Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

”Den finaste hästen jag haft”

Segervane Lady Youline har dominerat på Gotland i år.
Nu spänner Henrik Hoffman bågen och åker till fastlandet för att möta de bästa i kullen i Breeders Crown.
– Det ska bli otroligt skoj att vara med i semifinalen på söndag, säger Visbytränaren.
Av
Pär Gustafsson
Upplåst för dig som är prenumerant
Henrik Hoffman med egenuppfödda Lady Youline tar båten till fastlandet för semifinaler i Breeders Crown på söndag. Foto Lasse Oloffson/Bellux
Henrik Hoffman med egenuppfödda Lady Youline tar båten till fastlandet för semifinaler i Breeders Crown på söndag. Foto Lasse Oloffson/Bellux

Henrik Hoffman och hans familj har fött upp såväl Lady Youline (e. Fast Photo) som hennes mor Premium Lady (e. Turbo Thrust). Den sistnämnda vann tre av 16 starter och tjänade 51.300 kronor. Ännu bättre har det gått för hennes dotter Lady Youline, som segrat i hälften av karriärens 20 lopp och tjänat över 400.000 kronor. Fyraåringen är uppfödd av Henrik Hoffman tillsammans med hans sambo Maria Högberg och son Leo.
– Det är en ren familjehäst, konstaterar Hoffman.

Stoet debuterade med seger i april ifjol och har vunnit fem lopp både som tre- och fyraåring.
– Det har känts riktigt bra hela tiden sedan jag satte henne för vagn. Jag har bara väntat att det ska komma bakslag, men det har inte kommit utan hästen har varit bra hela tiden. Lady Youline är den finaste hästen jag haft, säger Hoffman och kan åtminstone jämföra med Kriterie-trean Final Oak (e. Make it Happen).

Hon har ofta gått i andra- och tredjespår och det har hon gjort oavsett motstånd

Lady Youline har styrkan som vapen och får ofta göra jobbet själv i loppen.
– Hästen har sprungit flera banrekord på Visby i år. Hon har ofta gått i andra- och tredjespår och det har hon gjort oavsett motstånd. Hästen är hållbar och vi har inte behövt veterinärbehandla henne. En väldigt tacksam häst att träna, säger han och fortsätter:

Lady Youline har vunnit hälften av sina 20 starter och får återigen Claes Sjöström i vagnen. Foto Lasse Oloffson/Bellux

– Hon är stor och av del anledningen har vi matchat henne ganska lugnt. Hästen har fått hitta stilen på hemmaplan och när hon sprang 1.12 i comebacken i maj förstod jag att hon var på gång. Lady Youline har vuxit i sin kropp och är mogen att möta tuffare motstånd. Det kändes lämpligt att prova Breeders Crown där hon möter flera som tävlat mycket och kan vara lite slitna. Min häst är fräsch och fin.

Tar upp kampen med de bästa i kullen

I mitten av oktober åkte Visbytränaren till Breeders Crown-loppet på Axevalla och säkrade en plats till semifinalen. Fyraåringen fick trava i dödens på Global Upper Style och höll bra som sexa på 1.13,5a/2.140 meter.
– Utvändigt ledaren var inte vad vi hade hoppats på och det blev en lång resa för Lady Youline till Axevalla, men insatsen var mycket bra och jag var såklart nöjd. Hästen gav sig aldrig och det blev egentligen fel med långsamt förstavarv och full fart andra rundan.

Hur har hon tagit lopp och resa?
– Hästen är fantastiskt fin, både pigg och glad. Jag jobbar henne inte tufft utan hon går mycket mängdträning. Därför blir hästen allt piggare och går framåt med loppen i kroppen.

Fakta

Lady Youline

Kön: mörkbrunt sto
Född: 21 mars 2014
Härstamning: Fast Photo-Premium Lady
Intjänat: 411.500 kronor
Resultat: 20 st: 10-4-0
Rekord: 1.12,0k* – 1.12,8am
Ägare: Team Hoffman HB, Tingstäde
Uppfödare: Henrik & Leo Hoffman, Maria Högberg
Tränare: Henrik Hoffman, Visby
Skötare: Maria Högberg

Expandera

Nu vankas semifinaler på Solvalla på söndag och Lady Youline har lottats till spår ett.
– Vi hade tävlingar hemma på Visby när det var anmälningarna i måndags och jag gick och väntade på spåren. Jag hade förväntat mig spår elva eller tolv och blev väldigt glad när jag såg att hon fick bricka ett. Det var en lättnad efter att ha gått och oroat sig ett par timmar.

Även om hon startar i ett tufft heat mot miljonärerna Dibaba, Violet Bi, Mily, Mellby Free och Vanquish Kronos har Hoffman förväntningar.
– Vi åker söndag morgon och hinner med sista färjan hem till Gotland på kvällen. Det är perfekt upplägg. Jag hoppas och har goda förhoppningar att hon ska gå vidare till finalen. På Axevalla senast öppnade hästen snabbare än innan och taktiken är upp till Claes Sjöström att bestämma. Lady Youline är segstark och just styrkan är hennes vapen. Hon blir sällan eller aldrig trött och är gynnad om det blir körning hela vägen. Det ska bli otroligt skoj att vara med i semifinalen på söndag.

De tre främsta från varje semifinal går vidare till finalen i Eskilstuna söndag den 11 november. Som premiechansad har Lady Youline chans att tjäna 1,6 miljoner kronor i en eventuell final på Sundbyholm.

Satsar på uppfödning

Henrik Hoffman kör ett träningsjobb med Simb Rouge 2007. Foto Lasse Oloffson/Bellux

Förutom Premium Lady äger Henrik Hoffman fölstoet Simb Rouge (e. Turbo Thrust). Hon vann 14 lopp och sprang in 629.300 kronor, mestadels med Hoffman som tränare.
– Det är familjemedlemmar som vi behåller själva.

Med sin bror Magnus har Henrik sex fölston.
– När jag föder upp med min bror är det för att sälja. Det är fantastiskt kul med uppfödning och för ett par år sedan bestämde vi oss för att satsa lite, men det är en svår bransch att slå sig fram i.

Brödernas hittills främsta uppfödningar är stona Stelina (e. Order by Fax), 688.350 kr och Izara (e. Gigant Neo), 769.229 kr. Båda har varit finalister i Stochampionatet.
– Stelina har vi köpt tillbaka som fölsto, berättar Henrik Hoffman innan han ska ge sig ut på torsdagseftermiddagens sista körtur.

– Jag ska träna Lady Youlines ettåriga lillasyster Miss Youniverse (e. Dream Vacation). Jag har kört henne i drygt två månader och det är en mycket trevlig häst att hålla på med.

Här finner startlistor till söndagens samtliga tolv semifinaler till Breeders Crown.

Fokustema
Fokus: Thomas Nilsson minns Legolas
Läs senare

Folksportens sista hjälte

I morgon avgörs Legolas Minne på Åby.
Tillsammans med hästens följeslagare Thomas Nilsson minns vi tillbaka till nationalklenodens framfart under 1980-talet.
– En fantastisk häst som alltid ökade farten så länge det krävdes.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Sagan om Legolas blev också bok på 1980-talet och där plockar Thomas Nilsson fram den bild på Legolas som han älskar mest – när hästen sträcker ut i full fart, fångad av Stefan ”Tarzan” Melanders kamera. Den bilden finns också i form av en oljemålning i Thomas hem. Foto Göran Lindskog/Sidmakarn
Sagan om Legolas blev också bok på 1980-talet och där plockar Thomas Nilsson fram den bild på Legolas som han älskar mest – när hästen sträcker ut i full fart, fångad av Stefan ”Tarzan” Melanders kamera. Den bilden finns också i form av en oljemålning i Thomas hem. Foto Göran Lindskog/Sidmakarn

>> Här är det stora reportaget om Legolas och Thomas Nilsson som publicerades i Sulkysport för prick ett år sedan, i pappersutgåva nummer 49-2019:

***

Det går att argumentera för att svensk travsport inte haft en folklig stjärna på drygt 30 år, hur sorgligt det än kan låta.

– Frances Bulwark och Ego Boy hade en sådan status ute i stugorna och därefter kom Legolas. Jag är rädd för att det är så illa att han faktiskt är den senaste och kanske också blir den siste. Vi som var inne i branschen hyllade stjärnor som Victory Tilly och Järvsöfaks när de stod på topp och det har ju verkligen funnits många hästar som varit bättre än Legolas här i Sverige, men några folkhemshjältar har de aldrig blivit.

När Legolas slog igenom så var det i helt rätt tid. Tipsextra var en nationell angelägenhet med miljonpublik lördag efter lördag och hur mycket det än må ha varit den engelska fotbollen som stod i centrum så stal V65-stjärnan Legolas en stor del av uppmärksamheten.

Här är Sulkysports intervju med Thomas Nilsson om Legolas för ett år sedan. Foto Göran Lindskog/Sidmakarn

Tränad av Halmstadproffset Thomas Nilsson och ägd av ”charkkungen” Marko Anic. Två ”vanliga” människor, inga storfräsare med ofantligt stort hästantal att luta sig tillbaka mot eller miljarder som gjorde att de kunde gå vilse, men tids nog ändå hitta till vinnarcirkeln.

Det var en liten, oansenlig häst, men jag gillade hur han rörde sig

– Marko var en god vän till min pappa och hade sagt att ”hittar Thomas någon intressant häst vid tillfälle så köper jag gärna den”. Legolas gick i en hage vid granngården, uppfödd av min gode vän Benny Lundin. Det var en liten, oansenlig häst, men jag gillade hur han rörde sig. Bennys hästar hade haft kvarka och en hel kull hade tappat i utvecklingen, jag överdriver inte om jag säger att Legolas hade tappat minst ett halvår innan han kom till mig.

Marko Anic har i efterhand sagt att han föll för hästens lite sorgsna blick när han tittade på honom och – mer eller mindre – köpte hästen för att han tyckte synd om honom. De sympatierna och det hjärtat gav resultat både ekonomiskt och upplevelsemässigt…

Legolas var hästen som gick från noll till världseliten utan att i princip tränas. En unik häst med en unik historia.

– Hans ben var egentligen inte gjorda för att springa på en travbana. Jag tror det var en effekt av hans sjukdomsperiod som ung och hästen tränades knappt någonting, däremot skrittades han. Inför kvalet knappt halvvägs in i fyraåringssäsongen hade han inte gått fortare än 1.35. Jag minns att jag inte körde kvalet själv utan det gjorde Thomas Uhrberg som skötte hästen i det skedet. Jag stod på publikplats ihop med Marko Anic beredd på att trösta honom efter ett misslyckande, men hästen klarade kvalgränsen med råge. Det var 1.28 på den tiden som gällde.

Legolas kom i mål på 1.23,3 och istället för att trösta så…

– Sade jag till Marko att ”där ser du, han är bra hästen!”.

Det var den matchning jag hade tänkt fortsätta ha med Legolas, men en inbjudan till VM-loppet kom emellan

Innerst inne hade inte Thomas Nilsson en aning om vilken klass hästen höll.

– Och det kan ingen annan haft heller. Eller jo, spelarna visste uppenbarligen något som jag inte visste för han stod i under två gånger pengarna i sin debut två veckor efter kvalet. Ingen hade sett hästen i något provlopp eller snabbjobb på banan och så imponerande var inte det där kvalet.

I slutet av april 1983 kom karriärens 17:e raka seger för Legolas – i Stora Artistpriset på Solvalla där Carola Häggkvist dök upp som prisutdelare. Foto Stefan Melander/Stalltz.se

Legolas vann det där loppet. Och nästa. Och nästa och nästa och… ja, 13 månader efter hästen gjort tävlingsdebut stod han med 19 raka segrar och var en rikskändis i ordets rätta bemärkelse. ATG:s dåvarande marknadschef Remy Nilson hoppade på tåget tidigt och började promota segermaskinen på ett sätt som gjorde Legolas till en nationell angelägenhet.

– Han startade ungefär var tredje vecka och gjorde resan från klass III till silverdivisionen så han var ju med regelbundet på lördagarna. Det var den matchning jag hade tänkt fortsätta ha med Legolas, men en inbjudan till VM-loppet kom emellan.

I mångt och mycket av en slump. Roosevelt Raceways promotor av VM-loppet – Lew Barrasch – var på plats för att bevittna 1983 års Elitlopp och bjuda in hästar till deras storlopp, men hamnade av en tillfällighet som prisutdelare i lördagens silverdivisionsfinal.

– Jag utbytte några artighetsfraser med Lew Barrasch i vinnarcirkeln, förklarade att hästen var obesegrad efter 18 starter varpå han sade att ”en sådan häst ska vi givetvis ha till Roosevelt”. Jag förklarade att hästen inte ens hade mött de bästa svenska hästarna och tänkte att han inte förstod sitt eget bästa. Senare på tävlingsdagen berättade jag mer som ett skämt för Marko om inbjudan och han sade ”det är klart att vi ska åka!”. Han stod på sig så såg fick det bli.

Kruxet var bara att Legolas behövde en ögonöppnare innan det stora slaget på andra sidan Atlanten. Något som Roosevelt Raceways Lew Barrasch inte var särskilt förtjust över.

– Förlorar han så spricker ju hela bubblan, menade han på, men jag hade inget val. Det var sju veckor till VM-loppet och det enda lopp som fanns var i Halmstad i mitten av juni. Barrasch satt uppe på natten och följde loppet från USA och som tur var gick det vägen och alla kunde andas ut.

Legolas vid triumfen i Stora Artistpriset på Solvalla. Två segrar senare var Marco Anics och Thomas Nilssons obesegrade Legolas redo för att möta världseliten i VM-loppet på Roosevelt Raceway.
Foto Stefan Melander/Stalltz.se

Loppet det handlade om var Yngve Larssons Vandringspris. Legolas gick då upp i ringen mot några av Sveriges bättre hästar för första gången och hann ikapp Rappe Håleryd i sista steget.

Till USA kom Legolas med andra ord som en obesegrad häst. Det stod 19 segrar på lika många försök i startlistan när Legolas nu skulle matchas mot den färska Elitloppsvinnaren Ianthin och Ideal du Gazeau som redan hade två raka VM-segrar i bagaget.

– Dessutom var det ju en odoserad 800-metersbana hästen skulle tävla på för första gången. Efter det att han hade stått i karantän så tog jag ut honom på banan och testade honom genom den snäva kurvan för att se hur det fungerade och det klarade han av helt suveränt. Legolas var en fantastiskt travare som aldrig hade förlorat ett lopp om banorna såg ut som Bornholms 500-metersbana eller om det skulle avgöras på en nyplöjd åker!

De hade att göra för under veckan rymde faktiskt Legolas ihop med en gammal passgångare

Nilsson uppskattar det till att tio svenska journalister kan ha funnits på plats veckan lång för att bevaka Legolas framfart.

– Det var ju mitt i sommaren och nyhetstorka hemma. De hade att göra för under veckan rymde faktiskt Legolas ihop med en gammal passgångare. Han var van vid hagvistelse hemma, men några hagar fanns inte på Roosevelt. Däremot lyckades jag hitta en inhägnad med något gammalt stängsel. Det var inte i bättre skick än att de brast när hästarna gick emot och en morgon var de borta. De kom ut på vägen, men hittades snabbt så det hann aldrig hända något.

Saker hände däremot i Roosevelt International. För första gången någonsin flög Legolas till ledningen och Thomas Nilsson satt på leken.

– Han hade aldrig visat sådan startsnabbhet här hemma innan det. Jag valde att släppa till Ianthin som i sin tur fick Ideal du Gazeau på sin utsida. Den sistnämnde var för bra, men vi kom loss på upploppet och lyckades knäppa av Ianthin i sista steget i striden om andraplatsen. Det kändes som en seger.

Han var den första hästen som flög inrikes

Legolas följde upp med en tredjeplats i Challenge Cup över 2.413 meter sju dagar senare, vann återkomsten på svensk mark och förväntades bara vända ut och in på ett mindre namnstarkt gäng i Höga Kusten Pokalen på Dannero i mitten av september.

– Hästen flögs upp till Kramfors. Han var den första hästen som flög inrikes och vad jag vet har ingen annan travhäst heller gjort det sedan dess. Hästen var svår att sko och jag hade ingen som helst tanke om att vi skulle mötas av ett sådant underlag som bjöds på Dannero den dagen. Det var helt otänkbart att sko om honom under en tävlingsdag och jag fick köra ut med ett par skor på vilka han bara slirade runt. Jag körde i tredjespår i princip hela vägen och hade greppet, men vi fick ge oss i sista steget.

Detta var sju dagar före Legolas vann Åby Stora Pris, något som skulle bli hans mest minnesvärda triumf någonsin.

– Jag hade inte ens tänkt starta i Åby Stora Pris utan det naturliga valet var Nordiskt Femåringschampionat som avgjordes samma tävlingsdag. Åbys ledning låg på, ville ha ut oss och nu när han hade förlorat på Dannero så var han ju inte längre obesegrad på svensk mark. Då kunde vi lika gärna starta i Åby Stora Pris.

Legolas hade knackiga tendenser i sig och veckan fram till Åby Stora Pris var allt annat än bra. Slirandet på Dannero hade satt sina spår i ryggen och en hel del jobb med hästen under veckan hade krävts för att han överhvuudtaget skulle komma till start.

– Efter den långa uppvärmningen utanför banan körde jag ett heat med honom på tävlingsbanan och han hade aldrig känts så fin i en värmning innan! Han brukade vara styv och stel, men arbetet under veckan hade gjort otroligt gott. Vi hade dessutom längt på checken och ryggstycket och när han kom loss ur tredje invändigt 300 meter före mål tog han tag i grejerna så det höll på att bli galopp. Han var ju van vid att kunna tag i checken och nu när den var längd så var det sånär att det blev galopp. Vi krånglade oss loss i vida spår och hann förbi Snack Bar i sista steget. Det var så typiskt Legolas. Hans signum var att gå till dess han var först, han ökade så länge som det krävdes.

En vägvinnande aktion och ett fantastiskt löphuvud. Det är de två viktigaste egenskaperna bakom Legolas stora framgångar på travbanorna. Och som den segermaskin han var tog han plats i många travfans hjärtan. Foto Stefan Melander/Stalltz.se

Legolas fortsatte leverera toppinsatser året ut och inledde även sexåringssäsongen starkt med tre raka segrar. Därefter – i Silverhästen i slutet av april – hände en sak som Nilsson tror förändrade allt.

– Hästen fick ont i slutskedet av loppet och blev rädd. Trots all knackighet han haft i sitt liv så hade han mått bra i själva loppen och varit i bra skick fysiskt, men nu när detta hände så märktes det att han blev rädd. Han vann lopp även efteråt och tjänade stora prispengar, men det var inte samma Legolas längre.

Fakta

Legolas

Svartbrun valack född 31 maj 1978 e. Glasgow – Karolina J e. Pay Dirt
Uppfödare: Benny Lundin, Göteborg
Ägare: Marco Anic, Malmö
Tränare: Thomas Nilsson
Körsven: Thomas Nilsson

År – Resultat – Rekord

  • 1982 – 11 st: 11–0–0 – 1.18,4am*
  • 1983 – 18 st: 14–3–1 – 1.14,3ak*
  • 1984 – 21 st: 8–8–2 – 1.14,0ak*
  • 1985 – 16 st: 1–4–2 – 1.12,5ak
  • 1986 –   6 st: 0–1–1 – 1.17,6m
  • 1987 – 21 st: 1–4–4 – 1.15,1ak
  • Totalt – 95 st: 35–30–10 – 3.012.770 kr
Expandera

Efter att ha vunnit silverdivisionsfinalen 1983 under Elitloppshelgen var Legolas tillbaka under den stora helgen två år efter. Då som deltagare i Elitloppet, men efter att fått en galopperande Victoria S. på sig i starten och tappat mark var allt nattsvart. Nilsson lät bli att starta Legolas i consolation och fick istället ta sin egna revansch bakom Mack Lobell fem år senare.

Legolas avslutade tävlingskarriären som nioåring och levde ett stillsamt pensionärsliv fram tills han var 26 år gammal, försörjd av ATG som belönade hästen med foder för resten av livet utifrån den betydelse han haft för travsporten. När tänderna inte längre fungerade som de skulle fick Legolas somna in och han begravdes på samma gård i Slättåkra där han föddes.

Den nu 72-årige Thomas Nilsson rundade av sin mycket framgångsrika travtränarkarriär som 55-åring.

Därefter har han funnits med i travets värld på flera olika sätt, dels som uppskattad expertkommentator i såväl SVT som TV4, men även som förtroendevald för Åbys Travsällskap.

– Men idag har jag inget engagemang och besöken på Åby blir allt färre. Dels har jag inte riktigt hälsan med mig och jag märker också att varken jag eller några andra av mina pensionärsvänner låter travsporten ta samma plats längre. Dels falnade intresset kraftigt efter ST:s hanterade av Estlandsaffären vilket jag tyckte sköttes under all kritik, men sedan tycker jag även att folksporten trav har försvunnit. Vi hade en regel i travsporten en gång i tiden som hette att ”häst körs av tränare eller av denne fast anställd”, vilket vi borde stått fast vid. Det systemet byggde ekipage, som det är nu kör de stora åt alla om vart annat. Vi hade facit på hand eftersom vi alltid kunnat blicka på Nordamerika och sett utvecklingen där, men valde att blunda.

När man läser Thomas Nilssons ord kan man lätt tro att han är bitter, men när man hör hans röstläge inser man att så inte alls är fallet.

Det handlar mer om en bestämd åsikt eller ett konstaterande och inget han tycks ligga sömnlös över på nätterna.

Nej, då kan han istället minnas tillbaka till ett glatt 1980-tal där svensk travsports affischnamn nummer ett härjade som bäst och blev en nationell angelägenhet.

Fokustema
Fokus: Svensk Uppfödningslöpning
Läs senare

Bytte schäferhundar mot travhästar

Nicolina och Fredrik Moxness har fött upp både världsmästare och en som fick medalj från USA:s president som ”årets bästa”. Men det handlade om schäferhundar – inte hästar.
Imorgon gäller dock det största svenska travloppet för tvååringar, med egna uppfödningen Midas Mirakel.
– Hon har ännu inte vunnit men jag lova alla att det absolut inte är något fel på Midas Mirakels inställning, säger Nicolina Moxness.
Av
Lars G Dahlgren
Upplåst för dig som är prenumerant
Nicolina och Fredrik Moxnesstillsammans med Purple Dream, mamma till lördagens Uppfödningsloppfinalist Midas Mirakel. Foto Micke Gustafsson/ALN
Nicolina och Fredrik Moxnesstillsammans med Purple Dream, mamma till lördagens Uppfödningsloppfinalist Midas Mirakel. Foto Micke Gustafsson/ALN

Tittar man på de fem lopp Midas Mirakel (e. Beanie M.M. – Purple Dream)  hittills gjort är det lätt att konstatera att det finns täckning för det Nicolina säger. Det är tillfälligheter som gör att det inte är minst en etta i resultatraden.

– Loppet i Örebro skulle hon vunnit, men Magnus Jakobsson körde lite för defensivt. I tre av starterna har hon mött Mi Ma Orthus, som ju imponerade stort när han vann Svampen och en gång var hon nära honom i mål. Senast hade hon tolftespår i uttagningen till Uppfödningslöpningen och Kevin Oscarsson nöjde sig med att ta in tredjeplatsen på säkerhet. Midas Mirakel kom in med 69 i puls efter det loppet, så styrkan fattas i varje fall inte. Även om Midas Mirakel ännu inte vunnit tycker vi att vi har en häst som ska kunna vara med och slåss om topplaceringarna i Uppfödningslöpningen, säger Nicolina Moxness.

Tycker vi att vi har en häst som ska kunna vara med och slåss om topplaceringarna

Det finns dock en sak i Midas Mirakels uppträdande som måste sägas ha bidragit till att hon ännu inte spräckt segernollan: Bitvis ser hon ut att behöva hållas rätt hårt i vänstertömmen.

Fakta

Midas Mirakel

sto två är e. Beanie M.M. – Purple Dream e. Smasher
5 st: 0–1–3
Rekord: 1.16,0k – 1.14,8ak
Insprunget: 114.500 kr
Uppfödare: Stall Midas, Spanien
Ägare: Stall Midas
Tränare: Nicolina Moxness (a), Solvalla
Körsven: Kevin Oscarsson, Kalmar
Skötare: Fredrik Moxness

Övrigt: Midas Mirakel är sin moders första avkomma. I år har Purple Dream (57 st: 4–4–4, 1.13,8ak, 286.500 kr), fått stoföl efter Minnestads Dubai.
Pappa Beanie M.M. (e. Super Arnie – Beverly San) har 71 svenskfödda avkommor som är två år och äldre. I 2018-kullen finns blott fem levande avkommor. Av dem har utöver Midas Mirakel Young Jade (u. Premium Lady) startat, gått 1.16,4m och sprungit in 35.000 kr.
Beanie M.M:s hittills vinstrikaste avkomma är Cheerful Rivner (sto född 2014, 1.13,1am/610.900 kr).

Expandera

– Speciellt i de första loppen var det så, sedan har det blivit bättre och bättre. Vi har ”jagat felet” och vår veterinär har gått igenom Midas Mirakel efter varje start. Efter senaste kollen verkade veterinären nästan på väg att tröttna på oss: ”Blunda i fortsättningen när hon springer och lita på mig när jag säger att det finns inga fel”, fick vi höra, skrattar Nicolina och fortsätter:

– Tvärtemot de flesta andra hästar verkar Midas Mirakel inte vilja vara på innerspår. Det är när hon springer där inne som hon bryter utåt och blir som mest ”sned”. Ju längre ut i spåren hon kommer, desto rakare och mer effektivt travar hon. När Anders Eriksson blev hängande i tredjespår en bit i ett av loppen sa han ”där ute bara joggade hon på”.

Midas Mirakel är en av tio finalister i Svensk Uppfödningslöpnong. Foto Martin Langels/ALN

Det där innerspårsbeteendet är inte Midas Mirakels enda egenhet.

– Hon körs utan checkrem. Vi provade med sådan endast en gång, för då ”spelade hon bara apa”. Midas Mirakel är redan så stark i sig själv att hon bär upp sig och någon check behövs helt enkelt inte, säger Nicolina Moxness.

 

Midas Mirakel är Nicolinas och Fredriks egen uppfödning, och med i bilden är även Nicolinas systerson som bor i Spanien. Det är därför det står ”Stall Midas, Spanien”, som uppfödarpseudonym.

– De skulle gärna kommit hit nu till Uppfödningslöpningen, men det går ju inte med covid-19-pandemin, säger Nicolina Moxness.

Hon har blott två två hästar i träning, två tvååringar. Utöver Midas Mirakel handlar det om Midas Copycat (e. Allstar Hall – Midas Joy). Fredrik Moxness nöjer sig nu med att ha kusklicens.

Att träna mycket är något vi har med oss naturligt från vår tid med att träna schäferhundar

– Vi har en småskalig travsatsning. Vi har hållit på med trav i ungefär tolv år nu, bor på en gård nära Märsta och tränar på en fem kilometer lång slinga där vi nu anlagt en kilometerlång sandbana. Där körs hästarna varannan dag. Massor med mängdträning. Att träna mycket är något vi har med oss naturligt från vår tid med att träna schäferhundar, där handlar det då om väldigt många mer timmar på varje individ än med travhästarna, Och vi börjar tidigt, Midas Mirakel och Midas Copycat kördes in i mars-april som ettåringar. Sedan körs de hela sommaren, parallellt med att de går på bete. Det är så Svante Båth också gör, eller hur?

Midas Mirakels kamrat ända sedan de var små, Midas Copycat är också startklar och fick följa med till Malmö och Uppfödningslöpningskvalkvällen för att gå kvallopp,

– Men hon var plötsligt mystiskt halt i andra värmningen. Vi blev förstås oroliga att det var något på tok, men nu är det uppkollat och det var ingen fara, Copycat ska snart vara i full gång igen, säger Nicolina Moxness.

Fakta

Midas Mirakels fem lopp hittills

  • Bergsåker 6 augusti. Debut. Fredrik Moxness körde. Midas Mirakel slutade på 1.20,0/2.140 trea, ”först i klungan”, bakom totalt överlägsna duon Mi Ma Orthus (e. Jocose – Quantum Octavia) och Global Catwalk (e. Broadway Hall – Karalta Bye Bye), vilka avslutade 1.13,5 sista varvet. Mi Ma Orthus vann på 1.17,3.
  • Bergsåker 28 augusti. Breeders Crown. Anders Eriksson körde. Midas Mirakel slutade fyra på 1.16,1a/2.140, efter att länge ha suttit fast i andraspår och avslutat piggt när luckan kom. Global Catwalk vann på 1.15,6
  • Örebro 17 september. Magnus Jakobsson körde. Midas Mirakel slutade knappt slagen (med huvud) tvåa, på 1.16,0/1.640, efter att inte riktigt ha fått fatt i Match’em (e. Southwind Frank – Popover Hanover).
  • Solvalla 7 oktober. Breeders Crown. Anders Eriksson körde. Midas Mirakel slutade trea, på 1.16,1a/2.140 efter att ha gått i tredjespår runt första kurvan, sedan utvändigt utan rygg till varvet kvar där hon blev avlöst till andra par utvändigt och sedan spurtat bra. Mi Ma Orthus vann på 1.16,1 före Global Catwalk.
  • Jägersro 4 november. Uttagning till Uppfödningslöpningen. Kevin Oscarsson körde. Midas Mirakel slutade trea, på 1.14,8a/1.640, efter att ha spurtat bra från fältets köregioner. Good Vibes (e. Django Riff – Morgana Bi) vann på 1.14,5 före Icicle (e. Raja Mirchi – Nottechiara Font).
Expandera

Midas Mirakel är liksom de andra finalisterna i Uppfödningslöpningen fortfarande bara i början av sin karriär.

– Det känns som att finns mycket att plocka med nästa år. Till exempel tävlar hon med ”långsamhuvudlag”. Det är också så att det funnits ett hovproblem ända sedan i våras då hon blev skrämd i hagen. Vår väldigt duktige hovslagare Rune Holmen har fått till det där så att det inte handikappat henne, väldigt skickligt gjort. För den där hovskadan kunde i princip stoppat hennes möjligheter att komma till start i år helt, säger Nicolina Moxness.

Beanie M.M. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Nu har Nicolinas och Fredrik alltså kommit till Uppfödningslöpningen med en egen uppfödning och sin filosofi.

– Vi fick från början när vi slutade med schäferhundarna och började med travhästar tag i ett par starthästar som tävlade på och gjorde det rätt bra. Bland dem var mamman till Midas Mirakel, Purple Dream (e. Smasher – Frostie Degato) som vann fyra lopp. Purple Dream hade grym inställning, men var tyvärr skör och skadeförföljd. Så när vi skulle ta en avkomma till henne ville vi ha en hingst med ”stålben”. Beanie M.M. passade utmärkt ur den aspekten, han satte världsrekord som nioåring, och var dessutom inte minst i rätt prisklass för oss. Det verkar som vi fick till det som vi ville, Midas Mirakel har samma inställning och mentala hårdhet som sin mamma och har fått Beanie M.M:s hårdhet i kroppen, säger Nicolina Moxness.

 

Även om Fredrik och Nicolina inte varit med i travsporten mer än ett drygt decennium så har de med sig att de är väldigt rutinerade på att tävla med schäferhundar.

– Fredrik arbetade förut med polishundar och försvarshundar. Det finns utställningar och tävlingar i lydnad och spårning och vi åkte i många år runt hela Europa med våra hundar och tävlade. Jag kan säga att det kostade klart mer att hålla på med hundarna och krävde mycket mer tid att träna dem än vad travhästarna tar. Inte finns det några prispengar i hundtävlingarna heller, men det är förvisso så att om man får fram väldigt fina prisbelönta hundar så får de högt avelsvärde som gör det möjligt att man kan få tillbaka en del av det man investerat, säger Nicolina Moxness.

En av våra hundar såldes till Finland och för den nye ägaren blev hunden världsmästare

Faktum är att de fött upp en världsmästar-schäfer!

– Ja, en av våra hundar såldes till Finland och för den nye ägaren blev hunden världsmästare. Men det var efter att vi lagt av med hundarna och sålt alla, vilket kanske var lite oturligt, för oj vad det ringde efter världsmästartiteln med spekulanter som ville köpa hundar av oss…Världsmästartiteln var förstås fin, men det smällde faktiskt ännu högre när en annan av våra hundar hamnade i USA och där utsågs till nåt som kan kallas ”Årets hund”. Den hund som blir det får åka till Vita Huset för att få medalj av presidenten!

Men nu är det alltså hästar som gäller istället för schäferhundar för Nicolina och Fredrik Moxness och Svensk Uppfödningslöpning med egna uppfödningen Midas Mirakel.

– Det blir såklart spännande. Vi hade siktat in oss på att ta spår nio, men det var upptaget när det blev vår tur att välja spår så vi fick ta fjärdespår. Det ska nog gå bra det också, avslutar Nicolina Moxness.

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

Nya växlar efter omlagd träning

Ut med ridhästen och in med en travhäst.
Bergsåkersamatören Lina Tallberger ångrar inte det beslut hon tog för åtta år sedan.
I morgon kan pånyttfödde Balotelli Crown fortsätta sin resa mot stjärnorna i bronsdivisionsförsöket på Romme.
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Lina Tallberger-tränade Balotelli Crown och Emilia Leo ska starta inom V75-spelet i morgon. Foto Micke Gustafsson/ALN
Lina Tallberger-tränade Balotelli Crown och Emilia Leo ska starta inom V75-spelet i morgon. Foto Micke Gustafsson/ALN

Det ska sägas att Lina Tallberger redan har en rikstotoseger på sitt samvete. Redan 2014 räknade hon hem en sådan då Global Perfection (e. Lindy Lane) vann ett klass II-försök på Bergsåker, men att The Liquidator-sonen Balotelli Crown betyder lite extra går inte att ta miste om.
– Jag höll på med hopphästar fram tills för åtta år sedan. Då träffade jag Robert Skoglund och började hjälpa till med hans hästar. Jag sålde min sista ridhäst och köpte Balotelli Crown istället så han blev min första travare, säger Lina Tallberger.

Det dröjde fram tills karriärens nionde start innan första segern kom. I omgångar har Balotelli Crown gått jättebra, men mellan varven har han också haft sämre period.
Nu tycks han bättre än någonsin och Tallberger behöver inte lång betänketid innan hon svarar på frågan vad hon tror är förklaringen till succén.
– Dels att vi har plockat bort checken på honom. Nu känner han sig mer fri och avslappnad, men dessutom har jag lättat på träningen. Hela sitt liv har han gått mycket tryckvagn, men aldrig i några snabbare farter. Nu har jag lagt om träningen och han kan till exempel gå fort inne på banan innan starter; det har gett en väldig effekt.

”Väldigt häftigt”

Den förändringen gjordes i somras och resultaten har inte låtit vänta på sig.
– Jag märkte tidigt att det skulle göra skillnad, men var rädd för att han skulle bli för vass. Det har vi dock kunnat undvika och det har blivit en helt annan fart i hästen. Hans backdel var helt enorm tidigare – väldigt musklad – och det är den än, men hästen har ändå blivit mer slimmad. Det gav honom ett väldigt grovt baksteg förut, men det är inte lika grovt längre.

Under sommaren testades även hästen på barfotabalans, men det misstaget gör inte Tallberger om.
– Han var inte riktigt redo för det då i alla fall. Jag satte på järnskor igen, körde själv i ett lopp där han avslutade 1.10 sista varvet ute i spåren. Då är det bättre att han får ha skorna på sig och känna vart han sätter ner fötterna!

Balotelli Crown kommer närmast från två raka segrar i V86-lopp och var dessförinnan trea i ett bronsförsök i Skellefteå.

Vilket tycker du har varit hans främsta insats?
– Det var väldigt häftigt när han bara rundade dem nere på Solvalla i senaste starten. Han var väldigt modig häst och Emilia Leo var jättenöjd med honom. Hon tyckte det var helt sjukt hur han bara kunde runda dem på två steg.

Tre nyförvärv

I morgondagens lopp lär Balotelli Crown få runda konkurrenterna ute i spåren på nytt om det ska räcka hela vägen. Hästen inleder nämligen från spår tolv bakom bilen.
– Det blir väldigt svårt från det spåret. Det är riktigt bra hästar emot. Han har en vass speed och bra form, men han är utelämnad till hur loppet blir kört. Han kommer göra allt han kan, det är jag säker på, men jag är fullt nöjd bara han gör en bra prestation och känner prispengar.

För Tallberger leker travlivet i mångt och mycket för dagen. Idag sysslar hon bara med travhästar och leker med tanken att ta sikte mot att bli proffstränare.
– Ska man ändå jobba med det här så finns det ju fördelar med att ha A-licens så det är något jag överväger, men vi får se, ingenting är bestämt än.

En sak som däremot står klart är att verksamheten växer. Under torsdagen kom det tre nya hästar till stallet som därmed innehåller 13 till antalet.
Treårige Kaj di Quattro (e. Credit Winner) 1.13,6am/136.305 kr kommer närmast från Robert Bergh medan det lika gamla stoet Katalonia (e. Andover Hall) 1.14,6ak/€3.892 är tyskfödd och har hämtats in från hennes födelseland.
Därtill är Vikingrappen (e. Järvsöviking) 1.28,8k/90.934 kronor tillbaka hos Tallberger efter en sejour hos Robert Bergh.
– Jag håller till på Rörsåsens Stuteri utanför Kovland, inte så långt från Daniel Wäjerstens gård. Här finns det mycket backar och rakbanor och mindre vägar att köra på. Det blir mycket långturer på vintern i snön; det håller hästarna på gott humör.

Innan snön hunnit göra entré kan Lina Tallberger vara en V75-vinnare igen.
Det där steget över till travet som togs för åtta år sedan ter sig mer och mer som ett riktigt klokt beslut!