Henri Levesque var en ofta sedd gäst i Sverige och Elitloppets ”PR-man” i Frankrike, men också en person som gillade att gå sina egna vägar. Året efter Henri Levesque dog (1978) hedrades han med en memorial på Solvalla.

Strax efter Andra världskriget klev han in på allvar i travets värld som en 50-årig amatör och under 1960-talet var det nästan mer sällsynt att Prix d’Amérique-vinnarna inte bar Levesques gula tävlingsfärger med det svarta lorraine-korset än tvärtom.

Väldigt förtjust var Henri Levesque i det svenska köket och särskilt när det bjöds på lax och räkor. En man som gillade livets goda och trots att han varken behärskad engelska eller svenska blev det många resor upp till Norden.

I Elitloppet blev det tre segrar – två med Roquepine och en med Hadol du Vivier, men han åkte också till andra banor i Sverige och tävlade. Mest uppmärksamhet drog Roquepine till sig när hon tävlade i ett inbjudningslopp på Bergsåker i slutet av juni 1966 med 6.000 kronor i förstapris mot världsmästaren Pluvier III och norske stjärnan Merceno.

Henri Levesque var också en person med rebellen i sig och gav inte efter för den många gånger trångsynta franska travbyråkratin och inte minst när det handlade om den stängda stamboken i trikolorens land.

Slevar i sig gåslever och…

Inte heller gav han mycket för att fransk travsport stoppade utländska gäster från att tävla i vanliga lopp. Idag är ett fåtal lopp öppna för utländska gäster och det är ingen av våra ledande travbyråkrater idag utanför Frankrikes gränser som orkar ta upp den kampen. Hellre flyger man ner till Frankrike och slevar i sig gåslever och dricker champagne…

Henri Levesque var en man av helt annan kaliber och skickade det vinstrikaste stoet i världen vid den tidpunkten – året var 1970 – till en amerikansk avelshingst. Ni kan säkert själva föreställa att det tog hus i helsike när nationalklenoden Roquepine inte skulle betäckas med en fransk avelshingst utan Star’s Pride på Hanover Shoe Farms i USA.

Avkomman döptes till Florestan och den franska travbyråkratin gjorde hingsten statslös samtidigt som Henri Levesque inte ville ge avkomman till Star’s Pride och Roquepine ett amerikanskt pass.

Ändrade sig i en handvändning

Men den franska staten – genom sin stuteribyrå – ändrade sig i en handvändning när Henri Levesque var beredd att sälja Florestan. Den franska staten betalade 750.000 franc för den då sjuårige Florestan 1977 och kunderna stod på rad. Över 2.000 anmälningar till 40 platser kom in från franska uppfödare. Senare – från 1985 – gavs chansen till 100 ston årligen och vid tre tillfällen blev Florestan champion för sulkyhästar i Frankrike. 1985, 1992 och 1993.

Henri Levesque var en lantbrukare från Normandie till professionen som främst ägnade sig åt uppfödning av nötkreatur, men som senare skulle bli ”Le Patron”, inte bara med fransk utan europeisk travsport.

Den gula dressen med två svarta tvärslåar är fortsatt högaktuell än idag genom sonsonen Pierre (två Prix d’Amérique-vinster med Offshore Dream) och hans två barn Camille (två raka andraplatser i Prix de Cornulier med Granvillaise Bleue) och proffstränaren Thomas Levesque.

Henri Levesque rörde om i grytan i travvärlden på sin tid och det finns all anledning att skänka en tacksamhetens tanke till en framsynt person i en travvärld som många gånger kan te sig mycket konservativ. Även i dessa dagar…