För vad är det omsättningsrekordet egentligen värt när det uppnåtts till priset av det Svensk Travsport presenterade under fredagen?
192 färre tävlingslicenser 2016 än 2015 varav 152 är tappade amatörtränare. Siffran var 1 november för första gången sedan…ja vet ens någon nu levande människa när…färre än 5 000 licensinnehavare, 4 878 noga räknat.
Sportens nyckeltal
Nyckeltal för sporten 2016 (ändring från 2015 inom parentes)
Tävlingsdagar 2016: 887 (+10)
Antal lopp: 8 850 (-76)
Prispengar: 747,6 mkr (+18.8 mkr)
Startande hästar: 12 815 (-354)
Starter 2016: 98 429 (-2 814)
Prispengar per lopp 84 475 (+2 823)
Prispengar per start: 7 595 (+397)
Prispengar per startande häst: 58 338 (+2 994)
Startande hästar per lopp 11,12 (-0,22)
Antal licenser (1 nov): 4 878 (-192)
Varav amatörtränare/kuskar: 4 127 (-152)
Hästar i träning 1 nov: 17 139 (-611)
Varav i proffsträning: 8 209 (-13)
I amatörträning: 8 930 (-598)
Banpublik: 1 195 262 (- 32 334)
Varav V75-dagar: 363 762 (-18 028)
Publikminskning per tävlingsdag: 52 (3,73 procent)
Publikminskning per V75-dag: 435 (-7,52 procent)
559 färre hästar i träning (minskning med 2,48 procent). 1 november var siffran 17 139 hästar i träning vilket var 611 färre än samma datum 2015 (minus 3,44 procent) – en dyster ingång i 2017 får man väl säga.
2 814 färre starter (minskning med 2,78 procent), 354 färre startande hästar. Från 13 169 till 12 815.
Publikstatistiken pekar också åt fel håll. 32 000 färre banbesök registrerades 2016 varav 18 000 på V75-dagar. Minus 3,8 procent på totalen och 7,5 procent V75-dagar.
ATG:s omsättningsrekord är i mina ögon inte värt någonting när sportens siffror ser ut på det sätt som de gör. Men ingen kan vara överraskad. Samtidigt har allt det här, ATG:s omsättningsrekord och sportens fortsatta försämrade nyckeltal, varit till hundra procent förutsägbart.
Det är, som jag ser det, väldigt mycket resultatet av att spelbolaget har fått sätta agendan för sportens hjärta, tävlingsverksamheten. Det är ATG som bestämmer var och när och hur det ska tävlas. Storbanorna i de största städerna har i och med saxningen på onsdagarna fått ett tävlingskoncept som är direkt fientligt för banpubliken. De banornas onsdagar var ”döda” publikmässigt redan 2015 och naturligtvis inte lyckats matcha ens de (ursvaga) siffrorna under 2016. Storbanorna står för 15 000 av tappet på 32 000.
V75-publiken är det sorgligaste kapitlet. Minus 7,5 procent på det viktigaste av allt, V75-dagarna. Detta helt medvetet, eftersom den här utvecklingen var känd när man i höstas fattade beslutet att köra vidare med senarelagd start på lördagarna. Det maktfullkomliga beslutet, att fortsätta med sen V75-start, var i mina ögon lika ologiskt som dåligt.
Och det stoppar ju inte där. Det tappra travfolket förväntas till exempel ställa upp med sina hästar klockan 21:00 på lördagkvällar, för det är då ATG vill köra eftersom det då uppenbarligen finns en spelsugen publik online.
Att antalet hästar och antalet utövare minskar är en ren naturlag
Att antalet hästar och antalet utövare minskar är en ren naturlag eftersom det nu föds färre hästar än för tio år sedan. Det här är alltså ren ”befolkningspyramid-matematik”. Det är nu priset betalas för att sportens ledning för tio år sedan, när siffrorna för födda hästar började dala, inte tog detta på allvar utan först 2014-2015 började komma fram till vettiga och verkningsfulla beslut (höjda uppfödarpremier, kombinerat med premiechansningen och sedan aviserad unghästsatsning 2018) som siffrorna stabiliserats.
Under 2016 kom dock vad som kan ha varit ett trendbrott. Uppfödarna upplevde att det hade vänt, att efterfrågan på deras unghästar till salu hade börjat överstiga utbudet, att det fanns kunder igen. Nu blir 2017 verkligen ett nyckelår vad gäller detta – kommer betäckningssiffrorna att vända uppåt?
Vad gäller utvecklingen av publik och aktiva så ser det ju ut som om ST:s inför 2015 införda incitamentsystem, syftande till att öka antalet aktiva (hästägare och licensinnehavare) varit ett bomskott. Men det tar å andra sidan tid att få sådant här att verka och dessutom har faktiskt incitamentsprogrammet direkt motverkats av de beslut ATG och ST fattat gällande det mest centrala av allt i sammanhanget – tävlingsprogrammet!
Det här är en den högsta ledningens obegripligheter: Man sjösätter ett incitamentsprogram som ska stimulera banorna att öka antalet aktiva och hästägandet – och så har man å andra sidan en grundinställning att banpublik och aktiva är lågt på prioriteringsstegen när det kommer till kritan, alltså ATG:s verksamhet.
Nu sätter ST hoppet till utredningen Pegasus. Det låter bra, men som med så mycket annat köper jag det inte förrän det syns att snacket blir verkstad. När jag fick Pegasus presenterat för mig under hösten lät det som att intentionerna i det skulle sättas igång omedelbart. Jag frågade då ST:s generalsekreterare Johan Lindberg konkret om det betydde att Pegasus-tankarna skulle användas när tävlingsprogrammet 2017 fastställdes. Svaret på den frågan var ja, det, skulle det.
Pyttsan – finns som jag ser det inte en endaste Pegasus-tanke i det som blev tävlingsprogrammet. Det skall köras vidare som under 2015 och 2016. Med omsättningsjakt för ATG som enda ledstjärna.
Just det, prispengarna ökade med 18 miljoner mellan 2015 och 2016, till 747,6 miljoner kronor. Fjärde högsta siffran i historien. Javisst, det var ju bra. Men förutbestämt, dels via de 15 miljoner kronor som var ”garantiökningen” från ATG enligt pokalsårsuppgörelsen, men även av utfallet för premiechansningen. Detta är egentligen inte någon förbättring för hästägarna som kollektiv utan endast en omfördelning. Det som nu är premiechansningsmiljoner till hästägarna som syns i prispengastatistiken var tidigare premieloppspengar till hästägarna som inte syntes i prispengastatistiken.
Så vad ska då göras för att alla de där siffrorna som nu är röda i ST:s jämförelsetabeller över aktiva och publik ska kunna bli svarta igen? Jo, man behöver börja jobba med de mjuka värdena.
man behöver börja jobba med de mjuka värdena
Göra det roligare, enklare, ja även billigare, att tävla med travhästar. Hur gör man det? Jo, genom att sporten (banorna) återtar kontrollen över tävlingsprogrammet. Om banorna får – nej ges – chansen att utforma tävlingsprogrammet så att just den banans hästägare blir nöjda och glada, ja då är man definitivt på väg åt rätt håll.
Men det fordrar att man en gång för alla motar ut den heliga kon ATG:s omsättningsjakt ur Hästsportens hus och sätter fokus på sportsliga värden. Inga hopplösa onsdagssaxningar, V75 på lördageftermiddagarna, inte på kvällarna, inga sena lördagkvällkörningar, utfasningar av lunchtraven på vardagar, fritt fram för alla banor att köra precis hur mycket breddtravs-lördagar och -söndagar de vill och kan och har (hemma)hästar till.
Men ATG:s resultat då?
Ja, det får man väl uppnå på annat sätt än med hänsynslös omsättningsjakt. Börja till exempel med att fimpa avtalet om finansieringen av HNS, Hästnäringens Nationella Stiftelse. Häpp, 50 miljoner kom loss att bolla med!
Och så det givna och som har föreslagits från diverse håll utan att de styrande slagit på hörapparaterna: sätt sportens tilldelning på översta raden när ATG:s resurser ska fördelas. Inte på den, som det är nu, i princip restposten nedersta ”nu-ska-vi-se-vad-det-blev-över”.
