Överlägsna meriter. Härdad i stentuffa amerikanska unghästlopp. Rörelsemönster som en toppatlet.
Visst fanns det indikationer – eller rentav bevis – på att Joviality kom tillbaka till Sverige som en häst som skulle bli för svår för pojkarna att bråka med.
Det fanns också saker att peka på som talade emot henne. Aldrig tidigare har en häst som uteslutande tävlat på nordamerikansk mark som två- och treåring vunnit Svenskt Travderby och det hade gått 22 år sedan ett sto därtill lyckades i fyraåringarnas största lopp.
Och så var det ju det här med distansen. Otaliga gånger har vi hört Stefan Melander pratat om hur hästar som fostrats i det nordamerikanska systemet ”räknat steg” när de varit distanssvaga.
Trodde aldrig på henne
Att Joviality kunde tillhöra den skaran gick inte att utesluta. Varken när vårsäsongen inleddes eller efter den Stochampionatsfinal som bara utmynnade i en fjärdeplats.
Lyckas man inte vinna Stochampionatet så kan man omöjligen vinna Svenskt Travderby är en slutsats man lätt kan tänka sig att dra. Faktum är dock att inte heller Hilda Zonett lyckades i Axevallas stora lopp, men däremot vann Svenskt Travderby.
Jag är den förste att erkänna att jag inte trodde Joviality skulle vinna Svenskt Travderby. Jag gjorde det inte när säsongen började och jag har aldrig bytt ståndpunkt under årets gång, men njöt av att ha fel. Att bli överbevisad av en riktigt bra travhäst gör aldrig ont.
Marcus Melander har gjort ett stort tränarjobb som formade Joviality till den häst hon är. Sabine Kagebrant – och det team hon ödmjukt själv ofta framhåller – har förvaltat denna diamant på bästa tänkbara sätt.
Att misslyckas med en häst som tävlat i stentuffa lopp i Nordamerika har vi under flera års tid sett bevis på är betydligt enklare än att lyckas.
Antalet profilhästar som tagit steget från tävling i Nordamerika till att bli europeiska topphästar har blivit färre för varje år.
Torka för Redén/Nurmos
Erik Adielssons segerglädje efter Derbyt var likaså påtaglig. Att denna catchdriver som nu har fyra derbysegrar på sitt cv hamnat rejält i skymundan av Örjan Kihlström, Ulf Ohlsson och ”ungdomsligan” har varit påtagligt, men med Joviality har han nu räknat hem två tunga Grupp I-triumfer detta år och agerat prickfritt kring sina taktiska dispositioner.
Joviality har fört honom tillbaka på banan och det med besked.
En desto tyngre söndag upplevde Daniel Redén på Jägersro då hans sex hästar i Derbystoet och Derbyt som bäst nådde en femte- samt sjätteplats.
Timo Nurmos fyra hopp lyckades bättre och då framförallt genom Jennifer Sisu som slutade tvåa i Derbystoet, men faktum är att den här normalt sett så dominanta duon haft en klart sämre säsong i unghästloppen i år än vad som brukar vara fallet.
Varken Redén eller Nurmos kommer ha vunnit ett Grupp I-lopp för tre- eller fyraåriga hästar innan det tredje kvartalet är slut.
Något som inte hänt sedan år 2017, men under hösten har de sex nya chanser att få rätsida på den saken.