I det ena fallet gjorde Svensk Travsports Ansvars- och Disciplinnämnd STAD bekvämt för sig – om det inte var så att Svensk Travsport inte åberopade en högre påföljd?
I domen mot Jarl Olsson skriver Svensk Travsports Ansvars- och Disciplinnämnd (STAD) att det har inte kunnat påvisa att Olsson avsiktligen eller av oaktsamhet orsakat det positiva dopingprovet.
Samtidigt går det att läsa i domen att hästen ifråga – Il Forte – behandlats med Metydprenisolon, vilket inte finns i något registrerat läkemedel för häst i Sverige utan endast på humansidan.
I den veterinärjournal som inhämtats avseende Il Forte står det att hästen behandlats med Depo-Medrol och där ingår Metydprenisolon. Behandlingen genomfördes – enligt den veterinärjournal som inhämtats – i december 2021.
Enligt ST:s karens- och förbudslista är minsta karenstid 28 dygn på Metydprenisolon. Under normala omständigheter borde kanske inte provet varit positivt eftersom loppet som Il Forte uppvisade det positiva dopingprovet avgjordes den 5 mars 2022. Medlet är dock lurigt och Metylprednisolonacetat har en särskilt långvarig effekt och utsöndras mycket långsamt. Därför rekommenderas det inte för användning till tävlingshästar.
I karens- och förbudslistan står att läsa, att det ”vilar ett större ansvar på veterinären vid förskrivning och användning av dessa läkemedel till häst.” I praktiken betyder detta noll och ingenting eftersom veterinärer inte lyder under ST:s reglemente.
Jarl Olsson säger i domen att han förlitat sig på att veterinären André Furekull bedömt behandlingen utifrån vad som är bäst för hästen.
Att Jarl Olsson ska dömas som ansvarig tränare är självklart, men lika naturligt vore det att lägga ett ansvar på veterinären. Djurläkarnas roll har fått en alltmer betydande roll i travsportens värld och inte så sällan under mottot ”spruta och kör”.
Jag har skrivit det tidigare och upprepar det gärna. Veterinärerna borde också kunna tilldömas ett ansvar i dopingfall om detta kan påvisas. Idag behöver veterinärerna inte oroa sig alls för ett positivt dopingprov som de kanske medverkat till.
Jag hoppas av ST:s ordförande Anders Källström, som inte är veterinär till professionen till skillnad mot travförbundets tidigare ordförande Marjaana Alaviuhkola, kan driva en för travsporten fundamental fråga.
Detta handlar trots allt om hästarnas välbefinnande och då ska inte den ena ”felande” parten kunna åka räkmacka.
***
Till sist: i båda domarna som STAD utfärdade mot Jarl Olsson respektive Diana Brandberg riktades indirekt kritik mot ST:s slapphet att plocka fram uppgifter om vad båda personerna hade för genomsnittlig intjäning per år i tränarverksamheten under den 36-månadersperiod som förflutit innan provtagningstillfället. Det saknades också uppgift om förstapriset i aktuella lopp.
Dessa uppgifter är inte speciellt svåra att ta fram på travförbundets egen hemsida travsport.se under rubrikerna ”häst” respektive kusk/ryttare/tränare.