorpi och Peter Arnqvist.
Innehav av Fura-Zone kostade 10.000 kronor i böter för Hanna Lähdekorpi och Peter Arnqvist.
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 79 kronor/månad till 799 kronor per år.

Normalt brukar Svensk Travsports Ansvars- och Disciplinnämnd (STAD) sköta ärenden av den här karaktären. Båda besluten har undertecknats av ST:s utrednings- och avdelningschef Mattias Falkbåge och storleken av bötesbeloppet har fastställts i samråd med förbundsveterinären Antti Rautalinko.

För mig är det obegripligt att dessa ärenden inte nått Svensk Travsports Ansvars- och Disciplinnämnds bord. Här har vi dessutom en veterinär – Hanna Lähdekorpi – som i utredningssamtalet säger att hon inte vet att preparatet Fura-Zone är cancerframkallande och varit förbjudet under många år.

Till Travronden säger förbundsveterinär Antti Rautalinko:

– Det här är ett preparat som kommer från USA, ett antibiotika som är cancerframkallande. Det är förbjudet i hela EU för livsmedelsproducerande djur och har varit det i decennier.

I mars 2002 skriver American Veterinary Medical Association (AVMA) att The Food and Drug Administration (FAD) om en studie att medlet kan framkalla cancer.

Det är möjligt att STAD kommit fram till samma beslut som Mattias Falkbåge, men det här är totalt fel väg att vandra av centralförbundet och lägga det på en persons axel. Att ett ärende runt ett preparat som är svartlistat på grund av att det anses giftigt och förbjudet att säljas tas så lättvindigt av ST är för mig obegripligt.

Återigen kastas en skugga över trovärdighetens problematik i Svensk Travsport. Den här typen av ärenden ska tillställas Svensk Travsports Ansvars- och Disciplinnämnd (STAD).

Nu gör Svensk Travsport skillnad på folk och folk och det kan väl inte vara meningen?