– Det har varit en tuff tid men det ska bli kul att börja köra igen. Jag har längtat, säger 47-åringen, som mjukstartar med tre styrningar i Örebro på fredag innan det blir V75-tävlingar på Bjerke (lördag) och Solvalla (söndag).
Om vi börjar från början, så fick Calle upp travintresset via sina föräldrar.
– Vi hade hästar hemma på gården och jag började köra i 12-13-årsåldern och tyckte det var roligt. Min idol på den tiden var Göran E Johansson som höll till på Färjestad och som jag sommarjobbade hos. I landet var det Stig H Johansson som var dominant. Sedan kom Erik Berglöf och Copiad som betydde mycket för oss från Värmland. Det var en showman som visade känslor som jag kanske saknar idag inom travsporten.
Dubbelseger direkt
Efter jobb hos olika proffstränare som Leif Berggren i Italien samt Mikael J Andersson och Åke Svanstedt plockade Calle ut proffslicensen 2006 och startade upp verksamheten i liten skala med sex hästar på träningslistan.
Och det blev succé direkt.
– Jag fick tips av Joakim Lövgren att ställa i ordning hästarna innan de skulle starta. Och det gjorde vi också. Jag tog en dubbelseger direkt. En vann till tio gånger pengarna och en annan skrällde till 65 gånger pengarna. Ägaren vann dessutom mycket pengar på V65 den gången, så det var en lyckad dag.
Calle fortsatte som travtränare i tio år och hade som mest 35-40 hästar i träning, men verksamheten blommade aldrig ut på allvar.
– Jag var trea på Färjestad efter Björn Goop och Magnus Jakobsson och jag fick ingen ekonomi i det hela trots att jag jobbade stenhårt. Det kändes som mellanmjölk.
Vändningen kom när Calle befann sig på en föreläsning av Stig H Johansson.
– Han fick en fråga om när en kusk är som allra bäst. Stig H svarade runt 40 år. Jag var i den åldern och bestämde mig där och då för att bli catchdriver, även om det var en chansning.
Blev catchdriver
2016 slutade Calle som proffstränare och sadlade om istället om till att bli catchdriver, som samtidigt var en oviss framtid då han inte hade någon kundkrets att tala om.
– Men det gick bra i stort sett från början för min del. Jag körde bättre än tidigare och hade även ett givande samarbete med Axevallas Ulf Stenströmer i många år samt anlitades även av många duktiga B-tränare, berättar Calle.
När kom ditt genombrott som catchdriver?
– 2019 var mitt riktiga toppår som kusk där jag vann flera lopp med Handsome Brad åt Uffe samt att vi var slagna av Propulsion ett flertal gånger. Jag vann även Drottningens pokal och Stochampionatet åt Fredrik Wallin med Activated och körde in 36 miljoner kronor.
Vad är din styrka som kusk?
– Att jag kan köra alla typ av hästar samt att jag gör mindre och mindre misstag i loppen än tidigare.
Vem är tuffast att köra emot?
– Oj, det var en svår fråga. När det gäller större lopp är förstås Örjan Kihlström en svår konkurrent, för då bjuder han inte på en enda centimeter. Men det finns många skickliga kuskar i landet, där alla har sin nisch.
Du har även anlitat en loppanalytiker. Vad har det betytt för dig?
– Främst för att det sparar en massa tid åt mig istället för att jag själv ska kolla i lopparkivet. Jag känner mig tryggare inför loppen istället för att programmet är ett blankt papper. Det kostar en del, men det är det värt.
Som kusk har du varit otroligt stabil de senaste fem åren då det gäller statistiken. Vad säger du?
– Jag har hållit en jämn och hög nivå. I år var jag på väg mot ett toppår innan skadan kom. Det kändes surt, men jag får försöka göra det bästa jag kan i slutet av året.
Otäck olycka
Skadan, som skedde den 26 augusti på hemmabanan Färjestad, har hållit Calle borta från tävlingsbanorna sedan derbyhelgen den 1 september. Anledningen var att Calle spetsades av sin egen sulky i benet samt att han slog i vänsteraxeln.
– Det var otäckt. Det blev ett hål i benet och jag hade även ont i axeln. Jag fick hjälp på banan av ambulanspersonalen och de sade att jag skulle avstå mina två kommande styrningar för att istället åka till akuten. Jag fick sy tio stygn i benet, men röntgen på axeln visade ingen fraktur hos ortopeden. Jag hade ingen bra feeling för läkaren som sade att det inte var något större fel på mig utan rekommenderade värktabletter och vila.
Trots smärtor i axeln körde Calle på söndagen i stoderbyt och derbyt, där han blev sexa med Pure Diamond och fyra med Macahan.
– I loppen fungerade det hyggligt att köra, men när jag skulle byta om efter tävlingarna kände jag att det inte stod rätt till. Jag hade rejält ont igen i vänsteraxeln.
Ny magnetröntgen
Calle ordnade en kontakt med en annan läkare i Karlstad, som genomförde en magnetröntgen på tisdagen och där upptäckte man att det fanns en fraktur som orsakade smärtan och en vila på tre-fyra veckor.
Hur har den här sjukdomsperioden varit?
– Trodde det skulle gå över relativt fort, men det har tagit längre tid än så. Jag önskar inte min värste ovän samma smärta. Jag har fått köra enkla rehabövningar hos en sjukgymnast varje vecka. Det har varit en ständig värk och jag har inte sovit en full natt utan vaknat runt klockan fyra varje morgon.
Har du haft abstinens under den här tiden?
– Både och. Efter ett tag har jag accepterat läget. Jag har sett mer trav än jag brukar och också hunnit med att se Färjestad i en del hemmamatcher. Jag gillar ishockey och känner en del spelare och ledare. De har ett bra lag och kan säkert vara med och slåss om SM-guldet till våren.
Positivt besked
Även om ishockey är ett stort intresse är det på travbanan Calle trivs allra bäst. Och i förra veckan fick han ett positivt besked.
– Jag var på kontrollröntgen förra veckan och då hade axeln läkt som önskat. Visst, jag har fortfarande lite smärta, men jag har provat att köra min sambo Isabell Flackings hästar och hos Morgan Ivarsson och det har känts helt okej.
Du inleder med en mjukstart med Örebro på fredag innan det är dags för dubbla V75-omgångar på Bjerke och Solvalla på lördag och söndag. Hur känns det att vara tillbaka i hetluften igen?
– Det ska bli spännande och skönt och något som jag längtat efter, slutar en segerhungrig Carl Johan Jepson.
Konkurrenterna får med andra ord se upp de resterande två månaderna av året.
Calles V75-rapport
Calle lämnar också följande information om sina V75-styrningar.
V75-1: 7 Kaffeåchampagne (Per Henriksen) var bra då jag vann med henne under stochampionatshelgen. Men hon är ojämn i sina prestationer och var inte bra i lördags och behöver höja sig. Jag ligger lågt.
V75-2: 4 Level Off (Per Henriksen) har jag aldrig kört, utan där måste jag uppdatera mig innan jag kan uttala mig.
V75-3: 9 Beartime (Helena Edlund) är en hedershäst som är lätt att älska då han alltid gör bra lopp. Det ska bli kul att köra honom igen och från det här smygläget får han ses som en outsider.
Du kör även i sju lopp på söndag i samband med semifinalerna i Breeders´Crown på Solvalla. Någon som känns extra spännande att köra?
– Jag kör många bra hästar, men fått lite dåliga utgångslägen. Men det är klart att det känns lite extra att få köra lopp 4. 9 Baron Tilly (David Persson). Jag vann Kungapokalen med honom i maj, men tyvärr har han haft problem efter det. Senast fick han punktering tidigt och är ursäktad. Rapporterna är goda och jag hoppas han går till final (bland de fyra främsta).