Fokustema
Krönika
Läs senare

Njöt av att ha fel

Det går att hitta lika många argument för att allt talade för Joviality som emot henne i årets Derby.
Jag tillhörde själv belackarnas skara och det var längesen jag njöt så mycket av att ha fel!
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
"Jag njuter av att ha fel", skriver Emil Persson i sin krönika rörande Joviality. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

Överlägsna meriter. Härdad i stentuffa amerikanska unghästlopp. Rörelsemönster som en toppatlet.

Visst fanns det indikationer – eller rentav bevis – på att Joviality kom tillbaka till Sverige som en häst som skulle bli för svår för pojkarna att bråka med.

Det fanns också saker att peka på som talade emot henne. Aldrig tidigare har en häst som uteslutande tävlat på nordamerikansk mark som två- och treåring vunnit Svenskt Travderby och det hade gått 22 år sedan ett sto därtill lyckades i fyraåringarnas största lopp.

Och så var det ju det här med distansen. Otaliga gånger har vi hört Stefan Melander pratat om hur hästar som fostrats i det nordamerikanska systemet ”räknat steg” när de varit distanssvaga.

Trodde aldrig på henne

Att Joviality kunde tillhöra den skaran gick inte att utesluta. Varken när vårsäsongen inleddes eller efter den Stochampionatsfinal som bara utmynnade i en fjärdeplats.

Lyckas man inte vinna Stochampionatet så kan man omöjligen vinna Svenskt Travderby är en slutsats man lätt kan tänka sig att dra. Faktum är dock att inte heller Hilda Zonett lyckades i Axevallas stora lopp, men däremot vann Svenskt Travderby.

Jag är den förste att erkänna att jag inte trodde Joviality skulle vinna Svenskt Travderby. Jag gjorde det inte när säsongen började och jag har aldrig bytt ståndpunkt under årets gång, men njöt av att ha fel. Att bli överbevisad av en riktigt bra travhäst gör aldrig ont.

Marcus Melander har gjort ett stort tränarjobb som formade Joviality till den häst hon är. Sabine Kagebrant – och det team hon ödmjukt själv ofta framhåller – har förvaltat denna diamant på bästa tänkbara sätt.

Att misslyckas med en häst som tävlat i stentuffa lopp i Nordamerika har vi under flera års tid sett bevis på är betydligt enklare än att lyckas.

Antalet profilhästar som tagit steget från tävling i Nordamerika till att bli europeiska topphästar har blivit färre för varje år.

Torka för Redén/Nurmos

Erik Adielssons segerglädje efter Derbyt var likaså påtaglig. Att denna catchdriver som nu har fyra derbysegrar på sitt cv hamnat rejält i skymundan av Örjan Kihlström, Ulf Ohlsson och ”ungdomsligan” har varit påtagligt, men med Joviality har han nu räknat hem två tunga Grupp I-triumfer detta år och agerat prickfritt kring sina taktiska dispositioner.

Joviality har fört honom tillbaka på banan och det med besked.

En desto tyngre söndag upplevde Daniel Redén på Jägersro då hans sex hästar i Derbystoet och Derbyt som bäst nådde en femte- samt sjätteplats.
Timo Nurmos fyra hopp lyckades bättre och då framförallt genom Jennifer Sisu som slutade tvåa i Derbystoet, men faktum är att den här normalt sett så dominanta duon haft en klart sämre säsong i unghästloppen i år än vad som brukar vara fallet.

Varken Redén eller Nurmos kommer ha vunnit ett Grupp I-lopp för tre- eller fyraåriga hästar innan det tredje kvartalet är slut.
Något som inte hänt sedan år 2017, men under hösten har de sex nya chanser att få rätsida på den saken.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Bröd och skådespel

Colosseum är utbytt mot Solvalla, men de exotiska djuren är alltjämt hämtade från när och fjärran.
Slaget kan börja i svensk travsports egna Gladiatorspel där bara den starkaste kommer att överleva.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

Missförstå mig rätt nu. Det är ingen häst som kommer att dö av att starta i det gladiatorspel som tilldelats lopptiteln Harper Hanovers lopp sedan Big Lama gick segrande ur dess första upplaga år 1968.

Sedan dess har loppet bara vuxit och vuxit i status. Solvallas medvetna val att ge loppet ett rejält ansiktslyft sedan tre år tillbaka varpå det uppgraderats till ett Grupp I-lopp har gett resultat.

Solvallas sportchef Anders Malmrot åker land, rike och framförallt utrikes för att hitta de bästa och mest exotiska djuren att visa upp för den publik som vill ha bröd (läs: hamburgare och starköl i plastglas) och skådespel (läs: så svåranalyserat lopp att triosystemet blev rekorddyrt).

I år är de mest blodtörstiga djuren hämtade från Frankrike. Där har kejsare Malmrot funnit två lejon etablerade på den största amfiteater som går att finna. Den tuffaste av dem – Izoard Vedaquias – beskrivs av tränare Philippe Allaire som en häst med två hjärtan och fyra lungor. Hur tröttar man ut ett sådant tvåhövdat monster? För inte räcker det väl att gillra en ”innerspårsfälla” för att dräpa den störste krigaren av dem alla?

Malmrot har kunnat luta sig tillbaka och låtit de andra 13 tävla om sina platser.
Och det har de gjort. Somliga har vunnit sina slag i Danmark, Norge eller Finland. Andra har banat väg för sin start via USA, Italien eller genom att utmärka sig på de inhemska scenerna.

Jaga eller bli jagad

Så nu står vi här inför det spektakel som är så mycket mer än ett travlopp med en miljon kronor i segerpremie.

Vi står inför ett slag som jag fortsatt vidhåller går att jämställa med ett gladiatorspel från forna Romarriket.

Utöver de exotiska djuren som skickas ut för allmän beskådning så ska de tyglas av gladiatorer vars sinne måste vara så skarpt under närmare fyra minuter att de driver sitt djur rakt mot en säker (mjölksyre)död vid minsta snedsteg.
Gladiatorernas enda skydd är en hjälm, en säkerhetsväst och ett kosmetiskt körspö som inte får användas i strid. Det är inte mycket till rustning de bär.

De som startar från främre volten blir jagade. De som står längst bak ska jaga. Och de stackarna som står i mitten får ikläda sig rollen att såväl jaga som att bli jagade. Den sistnämnda fållan har ofta omnämnts som ”slaktfållan”, men statistiken under 2000-talet säger att de har lika stor chans som djuren som inleder från grunddistansen.

Ingen återvändo

Kanske blir de lejonmat allihop. Utöver de franska lejonen och dess framgångstörstande gladiatorer utgör även den mest rutinerade gladiatorn av dem alla dess startgrupp.

Jorma Kontio har tagit så många strider att du utan omsvep hade kunnat lura i mig att han stred under Finska Vinterkriget och jag hade köpt det med hull och hår.

Han har visat sig kunna tämja sitt djur namngiven High On Pepper till att konstant trava i rätt gångart och i så pass hög fart att ingen vill möta hans blick på utsidan.

Klockan 18.05 idag stängs grindarna. Djuren och gladiatorerna får klara sig själva. Det finns inte längre någon återvändo.
Fem minuter senare slås startkommandona på och slaget kan börja.

Här har ni ert bröd. Här har ni ert skådespel.

Are you not entertained?

Fokustema
Krönika
Läs senare

Kan vinna Elitloppet – om han startar

Jag har en kittlande tanke om vem som vinner årets Elitlopp.
Så till vida att hästen kommer till start, men jag tycker att allt mer talar för den saken...
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Någon skrattmatch lär det inte bli för Hooker Berry om han kommer till start i Elitloppet, men krönikör Emil Persson tror i vilket fall att hästen har alla möjligheter att göra upp om segern vid deltagande. Foto: Adam Ström/stalltz.se
Någon skrattmatch lär det inte bli för Hooker Berry om han kommer till start i Elitloppet, men krönikör Emil Persson tror i vilket fall att hästen har alla möjligheter att göra upp om segern vid deltagande. Foto: Adam Ström/stalltz.se
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

Att Solvallas sportchef tillika Elitloppsgeneral Anders Malmrot fått maximal utdelning såhär långt kring sina Elitloppsinbjudningar är alla överens om.

Efter Prix d’Amerique-vinnaren Idao de Tillard, ”jag-kan-inte-förlora-travlopp” Francesco Zet, Årets häst Joviality, titelförsvararen Hohneck samt folkets häst A Fair Day presenterats så blir det svårt att finna fler deltagare som framkallar samma wow-känsla.

Men det finns undantag och jag tycker mig ha funnit ett sådant och som därtill skulle kunna vinna loppet om han kommer till start.

Spekulerar jag rätt så kan nämligen årets Elitlopp fyllas med ytterligare en Prix d’Amerique-vinnare i form av 2023 års dito Hooker Berry.

Hooker Berry vid segern i Prix d’Amérique ifjol. Foto: Scoopdyga

Den så fartfyllde, bildsköne fuxen har inte haft samma utdelning under det gångna vintermeetinget, men det finns inget som säger att hästen är kraftigt på retur.

I Prix d’Amerique fick Booster Winner-sonen lägga speeden för tidigt och var knappt slagen om strid om fjärdeplatsen, i Prix de Paris var hästen blott slagen med huvud i kampen om andraplatsen och i såväl Prix de Paris som Criterium de Vitesse har han haft oturen att hamna som förstahäst i andraspår i överljudsfart.

Rosa biljett till röd häst

I lördagens Prix Kerjacques på Vincennes stod hästen för en strålande avslutning som trea och sprang snabbast av alla sista 500 meterna med 1.06,8.

Då tillbaka på Franck Leblancs träningslista precis som han var under våren år 2022 (jag gissar att tränarbytet beror på parallell avelstjänstgöring) då han fick tävla på efter vintermeetinget.

Då blev det två segrar på lika många försök i semi classique-sammanhang och hästen såg ut att stortrivas i solskenet.

Det faktum att Hooker Berry över huvud taget tävlat vidare efter vintermeetinget i Paris styrker därtill min tes om att ”något kan vara på gång”.

Jean-Michel Bazire är måhända ingen stor vän av svensk travsport, men Franck Leblanc har gjort regelbundna gästspel norröver och jag inbillar mig att kusken Nicolas Bazire gärna skulle bli varm i kläderna och testa på tävling i nordiska Grupp I-sammanhang. Han har därtill hyllat hästens senaste prestationer i franska facktidningen Paris-Turf på ett sätt som får mig att haja till. Det känns… påslaget.

Det finns inget som säger att Hooker Berry med sin hiskeliga speed ska vara mindre framgångsrik på tusenmetersbana än jämngamle Hohneck som tagit Solvalla i sin famn.

En rosa biljett till en röd häst vars kusk tävlar i en rosa dress.
Det är min beställning till Anders Malmrot innan jag måste avsluta den här krönikan.
Ett vinnarspel hos ATG till 45 gånger pengarna kan jag nämligen inte låta stå orört utan behöver ta grepp om innan det är för sent.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Är det såhär vi säljer sporten?

När en av Sveriges bästa och mest kända travhästar gör efterlängtad comeback placeras loppet i ”P 21-position”.
Hur har svensk travsport kunnat bli så överdrivet spelorienterad att vi gick vilse på det här viset?
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Önas Prince och Per Nordström. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Önas Prince och Per Nordström. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

Jo då, jag vet. Det är liret som får hjulen att snurra i den här branschen och vi är alla väldigt måna om att de inte ska slå av på takten.

Men det finns faktiskt gränser för hur spelorienterat det får bli utan att man gör avkall på att sälja travsporten.
Sporten.

I morgon travar Önas Prince ut på Åby. Det sker i det tionde och sista loppet med beräknad starttid 22.01.

Att den tvåfaldige Elitloppsfinalisten – fyra ifjol – inte startar inom V86-spelet när fältet blott är sex hästar stort har jag full förståelse för. Det är inget konstigt med det och i synnerhet inte när han ser ut att stå inför en straffspark.

Däremot är det beklagligt och taktlöst att lägga loppet efter V86-spelet. Önas Prince hade inte skadat V5-omsättningen om han sprungit i något av de inledande fem loppen på Åby. Kanske hade det rentav ökat just V5-omsättningen om flera spelare känt att de hade haft ett bekant objekt att luta sig emot?

Nu går man miste om chansen att i onsdagskvällens V86 Direkt-sändning på Sportkanalen promota en av Sveriges största travstjärnor. Den möjlighet man kunnat ha att visa bilder från Önas Prince comeback mellan någon av V86-avdelningar, sända en intervju med Per Nordström om intrycket och kommande matchningsplan går om intet.

Istället kommer programledaren få avsluta med frasen ”och för dig som vill se en av Sveriges största travstjärnor Önas Prince så får vi hänvisa till ATG.se där du kan se loppet alldeles, alldeles strax. Tack för ikväll”.

Jag är totalt ointresserad av att veta om det är Svensk Travsports beslut att lägga loppet som just lopp tio eller om det är ett önskemål från Åby. Oavsett vilket så är det helt upp åt väggarna galet och något som borde ha avstyrts av en ansvarsfull person som klarar av att se till helheten.

Men såhär bygger vi alltså intresset för travsporten – sporten – i Sverige.
Jag tror inte jag är ensam om att inte var särskilt imponerad.