Meter för meter har Lozano di Quattro plockat in på sina kullkamrater under detta år, men att stegen han tagit skulle vara så kraftfulla att han nu står i Breeders Crown-final var ingen självklarhet.
Tvärtom så gjordes tävlingsdebuten först den 28 mars i år som fyraåring, långt efter de övriga finalisterna i söndagens finallopp.
– Vi visste att vi hade en trevlig och bra häst, men han var väldigt sjuk om treåring. Han fick en förkylning, stod med 40 graders feber i två veckor och det dröjde innan febern gick ner. Vi åkte till Strömsholm med honom regelbundet för att ta ultraljud på hans lungor och gång på gång fick jag order om att det var för tidigt att träna hästen, säger Per K Eriksson.
Tre månader helt utan träning i perioden mellan maj till juli som treåring är ingen optimal förberedelse när man är i en ålder då man ofta börja starta och – i de flesta fall – behöver starta om man ska ha något med elitsammanhang som tre- eller fyraåring att göra.
– Och man var givetvis mån att hästen skulle fått men av det där. Vi vet faktiskt inte riktigt än idag vad det var som han drabbades av.
Manchego-vibbar
Att Lozano di Quattro över huvudtaget skulle hamna i Per och hustrun Tina Erikssons stall var ingen självklarhet utan snarare en ren tillfällighet.
– Hästen var ute till försäljning på Wenngarn-auktionen, men var opererad i en has och ropades åter då ägarna inte var nöjda med det bud de fick. Hästen gick till Per Fromell för inkörning och där hade jag en annan häst. Jag var på plats i stallet för att känna på den, men Per tjatade på mig och sade att jag skulle provköra en ”riktigt fin häst” när jag ändå var där.
Per K Erikssons Breeders Crown-vinnare:
- Prakas (3 h/v) 1985
- Delphi's Lobell (2 ston) 1989
- Giant Victory (3 h/v) 1991
- King Conch (2 h/v) 1991
- Giant Chill (2 h/v) 1992
- Lookout Victory (2 ston) 1994
- Lookout Victory (3 ston) 1995
- Musical Victory (2 ston) 1998
- Dream of Joy (2 ston) 1999
Sagt och gjort; så blev fallet och Per K Eriksson med sin hiskeliga rutin och erfarenhet kände att intrycket klingade bekant.
– Jag kände redan efter ett varv att hästen var något extra i travet. Den tekniken hästen har är speciell. När jag var över i Lexington för några år sedan ville Jimmy Takter att jag skulle prova att köra superstjärnan Manchego och det där intrycket satt kvar på näthinnan. En udda häst, stor i steget. Ja, så stor så man tror att hästen kommer trassla ihop travet så fort det går fort, men det gjorde det ju inte. Jag säger inte att jag kände en ny Manchego, men det var lite samma vibbar.
Lozano di Quattro var – utan att Erikssons nämner en prislapp – en dyrare häst än vad han och frun brukar köpa.
– Vi hade styckat av, sålt gården och byggt ett nytt stall. Då ska man väl även ha en fin häst att fylla det med, tänkte vi.
Det beslutet har paret inte ångrat idag. Lozano di Quattro fick sitt första elddop med kullopparna i Breeders Crown-uttagningen i Bollnäs för en månad sedan och klarade av det på bästa sätt via en fjärdeplats.
Semifinalplatsen var därmed räddad och av bara farten gjorde hästen ett topplopp på Solvalla och kvalificerade in till finalen som trea.
– Efter vi hade kommit hem från Bollnäs och körde jobb med honom igen var det som någpt hade hänt. Det kändes som poletten börjat trilla ner, att hsten börjar orka med sin stora kropp. Som han avslutade på Solvalla så känns det att det händer saker.
”Glada vara med”
På tal om träningsjobb. Lozano di Quattros träningsupplägg anses i dagens travsport när intervaller och sandträning är mer regel än undantag vara förlegat, men det är uppenbart att det går att få fram bra hästar på många olika sätt.
– Hästen har aldrig sett någon rakbana utan han går bara rundbana. Jag säger inte att något är fel, men det är många som tränar väldigt, väldigt mycket idag och för den här hästen har backe eller djupsand med hans långa ben aldrig varit ett alternativ. Närmare en helg tror jag är svårt att komma faktiskt, han har så långa ben, men det är en otrolig spänst i honom. Nej, vi åker till Mantorptravet två dagar i veckan så får vi se när vi ska testa något annat. Om det blir som fem- eller sexåring kanske! Jag har börjat grubbla på saken i alla fall.
Till söndagens lopp kommer Eriksson komma tätt inpå start. Tillsammans med Bo Milton och Anette Jansson är han iväg på ST:s träningskoncept ”till start!” där han arbetar som instruktör. Lördagen vigs till Umeå och söndagen till Bergsåker.
– Ett jättekul arbete; man känner att det är kul att ge tillbaka och kul att hjälpa folk. Vi kommer troligtvis kunna lämna Sundsvall i så pass hygglig tid att vi kan komma lagom till loppet i Eskilstuna.
Per K Eriksson har som nämnt nio finalvinster på sitt cv i Breeders Crown, men de är samtliga tagna i Nordamerika mellan 1985 och 1999.
– Jag tror faktiskt inte jag haft någon finalist i Sverige sedan hemkomsten från USA utan att Lozano di Quattro är vår första finalist. Ärligt talat är vi bara glada att vi är med och vi rycker inga skor, sätter inte på någon bike eller testar andra saker. Hans första riktiga säsong börjar först nästa år; det är så jag känner med tanke på hur sent han kommit igång, avslutar Per K Eriksson.
