Fokustema
Krönika
Läs senare

Olsson: ”På grimman stod det nya namnförslaget Sexlaxarienlaxask”

Håkan Olsson om tungvrickarnamn inom travet: Han var döpt efter en amerikansk tv-serie om en advokatfirma. Dyr att köpa in sig i, berättade en delägare för mig, och sen tog det 14 dagar att lära sig uttala hans namn.
Av
Cecilia Kristoffersson
Deweycheatumnhowe. Foto: Stefan Melander/Stalltz.se
Deweycheatumnhowe. Foto: Stefan Melander/Stalltz.se

Här kan ni läsa Håkan ”Lillis” Olssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 19:

Denna krönika blir en liten inblick i olika hästnamn. Och här tar aldrig fantasin slut.

Billlyjojimbob vann Elitloppet 1992. Valack, självklart, han var ju efter Balanced Image, kom från Kanada och vann i två raka heat. Namngiven efter en såpopera i hemlandet där karaktärerna hette just Billy Jo och Jim Bob. Mike Wade hette tränaren och kusken var den då 24-årige Murrray Brethour.

No Sex Please var en annan kanadensare med fräckt namn. Elitloppet 1990. Kanadas representant i det bästa lopp som någonsin körts March of Dimes 1988, där han var sexa. Självklart med det namnet var det en valack.

Fick då frågan: Enorm i ett eller två ord?

En rolig historia som lär ha utspelats sig vid en anmälan av hästen Enorm. Telefonanmälan på den tiden och anmälaren ringde Solvallas sekretariat och ville ha med hästen Enorm i ett lopp. Fick då frågan: Enorm i ett eller två ord?

Den här hästen hamnade sedan på Irland i Svante Båths händer. Båth tog med hästen in till Portmarnock, banan utanför Dublin, där man tävlar med travare och pacers i samma lopp. Enorm vann där. Hästen köptes sedan av några irländska entusiaster, Tom och Allan, som sedan sålde honom vidare till Manchester i England, där han blev årets häst.

Fakta

Håkan "Lillis" Olsson

Bor: Örebro.
Första egna hästen: Una Roy som Kaj Widell och jag hittade på Gotland med Bengt Molins hjälp, 21 segrar, flertalet rikstotosegrar.
Bästa häst: Avelshingsten Crowntron som stod i svensk avel två år och lämnade Derbyvinnare i båda kullarna; 1990 Queen L och 1991 Sans Rival.
Bästa travminnet: När delägde Elgin Almahurst var tvåa i Peter Haughton Memorial 1985 och tjänade 250.000 dollar. Express Ride vann.
Intressen förutom trav: Ishockey.

Expandera

Enorm var en yngre bror till Batong, inte berömd som avelshingst utan mera för begreppet att komma med fart bakifrån sent fram mot startbilsvingen precis när bilen släpper, en så kallad Batong-start. Begreppet föddes när Stig H Johansson kom på att det var så Batong skulle köras i bilstart för att gå felfritt. Numera inte tillåtet.

Till saken hör att det finns inga ormar på Irland. Enligt historien var det helgonet S:t Patrick som jagade iväg den sortens kräldjur från den gröna ön en gång i världen. Men i England finns det ormar, inte bara en.

När jag jobbade på Jägersros sekretariat tog jag emot en anmälan av en person med klar skånsk dialekt som bara kort och gott sade Sexan Pop. Givetvis satte jag in en häst i sjätte loppet med namnet Pop. Det hela kunde dock rättas till.

Jag själv hade tanken att få till ett tungvrickarnamn

Ulf Sterner döpte hästen efter sig själv till Ctephep. Ctephep är ryska och översatt just Sterner. En inte så oäven son till Fine Shot som tog elva segrar under sin karriär.

Det gick inte lika bra när jag döpte en häst efter mig själv till Walkingandtalking. TV-producenten Lennart Jelbe var en pådrivare och mycket road av det namnet. 39 starter och ett andrapris som bäst för sonen till Napoletano och Zaba Will som hamnade i Finland innan karriären var över.

På avdelningen tungvrickarnamn har vi första hand Shesellseashells. Sprunget ur ramsan She Sells Seashells by the Seashore (hela ramsan för lång för vara hästnamn).

Deweycheatumnhowe vann sitt Hambletonian 2008 och också Kentucky Futurity. Ray Schnittker tränade honom och hästen sprang in över tre miljoner dollar. Syndikerades som avelshingst, men har inte satt stora spår efter sig i aveln. Han var döpt efter en amerikansk tv-serie om en advokatfirma, Dewey, Cheatem & Howe. Dyr att köpa in sig i, berättade en delägare för mig, och sen tog det 14 dagar att lära sig uttala hans namn. Lämnat Zack´s Zoomer.

Jag själv hade tanken att få till ett tungvrickarnamn. Hade en häst tillsammans med Håkan Hellerstedt döpt till Paradiso, en son till Napoletano. Fick för mig att det var läge för nytt namn på honom innan debuten.

Så på en resa till Lexington gled jag in till Fennells hästshop på The Red Mile och beställde en lädergrimma med snygg namnskylt. Väl hemma smög jag in i Hellerstedts stall och hängde upp den på boxdörren.

På grimman stod det nya namnförslaget Sexlaxarienlaxask. Hellerstedt som var ganska fåordig i vanliga fall och dessutom från Umeå där man bara svarar med en väsning endera på ut- eller inandning, vände tummen ned. Började starta hästen som var finalist i Svensk Uppfödningslöpning och då såld till ägare från Malta där jag träffade på honom för ett antal år sedan. Man kan undra hur malteserna skulle klarat det namnet?

En annan rolig historia kring hästnamn är uppfödaren till hästen som skulle få heta Brännebronaexpressen fick telefon från registreringsavdelningen på Svensk Travsport som lät meddela att namnet var för långt.

Göte Östlund, för det var han, tyckte då att vi tar väl bara Brännebrona då i akt och mening att hästen skulle få heta Brännebrona efter en liten ort i Västergötland. Men så blev det inte, Bara Brännebrona i två ord blev det istället.

Sell No Toothbrush finns registrerat som hästnamn. Om han ofta var på bettet förtäljer inte historien, men sonen till Songcan tog i alla fall tre segrar under sin karriär.

Organ var en ganska duglig häst hos Olle ”Lappen” Lindqvist. Han blev upphov till rubriken ”Lappens Organ växer med uppgiften”.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Kristian Borell.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Borell: ”Både nöjd och inte alls nöjd med travmedia”

Kristian Borell var förra veckans krönikör och han undrar om det inte vore på tiden, i det podtäta ­Sverige, att börja beskriva travet som sport? Framtiden ligger hos det talade ordet som ­skulle kunna ­nytt­jas bättre än till dagens, enligt krönikören, meningslösa redo­vis­ande av dags­­form.
Av
Cecilia Kristoffersson
Vore det inte på tiden, i det podtäta ­Sverige, att börja beskriva travet som sport? Framtiden ligger hos det ­ta­l­ade ordet som ­skulle kunna ­nytt­jas bättre än till dagens, enligt krönikören, meningslösa redovisande av dags­­form. Foto Jeannie Karlsson
Vore det inte på tiden, i det podtäta ­Sverige, att börja beskriva travet som sport? Framtiden ligger hos det ­ta­l­ade ordet som ­skulle kunna ­nytt­jas bättre än till dagens, enligt krönikören, meningslösa redovisande av dags­­form. Foto Jeannie Karlsson

Här kan ni läsa Kristian Borells krönika som publicerades i Sulkysport nummer 34:

På i runda slängar tre år har jag gått från
100–0 till gissningsvis 80–20, och jag är jättenöjd. Det handlar om procent jag lägger på olika sporter i mitt värv som sportjournalist. Det var fotbollen som ­tidigare sopade rent och det är travet som nu, sakta men säkert, tar allt mer tid.

Fakta

KRISTIAN BORELL

Kristian Borell är en nörd i ordets positiva bemärkelse. Passion, fixering, för något specifikt.

I Kristians fall är det fotboll, till och med italiensk fotboll, som är det specifika ämnet. Han har excellerat i italiensk fotboll som sportjournalist och krönikör. Bland annat som chefredaktör på eurosport.se och med boktitlarna ”Det är Zlatans fel”, ”Nu får det vara slutgrillat” (om förbundskaptenen Erik Hamrén), ”Ikväll kommer det onda att segra” och ”Fotbolls-VM kommer hem” som är utvalda och hopsamlade krönikor.

Varför är då fotbollsnörden Kristian Borell krönikör i Sulkysport? Jo för att han lika gärna kunnat vara travnörd.

– Jag föddes i Uddevalla 1969, men växte upp i Götene. Där fanns Tommy B Andersson! Pappa tog mig med på Axevalla tidigt, men han var ”bara” spelintresserad medan jag fastnade för den sportsliga aspekten. Men travet och jag kom ifrån varandra, säger Kristian.

Expandera

Sulkysport onsdagsdunsar i brevlådan, inter­­net är ständigt tillgängligt med ­ovärder­lig trav­historisk information och ett fåtal böcker med sanningar och idéer om hur man skall lösa ett visst problem eller närma sig en viss situation. Vid det här laget vet ni att jag låter dåtid ta stor plats, för att kunna förstå nutid och framtid. Hopplöst konservativ approach tycker många, sunt förnuft säger jag. Om saker och ting sker konsekvent, klokt och med spelförståelse.

Dåtiden till trots, största delen av mina travprocent tillbringar jag med nutida lopp, värmningar och kusk- och tränarintervjuer. En stor del av handlar om just värmningar. Eftersom hästar inte kan prata, i alla fall inte med oss alla, så har ett visst antal personer upp­draget att prata med hästar åt oss. Det finns två huvudspår för att ta sig an problematiken med att få information om hästens tillstånd. Du kan prata med tränare/kusk och du kan okulärt studera hästen och på så sätt dra slutsatser.

Den nutida travtill­varon ­innehåller en ocean av värmningar som för­klaras på föga övertygande vis – ”En läcker individ”, ”Det går inte att se bättre ut”, ”Inget att anmärka på”, ”Ser bra ut i lugna farter”, ”En typisk (valfritt kusknamn)-värmning” och ”Hästen svettas väldigt mycket och det gillar inte jag”. ­Iakttagelser som säger allt eller inget. Eller är till för att ­fylla ut sändningar och locka till mer spel? Som vanligt är källkritik a och o. Det är vem som säger vad som spelar roll. Det viktiga är inte nödvändigtvis att hämta in så mycket ­information som möjligt, utan att rätt ­värdera en eller ett fåtal källor. Och, den enda ­eller ­fåtalet källor behöver inte ens ha rätt. Att identifiera en ­källa som allt som oftast har fel är värt hur mycket som helst.

För att vara tydlig. Jag ifrågasätter vikten travet ger värmningar och sättet de ­förmedlas på. Eller så ifrågasätter jag vikten andra ­sporter ger värmningar, uppträdande och uppsyn innan lopp, match eller tävling. För hur mycket betyder hästen och hur mycket betyder kusken? Hur stor vikt bör läggas vid värmning och hur stor vikt vid senaste veckans träning?

Om jag nu är nöjd med min övergripande travprocent, så är jag både nöjd och inte alls nöjd med travmedia. Det skrivna, det ­talade och det tittade ordet. Det tittade ordet, de stora tv-sändningarna, är det stora skyltfönstret, och det finns att reflektera över. Den första, ­roliga, reflektionen handlar om hur bra de som
uppträder framför kameror och mikro­foner står sig jämfört med andra sporter (läs fotbollen). Kompetensen är ofta stor och de som intervjuas får ofta ur sig hur mycket som helst jämfört med nonchalanta fotbollstränare och överspända -spelare.

Den andra, mindre roliga, reflektionen hand­lar om procenten. Den mellan spel och sport. Tänk om en sändning hade nått ovan nämnda 80–20, istället för att harva kring 100–0 i spelets favör. Vad det spelar för roll? Med så mycket spel blir sporten såklart sårbar. Det spelar till slut inte så stor roll vilken sport det handlar om, så länge det kan spelas. 100–0 i spelets favör må vara rationellt i ett kort perspektiv, men förödande i ett längre. Bevis finns. Det är bara att titta på det svenska travintresset de senaste 30 åren, när spelet helt fått dominera och kvävt sporten.

Min förhoppning är att någon eller ­några tänker till, inte minst med tanke på den bryt­ningstid där monopolmurar faller, och ­berättar sporten. Inte bara undantagsvis i det skrivna ordet, utan också i det tittade och i det talade ordet. Kanal 75:s nybonade spegelsal (mediasveriges visuellt tråkigaste studio?) måste ­vikta om och det talade ordet måste in i matchen. Med det talade ordet menar jag till exempel poddar om sporten trav. ­Fråvaron av travpoddar där man berättar om och ­reflekterar över sporten och inte spelet, är ett ödesdigert fattig­domsbevis som behöver åtgärdas snarast.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Fredrik ”Frasse” Fransson

Fokustema
Krönika
Läs senare

Ström: ”Bäddar för bra sportsliga beslut”

Anders Ström var förra veckans krönikör och han tycker inte att man skall vara sämre än att man kan ändra sig och att det borde fler fundera över.
Av
Cecilia Kristoffersson
Kör inga unghästlopp under de vädermässigt svåra vintermånaderna. Det anser Anders Ström.
Kör inga unghästlopp under de vädermässigt svåra vintermånaderna. Det anser Anders Ström.

Här kan ni läsa Anders Ströms krönika som publicerades i Sulkysport nummer 33:

Vi som älskar trav och våra hästar har en spännande tid just nu, både sportsligt och travpolitiskt. En stor förändring för trav-Sverige blir införandet av det nya ägardirektivet mellan ST och ATG. Här finns en möjlighet att rätta till saker som fungerade bra i den gamla ordningen med monopolspel, men som med den nya spelregleringen kastat om förutsättningarna.

Att travprogrammet styrts av spelbolaget ATG i jakten på omsättningsoptimering, i princip utan hänsyn till sporten och de aktiva är en sådan sak. Jag skall inte uppehålla mig vid frågan om V75:s starttid, som jag tidigare redogjort för varför den borde vara 15:00 i den här spalten.

Fakta

Anders Ström

Ålder: 48

Bor: London, tidigare Bryssel, Karlstad och Sala.

Gör: Digital entreprenör och investerare genom bolaget Veralda. Grundare av spelbolagen Kindred (tidigare Unibet), Kambi och kwiff. Driver även Stall Courant och Am Bloodstock.

Första egna häst: Silent Slander född 1986 e. Nevele Pride-Eastern Deb.

Bästa hästar: Greenshoe är den klart mest kapabla häst jag ägt. Cruzado dela Noche och Disco Volante av de äldre, samt treåringarna Green Manalishi och Gimpanzee är andra toppar just nu. Av de pensionerade, Tamla Celeber (numera fölsto) och Fourth Dimension (avelshingst på Menhammar).

Bästa travminnet: Ensam V75:a på Solvalla Elitloppshelgen 2004 som gav 32 miljoner kronor. Max Flukt var spiken.

Intresse förutom trav: Fotboll (Nottingham Forest och Chelsea), politik och ny teknik.

Expandera

Detta är såklart en strategisk fråga – ämnad för att bädda för fler bra sportsliga beslut.

Steg två efter att detta blir genomfört – för ingen kan väl tro något annat (?) – blir några andra åtgärder som behövs med tanke på det nya läget. Att ATG nu kan erbjuda andra spel än på hästar gör att behovet av att sprida ut tävlingsprogrammet så att det blir mer anpassat till de aktiva, inklusive hästägarna – som ju är en av de två viktigaste grupperna i travsportens ekosystem. För det är ju spelarna och hästägarna som i huvudsak står för fiolerna som får hjulen att snurra. Nästan alla ”die-hards” ingår i en – eller båda av dessa grupper. Det gemensamma namnet för dem är ”publik”. Nästan 12.000 av dem var på Axevalla Stochampionatshelgen. Bättre propaganda går inte att få för att bygga travsporten på lång sikt.

Lunchtävlingar på måndagar och fredagar uppfattas av många som väldigt störande för ett travstalls löpande verksamhet. Där borde man kunna använda sig av internationella samarbetspartners för att skapa innehåll. Vincennes tävlar nästan alltid måndagar och man borde kunna kalla på våra nordiska grannländer att hjälpa till med bra tävlingar på dessa tider eftersom man får vara med och skörda på svensk travsports rika V75-program.

När man ändå håller på bör för övrigt allt dagtrav på vardagar börja som på Vincennes, klockan 14:00.

Lördagskvällar uppfattas också som väldigt malplacerat av många jag frågat. Dessa meeting bör man kunna lägga på soptippen eftersom ATG borde kunna rulla in en hel del kulor via sport och kasino från de som absolut är spelsugna denna afton i veckan.

Söndagar är en annan fråga som kräver funderingar. En bra GS75:a ger fint spel och även här finns internationellt innehåll att använda för sax-tävlande, så man kanske inte behöver schemalägga extremt många ordinarie travdagar på söndagar? Här är frågan om man inte skall öka fokus på breddtravsdagar? Det skulle ge lite mindre börda till proffsstallen och jag antar att just söndagar borde vara en lämplig dag för trav i de lägre divisionerna?

Andra beslut som ST nu noga bör överväga är åtgärder för att förbättra hästarnas förutsättningar till hållbara långa karriärer. Sveriges travbanors underlag är en viktig del i detta. Man måste en gång för alla försöka sätta en högre standard. Generellt – för hästarnas skull.

Propositioner och tävlingsprogram för hästar i början av sina karriärer är en annan viktig del, där man kommit en bit på vägen, men där det fortfarande finns en del att göra. Personligen skulle jag vilja se en tydlig paus för de unga hästarna under tidsperioden då banunderlagen riskerar att vara som sämst, till exempel mellan 15 december och 15 mars. Under den tiden finns det äldre, mer rutinerade och färdigutvecklade hästar att tävla med. För spelets skull är även Vincennes i full gång denna period, där det också tävlas frekvent med de bästa skandinaviska hästarna.

När det gäller unghästarnas utveckling tror jag även att någon form av regel för skotvång bör diskuteras. Jag har tidigare varit tveksam till detta men möjligheterna att ”maxa” ser mer och mer ut att leda till ett chicken-race bland våra unga talanger och det är inte bra för någon. På samma sätt bör användandet av jänkarvagn utredas ytterligare.

Vissa kommer nu protestera och säga att de här åsikterna har du inte haft förut, Anders! Det stämmer. Men jag tycker inte man skall vara sämre än att man kan ändra sig. Det borde fler fundera över.

Grundbulten är givetvis avelsframtiden. Skall vi avla på 1) startsnabba hästar på för små banor är en fråga? Skall vi avla på 2) maxade unghästar där alla växlar dras som två-treåringar är en annan? Personligen tror jag inte att dessa två attribut kommer skapa morgondagens topptravare.

På tal om detta, avslutningsvis: Green Manalishi – svenskfödd, med en av de bästa möjliga stamtavlorna. Rekord 1.08,7* – sju miljoner kronor intjänat på 16 starter i karriären (till och med Hambletonian i augusti). Fyra järnskor och öppet huvudlag i samtliga starter. Fem segrar och fem andraplatser som tvååring i svåraste konkurrensen i Nordamerika.

Ja, ni läser rätt. Detta är ”reklam” för en framtida topp-avelshingst!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Kristian Borell.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: ”Vi kan helt enkelt inte träna och tävla med halta hästar”

Anne Haglund lyfter ortopediska problem och tycker att det hade varit väldigt intressant med en vetenskaplig kartläggning av travhästens ortopediska skador, behandlingar och orsak till tävlingsfrånvaro i sin krönika.
Av
Anne Haglund
Krönikören ger sin syn på hur aveln skapar snabbare hästar men tänks det på hälsan? Foto Mia Törnberg
Krönikören ger sin syn på hur aveln skapar snabbare hästar men tänks det på hälsan? Foto Mia Törnberg

Anne Haglund var krönikör i Sulkysport 31:

Tävlingshästens fullständigt dominerande orsak till tränings- och tävlingsstopp är ortopediska problem. Detta gäller ”presterande” hästar inom alla ridsport- och kapplöpningsgrenar. Vi vill, eller kan helt enkelt inte träna och tävla med halta hästar.

Även hästar som inte är tydligt halta har ofta ett ortopediskt problem som orsak till att de presterar sämre än förväntat. Alltså hälta är även den dominerande orsaken till nedsatt prestation. De ortopediska problemens omfattning ökar naturligtvis med kraven på prestation.

Fakta

Fakta Anne Haglund

Namn: Anne Haglund

Ålder: 50 år

Bor: Saxtorp i Skåne

Gör: Veterinär, äger och driver Saxtorps Hästklinik. Föder upp travhästar tillsammans med sambon Mats Rånlund. Jobbar med hästarna i stallet och kör när tiden finns.

Första egna häst: Fick ponnyn Pebbles vid nio års ålder. Första travaren Remi Ribb.

Bästa häst: Olle Rols

Bästa travminnet: Körde mitt första travlopp 2002 med vår egne Freeway (DK) och vann!

Intresse förutom trav: Hästar, läsa böcker (självbiografier, romaner), vara ute i skog och mark.

Expandera

Inom travet har världsrekordet på tusenmetersbana förbättrats med fem sekunder på en femtioårsperiod. Om jag inte minns fel så fick alla hästar som på 1980-talet klarade av att springa 1.18,0 på Jägersro en speciell minnesplakett. Nuförtiden är det inte ens lönt att anmäla ut en sådan häst.

Utvecklingen för att skapa en snabbare häst har gått sanslöst fort. Vi människor har, vår vana trogen skyndat på, korsat den snabbaste med den snabbaste för att nå snabba avelsframsteg. Men vem tänkte på hälsoaspekten? Hur står det egentligen till med den ortopediska hälsan hos våra travhästar? Sanningen är att ingen vet.

Det finns mig veterligen ingen statistik eller forskning på detta så viktiga område. Det hade varit väldigt intressant med en vetenskaplig kartläggning av travhästens ortopediska skador, behandlingar och orsak till tävlingsfrånvaro. Man kan tycka att travhästarna moraliskt sett borde vara värda det med tanke på alla pengar de genom spel på hästar inbringar till statskassan och Hästnäringens Nationella Stiftelse.

När jag går igenom de svenska forskningsprojekten slås jag av den stora andelen projekt med sociologisk och kulturell prägel och det stora antalet ridhästrelaterade projekt. Det verkar vara mer intressant att forska på ridhästar och sociala fenomen än travhästar. Man kan undra varför? Mer politiskt korrekt, kanske?

Inom travet avlas det strikt på prestation; snabbhet, tidiga starter, prispengar, men inte på hållbarhet. Man kan invända mot det och säga att en bra häst borde vara relativt frisk för att kunna prestera.

Det stämmer till en del, men i vissa länder, till exempel i USA där vi huvudsakligen hämtar vårt avelsmaterial ifrån, har man helt andra medicineringsregler och kan alltså tävla med hästar utan att krämporna syns. Dessutom har hästens inställning till arbetet stor betydelse.

I vår svenska avelsvärdering som avelshingstarna måste genomgå beskrivs resultatet av röntgen för lösa benbitar. Osteochondros, som är sjukdomen bakom lösa benbitar, är förvisso ärftlig men har ingen klar inverkan på prestation.

Avelsvärderingsnämnden beskriver också exteriören subjektivt, men det finns mycket få och vaga vetenskapliga belägg för att exteriöra detaljer har betydelse för hållbarheten. Men det finns ingen beskrivning av hingstens egna hälsoproblem.

Man kan kanske läsa mellan raderna att om han till exempel bara gjort tio starter så berodde det kanske på att han blivit halt, men det redovisas inte om det inte är en uppenbar olyckshändelse som stoppat karriären.

Vi kan jämföra aveln för mjölkproduktion. Mjölkkor är liksom travhästar satta under extrema produktionskrav. Sjukligheten hos korna beror liksom hos hästarna på produktions/prestationskravet. Inom mjölkkoaveln har man förstått att man inte enbart kan avla för produktion utan att hälsan måste följa med. Där har man sedan 1980-talet lagt in mätbara hälsoaspekter i avelsarbetet och nått fantastiska framgångar med djurhälsan och samtidigt ökat mjölkproduktionen. Djuren har betydligt lägre sjuklighet och produktionen är i världstopp.

Jag förstår att det inom hästaveln finns ekonomiska intressen bakom att dölja individens svagheter inför avelskarriären men det är inte långsiktigt hållbart för utvecklingen av travaveln.

Jag tycker att det är en etisk skyldighet att avla långsiktigt inte bara för förbättrad prestation utan för förbättrad hälsa. En bra början skulle vara en vetenskaplig kartläggning av sjukdomar och skador hos våra travhästar med genetiskt perspektiv.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Claes Freidenvall.