När Timoko började stångas i den äldre franska eliten hade han Ready Cash som svåraste motståndare. Nu får han tampas med Ready Cashs son Bold Eagle. Bara det säger mycket om Timokos oerhört långa och hårda karriär.

Timoko är en skön häst. Med lätt flytande gång tar han sig fram vägvinnande och hans konstitution är stenhård. Ja, psyket också. Hela hästen utstrålar trygghet och klokhet. När jag såg honom på Haras de Sassy ett par veckor före Elitloppet 2015 ingick simträning i hans rutiner. Jag tror på fullt allvar att om man släppt ut Timoko ur hans box och visat att han skulle till simbassängen så hade han själv lufsat dit och ”kört sina längder”.

Timoko gör i varje läge vad som behövs och begärs. Ju mer kusken ber om fartökning, desto mer länger Timoko på steget.

Så också igår i Prix de Bourgogne. Bold Eagle sköljde förbi till grepp med sin patenterade tempoväxling in på upploppet och det hela var avgjort och klart. Men Timoko gav sig ändå inte. Björn Goop började vifta med armarna och mana… och Timoko svarade, svarade och svarade och försökte verkligen ta tillbaka det förlorade kommandot.

Jag minns speciellt en värmning en Prix d’Amérique-dag. Timoko såg ut att springa och sova för Richard Westerink. Så kom de till nedförsbacken. Westerink klatschade på med högertömmen. Timoko vaknade omedelbart, hästens steg blev genast både högre och längre. En klatsch till. Timoko sträckte på sig ännu mer. En till! Och ännu ett svar. Ännu högre fart, ännu mer spänst.

När kusken ber om det kommer tigerhjärtat fram. Så uppträder en tapper hjältehäst.
De 30 000 euro andraplatsen i Prix de Bourgogne gav räckte dock med råge för att passera Ready Cash som vinstrikaste franskfödda häst någonsin. Det har legat i luften, och varit ett uttalat mål för Timoko ända sedan förra vintermeetinget att passera Ready Cash. Nu hände det. 4 301 098 euro står Timoko på efter Prix de Bourgogne. Ready Cash fick ihop 4 282 300.

Man skulle lite översiktligt kunna dela upp Timokos karriär i tre delar: Unghäståren då Richard Westerink körde sin diamant själv i loppen. Mittendelen då Westerink klev av sulkyn och Jos Verbeeck körde loppen.

Och den tredje delen, när Björn Goop ersatte Verbeeck. Vilket var ett lyckodrag. Timoko tände om och har med Björn som kusk haft toppår.

Timoko må vara franskfödd men är i själva verket att betrakta som en nederländsk häst. Uppfödare Paul van Klaaveren (kvar som delägare), Richard Westerink och den framlidne Jan Offenberg är trion bakom verket.

Viktig för kuskbytet från Verbeeck till Goop var just Offenberg. Han hade en egen tränarkarriär bakom sig och såg att samarbetet mellan Westerink och Verbeeck gnisslade. Vilket gjorde ont i Offenbergs hjärta, för han hade varit en av de som för runt 30 år sedan såg Jos stora kusktalang och utnyttjade den. ”Med barfotakörning och Jos i sulkyn var vi oslagbara i Cagnes-sur-Mer”, hyllade Offenberg.

Men trion Timoko-Verbeeck-Westerink blev ett alltmer ostämt rockband.

”För hästens skull var vi tvungna att göra något. Det kunde inte få fortsätta att fungera så dåligt som det till slut gjorde mellan Richard och Jos”, sade Offenberg när Timoko vunnit Elitloppet 2014. Just det, när man nyss bytt till Björn Goop i sulkyn.

Anledningen till att det blev Goop valet föll på? Ja, en bidragande orsak var att Björn är vänsterhänt. Timoko har tendens, väldigt tydlig när han kommer ute i andra-tredjespår, att i sista kurvan hänga på högertömmen. En kusk med spöet i vänster hand kan samtidigt effektivt mana på med spöet, och hålla hästen rakt fram/utåt, när den hänger på högertömmen. Något som är betydelsefullt på den trögt uppträdande Timoko (tills han får maningen alltså).

Richard Westerink körde själv Timoko till och med hästens andra Prix d’Amérique, när Timoko var sex år. Hästens 13 första segrar, av 31, togs under denna period. Det var nu Timoko etablerade sig som en grym back-klättrare på Vincennes. Första storloppssegern, Prix Albert Viel på sommaren som treåring, var en skräll. Efter en perfekt resa vann Timoko knappt.

Efter det var det andra bullar. Då behövde Timoko inte längre smyga med för att vinna. Efter den första grupp I-segern, alltså Prix Albert Viel, fyllde han på med Criterium des 3 Ans, Prix de Selection, Criterium des 4 Ans och avslutade året med Criterium Continental. Westerink tryckte gärna gasen i botten i uppförsbacken, en taktik som fått många hästar att ledsna på Vincennes långa bana. Men inte Timoko. Han har pallat med uppförsbackegrillningen.

När Timoko kom till fyraåringarnas Europaderby Grand Prix de l’U.E.T., som det året kördes på schweiziska banan Avenches (!) hade han sex raka segrar, alla på Vincennes. Kadett C.D. blev Timokos baneman. Richard Westerinks häst blev lite för pigg i ledningen och över det långa upploppet var Robert Berghs Kadett C.D. starkare.

Till Timokos försvar skall dock läggas att han vid denna tid hade råkat bli skinnflådd vid svansroten, vilket medförde att Westerink körde sin häst i Grand Prix de l’U.E.T. utan ryggstycke! Plus att urryckare är förbjudet i Schweiz så kuskarna hade att välja på att köra med fast bomull eller utan bomull. Westerink valde att köra Timoko med ”öppna öron”. Så det var liksom inte så lätt för Richard att hejda Timoko när han väl bestämt sig för att ta tag i bettet…

Femåringssäsongen 2012 blev sedan den sämsta perioden i Timokos karriär. En andraplats som bäst på elva starter och ”bara” 141 000 euro intjänat. Timoko acklimatiserade sig som avelshingst på Haras de Sassy i Normandie och fick dessutom till viss del säsongen förstörd av en hovskada.

När Verbeeck som sexåring tog över som kusk blev det ny fart på karriären. Sex segrar på 17 starter. Tredjeplats i Elitloppet och andraplats i andra Masters-finalen på Vincennes, bakom, just det, Ready Cash.

Under vintermeeringet 2013-14 skar det dock ihop mellan Westerink och Verbeeck och från vårkanten det året var Björn Goop förstekusk bakom Imoko-sonen. Timoko inledde med fyra raka segrar, inklusive försök-final i Elitloppet, för Goop. Därefter har det i stort sett bara varit rosenrött karriärmässigt. Tolv segrar har Björn och Timoko hittills tagit tillsammans.

Ifjol som nioåring slutade Timoko bland de tre främsta i tio av tolv starter, tjänade över 800 000 euro, och blev då även den snabbaste franskfödda hästen någonsin  när han vann Elitloppsförsöket på 1.09,1.

Så Timoko är alltså inte bara vinstrikaste franskfödda häst. Utan även den snabbaste!

Bold Eagle har efter segern i Prix de Bourgogne 2 293 300 euro och är alltså med stormsteg på väg in på tio-i-topp.

Här är det verkligen värt att notera en sak: Titta på topptrion. Timoko är efter Imoko, som är efter Viking’s Way, som är efter USA-födde Mickey Viking (e. Bonefish).

Ready Cash är efter Indy de Vive e. Viking’s Way. Och Jag de Bellouet är efter Viking’s Way. De tre vinstrikaste franskfödda hästarna genom tiderna är alltså stammande från Nevele Prides/Star’s Prides hingstlinje. Att den Ulf Berner-ägde och Stig H Johansson-tränade Mickey Viking skulle grundlägga en hingstlinje som dominerar i Frankrike måste ha betraktats som en tusenoddsare, där på 1980-talet, när Mickey Viking tävlade!

Det är bara att konstatera att travavelns vägar ibland är outgrundliga…

Timokos antal grupp I-segrar är hisnande. I Frankrike de ovan nämnda fem unghästklassikerna plus Prix de France, Grand Criterium de Vitesse (tre gånger) och Prix de l’Atlantique. Internationellt har han dessutom Elitloppet och Kymi Grand Prix och Grand Prix de Wallonie. Tretton grupp I-segrar!

Man ska komma ihåg en sak till när det gäller Timokos facit ovan. I Frankrike finns inga ”enkla” lopp för äldre eliten. Det är hela tiden grupploppsmatchning som gäller!

Timokos Prix d’Amerique-facit är heller inte att leka med. Om fyra veckor är han med i Pd’A för sjätte gången!

Nöjda i Vikingstad och Mantorp

Att Bold Eagle vann Prix de Bourgogne före Timoko var något man nickade nöjt åt i Vikingstad i Östergötland. Det ökade nämligen fjolårstrean i Pd’A, Oasis Bis, chans att komma in i Prix d’Amerique på en av ”vinstrikaste-platserna” kraftigt.

Tio hästar är nu inkvalade via uttagningsloppen under vintermeetinget: Anna Mix, Belina Josselyn, Bold Eagle, Booster Winner, Lionel, Princess Grif, Propulsion, Timoko, Treasure Kronos, Voltigeur de Myrt.

Tre till (högst) tillkommer i Prix de Belgique. Fem hästar (minst) får alltså plats på prispengar. De som just nu är de mest aktuella för de platserna är först och främst Nuncio och Tiego d’Etang. Så har Up And Quick även blandat sig i leken efter den lyckade comebacken i Belgien i mellandagarna. Up And Quick behöver bli bland de fem främsta i Prix de Belgique för att klara propositionens krav på insprungna pengar under 2016-17 för att få vara med Prix d’Amerique.

När Nuncio, Tiego d’Etang och (kanske) Up And Quick tagit sina prispengaplatser återstår (minst) två ”rikingar” till som kommer med. Oasis Bis 1,6 miljoner euro räcker då som det ser ut nu.