Att ATG inte vill ha totoluckor på banorna kommer inte som någon överraskning. ATG vill inte att det ska vara någon publik på banorna överhuvudtaget. I ATG:s ögon är banorna blott produktionsenheter. Fabriker för totospel som helst ska drivas med sovjetisk kolchos-struktur som förebild. Eftersom denna spelbolagsstyrning av hela sporten får fortgå, och trots omregleringen till licensmarknad för spelet till och med accelerera, under en ursvag ledning hos Svensk Travsport, som i sin tur har sitt ursprung i att banorna med dess travsällskap är ursvaga på att hävda sina egentliga (stadgemässigt reglerade) intressen, blir det till slut så här.
Att besöka en travbana är en skön kombination av sport och spel. ”Spela kan man nu göra i telefonen”, säger ATG. Visst. Men den som säger så har näppeligen upplevt att med egna ögon välja ut en fjortonoddsare efter en en fin provstart, gå till totoluckan, spela 50 kronor (med en fysisk 50-lapp), jobba in hästen till seger och sedan gå till samma lucka och hämta ut 700 – i en fysisk femhundralapp och två hundralappar. Mata ner dem i plånbokens sedelfack. Kanske till och med nöjt och lite småstolt notera ”vinst 650” i programmet.
Det är så man skapar och bygger intresse för hästar och travsport, som förhoppningsvis blir livslångt. Genom att ge de som befinner sig på travbanorna känslan av att vara vinnare, duktiga och lite bättre spelare än alla andra, när de – med egna ögon – väljer ut ”sin häst” minuterna före start.
För egen del fick jag en påminnelse om detta psykologiskt viktiga i mellandagarna, när jag träffade en barn- och ungdomskompis jag ofta åkte på trav med för 30 år sedan. Han har slutat med det sedan många år tillbaka men ända hängt med lite smått, och dessutom fortsatt – förstod jag – småspela lite i smyg. Fast inte med samma glädje och känslor som när vi var unga:
”Det här med legitimeringen och att man ska spela med konto är ju helt löjligt. Det som är roligast med travet är känslan att gå till luckan när hästen man räknat ut ska vinna vinner, och man får pengarna i handen”, sade han.
Det som är roligast med travet är känslan att gå till luckan
Det här har ATG:s nuvarande ledning noll och ingen förståelse för, och det är ju sorgligt, eftersom det är hästsportens egenägda spelbolag. Att det förhåller sig så dystert bevisades bland annat när ATG inte gjorde mer än på sin höjd halvhjärtade försök att utverka dispens för att Spelinspektionens införda obligatoriska legitimeringskrav inte skulle gälla för att till exempel spela 20-lappar på Ovikens midsommartrav. Nu tar man steget fullt ut. Totoluckorna på banorna ska bort 2023.
Just den unika känslan för (ban)spelare att vara vinnare borde vara en USP (Unique Selling Point) för alla travbanor. Men eftersom ATG vill något helt annat än ha publik på travbanorna drivs spiralen oundvikligt åt fel håll gällande banpubliken så länge banorna låter sig sitta fast i den stenhårt knutna tvångströja ATG:s monopol innebär.
När den politiska processen började för att få licensmarknad istället för statligt spelmonopol kallade ATG:s verkställande direktör Hasse Lord-Skarplöth monopolet för ”en tvångströja”. Banorna kan nu, med det förestående avskaffandet av banspelsterminaler, säga precis samma sak, med Lord-Skarplöth som adressat och cc till Svensk Travsport: ”ATG:s monopol är en tvångströja”.
Men det går som sagt att lösa. Om inte ATG vill ha banspelsterminaler när det är 25.000 människor på Elitloppet, 8.000 i tre dagar runt Axevalla Stochampionatshelgen, 10.000 på Halmstad Sprintermästarmeetinget, 10.000 på Bodens midnattstrav med Norrbottens Stora Pris, 12.000 i Årjäng på det Stora Sprinterloppet, och 2.000-3.000 glada semesterfirare i Rättvik på sommarmåndagar, Lyckseles och Hotings veckomeetings, Arvika, Oviken, Åmål och Karlshamn, så må det väl vara så. Det är ju ett dominerande spelbolags självständiga beslut fattat på egna affärsmässiga grunder. Hästspelsbolaget ATG vill bli Nordens största spelbolag genom att renodla att ha sina kunder någon annanstans än där hästar tävlar.
Hästspelsbolaget ATG vill bli Nordens största spelbolag genom att renodla att ha sina kunder någon annanstans än där hästar tävlar
Men då måste det finnas möjlighet för banorna att försöka hitta någon annan operatör för banspelet än ATG! Det finns tid att vinka på; Till 2023 behöver man ju ”vara framme” med ett sådant avtal och ha eventuella investeringar i behövlig hård- och mjukvara klar.
Fast det verkar finnas ett betydande grundproblem i det här: Det illustreras väl av till exempel Travrondens Niclas Anderssons ledare i ämnet i senaste utgåvan av den tidningen, och det är hur ”alla” sitter fast i monopoltänket. Att det som ATG är och gör är den enda möjliga, och den enda rätta, enda vägen framåt för svenska travbanor. Det är enligt den ATG-monopolvärldsbild Niclas Andersson gör sig till tolk för därför bara att tugga i sig och svälja att känslan av att vara en vinnare när man går till totoluckan är något obsolet och inget för moderna människor/spelare.
”Det är en generationsfråga” säger en del. Ja, det kanske det är, men i så fall kanske intressenivån för hela den svenska travsporten är en generationsfråga, och det menar jag i så fall i dess allra dystraste profetiaform.
För att nu sammanfatta hela resonemanget: Om ATG inte vill ha banspelsterminaler längre kanske det finns något annat spelbolag som kan tänka sig att kliva in i just den nischen. Som kan bli en bra och för sporten nyttig partner; inte enbart genom att ta tillvara möjligheter till spelintäkter utan minst lika mycket för att bevara och utveckla ”travkulturen” – kombinationen av upplevelsen av sport och spel på samma idrottsarena, och som i så fall hjälper till med att uppfylla travsällskapens fundamentparagraf: ”verka för ökat intresse för travsport”.
Men först måste de monopolspöken som hemsöker sportens beslutande rum rensas ut, och mentaliteten ändras i grunden. Banorna måste sluta gå med på avtal, ingå förbindelser, och acceptera saker som binder dem i ATG-tvångströjan. Istället behöver enskilda banor – förslagsvis de (sommarbanor) som har banpublik och därmed banspel som väsentliga och viktiga komponenter i sina tävlingar – aktivt leta partners som till exempel när det gäller banspelsfrågan kan komplettera ATG:s utbud med något ATG inte längre vill hålla på med: Att bidra med förutsättningar för en upplevelse av sport och spel. ”Att gå till luckan” är en komponent i den upplevelsen som inte ska underskattas.
Första steget: Att någon driftig entreprenör får förtroende av någon eller några banor att se igenom och bakom ATG-flaggorna på innerplan.
