Pershing ansågs som den kanske bästa äldre travaren i världen när han lade tävlingsskorna på hyllan 1979 med två världsrekord, en orgie av storloppsvinster och dessutom en son till självaste Nevele Pride. När ägaren KG Bertmarks Hingstdepå bestämde att Pershing skulle bli den första hingsten i Sverige som skulle kosta ett femsiffrigt tog det rent hus i helvete.
13.000 kronor bestämdes priset till och det ansåg många var ett svindlande högt belopp. KGB Hingstdepå skriver om detta i en hingstannons för Pershing:
Avgiften: svindlande 13.000 kronor.
Svindlande?
Ja, det fanns personer som bokstavligen tyckte så.
Dom var ilskna och inte så få.
Idag har dom hunnit lugna sig.
Allt enligt det gamla arabiska ordspråket: ”hundarna skällde, men karavanen drog vidare.”
När krutröken hade lagt sig var det annat ljud i skällan. Några timmar efter att priset offentliggjorts blev Pershing fulltecknad och så förblev han under hela sin avelskarriär.
Pershing var alltså den dyraste avelshingsten i Sverige när det begav sig, men ett ännu högre pris betingade Mack Lobell när han gjorde entré i aveln i slutet av 1980-talet. 150.000 kronor, vilket motsvarar 290.000 kronor i dagens penningvärde.
I det sammanhanget är Francesco Zet peanuts och det ska också sägas, att det tog inte många minuter innan Father Patrick-sonen blev övertecknad efter att priset 140.000 kronor saluförts.
Pershing och Mack Lobell igår och Francesco Zet idag, men det finns väl inget som går upp mot Speedy Somolli när han introducerades på Stuteri Broiline i svensk avel 1990.
Avgiften uppgick till 178.000 kronor, vilken inkluderade 6.000 vid bokning, 2.000 kronor vid utförd semin och 170.000 vid konstaterad dräktighet – inte vid levande föl! Men då handlade också om en av världens allra främsta avelshingstar.
Förfärats över hingstpriser har som sagt många gjort under årens lopp, men det finns inget tvång att skicka sitt sto till en dyr hingst. Alla kan välja efter egen smak och betala efter sin plånbok.
