Det säger Svensk Travsports domarbas Jonny Staf i en kommentar om den blogg som publicerades här på sulkysport.se igår och som handlar om de nya invändiga säkerhetsspår som under året håller på att byggas på alla svenska travbanor.
Han utesluter inte att nuvarande regler för hur säkerhetsspåret får användas kan komma att ändras, eller i vart fall förtydligas.
– Detta år är en inköringsperiod. Det är precis som du skriver att det behövs tid till anpassning för både kuskar och domare innan det här med det nya säkerhetsspåret ”sitter” och fungerar. Det finns ju heller ännu inte på alla banor, och det gör det också svårare i denna pågående övergångsperiod. Nästa år, när alla banor ska ha sina säkerhetsspår klara, blir det här lättare att hantera och få in rutiner för, säger Jonny Staf.
Bloggen om säkerhetsspåren tar främst upp att det är ett problem att kuskarna nu har valmöjlighet gällande hur snabbt, när de sitter invändigt och kör galopp, de får köra ner på säkerhetsspåret. I praktiken betyder det att kuskar – om de beslutar sig för det – kan styra bort från banan och lämna sin posirtion i fältet redan i galoppsprång nummer två, och då så att säga direkt diskvalificera sig ur loppet. De kan också sitta kvar och ”med i loppet” på banans innerspår tills det ropats ut, och de uppfattat att utropet kommit, att deras häst är diskad. Det blir otydligt och godtyckligt, och Jonny Staf säger också att just den synpunkten är en av de han fått in som ska lyftas i reglementskommittén efter sommaren.
– Man kan säga så här: när vi förra året gjorde reglerna för de nya säkerhetsspåren så var det de säkerhetsmässiga aspekterna för kuskarna och hästarna som var utgångspunkten. Det du tar upp är tävlingstekniska, och spelsäkerhetsmässiga, aspekter. De bitarna ska också fogas in i det här. Det finns sådana synpunkter som tas upp på nästa reglementskommittémöte, som jag tror blir redan i augusti, säger Jonny Staf och fortsätter:
– Vi har försökt titta en del på hur säkerhetsspår används, och vad reglerna är, i andra länder, men det är svårt att dra direkta paralleller eftersom regelverken för när hästar galopperar är olika i olika länder. Det blir i slutändan en sammanvägning av hur säkerhetsspåren får, och ska, användas av kuskarna så att det blir tryggt för dem som tävlar, ur spelarnas synvinkel så att det inte blir ”konstiga” saker som uppstår av att vissa kuskar kanske är kompis med någon men osams med någon annan, och så ska domarna ha ett så tydligt regelverk som möjligt att döma efter. Men samtidigt kommer det alltid att uppstå saker som ligger utanför det så att säga ”normala”. Det går aldrig att skriva in, och skriva bort, alla tänkbara situationer i ett regelverk.
