Framtida generation, det är Lennarts och Margarethas dotter Katarina. Lennart fyllde 65 år i söndags. Det Brodda som Lennart tog över från Leonard (grundaren dog 1967) i slutet av 1960-talet var något annat än den verksamhet som bedrivs idag. Men varumärket och stuterinamnet är lika bergfast cementerat som det var då.

Brodda Stuteri är ett lika välkänt begrepp i travsporten som till exempel Jägersro eller för den delen Solvalla. Den skånska gården, belägen strax utanför tätorten Skurup, är landets äldsta travstuteri. Menhammar, till exempel, etablerades tio år senare, 1947.

Förra året firade Brodda alltså 80-årsjubileum, och man gjorde det med att kunna ståta med att ha fött upp Sveriges bästa fyraåring, Cyber Lane. Ja, inte pappersmässigt, det är Lars Åberg, som Brodda haft långvarigt samarbete med, som äger Cyber Lanes mamma Sybaris Hanover. Hon står inackorderad på Brodda och Cyber Lane är därför ett levande exempel på vad resultatet blivit av hur Lennart och Margaretha Peterson-Brodda utvecklat verksamheten.

Far hade filosofin att samla på allt som var hans eget. Ston som inte blev sålda eller dög på banan sattes i avel

– Vi har ett 20-tal egna ston och utöver det ungefär dubbelt så många inackorderingar av fölston och unghästar. Vi har fasta, trogna kunder. Att ta hand om ”pappersuppfödares” hästar har skapat ekonomisk stabilitet i verksamheten. Det går upp och ner som en sinuskurva i den här sporten och nu är vi uppe på en topp, säger Lennart Peterson-Brodda.

På Leonards tid handlade det istället om egenägda ston och även ett eget större tävlingsstall.
– Far hade filosofin att samla på allt som var hans eget. Ston som inte blev sålda eller dög på banan sattes regelmässigt i avel. Jag minns en diskussion när jag nog knappt ens hunnit bli tonåring. Jag tog upp om det inte kunde vara en idé att gallra bort några ston. ”De här och de här, som inte gjort något själva, inte lämnat något på sina första tre-fyra avkommor, och där du nu bara får 3.000-4.000 kronor när du ska sälja deras ettåringar, är det inte bättre att ta bort dem?”. Far blev oerhört arg. Att ifrågasätta det egna materialet, de egna hästarna, var otänkbart för honom, berättar Lennart.

Själv har han och Margaretha i princip jobbat tvärtom.
– Ja, vi är hårda på att sätta ston i avel. Samma krav ska gälla för ett fölsto oavsett om hon heter Brodda eller kommer någon annanstans ifrån, säger Lennart.
För att ett fölsto ska ”kvala in” som Brodda- märr har Lennart vissa krav på prestation och exteriör.
– Det är tre saker som ska vara uppfyllda. Storleken är en. Det är en känt faktum att det går att ”avla ner” på storlek, men inte ”avla upp”. Är stoet för litet, 1.52-1.53 någonstans i mankhöjd,  där går gränsen, då står jag över. Exteriört är det två detaljer som är viktigast. Det ena är huvudet. Ramskopf (alltså att nosryggen är konvex, reds.anm.) går bort, liksom krokiga haser. Prestationsmässigt är det viktigt att stoet har visat att hon har speed tidigt i livet och karriären. Det är ju talang vi avlar på i travsporten.

Det här med storleken på hästar har Lennart haft flera diskussioner med namnkunniga tränare om.
– Just med Brodda-uppfödningarna har det varit så att många av våra bästa hästar varit rätt små och nätta. Men när man ska föda upp för att sälja behöver hästarna vara stora och rejäla, det är den sort tränarna och köparna faller för. När hästen sedan är färdigvuxen kan de klaga på att den blivit för stor! Jag förstår att det är lättare att sälja en stor och grann häst vidare till en hästägare än en mer alldaglig modell av häst, men när det kommer till tävlingsprestation kan det lika gärna vara den alldagliga som är den bättre.

Som kommersiell uppfödare har man dock inte så mycket att välja på.
– Det handlar om att försöka förutse vad som är intressant och hett två år framåt i tiden när man väljer hingstar till stona, säger han, och Margaretha fyller i:
– Den saken fuskar absolut inte Lennart med. Han kan sitta uppe hela nätterna framför datorn och fundera på avelshingstar och blodskombinationer.
Lennart sitter med i Svensk Travsports Avelsråd och diskuterar gärna och engagerat avel. Ett exempel på en sak han fastnat för är hur vissa stolinjer förärver sig när det kommer till avelshingstar.
– Det är slående hur vissa stolinjer lämnar söner som blir bra avelshingstar och grundar egna hingstlinjer, kommer igen hela tiden. Andra stolinjer lämnar ”bara” topptävlingshästar som sedan inte förärver sig som avelshingstar. Nu är jag väldigt nöjd med att ha fått hit S.J.’s Caviar som avelshingst. Han har Lady Ann Reed i mödernet, ett sådant där grundsto som bara spottar ur sig bra avelshingstar generation efter generation.

Det finns endast ett fölsto kvar i Broddas ägo som går tillbaka till ett av Leonards grundston, Bess Vimont. Det är Speedy Brodda. Hon går dock inte ”hela vägen ner” genom just Brodda till Bess Vimont, som köptes till stuteriet 1938
– Speedy Broddas mormors mor Harlans Essie föddes här. Hon såldes och Speedy Brodda går genom de fina Winda Essie och Sia Zoot som inte var våra uppfödningar

Sia Zoot köptes till Brodda för 23 år sed-an. Förutom Speedy Brodda (e. Revenue), 1.13,2ak/661.000 kr, har hon lämnat miljonären Start Brodde (e. Carmody Lobell).
Det finns en annan anledning än bara Lennarts filosofi gällande kraven på fölston till att det inte är kvar några direkta blodsband till stuteriets fina grundston. Den anledningen heter Fisherman. En katastrof till avelshingst som bokstavligt talat var nära att sänka hela stuteriet.
– Far fick inte vara med och uppleva sin bästa uppfödning Kentucky Fibbers stora år 1967 med SM-segern. Men han slapp å andra sidan uppleva katastrofen Fisherman, säger Lennart.

Brodda började väldigt bra med sina första hingstar. Sedan kom Fisherman som höll på att knäcka allt

Leonard hade lyckats bra med sina första hingstimporter, från starthingsten Pinero 1937 via Speed King – som hade det otacksamma nöjet att vara samtida med suveränen Bulwark – och Fibber.

Kentucky Fibber var en son till just Fibber och Miss Brodda som i sin tur var en dotter till just Pinero och Bess Vimont. 1960-talsstjärnan Kentucky Fibber (43 segrar på 85 starter, 1.16,0ak/744.000 kr) gick alltså rakt tillbaka till stuteri Broddas grundande.
Men så kom det ruttna äpplet in i korgen. Fisherman (e. Scotland-The Miss Morris), som importerades 1965 från USA, tolv år gammal.
– Det har gått mer än 50 år nu, så hemligstämpeln får väl anses vara hävd. Far köpte Fisherman för 25.000 dollar i ett läge när dollarn stod väldigt lågt i förhållande till kronan, men det fick absolut inte komma ut. Det pris som offentliggjordes var istället 50.000 dollar. Fisherman hade stått i Ohio och där hade de när hingsten såldes till far säkert redan fått klart för sig att det var en undermålig förärvare. Avkommorna var direkt svaga, säger Lennart Peterson-Brodda.

Första årgången Fisherman-hästar, 37 hästar stor kull, föddes 1967. Givetvis hade Leonard använt honom till lejonparten av Broddas egna ston. 1970 hade Leonards efterlevande familjemedlemmar insett vad situationen krävde. Fisherman måste bort.
– Det var inte så dramatiskt som när Lawrence Sheppard på Hanover kom ut till stallet en morgon och sa att alla avkommor på stuteriet till hans misslyckade avelshingst Lawrence Hanover, och förstås hingsten själv, skulle skjutas på fläcken. De skulle bara bort. Men Fisherman höll på att välta oss. Till exempel fanns det inget annat alternativ än att lägga ner Broddas privattävlingsstall på Jägersro som innehöll runt 25 hästar. Eftersom vi före Fisherman haft Harlan Jimmy här, som heller inte var någon lyckad hingst, stod vi runt 1970 i situationen att vi hade en massa fölston som hunnit bli gamla och de som var unga var efter Harlan Jimmy eller Fisherman, och de stona ville vi inte ha in. Det blev inte så många hästar kvar, det mesta av linjerna som gick tillbaka till fars fina grundston, som gett Brodda 30 fina år, försvann.

 I mitten på 1960-talet uppgick Broddas egna kullar till storleksordningen 50 häst-
ar. Första året Lennart Peterson-Brodda stod som uppfödare (1972) var antalet 13! Förra året var det 15.
Å andra sidan började Lennart i stor stil. I den lilla 1972-kullen fanns toppstoet Delphi Brodda (e. Top Quality-Donau Fibber) som tog 58 segrar och sprang in 616.000 kronor. Två år senare föddes slitstarke Primus Brodde (e. Ego Hanover-Primadonna) som segrade 47 gånger och på sin ålders höst tog sig in i den då fortfarande exklusiva miljonklubben.

Ytterligare två år senare föddes Kriterievinnaren Pamir Brodde (e. Pluvier III-Harlans Princess), som blev stuteriets första miljonär, och därmed var väl så att säga saken klar. Pamir Brodde var en son till Broddas Uppfödningslöpningsvinnare Harlans Princess. Stuteriet hade kommit igenom ”Fisherman-misären” och fått fart framåt in i den framtid man lever i fortfarande.

– Ett stuteri är beroende av sina avelshingstar, det är de som styr uppgångar och nergångar. Det finns hur många exempel som helst på det i historien. Brodda började väldigt bra med sina första hingstar. Sedan kom Fisherman som höll på att knäcka allt, men så fick vi hit Top Quality och där vände det uppåt igen, säger Lennart.

I och med Lennarts övertagande etablerades också namnet Brodda på allvar.
– Far döpte hästarna så att det skulle finnas en anknytning till fadershingsten. Det var hans sätt att marknadsföra avelshingstarna. Jag valde istället att etablera stuterinamnet Brodda på alla våra uppfödningar. Varumärket är väldigt viktigt. Det har varit en av anledningarna till att vi hållit fast vid vår egen uppfödning. Den egna uppfödningen bygger också på att verksamhetens ekonomiska stabilitet är inackorderingarna och hingsthållningen. Varumärket Brodda ger sedan viktig draghjälp vad gäller den biten. Ja, och så ger det förstås en kick och morot också, att med egna uppfödningar försöka få fram bra hästar.

I Lennarts, Margarethas och Katarinas namngivningsmodell finns utöver stuteri-
namnet Brodda för övrigt ytterligare en klurighet: Avkommans namn har samma begynnelsebokstav som mamman. Och könen separeras genom att hingstar heter Brodde och ston Brodda.
Engagemanget i Lennart vaknar till liv när diskussionen kommer in på den senaste tioårsperiodens sjunkande antal fölston och uppfödare.
– Vi ser inte den typen av små uppfödare längre som kommer körande hit med sitt enda sto för seminering. De har försvunnit. Bredden av hästkunskap har därmed ut-
armats. ”Skrivbordsuppfödarna” har tagit över, och de är mästare på teoretiska korsningar. Men travavel är så mycket mer…kunskap om individerna och deras egenskaper ska också styra hur man korsar. Ta en sådan mästare som Jean-Pierre Dubois, vilket överlägset försprång han får av att ha tränat och kört både avels-hingstarna och fölstona som han har och använder. Och han vet hur han ska förvalta kunskapen också!

Brodda har anpassat sig, genom att utveckla verksamheten med att sälja tjänster till skrivbordsuppfödarna gällande deras fölston och unghästar, ta hand om den praktiska delen av dessas travsatsning.
– Vi är i den förmånliga situationen att vi har fasta trogna kunder och fullbesatt med det antal hästar gården och vi klarar av. Men travsporten som helhet måste aktivera fler människor. Det är en väldigt viktig uppgift, och det är banorna som måste styra upp det, till exempel med att arrangera prova-på-att-köra-häst-grejor och sådant.
– Nu verkar den svenska travuppfödningen ha stabiliserats på runt 4.000 betäckta fölston varje år. Samtidigt upplever jag att efterfrågan på fina unghästar överstiger tillgången. Allt fler tränare tingar sig för hästarna redan när de är föl, och att allt fler hästar säljs tidigt är ett tecken på det. Efterfrågan på de mest exklusiva unghästarna är så stor att tränarna och deras hästägare konkurrerar genom att försöka köpa dem tidigt, säger Lennart Peterson-Brodda.

Lennart ser dock tudelat på de spektakulära miljonköpen på auktioner, där auktionsrekordet sedan förra året är tre miljoner kronor för när Stall Courant köpte Lennart Ågren-uppfödde Green Manalishi (hette när han såldes Nagamori Hill) efter Muscle Hill och Naga Morich på Kolgjini Yearling Sales.
– Det är förstås bara att gratulera, de uppfödare som får så fantastiska priser. Men sådana enstaka spektakulära försäljningar speglar inte marknaden. Bara för att man betäcker sitt toppsto med Ready Cash eller Muscle Hill betyder inte det att prislappen på avkomman automatiskt blir en miljon. Men det finns de som tror det, och nästan kalkylerar med det. Antalet köpare på den nivån är mycket begränsat. Det som är viktigast ur säljsynpunkt är att det finns många hästägare som betalar 100.000-500.000 kronor för ettåringar. Det är där det behövs stabilitet på marknaden. När man analyserar och bedömer affärsutsikterna för den unghäst man fött upp ska man alltså inte stirra sig blind på de spektakulära miljonköpen utan titta på hur många hästar, och vilka hästar det är, som säljs mellan 100.000 och 500.000 kronor, säger Lennart.

När Brodda Stuteri etablerades och växte från 1940-talet var Skåne ett ledande uppfödardistrikt. Ännu mer uttalat blev det sedan superhingsten Bulwark 1948 köpts av Nils ”Fortuna” Bengtsson. På den tiden hölls egna regelrätta stuteriauktioner; Fortuna hade sin egen med ”Bulwark-prägeln”. Brodda hade dock varit före med att arrangera egen ettåringsauktion. Den första hölls 1945.
– De här auktionerna var riktiga fester och träffpunkter för travfolket. Samtidigt vände de sig till lite olika kundkretser. Fortuna höll Bulwark-blodet väldigt exklusivt, och på den auktionen var alltid de dominerande Solvallatränarna och slogs om hästarna. Far hade aldrig riktigt de tränarna och hästägarna i kundkretsen, utan han var väldigt stark här i Skåne och i Göteborg. Man ska ju komma ihåg att på den tiden, det handlar alltså om 1950- och 1960-talet, så var storbanorna, deras tränare och hästägare, helt dominanta, säger Lennart Peterson-Brodda.

Ett perspektiv som accentueras av faktumet att till exempel Axevalla öppnade i mitten på 1950-talet, Mantorp och Kalmar på 1960-talet och Halmstadtravet så sent som 1969-1970.
Lennart ser med glädje på att fenomenet stuteriauktion fått nytt liv bara en bit bort från Brodda, hos Lutfi Kolgjini på Vomb.
– Cirkeln har slutits. Under en tid fick Skåne se sig akterseglat som uppfödardistrikt av Västergötland, som hade topphingstar och toppstuterier. Nu har pendeln svängt tillbaka. Vi i Skåne har väldigt stark avel och uppfödning igen medan Västergötland förlorat sin position, säger Lennart Peterson-Brodda, som också har anledningen klar till att det blivit så:
– Det är Lutfi Kolgjini som i princip själv har lyft travsporten och uppfödningen i Skåne igen. Han har dragit in satsande hästägare och högklassigt avelsmaterial. Luddes auktioner är fantastiska. Riktiga shower som helt klart får intresset för travsporten att växa och blomstra. Att man sedan kanske kan tycka att folk blir som galna i budgivningen ibland ingår i hela spelet, det är en frukt av vad Ludde byggt upp. Vi andra som är uppfödare i Skåne ska inte vara avundsjuka utan tacksamma, vi får också skörda frukter och uppleva högkonjunktur av det engagemang och trav-
intresse som Lutfi Kolgjini skapat.

Enigheten är närmast total om hur bra det här är och vilka möjligheter det öppnar. Det rådda ”halleluja-känsla”

Lennart är också mycket nöjd med det stora projekt hans syster Kerstin Peterson-Brodda, ordförande i Skånska Travsällskapet i höstas gick i land med. Att sälja marken nuvarande Jägersro står på för 775 miljoner kronor och istället bygga en ny topp-modern bana på Husie-fältet bredvid.
– Det har varit ett jätteprojekt att baxa igenom och jag är jättelycklig över att Kerstin till slut lyckades med det. Inte bara det, enigheten är närmast total om hur bra det här är och vilka möjligheter det öppnar. Det rådde ”halleluja-känsla” på mötet där planerna offentliggjordes. Jägersro har nu verkligen chansen att bli ett europeiskt travcentrum. För oss på Brodda som är alldeles nära detta nya Jägersro bidrar det förstås stort till att det finns fina framtidsutsikter, om allt ”bara” landar rätt i och med spel-omregleringen från och med nästa år säger Lennart Peterson-Brodda.

Reportaget var publicerat i Sulkysports Avelsnummer  – 2018.