Här bjuder vi på lite extra långläsning om Tekno Elds ägare och uppfödare – Lennart Bäwerholm – i ett längre reportage som publicerades i vår Årsrevy:

Vi fick av Lennart Bäwerholm veta att bästa sättet att ta sig från Oslo till hamnstaden Sandefjord var snabbtåget. Sagt och gjort. Efter två timmars resväg glider vi in på stationen i Sandefjord centrum. Här bor runt 40.000 personer permanent, men det är en populär semesterort och invånarantalet dubblas under sommarmånaderna. Det ser inte mycket ut för världen vid första anblicken, men vilken pittoresk stad som växer fram! De kulturmärkta husen ligger insprängda mellan nybyggen på vägen ner mot hamnen.

Här bor Lennart sedan 30 år tillsammans med frun Sissel och deras dotter Sophie. Han började tidigt inom textilbranschen genom att efter skolan jobba på Peters byxshop i Göteborg. Efter militärtjänstgöring i Kalmar startade Lennart Peters Dandy, den första skinn- och skobutiken i Göteborg. Per-Olof Ahl var en av kunderna och han blev så imponerad av Lennart att han bad Lennart söka en ledig tjänst inom KappAhl-koncernen.

– Jag fick jobbet och då jag varit på Kapp-Ahl en längre tid fick jag i samma veva jobberbjudanden från Hong Kong, Helsingborg, Stockholm och härifrån Sandefjord, säger han.

Så hur hänger då textil- och travbranschen ihop i Lennarts fall? Vi tar det från början

Valet föll på Sandefjord och Lennart blev anställd chef på textilföretaget Giovani.

– Jag började arbeta här i april 1987 och i februari 1988 köpte jag det. Av andra har jag flera gånger hört att jag var med och skapade ett nytt mode i Norge under den perioden. Omsättningen sköt i höjden i en rasande fart och jag utökade med Skandia som gör slipsar och accessoarer för män. Då hade vi egen slipsfabrik och jag ritade och designade kläderna till Giovani själv, även fast jag inte är utbildad designer. Nu gör jag inte det längre, men min fru Sissel är designer och hon jobbade tidigare på BikBok. För elva år sedan startade vi ett eget märke, Ane Mone, för damer och hon ritar de kollektionerna själv.

Så hur hänger då textil- och travbranschen ihop i Lennarts fall? Vi tar det från början.

– Jag är född på en gård i Dalsland och där hade vi alltid hästar, inte travhästar då, men arbetshästar. När jag var sex flyttade hela familjen till Göteborg och pappa tog då med mig till Åbytravet för första gången. Där och då föddes mitt travintresse, men pappa ägde aldrig några travhästar själv utan han och min farbror var på plats för sporten och spelade i liten skala.

va fasiken, här sitter jag med pengar i handen och varken du eller Atle har någon häst att sälja till mig?

Den första travhäst Lennart ägde själv var Lasse Scott (vann 19 av 295 starter och tjänade 231.985 kronor, reds. anm.). Med på hästen var även Pieter Ahl.

– Jag kan inte ta gift på detta, men om jag inte missminner mig var han den vinstrikaste hästen på Åby 1976? Eller jo, jag är rätt säker på att han var vinstrikast, men inte på det exakta året…

Lennarts minne är skarpt, sånär som på ett år. 1975 var Lasse Scott som fyraåring vinstrikaste häst alla kategorier på Mölndalsbanan.

Under tiden i Göteborg låg Halmstad nära till hands. Där spenderade Lennart mycket tid i sällskap med en annan Lennart, Forsgren, och han hade häst i träning hos Gunnar Hallberg.

– Där gick vi runt mycket i stallarna och man lärde kände folket bakom kulisserna. Jag har investerat flera miljoner i travet tack vare den gemenskap och den positiva känslan som finns inom travfamiljen. Det är mycket ge och ta, precis som i ledarskapet inom företagslivet. Det är ingen som slutat hos mig på Giovani förrän det är dags att gå i pension och jag tror den som jobbat kortast tid hos mig i dagsläget har varit här i 17 år.

Medan snön yr runt fönsterna visas vi runt i Giovanis och Ane Mones lokaler. Här sker inte längre någon egen produktion de är bara grossister som jobbar mot återförsäljare.

Elitloppet är ett lopp Lennart aldrig missar att uppleva på plats och de är ett gäng på tio personer som varit på Solvalla de senaste 25 åren. Däremot åker han inte lika ofta på ”vardagstrav” längre.

– Det är många som säger att de inte har tid att åka runt, men man tar sig alltid tid till att göra det man vill, så det kan jag inte skylla på. Några av dessa tio som är med på Elitloppet har bytts ut under åren, men är i stort sett de samma. Vi reser på fredagsmorgonen härifrån och åker sedan till Bo Hjertsson och ser lunchtravet, grillar, kastar boule och kosar oss. En av de bästa upplevelserna vi haft under Elitloppshelgen var när Harpers Joker vann fyraåringseliten 2008. Han var inte någon av de mer betrodda och Björn Goop, som körde honom då, sade att han aldrig kört så fort med en häst sista biten tidigare.

Tidigare år har Lennart varit på plats på Elitauktionen, men de senaste åren har det inte blivit av. Framöver kommer han dock att fortsätta gå på varmblodsauktioner både i Norge och Sverige för att köpa och tävla med varmblod, medan uppfödardelen fokuseras på kallbloden.

– Jag kommer ihåg en gång då jag hade bestämt mig för att köpa en häst och det är någon som sitter och bjuder emot mig. Efter ett tag ser jag att det är en av mina kompisar, han hade druckit lite, och jag frågade ”Vad håller du på med, varför ska du ha upp priset?”, berättar Lennart med ett skratt och även om han till största delen pratar svenska smyger det sig in ett och annat norskt ord här och där.

– Året efter ropade samma kille in en häst utan att ha kredit och de fick kalla på mig i högtalarna för att komma och lösa ut hästen.

1997 hade Lennart nyss sålt en häst och ville återinvestera pengarna i en ettåring. Han hade hittat den han ville ha och åkte till Derbyauktionen i Malmö.

– Jag kan inte räkna Revenue som att jag ropat in honom på auktion, då det blev något strul. Jag undrar om det inte var något bombhot mot auktionen? I varje fall kom han aldrig upp i ringen. Jag ringde upp ”Ludde” (Kolgjini) dagen efter och sa att jag ville köpa Revenue. Han svarade nej och jag sade att ”va fasiken, här sitter jag med pengar i handen och varken du eller Atle har någon häst att sälja till mig?” Okej, svarade Ludde, men då ska hästen vara kvar i min träning, berättar Lennart och fortsätter:

– Han framhöll hela tiden Revenue som en stjärna och de vann Svensk Uppfödningslöpning under den tiden jag hade honom i min ägo, men hästen hade problem med framknäna och då jag senare fick ett bud från en tysk hästägare antog jag det. Men det kom aldrig några pengar och jag sa till ”Ludde” att om hästen nu är så bra som du säger, varför köper du inte honom själv…? Det gjorde han för samma pris som jag fått av tysken och det blev en väldigt bra affär för dem. Det är väldigt glädjande att sälja en häst som fortsätter att utvecklas och gå bra.

Den andra visade sig vara Rite On Line

Roligaste köpet då?

– Helt klart Rite On Line. Jag krattade löv på vårt sommarställe och fick för mig att jag ville köpa en häst som kunde starta på Bjerke. Jag ringde Atle Hamre och fick då veta att han visste av två hästar som kunde vara aktuella. Den ena hette L.B. Elit. Jag sa att jag kunde ju inte ha en häst som hette Lennart Bäwerholm Elit och sa att jag tar den andra.

Den andra visade sig vara Rite On Line och han skulle starta samma kväll som Lennart tog kontakt med den dåvarande ägaren.

– Jag sa till honom att låt hästen starta. Du får behålla eventuella prispengar från ikväll, jag tar risken om det händer något och gör en direktöverföring av pengarna. Så blev det, jag minns inte vad han gjorde i loppet, men när jag kom till Bjerke och fick se honom var det precis vad jag ville ha. En svart och fin racermodell av häst. Efter det fixade vi till honom lite och vilken fantastiskt rolig resa han gav oss sen…

Rite On Line segrade i 47 av sina 119 starter och tjänade 11.863.006 kronor, men det är två segrar med omständigheter runt omkring som sticker ut lite extra för Lennart.

– Inför Åby Stora Pris 1998 stod vi uppe på läktaren på Åby och nedanför oss stod hela Zoogins hejaklack i sina gröna tröjor och hattar. Då var det en kille som ropade upp till oss ”Spela Zoogin” varvid jag svarade på plats eller? Sen sa jag att han skulle få min kavaj om min häst vann, men att jag ville ha hans utstyrsel om Zoogin vann. Rite On Line vann och jag höll mitt ord. Han fick min kavaj, men jag hade glömt bort att min totobong, där jag spelat 10.000 kronor vinnare på Rite On Line, låg kvar i innerfickan… Och jag hade ingen aning om vem killen var. Min dotter lyckades dock hitta honom och sa ursäktande att hennes pappa hade en bong i kavajfickan. Han tog upp den, stirrade på den och sa ”fy fan, FY FAN!” innan han välvilligt lämnade över den. Jag träffade personen på Dannero i somras, han kom fram och frågade mig om jag kom ihåg den historien.

Ett annat lopp som speciellt satt sina spår i Lennarts minne är Hugo Åbergs Memorial samma år.

– Jag brukar roa mig med att kolla på värmningarna då jag är på plats. Så även denna dag. Atle kom och frågade mig inför loppet ”Jaha Lennart, vad hittar vi på idag?”. Jag sa att du gör precis som du vill, men enligt mig är det bara att köra till spets, för den vet vi att ni får och sedan släpper du inte till någon som inte har nummer 8, 9 eller 10 på vojlocken.

Rite On Line är den som skapat historien för Lennart, men Prince Mystics betydelse ska inte förringas

Axel Jacobsen kom fram utvändigt om Rite On Line och ställde frågan. Atle bara kikade ut över högeraxeln och skakade på huvudet. Frisky Frazer hade startat från bricka sju. 900 meter från mål kom Jim Frick fram på utsidan med Running Sea för att ta lugn dödens.

– Då sade Atle ”Kör!”. Kör? frågade Frick förvånat med så kort bit kvar av loppet, men gled gladeligen fram och övertog. När de svängde in på upploppet möttes de av publikens jubel. Frick körde undan och gav på så sätt Rite On Line luckan. Atle vann sedan med några längder och blev geniförklarad för den styrningen.

Rite On Line är den som skapat historien för Lennart, men Prince Mystics betydelse ska inte förringas.

– Prince Mystic skulle starta från innerspår i Åby Stora Pris mot Peace Corps. Kvällen innan var det en tillställning för alla i kretsen kring hästarna och de tog upp alla ägare för en intervju om deras häst. Då Leif ”Loket” Olsson frågade mig vad jag trodde om Prince Mystics chanser sa jag att han leder runt om och att det kunde vara kul för Peace Corps ägare att få gratulera mig någon gång. Dagen efter kom en journalist fram till mig och frågade om jag verkligen trodde att det var värt att spela Prince Mystic. Mitt svar var ja och jag hade rätt.

Att dessa framgångar skulle stigit Lennart åt huvudet är inget man märker av utan han framhäver hela tiden att gemenskapen och den sociala biten är vad som gjort att han stannat och fortsatt att satsa.

– Jag unnar alla ägare att få uppleva segrar och gratulerar alltid de andra om de slår mina hästar. Denna glädje runt omkring allt är vad som hållit mig kvar. De hästar jag haft som inte fungerat ger jag hellre bort till ett bra hem istället för att ta bort dem eller byta tränare. Jag anser att tränaren ska ha den respekten gentemot hästägaren att han ska vara ärlig och ge all information som krävs och veta att de alltid gjort sitt yttersta för hästen.

Då smälte pappahjärtat i mig och vi betäckte henne med Moe Odin

En hel del fina ston har funnits i Lennarts ägo och framgångar har även nåtts på andra sidan Atlanten.

– Jag har haft trevliga upplevelser med Sissela Ås, Princip Ås och Mack Action Ås, men dessa köpte John-Erik Magnusson tillbaka som fölston efter avslutade tävlingskarriärer. Uppfödning har inte varit ett jätteintresse tidigare, även om det blivit några varmblodsavkommor under åren. Jag har oftast valt att köpa mina hästar istället.

Finns det inga motgångar alls på hästägarsidan?

– Absolut. Det gick så otroligt dåligt ett tag att jag behövde ändra något. Jag tog då kontakt med Jan-Olov Persson, då jag tänkte att spänningen varar lite längre i kallblodsloppen i alla fall. Jag köpte två kallblod av honom, men de var riktigt dåliga. Då ringde jag Persson igen och sa att det här håller inte om jag ska fastna för kallblodssporten. Spänningen blev onödigt lång då de aldrig kom i mål. Då gjorde jag mig av med de två dåliga kallbloden och fick köpa Eldsiri.

Eldsiri (e. Järvsöfaks-Stjernesiri e. Elding) gjorde det väldigt bra, vann 17 av sina 32 starter och tjänade 1.826.250 kronor. Hon var överlägsen kulletta bland stona.

– Jag hade inga planer på att börja med uppfödning, men min dotter Sophie tyckte att Eldsiri var så söt och ville ha ett föl efter henne då hon slutade tävla. Då smälte pappahjärtat i mig och vi betäckte henne med Moe Odin. Jag tyckte även att det var ett bra sätt att engagera hela familjen i travet.

Den första avkomman blev Sirifaxa, 1.27,7m/369.976 kronor, och då Lennart väl låtit betäcka Eldsiri tänkte han att det skulle vara kul att få en hingst. Tekno Odin blev nästa partner i avelsboxen och fjolårets svenske Kriterievinnaren Tekno Eld, 1.25,4k/891.565 kronor, blev resultatet.

– Han fick tyvärr en hovbensfraktur i höstas och har simtränats två gånger i veckan sedan dess. Årets huvudmål är Kallblodsderbyt i Östersund och det går inte förrän slutet av juli så vi har gott om tid på oss. Precis innan jul fick jag glädjande nyheter att allt verkar läka ihop fint och han kan nog börja tränas som vanligt i början av februari. Denna säsong är väldigt viktig för honom och vi väntar med att avelsvärdera honom, säger Lennart.

Och tillägger snabbt:

– Men ni skulle se treåringen! Han är också efter Tekno Odin och är riktigt fin. Med honom kommer vi försöka gå samma väg som Tekno Eld tog till Kriteriet. Han är lika talangfull och tidig som Tekno Eld och det kan bli ett roligt år.

I samband med Kriteriet på Dannero i somras var Lennart och hälsade på sina kallblod.

– Handen på hjärtat så är ettåringen efter Tekno Odin den snyggaste hittills. Han  är vacker som en tavla, säger han om Eld Tekno.

Vistelsen i Sandefjord lider mot sitt slut och efter en sightseeingtur genom staden kör Lennart till stationen. Väl där ser han en bekant och efter vårt avsked ropar han glatt till herren som står i taxikön:

– Vart ska du? Hoppa in jag skjutsar dig!

Framgångar och ett gott liv till trots. En varmare och mer ödmjuk människa får man nog leta efter.

Från något han sagt han aldrig skulle syssla med till att ha flera lovande kallblod.

Klädhandlaren har blivit kallblodskung och blickar mot nya klassiska segrar.