Alla ögon och kameraobejktiv är riktade åt ett håll. Den långsida med boxar i Pierre Vercryusse borg på Grosbois som Daniel Redén och Stall Zet hyrt in åtta hästar i. Hälften av de åtta startar i Prix d’Amérique på söndag.

På landet i Normandie, hos Sebastien Guarato laddar titelförsvararen och storfavoriten Bold Eagle upp i vad som måste betraktas som relativt sett lugn och ro. Dit uppmärksamheten riktas är istället Paris, träningscentret Grosbois, och det faktum att Daniel Redén har kvalat in fyra, just det, f-y-r-a, hästar till Prix d’Amérique. Det är endast tre tränare i historien som tidigare haft med fyra hästar samma år i Prix d’Amérique: Gianni Gambi 1938, Jean-Lou Peupion 1986 och Fabrice Souloy 2009.

Det är en till lika delar yrkesmässigt grym fjäder i hatten, hedersam, spännande och kittlande prestation att få med fyra hästar i Prix d’Amérique, som den är påfrestande. Samtidigt som allt rutinjobb skall göras för att de fyra hästarna ska vara på topp på söndag ska de miljontals människor världen runt som är intresserade av Prix d’Amérique få reda på, lära känna, vem han är, den här svenske tränaren som snabbt byggt upp och byggt ut sitt stall till att – tja – ha med fyra hästar i Prix d’Amérique.

– Visst är det mycket. Jag känner att jag måste ställa upp så mycket som möjligt, fast vi samtidigt vill att allt ska vara precis som vanligt med alla rutiner inför ett lopp. Det är så jag vill se det, att vi jobbar på som vanligt med hästarna och på söndag är det ett ”vanligt” lopp. Men samtidigt är det ju inte det. Utan sjukt stort.

På söndag ska två tv-team följa Daniel och hans hästar från att han – i princip – står i pyjamasen och borstar tänderna framför badrumsspegeln på morgonen tills det stora ögonblicket är inne på eftermiddagen.

– Ja, herregud! Tänk om det sedan blir en flopp, att ingen av mina hästar får med sig någonting! Men när loppet går ska jag bara stå på läktaren och titta…ha tankarna runt att hästarna har hållit formen, att de kommer iväg från start och får fina lopp. Varje kusk kör sin häst, men samtidigt önskar jag som tränare förstås inte att de ska börja köra mot varandra om positioner. Lionel kanske får göra en hel del jobb själv, de flesta förväntar sig nog att just Lionel är den som ska kunna ta initiativ i loppet och se till att Bold Eagle inte får det enkelt. De andra tre är mer beroende av att få snälla resor.

Och sedan.…?

– Längtar jag hem! Väldigt mycket faktiskt! Åh, vad skönt det ska bli att få komma hem på måndag!

Åh, vad skönt det ska bli att få komma hem på måndag!

Fyra hästar i Prix d’Amerique, och längta hem. Att vara med, och vara i fokus i världens största lopp, kan uppenbarligen framkalla motstridiga känslor.

Daniels hästars framfart på Vincennes i vinter har varit imponerande. Toppinsatser radade på varandra och när först In Vain Sund – trots avsaknad av lopp i kroppen – slog de jämnåriga topparna Traders och Carat Williams på lördagen och Prix de Belgique dagen efter slutade med att Call Me Keeper och Wild Honey fogades till de redan Pd’A-klara Propulsion och Lionel var det ett grymt toppformscresendo för stallet.

– Vi har kommit helt rätt på det. Först med träningsförberedelserna hemma och sedan när hästarna kommit hit. När In Vain Sund vunnit sa Franck Nivard, som körde, att ”den här hästen är självskriven i Prix d’Amerique nästa år”. Han sade också att Wild Honey måste vara helt given att ha med på quintén i Prix d’Amérique, alltså att hon ska sluta bland de fem främsta. Med henne hade jag inställningen att hon skulle vara med och lära sig i år, men efter toppspurten i Prix de Belgique är även Wild Honey plötsligt en häst som räknas. När jag tog upp min mobiltelefon efter loppet och tittade igenom grattis-sms:en visade det sig att det första jag fått var från Jimmy Takter som tränade Wild Honey där borta och han hade skrivit ”imponerad!” Så nu kommer Jimmy till och med över hit för att titta på Wild Honey och loppet.

Ja redan under torsdagen åkte Jimmy och hustrun Christina till Grosbois för att hälsa på sin forna träning Wild Honey.

Mer på temat imponerade kolleger:

– Pierre Vercruysse, som jag hyr boxar av här på Grosbois, skulle egentligen köra Oasis Bi på söndag, men eftersom jag är hos honom och behövde kuskar till Prix d’Amérique frågade jag om han ville köra åt mig. Jag trodde han skulle tacka nej, men istället sa han ”jag kör gärna Call Me Keeper om jag får”. Det var trots allt trean i fjol, Oasis Bi, som han då valde bort, säger Daniel Redén.

Hästarna då?

Propulsion, vilken sköt som en raket mot stjärnhimlen under femåringssäsongen ifjol och blev Europas snabbaste häst under 2016 när han kortspeedade förbi Mosaique Face i Hugo Åbergs Memorial, blev först klar för Prix d’Amérique i Daniels kvartett. Detta redan i Prix de Bretagne i november, som tvåa bakom Anna Mix.

– Han fick ett rätt stökigt och svårt lopp då. Jag kan inte riktigt begripa varför mina hästar ofta går väldigt bra i första starten efter vila, jag tycker att jag har ett träningsupplägg som gör att de borde behöva lopp i kroppen, men på nåt vis är de ändå ofta bra direkt. Propulsion i Prix de Bretagne var ett sådant exempel.

Daniel Redén kunde alltså redan i slutet av november lägga upp träning och matchning som han ville med Propulsion inför Prix d’Amérique. Det innebar att hästen fick åka hem till Sverige och Furuby Gård, för att sedan återvända till Paris för att finslipa formen i Prix de Belgique två veckor före Pd’A. Men det gick inte riktigt i lås. Propulsion fick karledsproblem och ströks ur Prix de Belgique, på tävlingsdagens morgon.

– Det kanske låter konstigt, men när In Vain Sund, som inte hade lopp i kroppen, var bättre än jag förväntade mig i loppet dagen före Prix de Belgique så kände jag mig säker på att Propulsion inte skulle behöva loppet i kroppen inför Prix d’Amérique. Det viktigaste för mig är att hästarna är friska och fräscha. Alltså ströks Propulsion, men jag kände mig fortfarande trygg med att han ändå skulle ha rätt form på söndag.

Rätt eller fel, det visar sig på söndag eftermiddag. Daniel säger det inte rakt ut, men det skiner liksom ändå igenom var han vill ha Propulsion och Örjan Kihlström på söndag. I rygg på Bold Eagle! Propulsions speedresurser är verkligen inte att leka med, de som vill uppdatera sig kan ju titta om på till exempel årsdebuten på Färjestad i våras och Hugo Åbergs Memorial.

– Jag är inte så naiv att jag tror att Propulsion går ut och vinner Prix d’Amérique när han inte startat på två månader. Ska han ha något med det att göra behövs säkert alla extraväxlar som finns. Så dem tar vi fram nu. Barfota runt om, och så provar vi norskt huvudlag för första gången, säger Daniel.

Norskfödde Lionel var nummer två att kvalificera sig. Det gjorde han som tvåa i Prix du Bourbonnais i december bakom Bold Eagle. Lionel kom till Daniel Redén från Fabrice Souloys stall i september, efter att det visat sig att flera Souloy-hästar, däribland Lionel, varit utsatta för koboltinjiceringar som resulterade i positiva dopingprov. Göran Antonsen flyttade då direkt Lionel från Souloy till Redéns filial på Grosbois.

– Lionel är den jag tror mest på av mina fyra på söndag. Han är helt enkelt otroligt stark och slog ju Bold Eagle i Prix de Paris här förra vintern. Då gick Lionel barfota runt om och det får han göra på söndag också, för första gången sedan han kom till mig.

Lionel har haft det franska voltstartmomentet som en akilleshäl och i Prix d’Amérique fjol gjorde han bort sig direkt.

– Matthieu Abrivard, som Göran Antonsen har valt som kusk, har kommit bra överens med Lionel. Sen tror jag också att hästen lärt sig. I början hos oss var han tuff att vända när man tränade honom på rakbanan här på Grosbois, men ju mer vi varit där och övat, desto bättre har han blivit att vända med. Visst, starten är fortfarande ett riskmoment för Lionel, och en start kan väl inte bli tuffare än den brukar vara just i Prix d’Amérique, likväl tror jag att det inte är så stor risk som det varit tidigare att Lionel gör bort sig där.

Call Me Keeper är ende svenskfödde häst i Prix d’Amérique. Hästen hade haft en tuff månad med tre starter på tre veckor innan det blev 14 dagar mellan Prix de Belgique, där han slutade tvåa bakom Briac Dark efter en mycket tapper insats, och blev klar för söndagens storlopp och Prix d’Amérique. Risk att det blev något lopp för mycket?

Jag tror tvärtom!

– Jag tror tvärtom! Alltså att Prix de Belgique förde hästen framåt ännu mer. I de två första loppen gick sig Call Me Keeper inte trött medan Prix de Belgique däremot blev en tuff urblåsare. Det var skönt att se att Björn (Goop som körde då) kunde ”lägga linorna” i slutskedet av loppet när Call Me Keeper var trött och han fortsatte ändå trava perfekt in i mål. Så har man inte riktigt kunnat köra med Call Me Keeper tidigare, säger Daniel.

Anledningen till det sistnämnda, den bättre aktionen, är sannolikt att man nu verkar ha fått till fräschören av hästens framknän ordentligt, och intrycket i torsdagens rakbanejobb, det sista inför Prix d’Amérique, styrkte Daniels utsaga om det där med formutvecklingen. Call Me Keeper såg kort och gott ”ruggig” – i ordets positiva travbemärkelse – ut.

Fast även Call Me Keeper har starten som akilleshäl.

– Jag håller med. Första stegen kan vara kritiska, sedan är det lugnt. Jag kan bara stå där på läktaren och hålla tummarna för att Pierre kommer rätt på det och att det inte strular.

Wild Honey hade Daniel tänkt köra själv, i rent utbildningssyfte (för hästen mer än sig själv) i Prix d’Amérique. Hon hade kommit med på sin USA-insamlade prissumma som två- och treåring, men kvalade nu dessutom in genom att toppspurta till tredjeplatsen i Prix de Belgique.

Om kusken inte följt körorderna från tränaren hade hon vunnit!

– Om kusken inte följt körorderna från tränaren hade hon vunnit! Det var i alla fall vad Franck Nivard sa efter loppet. Så nu står jag över att köra själv och har anlitat en av Vincennes toppkuskar, Gabriele Gelormini istället. När Wild Honey nu är så bra ska hon ju ta en toppkusk, och inte, som jag varit om jag kört henne själv,  en kuskdebutant på Vincennes!

Hm, Daniel, det där första tarvar en närmare förklaring?!

– Wild Honey har haft bekymmer med att få travet att stämma i svängarna, det hade hon fjol hemma i Sverige på våra tusenmetersbanor. Så jag sade till Franck att han skulle köra på säkerhet genom slutkurvan. Det gjorde han – och påstod sedan att han tappade segern på det! För som Wild Honey gick över upploppet hade hon kanske vunnit om Franck vågar vara mer offensiv i slutkurvan.

Daniel Redén har också förklaringen till att Wild Honey efter en ”halvförsiktig” fyraåringsssäsong i Sverige nu plötsligt tycks redo att vara en faktor och inte bara ”utfyllnad” i det hårdaste lopp som finns.

– När Wild Honey kom från USA var hon lite sliten i framknäna. Vi har jobbat hårt och målmedvetet med att få henne fräsch och var därför försiktiga i träningen hemma hela förra säsongen. Nu är hon fräsch och fin, och därför har vi då också vågat trycka på hårdare i jobben sedan hon kom till Grosbois för en knapp månad sedan. Det har gett resultat. Dessutom hade jag på känn att hon skulle gilla Vincennes. Som sagt, i kurvorna har hon det lite kämpigt aktionsmässigt och på Vincennes är det ju inte speciellt mycket kurvor…

Fokuset på Prix d’Amérique har alltså blivit enormt stort för Daniel Redén.

– Ja, fast fortfarande är det bara ett ”vanligt lopp”, vad det gäller alla förberedelser. Efter Prix d’Amerique kommer det två lopp till i februari som också är väldigt stora, Prix de France och Prix de Paris. Så jag blir nog inte kvar hemma i Sverige så länge nästa vecka, jag hoppas ju att mina hästar ska vara med i de stora loppen i februari också.

Jo, en stor skillnad blir det förstås. Tv-teamen är nog då inte där för att dokumentera Daniel Redén och Stall Zets hästar från gryning till solnedgång.