Fokustema
Krönika
Läs senare

Ström: ”90 procent åter till spelarna vore troligen mer optimalt”

Anders Ström var förra veckans krönikör och han frågar sig om propositioner med spårtrappa skulle kunna fungera i brons- och silverdivisionen? Han tror det och anser att fördelarna är många.
Av
Cecilia Kristoffersson
Att köra med spårtrappa och 15 hästar bakom bilen i höga klasser som silver- och bronsdivisionen ser krönikören Anders Ström många fördelar med, både sportsliga och totomässiga. Foto Mia Törnberg
Att köra med spårtrappa och 15 hästar bakom bilen i höga klasser som silver- och bronsdivisionen ser krönikören Anders Ström många fördelar med, både sportsliga och totomässiga. Foto Mia Törnberg

Här kan ni läsa Anders Ströms krönika som publicerades i Sulkysport nummer 17:

Som både hästägare och spelare känns det oerhört aktuellt att travet hänger med i svängarna med sina spelprodukter nu när den nya marknaden slipar till konkurrensen om spelkunderna i en snabb takt.

Några av de absolut jämnaste loppen inom svensk travsports klassystem för tillfället är försöken och finalerna i brons- och silverdivisionen. Därför blir spårlottningen än mer viktig för utgången i de loppen, vilket därmed också gör loppen mindre spelbara. En tänkbar åttaoddsare från spår ett blir fort en 80-oddsare om lotten visar upp nummer åtta, elva eller tolv. En tillåten möjlighet till spårstrykning från sådana lägen skulle nog fresta många.

Fakta

Anders Ström

Namn: Anders Ström

Ålder: 47

Bor: London, tidigare Bryssel, Karlstad och Sala.

Gör: Digital entreprenör och investerare. Grundare av spelbolagen Kindred (tidigare Unibet), Kambi och Kwiff. Driver även Stall Courant och Am Bloodstock.

Första egna häst: Silent Slander född 1986 e. Nevele Pride-Eastern Deb.

Bästa hästar: Tamla Celeber, Cruzado dela Noche och Fourth Dimension samt delägde Gigant Neo.

Bästa travminnet: Ensam V75:a på Solvalla Elitloppshelgen 2004 som gav 32 miljoner kronor. Max Flukt var spiken.

Intresse förutom trav: Fotboll (Nottingham Forest och Chelsea), politik och ny teknik.

Expandera

Skulle propositioner med ”spårtrappa” kunna fungera i brons- och silverdivisionen? Jag tror det. Fördelarna är många. Hästar som är nya i klasserna skulle få bättre lägen och de som varit med ett tag och står ”bra inne” skulle få finna sig i lite tuffare spår.

Fälten skulle innehålla 15 hästar (till Åby på lördag var 22 respektive 23 hästar anmälda) och bli betydligt mer spelbara, något som nu efterfrågas av många, för att höja medianutdelningen på V75-spelet.

Dessa två lopp skulle ju oftast sitta som gjutna inom DD-spelet

En sådan förändring (inte minst av ökningen av hästantalet per lopp) skulle tarva en höjning av förstapriserna i försöken till förslagsvis 175.000 kronor i brons och 200.000 kronor i silver – med motsvarande proportionerliga höjningar i finalerna (till exempel 350.000 kr respektive 400.000 kr), samt åtta prisplaceringar. En ökning av övre klassgränserna till en miljon kronor och två miljoner kronor skulle också vara önskvärd.

Med detta förslag skulle loppen bli ännu mer prestigefyllda för ägarna, med ökad spänning för spelarna. Dessa två lopp skulle ju oftast sitta som gjutna inom DD-spelet.

En annan sidoeffekt är att jag tror fler av dessa hästar skulle hålla sig hemma i det svenska programmet istället för att matchas i, eller säljas till, Frankrike. För att det skall ske är såklart en rejäl uppjustering av prispengarna A och O.

pusta ut och förbereda hemfärd i god tid

Förslaget torde vara självfinansierande med den stora fördelen att fler hästar behålls i landet för att skapa innehåll till våra egna spel.

Ovanstående förslag är ett litet inlägg i debatten för att göra spel på hästar roligare och förmodligen kunna omsätta mer, i tider av stenhård konkurrens från andra spelformer.

Att återinföra möjligheten att spela för ”endast V7” i kombination med att sprida ut jackpotpengarna i alla vinstpooler är andra små förslag som jag tror skulle förbättra spel på hästar som produkt. Men det finns mer. Långfredagens stortrav på Färjestad inkluderade 15:00 som starttid för V75, vilket jag såklart hoppas kan ge ytterligare boost för argumenten att ändra och permanenta storspelets preludium till en tid som passar de flesta och är lätt att komma ihåg.

Sista avdelningen var avklarad i god tid före 17:30, aktiva och spelare kunde pusta ut och förbereda hemfärd i god tid respektive följa upplösningen i den engelska ligafotbollen med fullt fokus. Eller förstås ”påsk-umgås” med sina familjer…?

Jag noterade för övrigt en kanonomsättning på nästan 800.000 kronor på vinnarspelet i Prinsens lopp där jag själv för övrigt gjorde dagens enda, men dock ordentliga, insats. Det spelet hade jag mest troligt inte lagt om spelavdraget hade varit det gamla, dyra.

Självklart kommer nu Vinnare och Plats utvecklas till allt mer intressanta att omsätta sin bankrulle i.

Som jag tidigare sagt vore 90 procent åter till spelarna troligen mer optimalt men jag hoppas att man kommer dit så småningom, i det korta perspektivet åtminstone i lopp med färre än tolv startande.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Klaus Koch om att det gäller att skapa upplevelser.

Fokustema
Krönika
Läs senare

Olsson: ”Kackes Pamir starkare än Åkebys senap”

Förra veckan var Håkan "Lillis" Olsson krönikör och han minns tillbaka på bland annat Sörens Nordins cykelslangar.
Av
Cecilia Kristoffersson
Sören Nordin utrustade Regina Roy med stora cykelslangar för att få ordning på hästens säregna framaktion. Foto Stalltz.se
Sören Nordin utrustade Regina Roy med stora cykelslangar för att få ordning på hästens säregna framaktion. Foto Stalltz.se

Här kan ni läsa Håkan ”Lillis” Olssons krönika som publicerades i Sulkysport nummer 26:

Ibland väcker ett enda hästnamn en massa minnen från svunna tider. Senap med mera. Årets Elitloppsvinnare är namngiven efter en fransk senap, Dijon. Det väckte en del minnen hos mig.

”Kackes Pamir starkare än Åkebys senap”

Så såg löpsedeln ut som mötte den färske Kriterievinnaren när han gled in i Skara en dag i oktober 1979. Tänk vad åren går!

Vi hade just fått uppleva Kriteriet när Karl-Erik ”Kacke” Nilssons Pamir Brodde betvingade Sören Nordin och Mustard. Båda hästarna med franskt inslag i stammen, Pluvier III och Tibur som fäder.

Fakta

Håkan "Lillis" Olsson

Bor: Örebro.
Första egna hästen: Una Roy som Kaj Widell och jag hittade på Gotland med Bengt Molins hjälp, 21 segrar, flertalet rikstotosegrar.
Bästa häst: Avelshingsten Crowntron som stod i svensk avel två år och lämnade Derbyvinnare i båda kullarna; 1990 Queen L och 1991 Sans Rival.
Bästa travminnet: När delägde Elgin Almahurst var tvåa i Peter Haughton Memorial 1985 och tjänade 250.000 dollar. Express Ride vann.
Intressen förutom trav: Ishockey.

Expandera

Vi hade arrangerat med en mottagningskommitté när Kacke körde in i Skara helt ovetande av vad som skulle ske. Han blev stoppad vid infarten. Skaratidningens dåvarande sportchef Lennart Pehrson (han stavade namnet så på den tiden) hade fixat till löpsedeln, totochefen Anders Jacobsson överlämnade ”en fattig munk” från Skara och jag som sportchef på Axevalla hade köpt en kaktus med latinska namnet ”Kacketus Kriterius”, åtminstone stod det så på den förklarande träpinnen som var nedstucken i blomjorden.

På motorhuven placerades en bricka med champagneglas av en servitör iklädd vit rock och högtidliga tal hölls. Den där kaktusen levde länge berättade Kacke för mig när jag frågade honom. Han fick klippa ned den ett antal gånger för att den ”gick i taket”.

Lasse Åkeby, stridbar hästägare och debattör på och kring Solvalla, delägde Mustard (förklaring till löpsedeln).

Pamir Brodde blev Sveriges representant i VM, ett lopp hans far Pluvier III vann. Pamir Brodde vann själv Oslo Grand Prix och Mustard vann Derbyt i stor stil, ”Pamiren” femma. Mustard, stayer som han var, vann även Åbergs, med Olle Goop som kusk faktiskt. 100.000 kronor i förstapris på den tiden. Ulf Nordin stod som tränare och körde själv trean Dialekt. Ingen av dem gjorde några större avtryck som avelshingstar. Pamir Brodde fick 207 avkommor varav två tjänade över miljonen, Wind Bunness 2,4 och Pamir Whitney 1,6. Mustard fick 366 avkommor och ingen nådde upp i miljonen.

Sju Ess Senap hade det här som slogan:

”Senap som smakar som senap skall smaka”

Tillverkaren från Uppsala sålde fabriken och receptet efter 122 år till Polen. Undrar hur en sådan slogan låter på polska? Det är i alla fall för långt för att användas som hästnamn. Långt värre än Sexlaxarienlaxask.

Johnnys senap är en skapelse av Johnny Andersson från Söderhamn. En kringresande sillförsäljare som reste runt i Norrland och fick en snilleblixt och ändrade receptet. Numera tillverkas Johnnys i Eslöv.

Årets Elitlopp var i mångt och mycket som många tidigare upplagor. Efteråt diskuterade vi mest de utländska ekipagens utrustning och fick än gång bekräftat att man kör loppen på lite annorlunda vis söderöver. Med lite mindre marginaler.

Slangbella mellan bakbenen. Cykelslangar fram.

Årets vinnare var utrustad med något som liknade en slangbella mellan bakbenen. Den fick honom mindre benägen att rulla över i passgång. Det blev mera tölt. En gångart som islandshästarna så käckt använder sig av. Kommer att tänka på att Sören Nordin utrustade Regina Roy med cykelslangar mellan frambenen för att hon skulle få till sin säregna framaktion. Finalist i Elitloppet 1976.

Romain Derieux, tränare och körsven till Dijon, var i mina ögon en fransman mera med irländskt utseende.

Dijon är en senap som är ljus och lite syrlig och stark i smaken.

Hästen som vann Elitloppet var också en stark sak.

Steinlager, öl från Nya Zeeland, har namngett en annan Elitloppsvinnare. Per Oleg Midtfjeld rattade honom till seger 2005.

Och Stig H Johansson har vunnit vårt största lopp med en lök (The Onion). Hästnamn är på något vis outtömligt.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Kristian Borell

Fokustema
Krönika
Läs senare

Koch: ”Inte bara hästarna behöver morötter”

Klaus Koch var förra veckan krönikör och han anser att om vi ska öka möjligheterna att få nya människor och nya intjäningsmöjligheter in i sporten, så måste banorna konkurrera med varandra.
Av
Klaus Koch
Låt banorna ta större del av intäkterna från banspelet. Det anser Sulkysports krönikör Klaus Koch, som varit chef på ett flertal travbanor runt om i Europa. Foto Jeannie Karlsson
Låt banorna ta större del av intäkterna från banspelet. Det anser Sulkysports krönikör Klaus Koch, som varit chef på ett flertal travbanor runt om i Europa. Foto Jeannie Karlsson

Här kan ni läsa Klaus Kochs krönika som publicerades i Sulkysport nummer 25:

Fördelningen av medel inom travsporten är av planekonomisk karaktär. Det är förödande på längre sikt. Det måste finnas möjligheter för banorna att tjäna ”egna” pengar och kunna få behålla åtminstone en väsentlig del av detta.

När jag 2002 blev direktör för travbanan i München fanns det i princip inga pengar i kassan. De pengar som fanns till förfogande fanns bokstavligen i kassaskrinet. Som daglig ledare blev det nödvändigt att prioritera utifrån de medel som fanns. Därmed uppstod ett både praktiskt och psykologiskt pussel.

Fakta

Klaus Koch

Ålder: 62 år
Bor: Vid Solvalla
Gör: Driver bolaget On Track World- wide AB, konsult inom internationell travsport. Numera vd på Charlottenlund.
Första egna hästen: American Trick (1980). Den snällaste hästen som någonsin sprungit framför en sulky.
Bästa travminnet: Travsporten har givit mig så otroligt många fina minnen att det är omöjligt att välja bara ett.
Intressen förutom trav: Klassisk musik, 60-tals-musik och trafikflygplan.

Expandera

På den tiden skedde så gott som alla utbetalningar med check. Dessa skrevs så fort fordran uppstod och lades sedan i prioriteringsordning i en byrålåda. Gissa hur nöjda vi var varje gång den lådan var tom!

Pengarna tjänades huvudsakligen på andelen av banspelet, som var hela 26 procent. Omsattes det för 20.000 euro på banan en söndag, låg det fysiskt 5.200 euro i kassan måndag morgon. Detta gjorde det mycket lättare att motivera medarbeterna till att vara medvetna om att vi måste tjäna pengar på vår verksamhet.

I dagens läge i Sverige har möjligheterna för banorna att relatera (ban-)omsättning till en direkt intjäning försvunnit. Allt ingår numera i en central fördelningsnyckel. Banorna borde få tillbaka möjligheten för att få provision på banomsättningen då det är den bästa värdemätaren för fram- eller tillbakagång.

Att mäta banomsättningen har dock blivit besvärligt på grund av tillkommandet av spel via mobiltelefoner, iPads eller laptops. Här måste man hitta en väg. Tekniken sätter snart ingen gränser längre, så en lösning borde vara för handen.

Jag tror på att det behövs en överordnad kontrollinstans inom travsporten. En instans som bevakar banornas ekonomi

och deras förmåga att tjäna pengar. När det är sagt så är jag övertygad om att om vi ska öka möjligheterna att få nya människor och nya intjäningsmöjligheter in i sporten, så måste banorna konkurrera med varandra.

Ett fördelningssystem, där de som är satta till att förvalta inte har en aning om var pengarna kommer ifrån och har liten kunskap om var den nästa kronan skall komma ifrån, skapar inte så mycket initativ hos de berörda.

ST genomförde för några år sedan ett slags belöningssystem – där det låg jag tror 42 miljoner kronor – i en central pott. Dessa pengar skulle komma banor som ökade antal besökare och antal licensinnehavare till godo. Absolut en berömvärd morot, men fortfarande fattas möjligheten för att tjäna pengar direkt genom vår primära intäktskälla, spelet.

En sådan morot skulle definitivt smaka bättre och skulle leda till det jag efterlyser: en (sund) konkurrens banorna emellan. Belackare skulle kunna hävda att ett konkurrensbaserat system skulle komma de stora banorna (som ligger i storstäderna) till godo.

Det är säkert riktigt, men det är samtidigt volymbaserat och starkt påverkat av den lokala kostnadsnivån men vi måste bortse från kravet om att det inte får gå bra för de största banorna. Pengarna skall tjänas där de finns och av de mänskliga resurserna (läs: personal och travpolitiker) som finns på plats. Självklart skall det fortfarande finnas ett vad vi kan kalla socialt säkerhetsnät, men det ena uteslutar inte det andra.

Det händer att jag går ut på sociala media och uttrycker min glädje om att Solvallatränade hästar tar ett större antal finalplatser i ett stort unghästlopp.

Varför gör jag det? Jo, därför att jag har Solvalla i hjärtat och att jag känner mig delaktig. Jag jämför Solvalla med andra banor och jag hoppas att det betraktas som något positivt och att Solvalla får vara role model för andra banor.

För en mindre bana kan en enstaka storloppsfinalist anses vara en framgång. Använd detta! Det är min förhoppning att alla banor någon gång ibland kommer i en sådan situation.

När man har ökat sin banomsättning eller sina sponsorintäkter och får möjlighet att höja prispengar eller investera i publika faciliteter därför att det behövs som följd av ökat intresse i form av mera publik och flera aktiva.

Jag upprepar att en central ”övervakningsinstans” erfordras, men banorna måste bli mer ekonomiskt självständiga med egna pengar. Det borde göra det enklare att operera offensivare på det lokala planet med syfte på att få nya besökare och nya aktiva.

Skall detta fungera måste anpassningen till spelprodukterna och till de lokala förutsättningarna gå upp i en högre enhet. Inget lätt pussel men slutändamålet borde ju vara solklart: nämligen att följa travsportens ändamålsparagraf som syftar på att öka och vårda intresset för travsporten och travaveln i Sverige. Det jobbet görs enligt min uppfattning bäst lokalt och det måste stimuleras av ovan nämnda morötter.

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Håkan ”Lillis” Olsson

Fokustema
Krönika
Läs senare

Haglund: ”Dags att uppdatera reglementet”

Anne Haglund krönikerar om att Elitloppet återigen blev ett misslyckande för travet ur djurskyddsperspektiv.
Av
Cecilia Kristoffersson
Readly Express i galopp inför Elitloppsfinalen. Foto Simon Hagen/Sulkysport
Readly Express i galopp inför Elitloppsfinalen. Foto Simon Hagen/Sulkysport

Här kan ni läsa Anne Haglunds krönika som publicerades i Sulkysport nummer 24 2019:

Elitloppet blev återigen ett misslyckande för travet ur djurskyddsperspektiv. Svensk travsports tävlingsreglemente upprätthölls inte, i den frågan som av sporten uttalas som den viktigaste, djurskyddet.

Sveriges och kanske världens bästa häst Readly Express fick genomföra defilering och tre provstarter kraftigt vänster framhalt. Han travade så illa att han slog om till galopp, han kunde helt enkelt inte trava snabbt. Hästen var så påverkad av hältan att det aldrig borde varit aktuellt att ens fundera på att starta i Elitloppsfinalen, ändå fick han halta runt på Solvalla under cirka en halvtimmes tid inför tusentals människor på plats och miljontals tv-tittare för att ”förberedas” inför finalen.

Fakta

Fakta Anne Haglund

Namn: Anne Haglund

Ålder: 50 år

Bor: Saxtorp i Skåne

Gör: Veterinär, äger och driver Saxtorps Hästklinik. Föder upp travhästar tillsammans med sambon Mats Rånlund. Jobbar med hästarna i stallet och kör när tiden finns.

Första egna häst: Fick ponnyn Pebbles vid nio års ålder. Första travaren Remi Ribb.

Bästa häst: Olle Rols

Bästa travminnet: Körde mitt första travlopp 2002 med vår egne Freeway (DK) och vann!

Intresse förutom trav: Hästar, läsa böcker (självbiografier, romaner), vara ute i skog och mark.

Expandera

Slutligen och äntligen ströks hästen av banveterinärerna.

Tävlingsreglementet bröts av flera inblandade. Hästens tränare bröt mot paragraf 35 där det står ”Häst ska vara i tävlingsmässigt skick för att få delta i tävling. Ansvaret härför åvilar hästens tränare”. Likaledes ska kusken enligt samma paragraf agera: ”Körsven är skyldig kontakta banveterinären angående eventuell skada eller sjukdom på häst som vederbörande ska köra”.

Tävlingsreglementet bröts av flera inblandade

Enligt en artikel i Travronden den 26 maj var det banveterinären som kallade kusken till sig för att påtala att hästen ”såg ofräsch ut”. Banveterinärerna tog slutligen sitt ansvar och visade ut hästen, detta tog dock för lång tid.

Banveterinären säger i ovannämnda artikel att hästen såg ”ofräsch ut” redan efter försöket. Efter försöket fanns det massor av tid för banveterinärerna att undersöka hästen. En anledning att de är två personer under stortävlingar är att en veterinär kan göra inspektioner, medan den andra följer värmningar och tävlingar. Någon inspektion av misstänkt hälta verkade inte ha skett.

Banveterinärerna agerar oberoende av travsporten, de är anställda av Jordbruksverket och har en uppgift, det är att bevaka djurskyddet.

Måldomarnämnden, biträdd av bandomarnämnden, har bland annat till uppgift enligt paragraf 5 att ”uppmärksamma om de tävlande under loppen och i övrigt under tävlingsdagen bryter mot reglementet eller övriga bestämmelser”. Måldomarnämnden har också till uppgift att ”noga övervaka att allmänhetens intresse av korrekthet inom travsporten tillvaratas”.

Har en uppgift, det är att bevaka djurskyddet

Reglementets uppfattning att allmänhetens intresse av korrekthet är viktig, stärks i paragraf 9 där det står att riksdomaren också har denna uppgift. Tyvärr misslyckades både måldomarnämnden och riksdomaren med detta trots att de borde kunna stärka varandra.
Jag fick skämmas för travsporten när jag efter Elitloppet fick frågan av andra ”hästmänniskor” om de verkligen hade tänkt starta den halta hästen i finalen. De uppfattade definitivt inte travsporten som korrekt mot hästen.

Förutom att det var en ren plåga att som hästvän behöva se hela den utdragna förberedelsefasen med den halta stjärnhästen, så är det inte ovanligt att kapplöpningshästar som har en kraftig hälta frakturerar ett ben under loppet, med avlivning som enda utväg. Inget man vill tänka på…

Var det så viktigt ekonomiskt och/eller prestigemässigt att hästen till varje pris skulle starta i loppet att ingen i kretsen runt hästen eller funktionärerna kunde gå in och stryka den? Det behövdes en från sporten utomstående funktion, banveterinären från Jordbruksverket! Skönt att vi i Sverige har banveterinärer.

Sedan har jag funderat på en sak: görs det skillnad på hästar, fick Readly Express utstå mer för att han är en stjärna och för hans tävlingsavslut var så upphaussat?

Elitloppsvinnaren 2019 heter Dijon och han travade inte ens över upploppet, han töltade, tölt är ingen otillåten gångart enligt tävlingsreglementet, alltså korrekt dömt, ingen bestraffning.

Men såklart dags att uppgradera reglementet för visst ska vinnaren av världens största sprinterlopp i trav trava?

Eftersom det är travtävling det handlar om så måste det väl vara så att alla andra gångarter än trav ska vara otillåtna. Jag kan tycka att man ska diskvalificera hästar som rör sig med annan hovisättning än den diagonala, det vill säga trav, men man har i paragraf 57 valt att definiera de otillåtna gångarterna som passgång och galopp.

Dags att uppgradera den paragrafen och inkludera tölt som otillåten gångart!

***

Fotnot: Denna veckas krönikör är Klaus Koch.