– Det här var väldigt roligt. Bear Dancer har kommit tillbaka till toppnivå från en allvarlig skada, en kotsenbensfraktur. Det är inte så många hästar som gör det, säger tränaren Ulf Stenströmer.

Bear Dancer klättrade upp i gulddivisionen som femåring och avslutade i december den säsongen med att vara tvåa i högsta klassen i Halmstad bakom Nothing But Class. Men sedan var det stopp. Bear Dancer var med i gulddivisionsfinalen på Solvalla i februari 2016 men sedan tog det stopp. En fraktur på ett kotsenben höll Bear Dancer borta från tävlingsbanan i ett år.

– Det är dålig prognos att komma tillbaka till högsta nivån efter den typen av skada. Men Bear Dancer har lyckats, sade Ulf Stenströmer.

Bear Dancer har kommit tillbaka till gulddivisionsnivån i vinter och när det nu blev ”barfotaföre” på Mantorp räckte det ända tlll seger. Carl Johan Jepson utnyttjade Bear Dancers startsnabbhet till att ta ledningen, och sedan blev det perfekt i första kurvan när han kunde släppa till favoriten Sir Ratzeputz.

– Det var små marginaler att Olympic Kronos kommit ner framför Sir Ratzeputz i andraspår och det var vår lycka att han inte gjorde det. Om Johnny Takter kommit ner framför Sir Ratzeputz hade han säkert fortsatt till ledningen med Olympic Kronos, konstaterade Ulf Stenströmer.

Liksom alla andra som såg loppet från stallbacken hörde och såg han hur Sir Ratzeputz framben slog i Olympic Kronos sulky innan Takter tog högertömmen och gav upp att försöka komma till ledningen.

Sir Ratzeputz fick alltså överta spets från Bear Dancer och blev het på kuppen. Sir Ratzeputz drog iväg i flera längders ledning fram till 1.08 första 500 meterna och  1.10,6 första varvet. Jepson brydde sig inte om att följa i ledarens tempo.

– Jag trodde Sir Ratzeputz skulle bli svår att slå, men samtidigt såg jag att han var het där framme. I sista kurvan fick jag upp hoppet att det skulle kunna gå, sade Carl Johan Jepson.

Carl Johan Jepson vann också bronsdivisionen, med Timo Nurmos-tränade Erik Sting (e. Sam Bourbon – Hottentott). Från andra par utvändigt var det mer eller mindre spel mot ett mål när Jepson attackerade.

– Det blev bra, jag kunde köra på säkerhet hela vägen och låta hästen göra jobbet, sade Jepson.

1.09,5 sista 500

Scenariot från gulddivisionen upprepade sig i silverdivisionen där Trinity Lux låg på i ledningen. Årsdebuterande Generaal Bianco (e. Ufo Kievitshof – Zaskia Fortuna) satt egentligen helt hopplöst till i kön med sega hästar framför sig och 40 meter fram till ledaren fortfarande 500 kvar. Men den här Nederlandsfödde hästen har extraordinära speedresurser och 1.09,5 sista 500 med en grym upploppsspurt som kronan på verket förde Peter Untersteiners femåring till vinst på 1.13,0a/2.140 meter.

– Han visade förra året att han kan avsluta väldigt snabbt när han får vilsamma lopp, sade Peter Untersteiner.

Untersteiner räknade in en tränarseger till på V75, Tahays Blue Wonder (e. Revenue – Tahays Blue Wind) körd av Peter Ingves, som i diamantstoförförsöket avgjorde från dödens på 1.15,2a/2.140.

Örjan Kihlström styrde in två vinnare. Pasi Aikios ”Maharajah-kopia” Who’s Who (e. Maharajah – Reality Pride) avgjorde från dödens i klass II på 1.15,4/2.140 och i klass I-försöket spetsade Stefan Öhman-tränade Titan Brodde (e. Revenue – Tamila Princess) runt om fram till 1.13,3a/1.640.

Platon Face (e. Raja Mirchi – Kelia des Jacquets) vann styrkeprovet Ultrastayern över 3.640 meter på 1.16,4/3.660 meter, Lutfi Kolgjini hade kört loppet grundligt i badkaret och fick det precis som han ville; lugnt och stillsamt till ledningen och sedan släppa till den ännu starkare Qahar Q.C.

– Jag har tränat och kört Qahar Q.C. tidigare och vet att han är känslig i tempoväxlingar. Därför körde jag till ordentligt på sista bortre långsidan, förklarade Lutfi Kolgjini hur det gick till när Platon Face tog över ledningen samtidigt som Qahar Q.C. trasslade till aktionen och galopperade.