Fokustema
Debatt
Läs senare

”Jag känner inte igen mig längre”

Det är dags att stoppa tåget. Annars vill jag kliva av.
Av
Roger Walmann
Upplåst för dig som är prenumerant
Roger Walmann. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Roger Walmann. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Jag har varit inne på det tidigare. Utvecklingen inom travsporten går åt ett håll där jag inte längre känner igen mig.

När jag var yngre så var man glad när höskörden varit perfekt och något man kunde berätta för sina hästägare – ”I år är det riktiga grejor i fodret”!

Idag får man istället frågan när någon vill lämna in häst i träning: ”Vilken veterinär använder du?”

Hur hamnade vi här? En av anledningarna är i mitt tycke vårt svaga ledarskap.

Är det rätt att ha en veterinär – som driver en av de största hästveterinär-rörelserna i norra Europa – som ordförande för Svensk Travsport. Och för europeiskt trav?

Det är ju inte länge sedan Marjaana Ahlaviuokola skulle upp i rätten och förklara (eller var det till och med försvara) en svensk tränare som brutit mot franska regler även om han följde de svenska.

Innebär det att Marjaana anser att det är okej för italienska tränare att följa italienska regler när de kommer till Sverige?

Vår travsports antidopingarbete har sina ljusa sidor. Prov i träning är en sådan.

Men om de lyckas fånga en tränare med otillåtna medel, med kanyler och annat liggande – medfört in på en av våra travbanor! – och det ska behöva ta tolv månader innan det kommer en bestraffning gör ingenting positivt för vår sport, eller för våra kära hästar.

Hur kan det vara möjligt att de behöver ett år på sig för att komma fram till att det inte var tillåtet? Och under tiden känns det som det mesta gjorts för att sopa det hela under mattan.

Att sedan samma tränare veckan efter uppmärksammas för att han ska ha en filial på svensk mark gör det i alla fall mig orolig – tävlar vi på samma villkor? Har vi alla hästen i centrum?

Och när makalösa prestationer dyker upp, segerprocent hos svenska tränare som tredubblas och fortfarande frågar sig ingen varför.

Den olustiga känslan som sprider sig i kroppen måste bort. Det är dags att ta den på allvar.

Kontrollera. Bestraffa. Gör det snabbt och effektivt.

Ingen som har hästen i fokus kan säga emot.

Fokustema
Insändare
Läs senare

Osynliga och synliga märken

Hur många hästar besöker veterinärklinik för att vårdas för märken av ett körspö?
En eller kanske två gånger per år.
Av
Roland Nordström
Upplåst för dig som är prenumerant

Märken ska inte finnas i form av svullnad efter spödrivning. Vi är nog alla överens om att hästar inte ska pryglas, men mana hästen för att ge signalen att öka är helt OK eller använda spöet för att korrigera oönskat beteende kan ibland vara nödvändigt för att undvika olyckor med mera.

De flesta drivningarna är OK, ett fåtal passerar gränsen. Yviga drivningar med spö ser ibland illa ut utan att passera gränsen, yviga drivningar med tömmar och ryck i tömmar som påverkar hästens mun godtar vi fast de kan vara värre för hästen än måttlig spödrivning och dessutom skapa olyckstillbud, då kontroll av hästen minskar vid yvig tömdrivning.

Men nu är detta att sila ”mygg” när det gäller hästhälsa och respekt för djuret, troligtvis för att vi kan se och ondgöra oss över den synliga spödrivningen som kan ge enstaka hästar onödig respektlös behandling av en körsven i stridens hetta. Detta ska undvikas och beivras när det förekommer.

Men den osynliga respektlösa behandlingen av alla hästar den är ST och travbanorna i vårt land är ansvariga för.

Efter varje travdag måste ett antal hästar besöka kliniken för att få vård efter den omilda behandlingen som travbanan ger alla hästar genom att det anordnas tävlingar på opassande banor med kurvradie som bidrar till att skada alla hästar. Mer än 5.000 hästar per år besöker kliniker för att behandlas för osynliga märken som travbanorna ger dem.

Men de ansvariga för detta får inga böter, inga avstängningar, inga risande rubriker i media trots att de är de som orsakar mest lidande för våra hästar. Här släpper man igenom elefanter och blundar för problemet.

Det finns ingen debatt hos de inblandade och var gömmer sig veterinärer som inte tar bladet från munnen?

Vi måste bygga om eller bygga nya travbanor – sluta att blunda och visa hästen respekt och lös det verkliga problemet.

Fokustema
Insändare
Läs senare

Vem utser ledamöter i STAD?

Under den senaste tiden har jag läst olika artiklar om eventuella påföljder, eller inga påföljder alls, för Daniel Redén i den så kallade Propulsionaffären. Jag har också läst om att ordförande respektive vice ordförande i ST:s Ansvars- och Disciplinnämnd (STAD) har avgått.
Av
markus gustafsson
Upplåst för dig som är prenumerant
Vem utser ledamöterna i STAD, är något som insändarskribenten frågar. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Vem utser ledamöterna i STAD, är något som insändarskribenten frågar. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Har då börjat titta lite i ST:s Tävlingsreglemente. Som bland annat reglerar STAD i paragraf 72. En fråga som dyker upp hos mig är:

– Vem utser ledamöterna i STAD?

Det står visserligen i paragrafen att det är ST, men jag hittar inget beslut i något av de styrelseprotokoll som finns tillgängliga för mig på ST:s hemsida. Möjligen läser jag dåligt?

Tacksam om Sulkysport på något sätt kan bringa klarhet i min undran. Jag undrar också vem som ”föreslår” travets förtroendevalda respektive galoppens dito som också ska ingå i STAD. Kanske kan Sulkysport bringa lite klarhet även här.

En ytterligare undran blir ju nu också:

– Hur ska STAD verka utan de reglementsreglerade juristerna? 

Kanske är alla mina frågor små frågor. Men STAD har har ju ett mycket viktigt uppdrag för travets väl.

Markus Gustafsson

***

SVAR:

Travförbundets jurist Göran Wahlman svarar på Markus Gustafssons frågor nedan och svaren (kursiv stil) har lagts in i texten:

– Vem utser ledamöter i STAD?

Göran Wahlman: ST:s styrelse

Under den senaste tiden har jag läst olika artiklar om eventuella påföljder, eller inga påföljder alls, för Daniel Redén i den så kallade Propulsionaffären. Jag har också läst om att ordförande respektive vice ordförande i ST:s Ansvars- och Disciplinnämnd (STAD) har avgått.

Har då börjat titta lite i ST:s Tävlingsreglemente. Som bland annat reglerar STAD i paragraf 72. En fråga som dyker upp hos mig är:

– Vem utser ledamöterna i STAD?

Det står visserligen i paragrafen att det är ST, men jag hittar inget beslut i något av de styrelseprotokoll som finns tillgängliga för mig på ST:s hemsida. Möjligen läser jag dåligt?

Göran Wahlman: När ST senast, hösten 2020, utsåg nya ledamöter (veterinärerna Henrik Magnusson och Gunnar Rangul) protokollfördes det i ST AB:s styrelseprotokoll som inte ligger på hemsidan. Beträffande övriga ledamöter, även de som nu avgått, har de suttit lång tid (i vissa fall mer än 20 år).

Tacksam om Sulkysport på något sätt kan bringa klarhet i min undran. Jag undrar också vem som ”föreslår” travets förtroendevalda respektive galoppens dito som också ska ingå i STAD. Kanske kan Sulkysport bringa lite klarhet även här.

Göran Wahlman: Det är stadgeändringar på gång att även STAD:s ledamöter väljs av fullmäktige.

En ytterligare undran blir ju nu också:

– Hur ska STAD verka utan de reglementsreglerade juristerna?

Göran Wahlman: Kompletteringar måste ske innan STAD kan träda i funktion igen.

Fokustema
Insändare
Läs senare

Styrelsen surrade vid masten!

Av en händelse som ser ut som en tanke bläddrar jag i Travrondens vinternummer. Och får syn på en artikel om Claës L. Ljung.
Travamatörernas beskyddare under över fyrtio år och en mycket begåvad och färgstark person.
Av
Anders Lindblad
Upplåst för dig som är prenumerant
De – läs ST:s styrelse – som kan utkräva ansvar står surrade vd masten på ett sjunkande skepp, skriver insändarskribenten. Foto: Engina Kyurte
De – läs ST:s styrelse – som kan utkräva ansvar står surrade vd masten på ett sjunkande skepp, skriver insändarskribenten. Foto: Engina Kyurte

Som vet att amatör inte är något skällsord – som någon inom ST uttryckt saken – utan att det kommer från kärlek: amatore!

Bland annat – apropå de nya licensbestämmelserna som ST kuppade igenom efter tre och ett halvt års utredande – säger han:

”Jag är mycket besviken på toppledningen. Jag saknar någon som håller i rodret och sätter kurs.”

Och när det gäller styrelsen:

”Dessutom upplever jag att styrelsen i Svensk Travsport lägger sig i alltför mycket. En styrelses uppgift är i princip att tillsätta och avskeda den verkställande direktören. Är man inte nöjd fockar man vd:n, är man nöjd sitter man still i båten”.

Tänk om ST:s styrelse lyssnat på dessa kloka ord från en erfaren traventusiast. När nu vd:n trampat rejält i klaveret skulle man suttit still i båten för att kunna utkräva ansvar. Man säger att verkställande direktörens övergrepp i rättssak skett på styrelsens uppdrag! Vad som är rätt och fel i denna sak är inte svårt att förstå för den som är hyggligt begåvad och har förmåga att se och höra.

Travsportens stora problem nu är att de som hade kunnat utkräva ansvar står där surrade vid masten på det sjunkande skeppet.

Nu måste aktiva, hästägare, professionella och amatörer istället ställa sig upp och utkräva ansvar. Konsekvenserna blir att styrelse och verkställande ledning måste bort och en rejäl omstart krävs efter alla dessa startgalopper.

”Här rivs för att få luft och ljus är kanske inte det tillräckligt” som Strindberg skaldade!