Det finns inte en enda människa som är intresserad av travsport som inte vet vem Peter Andersson.
I alla fall när det kommer till hans ansikte och röst, men hans väg in i travsporten lär vara mer okänd.
Som född och uppvuxen i Trollhättan fanns ingen travbana ”runt hörnet” utan när det skulle åkas på trav låg närmsta banor en timme bort.
– Vi hade lika långt till Åby, Axevalla och Åmål. Mest var vi på Åby, men jag gillade Åmål skarpt som barn. Närheten till hästarna över hela banan när det är en 800 metersoval gör stor skillnad. Just det där att vi hade en bit att åka till banorna gjorde att vi främst åkte på de stora tävlingsdagarna och det kändes alltid speciellt att åka på trav. Jag bär faktiskt med mig den känslan än idag det är något kul på gång när det är trav. Det går aldrig ur. Det är något med förväntan och loppen som finns där som gör att man tänder till, säger Peter Andersson.

Låt oss återkomma till det där med hur man tänder till för den utmaningen ställs Andersson inför ofta. Väldigt ofta.
Travsporten följde honom genom ungdomsåren och under gymnasietiden.
– När man fick eget jobb och körkort kunde man börja åka på trav med kompisar, spela och förlora egna pengar. Man lade till resor till Elitloppet med mera under resans gång, men sedan var det en period travet gick lite i vågor för mig. Jag läste Handelshögskolan i Jönköping efter gymnasiet och hade en period då jag pluggade utomlands. Jag var i Seoul i Sydkorea en termin, Fayetteville i Arkansas i USA en annan, men även en termin i Taiwan.

Tillbaka i Sverige började Anderssons karriär inom försäljning. Först genom att sälja el och därefter inom IT-branschen.
– Jag sålde konsulter och blev regionschef för ett IT-bolag i Stockholm. Jag tyckte det var kul att sälja, inspirera och få kunderna att prova, men när jag blev chef och skulle sitta i fördjupade möten så minns jag hur jag satt på de här mötena och bara kände ”vad gör jag här”. Jag kunde inte så mycket om IT, men kunde få affärer att hända. Antingen fick jag lära mig mer om IT-världen rent praktiskt eller göra något annat. Glädjen fanns inte, kicken saknades.

”Skiter i hur det går”

I samma stund började Andersson fundera på om det inte var läge att göra något arbetsmässigt kring travet.
– Värsta reffet blev min väg in. Robin Hedström vann första året och jag vann det andra, år 2010. Jag kände redan under uttagningen i en bajamaja på Solvalla att jag fick känslan. Jag minns att jag tänkte ”jag skiter i hur det går, jag ska jobba med det här”. Jag gick hela vägen och minns att bland annat Johan Edlund och Arne Hegerfors var med i juryn.

Segern utmynnade i belöningen att Andersson fick referera ett direktsänt V75-lopp i ”riktig tv”.
– Det var V75-finaler på Solvalla under Kriteriehelgen. Jag minns att Flip a Coin vann med Joakim Lövgren. Jag satt ihop med Stig H Johansson som var expertkommentator och den känslan att se hästarna vara på väg upp mot vingen, sitta där med just Stig och så hör man i lurarna hur de säger ”då lämnar vi över till Peter och Stig”… Den känslan var som att vara i rymden. Jag var som paralyserad. Vad säger man innan loppet går? Tio sekunder blir plötsligt som tio minuter. När loppet väl gick går det inte tänka längre utan bara köra även om jag glömde mellantider. Jag har tagit mig mod och lyssnat om på det där någon gång efteråt och… ja, det var bra för att vara första gången, men kunde varit bättre.

Det där omedelbara genombrottet uteblev dock.
– Det hände ingenting utan jag hade ströjobb vid sidan under min jakt på att hitta något inom travet. Bland annat hade Aftonbladet en liverapportering med chatt på den här tiden och där fick jag chansen att göra mitt första pass en juldag. De hittade väl ingen annan… Men sedan ringde Kanal75 plötsligt på våren 2011. De skulle starta ett engelskt program som skulle heta Winner’s Corner med fokus på V75. De hade en audition och jag fick det jobbet som jag började med inför Elitloppshelgen samma år.

Andersson hankade sig fram med småuppdrag som Winner’s Corner, att fylla i barfotainformationen till ATG Live som på den tiden faxades in från banorna (!) och fick efter hand börja arbeta med V75-tips för tidningen ViTippa.
– Då slutade jag helt på det andra jobbet och jag gick åtminstone när till halva lönen. Nej, det var ännu mer. Jag tjänade nog en fjärdedel så mycket från en dag till en annan. Men jag kände att det här är så mycket roligare, det är det här jag ska jobba med.

Jag älskar att vara ute på fältet

Undan för undan flyttade Andersson fram sina positioner hos Kanal75. År 2015 gjorde han sin första V75 Direkt-sändning och sedan har det rullat på i alla möjliga olika roller. Just det här med att ha en tydlig roll – något att identifiera sig med – är viktigt för många människor, men Andersson tycks inte det minsta plågad av att varva arbetsuppgifter.
– Jag tänker inte så mycket i roller alls. Jag har en arbetsuppgift att utföra och går in till varje pass med en tanke om hur ska jag göra den för att tittaren ska få nytta, värde och glädje av det jag gör. De olika rollerna som programledare, tipsexpert och reporter påminner om varandra, men ska jag säga något som är roligare än det andra så får jag nog säga att vara programledare eller reporter. Det är roligare att ställa frågorna än att ta emot dem, säger Andersson och börjar så smått bubbla när han pratar om vilket privilegium det är att få ”bevaka liveidrott på nära håll”.
– Jag älskar att vara ute på fältet. Det är spännande för man vet varken vad de kommer svara på frågor, göra eller vad som händer i loppen. Jag gillar när jag inte vet vad som väntar. Jag vill känna närheten och spänningen till sporten. Förväntningarna och ögonblicken; det gör något med en.

”Viktigt att värdera”

Den där kicken att få bevaka liveidrott får Andersson regelbundet numera. Som utomstående känns det som att han arbetar – i princip – varje dag året runt.
– Jag jobbar jättemycket och har gjort det i många år. Drömmen hade varit att jobba lite färre pass och kunna förberedda sig ännu mer till dem, men det är bara att trumma på.

Hur ser den här veckan ut exempelvis?
– Måndag tipsexpert Leangen, onsdag reporter på Solvalla, torsdag expert till Axevalla, lördag expert till Gävle, söndag hoppar jag in för Eskil Hellberg i ”hörnan” i GS75-sändningen och sedan gör vi podden ”Lördag hela veckan på kvällen”.

Hur hinner man vara påläst?
– Ju mindre uppmärksammade tävlingsdagar det är desto svårare är det att vara påläst. Du har ”bara” saxbanan Solänget kan någon säga, men där är det ju inte alls lika upplyst. Idag har jag lärt mig att värdera vad jag ska lägga tid, energi och fokus på. Det är viktigt att välja ut även om man givetvis måste ha ett humm om alla hästar. Hela nyckeln är att välja ut vilka man ska ha koll på och varför man ska ha koll på dem. Jag brukar ha två-tre hästar per lopp som jag väljer att ha lite mer om om jag jobbar med en sändning. Givetvis den troliga favoriten i loppet, men ytterligare några till. Givetvis använder jag Travfakta vilket sparar tid och hjälper mig att välja ut vilka jag ska gå vidare med och kolla i lopparkivet. Jag ringer en del intervjuer, men aldrig för sakens skull utan då är det för att jag verkligen vill veta något som jag inte känner har framkommit.

Finns verkligen glöden till de här vardagsloppen?
– Jo, men det gör den. Är inte förberedelserna roliga så är man nog illa ute. Det har jag lite som en signal på mig själv. Visst finns det dagar då det är mindre kul, men när man väl är igång så måste man åtminstone känna något; annars är det något fel.

En aktiv frågade mig en gång ”finns det en ådra i Peter Andersson som gör att han gärna vill provocera lite och testa gränser”. Ligger det något i det?
– Jag har alltid varit en retsticka, men jag har lugnat mig med det. Jag är aldrig ute efter att göra någon arg eller ledsen i onödan. På sociala medier har jag slutat helt med sådant, det slutar alltid med evighetslång diskussion och missförstånd. Det är svårt att vara ironisk i skrift och på sociala medier, det är lättare i en podd eller i en tv-sändning där man kan jobba med rösten. Sedan kan jag tycka att det är lätt att tappa perspektiv i livet kring sina problem. Då kan det fresta att provocera med någon ”perspektiv-påminnelse”, men det är inte alla som klarar av det. Ibland kan jag känna att vi glömmer bort hur bra vi har det i den här branschen och det här landet. Att det här med kuskavgiften är en stor sak här gör mig glad; det säger en hel del om hur bra vi har det. De flesta saker brukar ordna sig.

Samtalet går mot sitt slut. Peter Andersson har nya lopp att förbereda sig inför, men som avslut måste vi givetvis ställa en av de mest frekventa frågor som en tipsexpert möts av…

Du… det är V75 i Gävle denna vecka, har du någon vinnare?
– Whelk i V75-4! Jörgen Westholm är själv jättefavorit med Carry Cash, men vi hade med Jörgen som gäst i podden ”Lördag hela veckan” denna gång och han ville verkligen varna för den. Det tar vi med oss, se upp för Whelk, avslutar Peter Andersson.