Vid en tillbakablick på historiken så säger den att finalen av den långa E3-finalen för hingstar och valacker ska utmynna i att någon av de mer betrodda hästarna vinner.
Faktum är att de senaste 17 upplagorna har vunnits av en häst som delat ut under tio gånger pengarna på ATG:s vinnarspel.
I stoklassen har det varit desto mer överraskningar. Bara under 2010-talet har sex vinnare gett över tio gånger pengarna. Skrällarna har verkligen duggat tätt. Det har varit möjligt att vinna finalen även om man inte vann sitt försök och det har gått att göra det från svåra utgångslägen.
Av söndagens kvallopp att döma blev jag inte så hemskt mycket klokare på hur finalerna nästkommande lördag på Färjestadtravet i Karlstad kommer att sluta.
Det går att inbilla sig att ”pojkarnas” klass ska vara så enkel så att Idomenio Sisu (e. Googoo Gaagaa) bara spårar hem loppet. Han vann på 1.11,9a/2.140 meter under gårdagen utan att verka tom. Vi pratar alltså en tidsnotering som blott är en tiondel från att tangera Aetos Kronos svenska rekord.
Blandade resultat med skoryck
Petri Salmela hade dock ”påställt” med barfota runt om för första gången och klingar den ”nyhetens behag-effekten” av en aning samtidigt som kvallopp likväl sätter sig aningen, aningen fel så är det inte alls givet att han levererar på högsta nivå på nytt.
Stoklassen känns som en enda stor röra. Utropstecknet var Red Lady Express (e. Readly Express) som likt Idomenio Sisu tävlade barfota runt om för första gången.
Det i lag med Björn Goop upp i vagnen gav minst sagt önskad effekt, men till finalen får den unge amatören Christian Persson se sig om efter en ny kusk då ”guldhjälmen” är upptagen med egentränade Bright Crystal (e. Muscle Hill).
Just skoryck var det flitigt av på Sundbyholmstravet. I E3-kvalen tävlade 33 av de 97 hästarna som kom till start barfota runt om.
Jörgen Westholm tillhörde skaran som satsade på barfotavägen, men fick minst sagt skral utdelning. Ninepoints Candy (e. S.J.’s Caviar) lyckades bäst med en tredjeplats i sitt försök för ston, men var inte tillräckligt högt seedad för att ta plats i finalen.
Fem av Westholms sex hästar tävlade barfota runt om, den sjätte barfota bak. Fyra av de fem som tävlade barfota runt om galopperade bort sig och gick lottlösa från kvalen.
Westholm hade inga kanonchanser på förhand, men självklart hade han hoppats på ett annat utfall under söndagseftermiddagen än vad som nu blev fallet.
Tung eftermiddag
Robert Bergh kunde förvisso räkna in två finalister i form av Mustang Racer (e. The Bank) och Mellby Joker (e. Muscle Hill), men hade totalt sett en tung dag på Sundbyholm.
Borups Victory (e. Googoo Gaagaa) gick inte alls att känna igen och åtta av Berghs elva hästar slutade sexa eller sämre i sina kvallopp.
Det är självklart så att jag ser fram emot nästa veckas finaler, men att dra för stora växlar såhär tidigt på säsongen känns inget annat än fel.
I nuläget tyder allt på att det kommer dröja tills långt in på höstkanten innan vi verkligen kunnat skönja vilja de absoluta topparna är i kullen födda 2018.