Kommer det franska travförbundet att ratificera den tioåriga avstängningen så den även gäller i Fabrice Souloys hemland? Och kommer man att lyckas – ja ens försöka till att börja med – att täppa till den nödutgång Souloy använt sig av under det år han varit avstängd för att Lover Face förra sommaren var koboltdopad i Frankrike. Alltså att svågern Philippe Billard står som tränare för det som i själva verket fortfarande är Souloys hästar, hästägare och stall?
Det Norske Travselskaps Apellkommittté fastslog att Fabrice Souloy avsiktligt tillfört det förbjudna ämnet kobolt till de fyra hästar som ertappades dopingpositiva på Bjerkes Oslo Grand Prix-dag i juni 2016. Därmed kan travförbunden i både Sverige och Norge andas ut. Den talan, från början yrkande på att Souloy skulle avstängas på livstid för medveten doping, höll.
I sin talan har man jämfört med Nils Enqvists anabola-steroider-doping. Men här påpekade (givetvis) Souloys försvarare Staffan Uvabäck något viktigt: Nils Enqvist-fallet var till hundra procent styrkt med vad som kan kallas teknisk bevisning. När Svensk Travsports kontrollpatrull dök upp på Enqvists gård var han i princip mitt uppe i sprutandet av det förbjudna medlet och han nekade heller inte till gärningen. Han var, som det heter, tagen på bar gärning.
Så var inte fallet med Fabrice Souloy. Inspektionen på Haras de Ginai gav inga fynd som kunde knytas till koboltklorider och bevisningen landade till slut i vad veterinärer och farmakologiska experter redogjorde för. På åklagarsidan lutade man sig mot den norska farmakologen Birgit Ranheims utsaga att det var ”helt omöjligt” att nå de uppmätta värdena av kobolt i blod och urin från de fyra hästarna ”utan direkt tillförsel av kobolt eller koboltklorider” (dessutom nära inpå loppen). Medan försvararsidan hade sin expert Marco Montana och veterinären Francesco Alessandrini som hävdade att hästarna kunde bli dopingpositiva utifrån den foderstat som rekommenderats, och som Souloy följde.
Apellkommittén konkluderade detta mycket elegant så här (översatt):
”Det kan möjligen inte uteslutas att kobolt i kosttillskott och injektioner med Coenzile kan leda till att gränsvärdena för kobolt i blodplasma – och kanske särskilt urin – överskrids. Men vi fastslår att man inte kan komma i närheten av de nivåer analysresultaten visar”.
Där någonstans i de 8,5 sidorna tätt textsammanpackade sidorna apellkommittédom rasslade gallergrinden igen för Fabrice Souloys fortsatta tränarkarriär, om inte en (i så fall smått mirakulös) vändning i civilrättsliga instanser kan nås.
Där någonstans i de 8,5 sidorna tätt textsammanpackade sidorna apellkommittédom rasslade gallergrinden igen
Apellkommittén är samtidigt inlindat kritisk till hur delar av DNT:s process förts och genomförts.
Det har pratats om att livstids avstängning skulle motiveras av att hästarna utsatts för stor hälsofara, om att spelarnas och allmänhetens förtroende för sporten satts på spel, och att detta ska märkas i den påföljd Souloy döms till. Detta bombastiska sätt att argumentera i ”rättssalen” avfärdar kommittén (att hästarna lidit skada är ju svårt att leda i bevis när de fyra hästar som var positiva på Bjerke alla tävlat framgångsrikt på grupp I-nivå efter koboltavslöjandet) med att de här sakerna är faktiskt redan inbyggda i dopingreglerna och dessas straffsatser:
”Hänsyn till detta är redan taget i sanktionsramarna”.
Hur verkningsfulla de tio årens avstängning blir ligger nu på högre nivå än det norska travförbundet. För det första behöver domen bli godkänd i alla U.E.T:s medlemsländer. Det måste den bli, annars kan man faktiskt lika gärna lägga ner travunionen.
För det andra behöver man också försöka komma åt den bulvanproblematik som finns i travsporten. Norrmännen lyckades stoppa Bo Westergårds försök att bulvanvägen vara kvar i sporten efter dennes DMSO-soppa (avtjänar avstängning för det nu). Så det går om man vill – om regler för detta skrivs på rätt sätt och resurser sedan anslås för rätt typ av kontrollsystem/metodik för att övervaka regelefterlevnaden.
Där är man inte ännu i hela U.E.T., det visar det under 2017 öppet pågående ”samarbetet” mellan just Fabrice Souloy och Philippe Billard. Så länge inte bulvanupplägg av detta slag täpps till, så länge tränar- och kuskkolleger och hästägare medverkar i dessa upplägg (för egen ekonomisk vinning) bedrivs ambitioner att täppa igen denna rymningsväg ur påföljden dock i motvind.
Det blir en smått bisarr situation och diskussion när, å ena sidan, ”alla” hyllar antidopingarbete och att det är så bra att det läggs resurser på att jaga fuskare. Men när detta arbete ger konkret resultat och, som här, hög juridisk kompetens fann att medvetet brott mot dopingreglerna föreligger, då finns det fortfarande hästägare som anlitar den ertappades tjänster och gott om kör- och ridhänder som gärna samarbetar med den ertappade när det kommer till tävlandet med hästarna.
Denna kollegialitet blir än mer märklig om man betänker vad fuskandet haft för syfte: Att vinna lopp, att besegra dessa kollegor. Ena dagen blir de besegrade av en häst, som nästa dag befinns ha begått ett (allvarligt och medvetet) regelbrott, och den tredje ställer man upp och hjälper regelbrytaren (eller som hästägare anlitar dennes tjänster) medan denne avtjänar påföljden för det allvarliga och medvetna regelbrottet.
Det är som Fabrice Souloys advokat Staffan Uvabäck säger: ”tio års avstängning är en mycket lång tid”. Det stämmer. Om avstängningen är verkningsfull. Om den innebär att Fabrice Souloy faktiskt nu är ute ur travsporten (i U.E.T:s länder) i 8,5 år till. Men om verksamheten på Haras de Ginai de närmaste 8,5 åren fortsätter på samma sätt som den gjort under 2017, då Souloy faktiskt varit avstängd, då blir domen tyvärr mycket ett slag i luften.
DNT:s Apellkommitté är också inne på detta spår:
”När det gäller avstängningen kan det resas frågetecken om hur stor reell betydelse den har, eftersom den i alla fall inte automatiskt kommer att gälla i Frankrike, där Souloy har sin verksamhet. Men så vitt vi förstår kommer det genom U.E.T. att gå en hänvändelse till det franska travförbundet, som kan välja att låta det norska beslutet få verkan också där. Det kan således inte sägas att en norsk avstängning närmast bara har symbolisk betydelse. Apellkommittén menar att avstängningen bör sättas som att Souloy hade verksamhet i Norge.”
Om jag känner det norska travförbundets ordförande Svein Morten Buer rätt kommer han nu inte att sätta sig och rulla tummarna och anse att saken är utagerad. Han kommer att försöka göra det han, och det norska travförbundet, kan, för att få verkansgrad i Apellkommitténs dom, även i internationellt perspektiv.
Kör hårt, Svein Morten. Gör du inte det framstår allt det arbete som lagts ned på att driva denna sak till vägs ände i det norska (nordiska) regelvårdande systemet mest som ett spel för galleriet.
Kör hårt, Svein Morten
