Jo, vi ska vara tacksamma att det över huvud taget går att köra trav. Det spelas som aldrig förr och travbranschen håller sig ovanför vattenytan på ett sätt som långt ifrån alla sporter lyckas göra just nu, men…
Det är ändå ledsamt. Det är ledsamt att sitta hemma och tänka på hur den där känslan av att besöka Färjestad denna långfredag brukar kännas. För mig är det den riktiga uppstarten på travsäsongen. En tävlingsdag som gör att vi går från att analysera om medelmåttor ska tävla med jänkarvagn för första gången till att faktiskt analysera travhästar av högsta klass.
Det är dagen då spelet är sekundärt och rätt vinnare av ”Prinsloppet” kan göra att Elitloppstugget bubblar igång så pass att det vägrar lägga sig en dag innan den sista söndagen i maj.
Nu? Jo då, intrycket på ettan och tvåan i mål gick inte av för hackor. Missle Hill (e. Muscle Hill) såg ut att vilja krypa ur selen hela tävlingsdagen och kanske allra mest under själva loppet.
De 1.10,5a/1.640 meter han nu kom hem på kändes som det långsammaste Örjan Kihlström kunde köra utan att dra luften ur hästen och det joggade Missle Hill. Joggade.
Zarenne Fas (e. Varenne) avslutade strålande från tredje utvändigt till andraplatsen och det råder ingen tvivel om att såväl Daniel Redén som Jerry Riordan har Elitloppsaktuella hästar i denna duo.
Stark (& snabb!) Tabasco
Redén vann även femåringsloppet för ston, Folke Hjalmarssons Minneslopp. Vivacious Allie (e. Muscle Hill) höll sin halva längd från ledningen i vad som faktiskt var ett ganska ljummet loppet.
Övervintrat väl har även Ganga Bae (e. Muscle Hill) gjort. Det intrycket lämnade hon redan i årsdebuten och Stefan Melanders ögonsten såg ut att tagit det loppet på helt rätt sätt. Mascate Match (e. Muscle Mass) var stor i nederlaget på utsidan (hur trött kommer hon vara på dödspositionen inom de närmsta sex månaderna?), men den halva längd Ganga Bae vann med var faktiskt säkrare än den såg ut.
”Han tävlar alltjämt bara på 70 procent av sin kapacitet”.
Stefan Granlund har upprepat det mantrat likt en papegoja när det kommit till Tabasco C.D. (e. Wishing Stone) under hela treåringssäsongen och tusan vet om han inte har rätt.
Nu flög hästen fram till seger i årsdebuten rattad av sonen Joakim och de Kungapokals- och derbydrömmar som Stefan Granlund länge uttryckt är på intet vis utopiska.
Vinner Guldstoet?
Forever Melon (e. Infinitiv) visade fin löpskalle då han kontrade ut en i slutskedet lätt rullig Hector Sisu (e. Zola Boko) i Breeders Crown-loppet för treåriga pojkar.
Tveklöst två fina hästar, men om de är kulltoppar även i höst står skrivet i stjärnorna. Inte för att intrycken sade något annat, men det är väldigt lätt att ryckas med tidigt på säsongen och bli historielös. Det är inte alltid treåringarna som dominerar på höstkanten glänst lika mycket i mars eller april, det vet vi sedan gammalt.
Damernas klass såg Clockwork (e. Zola Boko) som vinnare. Ulf Erikssons styrning såg ut att ha en omöjlig uppgift framför sig då hon skulle börja plocka längder på ledarinnan Florist (e. Wellino Boko) inför slutvarvet, men visade otroligt tuffa takter då hon gick runt hela fältet.
Joakim Elfving hade sin första klassiska årgångsfinalist under fjolåret då Lyx Håleryd (e. Scarlet Knight) kvalade in till Stochampionatet. Första söndagen i juni avgörs Guldstoet på samma bana för treåriga ston och som Clockwork ser ut kan hon mycket väl ge Elfving hans första klassiska seger i det loppet.