Själv har har hon för stunden smugit iväg på semester, två veckor på Mauritius, med sin sambo Stefan Samuelsson, travbanechef i Bollnäs.
– På Stefans initiativ, han har en bemärkelsedag som han ville fira genom att resa bort. Han valde ett resmål där det inte finns så mycket hästar, så jag är rädd att drabbas av hästabstinens. Men det finns i alla fall en galoppbana, så dit ska vi definitivt, säger Christina Olsson.
I helgen genomfördes de stora ridtävlingarna på Friends Arena i Stockholm (Sweden International Horse Show) , och innan dessa drog igår hade ridsporten sin egen stora ”Årets-gala”, på Grand Hotel i Stockholm. Priset som Årets uppfödare gick alltså till Svensk Travsports avelschef Christina Olsson. Hon föder upp ett par hästar, rasen SWB, varje år och målet är högt: Det ska vara hästar som kan nå elitnivån.
Det har alltså gått så bra att hon de senaste åren fått sina få uppfödningar till att bli topp-tio i Breeders Trophy.
– Det är egentligen osannolikt. Uppfödningen av SWB (Swedish Warm Blood) är ungefär lika stor som i travsorten. Att på en-två uppfödningar per år få topptio-hästar är som att en travuppfödare får flera Derbyfinalister på ett-två föl per år.
Breeders Trophy är ridsportens metod att definiera begreppet ”talang”.
– En ridhäst kan nå Grand Prix-nivå först som åtta-tioåringar. Det gäller att försöka skilja på det som är hästens talang och tränarens talang. Unghästproven är därför väldigt viktiga, och det är egentligen samma sak som i travsporten, med unghästtävlandet där. Det är hur hästarna presterar i unghästproven som visar vad som finns i generna, det är det som man som uppfödare vill komma åt. Det är samtidigt lättare i travsporten att identifiera talangen, där hästarna gör det mot klockan och mot varandra i lopp, jämfört med ridsporten, där det handlar om domares bedömningar, säger Christina Olsson.
Det gäller att försöka skilja på det som är hästens talang och tränarens talang
Hon har just nu inga travston, men är inte alls främmande för att bli travuppfödare också.
– Jag har haft ett par travston…men nu har jag inget. Det har en del att göra med mitt jobb som avelschef på Svensk Travsport, det kan trots allt bli lite känsligt när det kommer till vilka avelshingstar jag i så fall väljer till mina travston. Kanske får jag vänta med att börja med travavel tills jag blir pensionär.
När Christina ombeds att beskriva vad de olika hästsportdisciplinerna har att lära av varandra gällande avel och uppfödningen säger hon att det egentligen inte skiljer så mycket.
– Den största skillnaden kanske är att travaveln är mer homogen. Där bedrivs allt med tydligt tävlingssyfte, de som köper travhästar gör det för att tävla med dem. Det gör att mätbarheten blir enklare gällande att bedöma avelshingstar och fölston. I ridsporten är tävlingssyftet inte lika uttalat och därför måste man mer veta vart hästarna ”tar vägen”, om de överhuvudtaget utbildas och tränas för tävling, och i så fall på vilken nivå. Grundförutsättningen för att lyckas, oavsett disciplin, är att man är verklig nörd. Att vara oerhört intresserad, läsa massor med statistik, följa med vad som händer, och naturligtvis också titta väldigt mycket på hästar.
Talang, temperament och hållbarhet är alltså nyckelorden.
– Ska en häst nå hög nivå på sina tävlingsprestationer måste den ha alla de tre sakerna, oavsett om det är en ridhäst eller travhäst. Men om hästen inte har rätta talangen för att kunna tävla på hög nivå kan den ändå vara en väldigt bra och användbar häst för sin ägare om den har rätt temperament och är hållbar!
När det gäller hållbarheten börjar debatten växa om travhästarna blivit för snabba för sina kroppar (bland annat i en uppmärksammad krönika av veterinären Anne Haglund på sulkysport.se tidigare i år), innebärande att hästarna inte ”håller” utan blir skadade.
– Det går att koppla hållbarhet till exteriör. Vissa exteriöra saker, de kan benämnas avvikelser, kan direkt kopplas till att påverka hållbarheten negativt. Där är det ingen skillnad mellan travhästar och ridhästar. Samtidigt har det i travsporten visat sig att måttet ”antal starter” har låg arvbarhet, säger Christina Olsson.