När Kima Frenning bodde i Sverige jobbade hon i huvudsak som säljare av mjukvaror och tillbringade endast ett par månader i travstall hos Michael Lönborg och Ola Karlsson. Hon red 13 lopp och vann två av dem, men i tisdags var det dags för sulkydebut på svensk mark. Mycket bättre kunde det inte gått och trots en tung resa var hon först i mål i det internationella damloppet på Solvalla med Jonny Stjernströms Harley Zon!
– Jag satt precis och skulle kolla på loppreprisen igen. Det känns verkligen jätteroligt. Bara att få köra lopp på Solvalla har varit en dröm och att sedan få vinna känns otroligt. Jag måste ge en jättestor eloge till tränaren som hade Harley Zon i så fint skick och jag är tacksam att jag fick köra åt honom.
För att smita undan den svenska vintern och samtidigt få se något nytt bestämde Kima sig i december 2014 för att åka till Australien i tre månader. Första sex veckorna jobbade hon hos en tränare, men bytte därefter till sin nuvarande arbetsgivare David Aiken. Nu har hon inga planer på att flytta hem.
– Jag visste inte speciellt mycket om travsporten i Australien och jag hade egentligen inte tänkt att köra lopp där utan ville hålla på med hästarna och rida monté som jag gjort hemma i Sverige, säger hon.
Kima Frenning
Ålder: 26 år (fyller 27 i september)
Familj: Mamma, pappa och lillasyster
Uppväxt: Utanför Malmö
Resultat säsongen 2017/2018: 306 starter: 48-53-34
Inkört säsongen 2017/2018: 484.215 $
Störst hittills: Segern i Grupp I-loppet Empire Stallions Vicbred Super Series med Wrappers Delight och segern på Solvalla med Harley Zon i tisdags.
Montéloppen blev dock nästan aldrig av och hon bestämde sig för att ta ut körlicens. Då hon redan hade montélicens räckte det med att hon körde tio provlopp för att få köra lopp.
– Jag har sådan tävlingsinstinkt och ville ju tävla. Så då var det lika bra att börja köra också.
Kima har nu varit hemma i en och en halv vecka och åker idag, fredag, tillbaka till Australien. Deras BC-försök börjar nu i augusti och Kima är ordinarie kusk på en av landets bästa fyraåringar, Wrappers Delight (e. Bettor Delight), och de segrade senast i Grupp I-loppet Empire Stallions Vicbred Super Series i början av juli tillsammans.
– Jag är så tacksam över att jag får köra så fina hästar där och det är ägaren som ville att jag ska fortsätta köra Wrappers Delight då det gått så bra då jag kört honom. Som det känns i nuläget är det inte aktuellt att åka hem till Sverige på ett bra tag. Jag får köra två år till på ungdomslicensen och hoppas att jag efter det skapat tillräckligt med kontakter för att få fortsätta köra här.
I Australien tävlar hästarna inte utefter prissummor utan efter handikapp på livssegrar. Om man sätter upp en kusk med ungdomslicens i loppen får din häst tävla med ett lägre handikapp än den har. Ungdomslicens har du fram till dess att du fyller 25 år om du tar ut den som yngre eller de första fem åren om du plockar ut den vid ett senare skede i livet.
– Jag tycker att det är ett väldigt bra system de har där både med handikappen och licenserna. Det har varit nyttigt att komma ut och köra mot de mer rutinerade kuskarna då jag generellt tycker att ungdomslopp kan vara lite röriga. Det är lättare att lära sig då man kan följa de med mer rutin samtidigt som det är stor skillnad att köra där gentemot i Sverige. Där får man trängas i loppen och det har gjort att man fått lära sig att bli lite tuffare, säger Kima och utvecklar hur handikappsystemet fungerar:
– Handikappet räknas på livssegrar, men om de inte vunnit på de senaste tio starterna så går de ner i klass. Om en häst till exempel vunnit inom vårt V75 får den gå ut och möta hästar som inte vunnit inom V75 om tränaren sätter upp en kusk med ungdomslicens. Lite konstigt tyckte jag att det var i början, men det är väldigt jämna fält i loppen.
Kima Frenning har nu tagit 88 segrar i Australien varav 48 bara under den här säsongen.
– Jag jobbar fortfarande heltid hos Aiken, men de har gått ner lite i hästar och när jag måste åka och köra lopp är det aldrig några problem för dem. De har hela tiden stöttat och hjälpt mig. Mina föräldrar var inte travintresserade från början, men nu är de mina största supportrar och de var också på plats på Solvalla, avslutar hon innan hon åker tillbaka för att fortsätta erövra sitt nya hemland.