Frances Bulwark förde ut svensk travsport i världen och 1952 blev hennes stora genombrottsår på kontinenten med triumfen i första upplagan av Gran Premio delle Nazione (Nationernas Pris) på San Siro-banan i Milano som crème de la crème. Den vinsten är omskriven och Frances Bulwark fick segern till skänks sedan både ettan och tvåan – Cancannière och Hit Song – galopperat över mållinjen.
Nästa start skedde även den på italiensk mark och det blev också vinst i Premio Rinascita på Villa Glori-banan i Rom och därefter var hon på väg mot sin tredje raka triumf i Gran Premio d’Inverno i Milano när hon galopperade kort på upploppet med segern ”klar” mot ledande Permit.
Därefter skulle Frances Bulwark laddas för Prix d’Amérique och Sören Nordin lät sitt sto och skötaren Olle Andersson stanna kvar i Italien i en månad för att försöka undvika klima.
Två veckor innan debuten i Prix d’Amérique kom Frances Bulwark till Paris för att acklimatisera sig där. När Sören Nordin testade sitt sto torsdagen före Prix d’Amérique i ett snabbjobb – det skriver han om i sin tredje bok med titeln ”Travet blev mitt liv” – var han väldigt nöjd:
”Frances Bulwark var strålande och så björnstark som hon då visade hon sig aldrig varken förr eller senare i träning.
Dagens Nyheters utsände – signaturen ”privat” – hade delvis en annan uppfattning:
”Sören Nordin ser faktiskt rätt ljust på situationen, även om sista träningsarbetet inte vara av allra bästa kaliber. Frances Bulwark galopperade vid ett par tillfällen, men det kanske får skrivas på banans utseende.”
Frances Bulwark hade dock inte sin bästa dag i Prix d’Amérique. Hon hade ett kort galoppinslag i starten, men var sedan chanslös trots ett fint lopp under vägen.
”Helt plötsligt var hon flera klasser sämre än Permit, som hon var överlägesen senast, och tysken vann loppet på en mycket beskedlig tid. Det var en stor kontrast mot hur hon varit på torsdagen att det inte kunde finnas någon annan förklaring än att någon lurat i henne något, tusan vet vad.”
Vad Frances Bulwark hade ”fått i sig” kom aldrig fram i dagsljuset och det var i så fall inte första gången hon utsatts för sabotage under sin karriär…
Sören Nordin gav inte upp drömmen om att vinna Prix d’Amérique med Frances Bulwark. Året efter var hon också på plats på Vincennes.
”Men jag hade mina misstankar om att det skulle bli svårare att vinna det stora slaget detta år.”
Frances Bulwark spurtade storstilat som tvåa efter Feu Follet X, slagen med en längd på 1.22,0/2.600 meter – vinnaren travade nya löpningsrekordet 1.21,9.
”Hennes insats var länge den bästa insatsen en svenskfödd häst gjort i loppet.”
Och det kan man lugnt sagt säga…det dröjde 39 år och till 1993 när Queen L. och Stig H Johansson vann Prix d’Amérique.
Frances Bulwark stod under det här året (1954) uppstallad hos framstående tränaren Jonel Chyriacos i Paris och för Rune ”Snoddas” Johansson – som var en av fyra kuskar som vunnit med Frances Bulwark – berättade Sören Nordin, att han som gäst blivit erbjuden fri tillgång till Chyriacos medicinskåp.
”Jag kanske var dum som inte använde mig av det…”
Ytterligare en gång – året var 1955 – startade Frances Bulwark i Prix d’Amérique och då slutade hon femma i det lopp som vanns av Fortunato II.
När Sören Nordins stjärna lade tävlingsskorna på hyllan 1956 hade hon startat i 130 lopp (80-21-12), tagit rekordet 1.16,7 och tjänat 591.420 kronor.
Men hon travade faktiskt en tiondel snabbare i ett rekordförsök på Charlottenlund, men det godkändes aldrig officiellt.
Då var Frances Bulwark inte bara europarekordhållare utan också Sveriges vinstrikaste travare genom tiderna.
