Den äldre publiken försvinner efterhand, vilket tyvärr är naturens gång och den yngre publiken kommer inte i den utsträckningen som vi önskar. Den största, men absolut inte enda, orsaken till problemet är förstås avvecklingen av spel genom luckor på plats.
 
Innan jag presenterar mina förslag på lösning vill jag betona att även en gammal gnet som jag – som varje dag ser massor av travlopp online på min surfplatta – välkomnar digitaliseringen och inser att den inte bara en ofrånkomlig utan också positiv del av samhällsutvecklingen, som underlättar vardagen på många sätt.
 
Med detta sagt är det onekligen så att den tekniska omvandlingen har tagit bort en viktig anledning att gå på trav. Min egen passion för trav började på Umåker och även om det initialt delvis var nyfikenhet på det motsatta könet (många tjejer höll till där) som lockade mig till banan, kände jag mig snabbt hemma i travets domäner.

Hög tröskel

Jag minns så väl adrenalinkicken jag fick första gången jag fick sitta upp bakom en travhäst och köra fort. Urkraften i accelerationen hos hästen är svår att beskriva i ord, den måste upplevas. Efter det var jag fast och det behövdes alltså inte något spelande för att jag skulle bli för evigt förälskad i travet.
 
Här finns således en ingång i kampen för att attrahera ny publik till banan. Just nu är tröskeln för att komma in i travsporten för hög, men det kan vi ändra på. Nyckeln är att skapa genuina upplevelser och hitta fler besöksanledningar utan att nödvändigtvis uppfinna hjulet på nytt. Jag har som vanligt några idéer. Vad tycker ni?

Attraktivt koncept

En grundförutsättning för att folk ska investera sin tid till att besöka sin travbana är att vi kan erbjuda dem ett attraktivt koncept som inkluderar gastronomi av hög kvalitet till vettiga priser, lite grann som det IKEA erbjuder. Många travbanor har relativt bra lokaler för servering av mat, vilket självklart bör utnyttjas.

Enbart god mat och dryck räcker dock inte för att folk ska återvända efter sitt första besök. Nyckeln till att få gästerna i allmänhet och förstagångsbesökarna i synnerhet att trivas – och därmed återkomma – är att de har trevligt och får en proffsig introduktion till sporten och spelet. Här skulle jag vilja att vi drar nytta av alla kunniga och hängivna människor som vill dela med sig av sin kärlek för travet till andra.

Proffsig introduktion

Jag tänker framför allt på alla vi äldre och medelålders travtränare (alla sorts licenser) som fortfarande älskar sporten, men som kanske inte är så aktiva längre. Vissa av oss har kanske inte samma ork som tidigare och de flesta har inte ens råd att fortsätta satsa, eftersom pensionerna i Sverige inte precis gynnar ett hängivet travintresse.

Vi som är lidelsefullt travintresserade skulle kunna fungera som ambassadörer och värdar på banorna, där vi sitter med i restauranger, caféer och stallfik och förklarar för gästerna varför en häst ser bra eller dålig ut i värmningen eller varför innerspåret bakom startbilen är bättre än åttondespåret. Ambassadören introducerar det nya sällskapet i travets värld och lyfter dem därmed över den höga tröskeln till travets härliga värld.

Boka körning

En tur på stallbacken bör förstås också ingå i paketet. Om idoler som till exempel Erik Adielsson eller Jan-Olov Persson kommer fram och hälsar är chansen större att dessa nybörjare kommer tillbaka. Sedan när vädret så tillåter kan de själva vara med och åka/köra travhäst. Här har travbanornas travskolor en av sina viktigaste uppgifter.

Alla behöver inte köra under tävlingsdagar utan det bör finnas möjlighet att boka körning av travhäst på närmaste travbana minst 300 dagar om året. Tyvärr läser jag ofta om böter och avstängningar när jag läser resultatlistorna och då tänker jag så här; låt alla som vill och har möjlighet omvandla dessa böter till volontärsarbete, för att få publiken tillbaka.

Höj stjärnstatusen

Kort sagt ska vi försöka nagla fast de ännu oinvigda så att de kommer tillbaka och får sina favoriter på banan, både bland kuskar och hästar. I den bemärkelsen har vi en hel del kvar att jobba med i jämförelse med exempelvis Frankrike. Alla som har varit på Prix d’Amérique fascineras av hur arrangörerna på olika sätt pumpar upp stämningen. Detta kan vi åstadkomma i Sverige också. Varför ska vi vara sämre än fransoserna?

Jag förstår förstås att det finns kostnader kopplade till detta, men min tanke är att ambassadörerna i första hand ska få betalt i mat och dryck, samtidigt som de får ett betydelsefullt socialt utbyte i en miljö som de själva trivs i. Som extra morot kan man även erbjuda dem provision på bokningar hos företag. Det motiverar värdarna att sprida budskapet och marknadsföra konceptet i sina privata nätverk.

Stort reselotteri

När vi ändå är inne på ekonomi ser jag att det finns flera områden där svensk travsport kan göra sporten billigare för utövarna. Anmälningsavgifter, boxavgifter, registreringsavgifter och ja, egentligen de flesta av sportens utgifter för utövarna skulle kunna slopas. I stället för avgifter erbjuds de aktiva att arbeta ideellt åt de olika travsällskapen. Volontärarbete är mycket vanligt inom travsporten i Frankrike.

En del av det kapital som frigörs genom sådana besparingar skulle kunna användas till ett reselotteri där fina upplevelser och resor lottas ut bland volontärerna. Dessa tilldelas andelar/lotter utifrån hur mycket de har jobbat under året och chansen att vinna exempelvis en resa till Prix d’Amérique eller andra stora lopp i travets värld. Även nationella storlopp som Elitloppet och Derbyt är härliga fester och möjligheten att vinna en resa dit skulle fungera som ytterligare en stimulerande faktor i rollen som travambassadör.

Banpubliken straffas

För att optimera upplevelsen på travbanan finns det också en del viktiga detaljer vi behöver tänka till kring. Ett exempel är avsaknaden av positionsmarkeringar på skärmen. Jag menar, varför ska vi som går på trav – och i synnerhet då äldre personer som ser dåligt – straffas och inte få tillgång till denna service? Jag behöver ibland se om loppen på tv när jag kommer hem. Inte för att jag har något att se ännu mer trav, men visst bör positionssystemet finnas även på bansändningarna.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram ett exempel på att det faktiskt går att markant öka publiken på travbanorna. När Prix de Bretagne 2023 avgjordes fanns hela 8.000 åskådare på plats på Vincennes. Det var dubbelt så många som året innan och bakom lyftet låg inte minst en massiv insats på marknadssidan. Återigen – kan Frankrike så kan vi!

Bästa travhälsningar,

Anders Lindqvist