Fokustema
Utblick USA
Läs senare

Toppstammad dyring i topp

Förra året köpte Lennart ”Srf Stable” Ågren stoet Fifty Cent Piece för 500.000 dollar i Harrisburg och igår kom stoets andra seger i tredje starten på racinobanan Pocono Downs.
Av
Claes Freidenvall
Upplåst för dig som är prenumerant
Mattias Melander vann bakom auktionsdyringen Fifty Cent Piece igår. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport


Mattias Melander sulky
Mattias Melander vann bakom auktionsdyringen Fifty Cent Piece igår. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport Mattias Melander sulky

Mattias Melander skötte tömmarna bakom storebror Marcus Fifty Cent Piece (e. Muscle Hill-Thatsnotmyname) och duon avgjorde med huvud i spurten. Segertiden för det tvååriga stoet skrevs till 1.13,0/1.609 meter och belöningen var 6.500 dollar. Uppfödare till Fifty Cent Piece är Stefan ”Order By Stable” Balazsi.

Fifty Cent Piece. Foto: Lina Alm

Modern Thatsnotmyname (e. Windsong’s Legacy), 1.11,0/$340.730, vann både Merrie Annabelle ($437.000) och New Jersey Sire Stakes ($200.000) som tvååring. Fifty Cent Piece ingår i samma syskonskara som Basquiat (e. Cantab Hall), 1.09,2*/$289.748, och Future Secured (e. Cantab Hall), 1.10,7/$102.390.

Tränarseger till Svanstedt

Åke Svanstedt lånade ut Night Hall (e. Muscle Hill-Day For Night) till George Napolitano Jr. och från rygg ledaren kunde den treårige hingsten spurta till vinst med huvud på 1.12,2. Förstapriset uppgick till 7.500 dollar.

För danskägde Night Hall var det fjärde segern för säsongen. Tidigare har Night Hall bland annat vunnit en division i Liberty Bell ($30.000). Som ettåring kostade Night Hall 65.000 dollar och han är ett resultat av embryotransfer.

Modern Day For Night (e. Donerail), 1.11,0/$616.907, tog sin största seger i Matron Stakes ($202.464) som treåring och på meritlistan ska också tredjeplatserna i Hambletonian Oaks, Kentucky Futurity Filly nämnas plus en fjärdeplats i Breeders Crown.

Fokustema
Fredagsintervjun
Läs senare

Ny Lövgren på Elitloppsjakt

En heltidsarbetande gymnasieelev finns med bland de 16 skötarna i årets Elitlopp.
Sedan två månader tillbaka arbetar Mathilda Lövgren heltid i pappa Joakims stall, parallellt med studier.
– Det var nog tur att inte Elitloppsbiljetten blev klar förrän i lördags för jag var konstant nervös från loppet gått i mål tills spårlottningen, säger 19-åringen.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Mathilda Lövgren sköter pappa Joakims Elitloppshäst Racing Mange. Foto Adam Ström/Stalltz.se
Mathilda Lövgren sköter pappa Joakims Elitloppshäst Racing Mange. Foto Adam Ström/Stalltz.se

Naturvetenskapsstudierna med idrottsinriktning ridsport börjar gå mot sitt slut och det har varit ett minst sagt speciellt avslut på gymnasietiden.
– Coronautbrottet har medfört att det blivit studier på distans och jag har haft snälla lärare som gjort att jag kunnat börja jobba heltid i stallet under de senaste två månaderna. Det är klart att det varit svårt att hålla fokus och blivit speciellt. Det har funnits raster i stallet då jag skrivit prov så det har varit annorlunda, men nu är allt inlämnat. Nästa vecka tar jag studenten, konstaterar Lövgren.

Självförtroende

Frida Skullman har tidigare skött om Racing Mange, men när hon avslutade sin anställning hos Joakim Lövgren tog Mathilda över hästen.
– Jag har känt hästen sedan han var liten och har vikarierat som skötare till honom under somrarna så jag känner honom väl sedan tidigare. Det är en häst som är full av hyss, men han älskar livet och är en fantastisk häst att arbeta med. Han har stenkoll på hur bra han är, tycker han är starkast, bäst och vackrast. Och ja… det är han ju för det mesta också.
Som utomstående betraktare slås man av Racing Manges konstanta utvecklingskurva. Medan många hästar som varit med i elitsammanhang sedan tidig ålder ofta börjar visa prov på bristande moral i takt med ökad ålder så tycks Racing Mange gått åt andra hållet. Hästens sätt att kämpa på i lördagens Gulddivisionsfinal i Gävle talade sitt tydliga språk.
– Han har ett självförtroende som är få förunnat och jag tror det är i det som förklaringen ligger. Oavsett vart han är så kommer han alltid till ro. Han är säker i sig själv och skakar av sig tuffa lopp.

Racing Mange och Joakim Lövgren. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Mathildas Elitloppstankar har vuxit successivt under våren.
– Från början skrattade vissa åt mig, men så fort jag insåg att det inte skulle bli ett Elitlopp med inslag från USA eller Frankrike så kändes det än mer rimligt att det skulle finnas chans på en plats. Därmed inte sagt att årets lopp är dåligt, jag tycker det är väldigt jämnt och kan se alla hästar ta sig till final.
I lördags säkrades biljetten då Racing Mange vann på nya rekordnoteringen 1.09,7 i Gävle.
– Allt gick precis som planerat innan. Träningen hade varit perfekt, resan gick bra och pappa var jättenöjd när han kom in efter värmningen. Prestationen var jättebra och han tycks tagit det loppet på helt rätt sätt, inte så hårt som man lätt kan tro. Det har inte handlat om någon direkt träning i veckan utan bara att underhåll för musklerna och få honom att må som en kung.

”Kunde varit sämre”

Efter hemkomsten i söndags stundade spårlottning.
– Jag var konstant nervös från loppet gått i mål i lördags till spårlottningen. Det började snurra hur bra det kunde bli om det blev spår ett eller två och det började snurra åt andra hållet; hur svårt det kunde bli från spår sju eller åtta. Nu fick vi spår sex och det är klart att det kunde varit bättre, men det kunde också ha varit sämre.
Det sistnämnda är familjen Lövgren ytterst väl medvetna om. När Brioni vann 2011 års upplaga av Elitloppet startade han från spår åtta i finalen.

Behöver vi inte vara nervösa för då går det ändå inte

– Jag och mamma sade att ”vad skönt att han har spår åtta, då behöver vi inte vara nervösa för då går det ändå inte”. När hästarna gick i mål trodde jag att han var tvåa, men när jag sedan såg en närbild i tv:n på pappa och såg hur nöjd han såg ut insåg jag att han kanske hade hunnit dit.
Och det gjorde han…
– Ja, men jag höll knappt på att komma in på banan efter loppet utan fick verkligen stå på mig att det var min pappa som hade vunnit loppet. Det var speciellt att se hur nöjd pappa var, att ha lyckats med något som han hade drömt och strävat efter så länge.
På söndag är det dags igen och denna gång är Mathilda Lövgren i allra högsta grad i händelsernas centrum redan från start.

Fakta

DE SKÖTER ELITLOPPSHÄSTARNA

Försök 1

Vivid Wise As – Omar Ben Ahmam
Sorbet – Ellinor Wennebring
Disco Volante – Jenny Gustafsson
Missle Hill – Ellinor Wennebring
Chief Orlando – Pia Huusari
Milliondollarrhyme – Arthur Leportier
Looking Superb – Tina Stortvedt
Earl Simon – Audrey Viel

Försök 2

Elian Web – Katja Melkko
Billie de Montfort – Yann Jublot
Tae Kwon Deo – Anna Svensson
Attraversiamo – Linda Weman
Cokstile – Francesco Piccirillo
Racing Mange – Mathilda Lövgren
Makethemark – Anna Raatikainen
Propulsion – Ellinor Wennebring

Fokustema
Elitloppet
Läs senare

Störst i Elitloppshistorien

Vill du äga en Elitloppsvinnare?
Då ska du vara svensk eller fransman.
På söndag fortsätter duellen mellan de två länderna på Solvalla.
Av
Mathias Hedlund
Upplåst för dig som är prenumerant
Dijon – en av 24 Elitloppsvinnare från Frankrike. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Dijon – en av 24 Elitloppsvinnare från Frankrike. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Sedan tyskägde Permit vann premiäråret 1952 med sin uppfödare, ägare och tränare Walter Heitmann vid tömmarna har ytterligare 67 hästar vunnit Solvallas Internationella Elitlopp som blev namnet efter en tid.

Dominansen är stor från två länder när det gäller vilken flagga hästen tävlade under – alltså hästägarens hemland. Efter franske Dijons triumf förra året är det nämligen helt jämnt mellan Sverige och Frankrike som ståtar med 24 vinnare vardera.

Henri Levesque är nummer ett i grenen och ensam hästägare om att ha vunnit Elitloppet tre gånger: 1966-1967 med Rocquepine och 1978 hette vinnaren Hadol du Vivier.

Fakta

Här är vinnarna födda

Här är Elitloppsvinnarna födda:
Frankrike – 23
Sverige – 18
USA – 17
Italien – 4
Tyskland – 3
Kanada – 2
Norge – 1

Expandera

Frankrike har vid ett tillfälle tagit hjälp av just Sverige när svenskfödde men till Frankrike exporterade Remington Crown segrade i 1999 års upplaga tillsammans med Jos Verbeeck. Övriga vinnare från trikolorens land har även varit födda där.

De svenska vinnarna då? Ja, här har hjälp tagits från annat håll vid flera av de 24 tillfällena. De två senaste svenskägda vinnarna Nuncio 2016 och Magic Tonight 2015 var båda USA-födda. Det har ytterligare sju blågula vinnare gjorts. 15 av 24 vinnare var både svenskägda och svenskfödda och den senaste i raden är Nahar, som triumferade 2013.

Varenne. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Italiensk segerglädje har det varit åtta gånger, framför allt genom nationalikonen Varenne som med två raka segrar tjusade den svenska publiken i början av 2000-talet. Varenne är en av tre vinnare som även är född i Italien.

Tysklands fana vajade alltså högst efter premiäråret och ytterligare tre gånger till och med 1964. Sedan tog det stopp, men den forna stormakten reste sig och 46 år efter Elmas seger var det dags för Brioni, som Joakim Lövgren tog hela vägen via till vinnarcirkeln 2011.

Från andra sidan Atlanten

Sprinterdistans, startbil och två heat blev med tiden Elitloppets koncept. Något som borde passa nordamerikanska travare som hand i handske. Så är det också när man ser tillbaka på vinnarna som fötts på andra sidan Atlanten. 19 av de 68 är nämligen det, men bara fem har tävlat under amerikansk eller kanadensisk flagg. Resten har varit sålda till Europa.

Mack Lobell med John D Campbell i Elitloppet 1988. Foto Stefan Melander/Stalltz.se

Det fantastiska stoet Fresh Yankee är en av de ”äkta” nordamerikanska vinnarna – ni har väl inte missat historien om superstoet här! Mack Lobell (1988), Billyjojimbob (1992) och Moni Maker (1998) tillsammans med USA-registrerade Napoletano (1989) – ägd av Ingvar Thorson – är de övriga.

Hanover Shoe Farm är ensam om att ha fött upp tre Elitloppsvinnare och en av dem tävlade under svensk flagg, nämligen Stall Fläkts Dart Hanover, som vann tillsammans med Berndt Lindstedt 1972.

Och på avdelningen hjälp från utlandet. Svenskfödde och svenskägde Commander Crowe tränades i Frankrike och kördes av en belgare vid sin triumf 2012.

Precis som Norge tog svensk uppfödning till hjälp när Steinlager lämnade Sverige för Per Oleg Midtfjelds stall och blev norsk vinnare 2006.

Hästägare och uppfödare i Elitloppet 2020 då? Ja en sak är klar. Nya namn kommer att skrivas in i historieböckerna. Ingen av personerna bakom årets deltagare har nämligen haft en vinnare förut.

Fakta

Framgångsrika uppfödare

Uppfödare med minst två vinnare:
3 – Hanover Shoe Farms – Pack Hanover 1964, Elma 1965, Dart Hanover 1972
2 – Karl-Erik Bender – Gidde Palema 2004, Torvald Palema 2009
2 – Lloyd Bowser & S Campbell – Eileen Eden 1968, 1970
2 – J-P Dubois & Sandro Viani – Varenne 2001, 2002
2 – Henri & Guy Fradin – Ideal du Gazeau 1980, 1982
2 – Paul Karle – Gélinotte 1956, 1957
2 – Paul van Klaveren – Timoko 2014, 2017
2 – Trygve Kraft – Copiad 1994, 1995
2 – Lana Lobell Farm – Mack Lobell 1998, 1990
2 – Henri Levesque – Roquepine 1966, 1967
2 – John L. Thro – Timothy T. 1974, 1975

Expandera
Fakta

Framgångsrikaste hästägare

Ägare med minst två vinnare:
3 – Henri Levesque – Roquepine 1966, 1967, Hadol du Vivier 1978
2 – Gina Biasuzzi – Timothy T, 1974, 1975
2 – Mme. Simone Karle – Gélinotte 1956, 1957
2 – Jean-Pierre Morin – Ideal du Gazeau 1980, 1982
2 – Scuderia Dany – Varenne 2001, 2002
2 – Scuderia Reda – Eileen Eden 1968, 1970
2 – Stall Succé – Copiad 1994, 1995
2 – Stall T.Z. – Iceland (delägd med Stall Lövis) 2010, Nuncio 2016
2 – Alec Weisweiller – Honore II 1960, Eleazar 1977
2 – Richard Westerink – Timoko 2014, 2017

Expandera
Fokustema
Gårdagens höjdare
Läs senare

Stark inledning av Hacker Am

Oberörd och utan motstånd. Hacker Am gav ett härligt intryck när han tog andra raka segern i Halmstad igår och Lars I Nilssons treåring ser ut att gå en ljus framtid till mötes.
Av
Claes Freidenvall
Upplåst för dig som är prenumerant

Christoffer Eriksson lämnade inget åt slumpen utan gav sig iväg redan 1.500 kvar från tredje utvändigt och 300 meter senare satt Hacker Am (e. Muscle Hill-Queen Silas) i täten.

Efter ha varvat på 1.16,4 första kilometern kunde Eriksson dra ner på farten på sista bortre långsidan innan tempot skruvades upp i mitten av sista sväng.

När vinnarhålets Global Branding galopperade vid upploppets början blev Hacker Am ensam på plan och Christoffer Eriksson satt och finåkte till seger på 1.16,2a/2.140 meter efter att treåringen avrundat i 1.15-fart sista 800 meterna.

Äger gör Hans Sköld (Väsby Häst AB) och han kunde räkna in 40.000 kronor för segern i ST:s Unghästserie och nu har Muscle Hill-sonen sprungit in 80.000 kronor på två framträdanden.

Ropades åter för 800.000 kronor

Som ettåring ropade uppfödaren Anders ”Am Bloodstock” Ström tillbaka Hacker Am för 800.000 kronor på Kolgjini Yearling Sale, men sålde honom efter auktionen till Hans Sköld.

Hacker Am är undan Queen Silas (e. Pine Chip), 1.13,2ak/488.750 kr, vilken vann tolv lopp på 53 starter. Av hennes fem avkommor i startbar ålder har fyra varit ute och tävlat och bäst har det gått för Brothers In Am (e. Viking Kronos), 1.10,9ak*/757.900 kr.

Fakta

Hacker Am

brun hingst 3 år e. Muscle Hill-Queen Silas e. Pine Chip
Rekord: 1.16,0m* – 1.16,2am*
Prissumma: 80.000 kr
Resultat: 2 st: 2-0-0
Ägare: Väsby Häst AB, Stockholm
Uppfödare: Am Bloodstock AB, Stockholm
Tränare: Lars I Nilsson, Jägersro
Körsven: Christoffer Eriksson, Jägersro
Skötare: Ida Lindberg

Expandera

Queen Silas är i sin tur undan Iza Silas (e. Spotlite Lobell), 1.13,5ak*/707.550 kr, vars allra främsta avkomma var unghäststjärnan Viola Silas (e. Lindy Lane), 1.10,9ak*/6.742.760 kr, som inlett karriären i avelsboxen strålande med första avkomman Betting Gangster (e. Going Kronos), 1.10,4ak*/3.786.000 kr.

Betting Gangster vann korta E3-finalen 2018. Samma år slutade han trea i finalen i Breeders Crown och fyra i Svenskt Travkriterium. Förra året var Betting Gangster finaltvåa i Breeders Crown och numera finns han i träning hos Åke Svanstedt i USA efter ha börjat karriären hos Jerry Riordan.