Sedan omregleringen 2019 har ledningen för Svensk Travsport (ST) och STAB fattat beslut som blivit förödande för vår ekonomi. Genom att vägra bilda en formell koncern har man kastat bort möjligheten till koncernbidrag. Resultatet? Ett gigantiskt skatteläckage.
Låt oss använda ”godisbutiks-principen” för att förklara vansinnet: Tänk dig att travsporten äger en godisbutik (ATG). Istället för att ta hem vinsten direkt till familjen (sporten) låter man en annan part beskatta pengarna i butiken först.
Det är ett onödigt svinn som under 2019 och 2020 ensamt kostade sporten 342 respektive 493 miljoner kronor i onödig bolagsskatt. Det är pengar som skulle ha gått till aktiva, hästägare och uppfödare.
Det finns inte en enda uppfödare eller ägare till i Sverige födda, uppfödda och utbildade travhästar som får betalt för att vi ställer våra hästar till ATG:s förfogande innan beräkning av bolagsskatt. Däremot kan de som driver vinstgivande företag dra av alla sina underskott i travverksamheten där. Vi har ”källskatt” i Sverige och detta är ”roten till det onda.”
STAB:s styrelse har valt en väg som kostat sporten hundratals miljoner. Detta är inte bara dålig förvaltning – det är ett svek mot sportens grundpelare.
Inför årsmöten och fullmäktige krävs nu krafttag. För att travsällskapen och BAS-organisationerna ska kunna ge ansvarsfrihet för styrelserna i STAB och ATG för 2025, måste följande garanteras:
- Rätta till årsredovisningarna: årsredovisningarna från 2019 och framåt måste korrigeras så att de följer svensk skattelagstiftning, EU-rätt och den ursprungliga överenskommelsen från när ATG bildades 1974.
- Skydda framtida intäkter: bolagsordningarna måste anpassas. De preferensaktier i ATG som Svensk Galopp innehar sedan 2022 måste återställas till stamaktier för att undvika permanenta intäktsförluster för travsporten.
- Styr med stadgar: ST:s stadgar ska styra verksamheten i både STAB och ATG. Det är ägarna som ska sätta ramarna, inte tvärtom.
- Respektera EU-rätten: vi måste erkänna travhästen som det livsmedelsproducerande djur den är enligt EU-rätt. Pengarna till sporten kommer från vår egen verksamhet i ATG – inte från statliga stöd. Varför tillåts utredningar (som SOU 2025:58) försvaga vår position när EU:s primärrätt faktiskt ger oss rätten att förfoga över våra egna medel?
Frågan till landets travsällskap och BAS-organisationerna är enkel:
– Hur länge tänker ni tiga?
Det är dags att agera innan kassan är tom och startbilen har lämnat oss kvar vid stallbacken.
