Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

”Kör man tillräckligt fort har de väl inget kvar att spurta med”

För en dryg månad sedan vann Mats Holmstedt K.G.Bertmarks Minne med Porthos Race.
På lördag kan Sveriges formstarkaste amatörkusk bli svensk mästare.
Av
Olof Persson
Mats Holmstedt är hovslagare till professionen, bland annat åt hovet. Dessutom har han som kavallerist lett defileringar på Solvalla, som här under Elitloppsdagen för några år sedan. Foto Martin Langels/ALN
Mats Holmstedt är hovslagare till professionen, bland annat åt hovet. Dessutom har han som kavallerist lett defileringar på Solvalla, som här under Elitloppsdagen för några år sedan. Foto Martin Langels/ALN

Till vardags, om man kan säga det när man har självaste kungen som arbetsgivare, jobbar Mats Holmstedt som hovslagare. Dels åt hovet, försvarsmakten och polismyndigheten. Och dels under alla tävlingsdagar på Solvalla. Enligt Holmstedt är det ingen större skillnad om det handlar om Beridna högvakten eller Elitloppet.
– Enda skillnaden är egentligen att det är olika typer av beslag. Eller avsaknad av beslag i många fall inom travet numera.

Det handlar om att vara noggrann och inte göra några misstag.
– Vid parad i samband med statsbesök eller liknande gäller det att det inte tappas skor.

Mats Holmstedt i sulkyn. Foto Jeannie Karlsson/Sulksport

Mats travkarriär började redan i tonåren.
– Jag har jobbat med trav sedan 70-talet. Jag började på Fituna stuteri och körde in en hel del hästar, bland annat Dartster F. (e. Dartmouth). Sedan jobbade jag åt Karl-Erik Nilsson på Solvalla, och där började det bli mycket skoning.

Förutom att ha en egen kuskkarriär följer han proffstränaren Svante Ericsson noga.
– Jag är inte tillsammans med hans mamma längre, men var bonuspappa till Svante när han var liten. Jag sätter stort värde vid när det går bra för honom. Jag äger en häst, Toreador, som Svante tränar.
Hästen startade på Solvalla i tisdags och slutade då tvåa bakom Rocky Tilly.

Sjunde gången gillt

Under Derbydagen på Jägersro för en dryg månad sedan tog Mats sin största seger när han vann K.G.Bertmarks Minne tillsammans med Porthos Race (e. Zola Boko).
– Jag hade tragglat länge och försökt sex gånger tidigare, mest i Sverige tror jag. Sjunde gången gick det vägen. K.G.Bertmarks Minne är, enligt mig, det finaste man kan vinna som amatör. Jag hoppas verkligen att loppet får vara kvar. Det sägs att det kanske är på väg bort.

Här tänder Holmstedt till.
– De som bestämmer anstränger sig sig för att döda sporten ordentligt. Ta bort amatörlopp!? Det är till den gruppen det dras någon form av folk att hålla på med sporten. De som styr är skrivbordsprodukter som inte har någon koll på verkligheten. Jag blir så irriterad! Det är skandal!

De som styr är skrivbordsprodukter som inte har någon koll på verkligheten

Det taktiska upplägget med lugn start från spår åtta och sedan resolut attack till spets halvvägs in i loppet var ingen slump.
– Det arrangeras alltid gemensam lunch för kuskarna i K.G.Bertmarks Minne, tidigare var även hans änka med. Under lunchen satt jag och lyssnade på de andra kuskarna. 80 procent sade att de skulle köra för ledningen. Då tänkte jag att jag tar det lugnt från början och kör till senare istället. Och det blev ju bra.

Lyssnar på Lindblom

På lördag tillhör Mats favoriterna i Amatör-SM tillsammans med U.B.Cool (e. Revenue). Både häst och kusk kommer med toppform. Hästen har två raka segrar, än värre är Mats med sina tre. Gemensamt för de tre vinnarhästarna är att alla tränas av Åke Lindblom – Mats Holmstedts frus kusin.

Fakta

Lindblom om SM-hästen

Så här säger Åke Lindblom inför lördagens start i Amatör-SM:

– Allt verkar bra med U.B.Cool efter segern senast. Han presterar bra även bakifrån, men hästen har perfekt spår och jag tror inte att kusken lägger sig på rygg här. Inga ändringar är planerade, säger Åke Lindblom.

I kvalet på Solvalla ledde U.B.Cool runt om efter riktig pangstart. Från spår ett i finalen hoppas Mats på repris.
– Han var väldigt fin i kvalet och otroligt startsnabb. Jag brukar lyssna på tränarna hur jag ska köra och troligen säger Åke åt mig att köra i ledningen. Nu finns open stretch, men kör man tillräckligt fort har de väl inget kvar att spurta med?

Och sko U.B.Cool – det behöver han inte göra. För skorna ska ryckas.
– Det går fort som fan!

Förutom tre raka kuskvinster har Mats en annan svit att hålla liv i. Han är obesegrad på Åby.
– Jag har bara kört ett enda lopp där. För flera år sedan (2007, reds. anm.) körde jag en häst som Loket ägde, Elviria (e. S.J.’s Photo). Jag vann med halva upploppet.

Fakta

Kuskstatistik

Mats Holmstedt i sulkyn:

År – Resultat – Prispengar

2019 – 27 st: 4–6–1. Inkört: 452.400 kr

2018 – 26 st: 4–2–1. Inkört: 228.500 kr

2017 – 24 st: 0–3–2. Inkört: 57.000 kr

2016 – 30 st: 5–2–1. Inkört: 145.700 kr

2015 – 16 st: 0–4–2. Inkört: 65.650 kr

Expandera
Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

”Den mest kompletta hästen jag tränat”

Odd Herakles var ingen tidig topphäst.
Under Lars O Romtveits vingar har hästen utvecklats för varje går.
2019 var tioåringen Nordens bästa kallblod och nu laddas stjärnan för en sista säsong tillsammans.
Av
Pär Gustafsson
Lars O Romtveit jublar efter Odd Herakles seger i Unionskampen i höstas. Foto Urban Kihlman/ALN
Lars O Romtveit jublar efter Odd Herakles seger i Unionskampen i höstas. Foto Urban Kihlman/ALN

Norske proffstränaren Lars O Romtveit har 19 travare på träningslistan och det här blir hans sista säsong med Odd Herakles (e. Moe Odin).
– Jag blir 70 år i år och jag håller på att trappa ner, men jag ska inte lägga av med travsporten. Min tanke är att jobba med avel och unghästar och ha färre starthästar. Jag har tre fölston som alla ska betäckas med Odd Herakles. Jag ska försöka hålla en lagom nivå för att ha trevligt och undvika stress, säger Romtveit, som bor drygt två mil norr om Jarlsbergs Travbana.

Proffstränaren har tränat många fina kallblod och kan glänsa med fem kalla Derby-segrar. Norheim Faksen vann både svenska och norska och Timian Scott, Bork Odin och Tangen Scott toppade i norskt Kallblods-Derby.
– Men Odd Herakles är den mest kompletta hästen jag tränat. Sedan är det en speciell häst som man kommer nära.

Odd Herakles har utvecklats hela tiden och jag sade tidigt han skulle vara som bäst som åtta- och nioåring

Lars O berättar att kallblodet anslöt stallet efter Kriteriet som treåring och i sin nya regi tog Odd Herakles utveckling fart. Hästen slutade tvåa i svenska Derbyt och sexa i Norge. Stostjärnan Lannem Silje vann båda finalerna.
– Odd Herakles har förbättrats hela tiden och jag sade tidigt han skulle vara som bäst som åtta- och nioåring. Min känsla är att det finns fortsatt utveckling i honom.

Tjänade över två miljoner kronor 2019

Kallblodet har tävlat på hög nivå, men som Romtveit förutspådde höjde sig hästen ytterligare som åtta- och nioåring. 2018 tjänade han nästan 1,4 miljoner norska kronor. Ändå var förra året Odd Herakles överlägset bästa säsong på tävlingsbanan. Tioåringen vann Alm Svartens Ära, Norskt Mästerskap, Unionskampen på Färjestad och Nordic King i Finland.
– Hästen tjänade över 2,2 miljoner norska kronor 2019 och jag vet inte om något kallblod tjänat lika mycket under en och samma säsong tidigare? Dessutom verkade han som avelshingst och hela förra året var en succé.

Odd Herakles på Solvalla. Elitkampen är ett av årets stora mål. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Årets säsong började med seger på Forus i början av februari. Odd Herakles startade från tillägg och rundade till seger på 1.22,3/1.620 meter.
– Hästen var i fint skick när han gick till vintervila i höstas och hästen har tränat bra under uppehållet, men skötaren har haft mycket ansvar i vinter och därför var jag lite osäker på statusen i årsdebuten. Men Odd Herakles var mycket bra i comebacken och det ser lovande ut.

65 mil enkel väg

På lördag startar hästen på Bergsåker – en resa på 65 mil som började under fredagen.
– Det är många fina lopp i april-maj och problemet är att det inte finns så många uppgifter just nu. Jag vill att han ska få ett par lopp i kroppen och därför får vi resa en del. Odd Herakles reste mycket under fjolåret och betäckte samtidigt. Hästen var som sagt fantastisk och hade inga bekymmer med resorna. Vi får se vad det blir för väder på lördag. Odd Herakles brukar gå barfota runt om, men nu blir det aluminiumskor och kanske även brodd. Som innan kör vi med jänkarvagn och norskt huvudlag.

Vad tror du om segerchansen?
– Hästen kan lägga en speed både från start och till slut. Min förhoppning är att han tidigt ska ta sig fram till ledaren och jag tror på god vinstchans.

Ett av årets tidiga mål är Elitkampen på Solvalla. Hästen har varit med fyra gånger innan och slutat fyra som bäst.
– Elitkampen är en höjdpunkt och där ska jag försöka ha Odd Herakles i form. Vi har provat några gånger tidigare, men inte haft den riktiga turen. I år hoppas jag på bra spår och fina förhållanden. Min häst ska kunna vara med långt framme i Elitkampen och jag hoppas slå det norska rekordet.

Målet: slå det norska rekordet

Det norska rekordet lyder 1.18,5ak, vilket Tekno Odin sprang med galopp på Biri 2016.
– Odd Herakles har sprungit 1.18,8, men på förhand var det den gången inget läge för en toppnotering och vi hade kunnat utmana rekordet och vi kört för det. Vi siktar på en snabbare tid under den här säsongen.

Som sagt gör Odd Herakles sitt sista år under Romtveits vingar och 2021 kommer hingsten stå uppstallad i Sverige.
– Han ska tävla för mig den är säsongen och flyttar sedan till Fredrik Fransson. Hingsten ska stå i Sverige nästa år och kanske ytterligare en säsong.

Fakta

Odd Herakles

Kön: svart hingst
Född: 9 maj 2010
Härstamning: Moe Odin-Gaupen Stjerna
Intjänat: 6.694.597 kronor
Resultat: 109 st: 39-14-15
Rekord: 1.20,8k/1.18,8ak*
Ägare: Odd Paulsen & Linda C Kvernenes, Norge
Uppfödare: Odd Team AS, Norge
Tränare: Lars O. Romtveit
Körsven: Tom Erik Solberg

Expandera
Fokustema
Fokus: Gay Noon
Exklusivt för dig som prenumerant
Läs senare

Tvåa blev ”vinnare”

En andraplats bakom Gelinotte betraktades oftast som en seger och tvåa var Gay Noon bakom henne i Prix de Paris 1956. Sedan dröjde det till 1990 innan den första svenskfödda travaren skar linjen som etta i det sista av de tre stora loppen under Vincennes vintermeeting.
Av
Claes Freidenvall
Gay Noon och Gunnar Nordin segerdefilerar på Solvalla. Foto: stalltz.se
Gay Noon och Gunnar Nordin segerdefilerar på Solvalla. Foto: stalltz.se

Om en svenskfödd travare – Short In Cash eller Usain Henna – skulle vinna dagens upplaga av Prix de Paris (€350.000) skulle det vara en stor sensation, men faktum är att det tidigare svenska triumferna inte varit några högoddsare.

Fakta

Gay Noon

hingst född 1949 e. Big Noon-Nancy Gay e. Guardsman
Rekord: 1.17,0k
Prissumma: 307.145 kr
Resultat: 83 st: 25-24-13
Ägare: Stall Bepe
Uppfödare: Bernt Persson, Sjöbo
Tränare: Olle Månsson & Gunnar Nordin
Körsven: Olle Månsson & Gunnar Nordin
Ett axplock av större meriter:
Segrar: Preis der Besten 1955, Skandinaviskt Mästerskap 1958, Svenskt Travderby 1953, Svenskt Travkriterium 1952, Walter Lundbergs Memorial 1954, 1955, 1956, Graf Kalman 1955, Ryssgalan 1954, Åby Stora Aveslopp (4 år) 1953.
Andraplatser: Prix de Paris 1956, Åby Stora Pris 1954, 1955, 1956, Svenskt Mästerskap 1958
Tredjeplatser: Elitloppet 1955, Elite-Rennen 1956.

Expandera

Piper Cub och Stig H Johansson delade ut 5,40 i odds 1990, Remington Crown gav 2,30 när han vann 1999 för Jos Verbeeck och Maharajah var favoritspelad till 16 för tio med Örjan Kihlström i sulkyn.

För svenskt vidkommande startade allting i Prix de Paris 1956 och signaturen Sannlunns rubrik i Trav- och Galoppronden talade sitt tydliga språk:

”Gay Noon slog allt i Paris med undantag av Gelinotte”

Vid den tidpunkten var Gelinotte världens bästa travare. Två år i rad vann hon trippeln Elitloppet, Prix d’Amérique, Prix de France och Prix de Paris. Därutöver en rad andra storsegrar som dubbla upplagor av Åby Stora Pris och en tredje gång toppade hon också i Prix de Paris.

Totalt gjorde dottern till Kairos 87 starter, vann 54 lopp, tog rekordet 1.16,7k* och tjänade 955.990 franc under Charlie Mills beskydd. När hon lade tävlingsskorna på hyllan efter 1957 års säsong var hon den vinstrikaste travaren i världen.

Fakta

Prix de Paris i siffror:

  • Tre svenskfödda travare har vunnit Prix de Paris. Stig H Johansson var först ut med Piper Cub 1990. Därefter har Remington Crown (1998) och Maharajah (2011) vunnit. Örjan Kihlström satt i sulkyn bakom Maharajah och han körde också 2016 års vinnare Lionel.
  • Fyra travare har vunnit Prix de Paris tre gånger. Gelinotte (1955-1957), Bellino II (1975-1977), Vourasie (1993-1995) och Jardy (2005-2007). Trippeln Prix d’Amérique, Prix de France och Prix de Paris har tre hästar lyckats med: Gelinotte (1956-1957), Jamin (1959) och Bellino II (1976).
  • Två hästägare kan räkna in fyra segrar. Pierre de Montesson ägde Toscan (1969, 1971) och Une de Mai (1970, 1973), medan Raoul Ostheimer ägde Vourasi (1993-1995) och Ourasi (1989).
  • När Antinea II fråntogs segern i Prix de Paris 1950 handlade det inte om orent trav eller snäv körning, utan det första positiva dopingprovet i större sammanhang i Frankrike.
  • Distansen i Prix de Paris har varierat genom årens lopp. Från 3.000 till dagens 4.150 meter.
  • Snabbast i löpningens historia är Up And Quick. Han sänkte sitt eget rekord från 2014 med tre tiondelar när han året efter travade 1.13,5 över 4.150 meter.
  • Åtta segrar kan tillskrivas Jean-René Gougeon. Första triumfen tog han 1970 med Une de Mai och den sista med Ourasi 1989.
  • Flerfaldige championhingsten Kerjacques är vassast med åtta vinnare i Prix de Paris: Toscan (1969), Une de Mai (1970), Toscan (1971), Une de Mai (1973), Eleazar (1978), Eleazar (1979), Jorky (1981) och Katinka (1983).
Expandera

Med det som utgångspunkt kan nog de flesta förstå att lille Gay Noons andraplats i Prix de Paris inte var något annat än en bragd. Nu ska det också sägas att Gelinotte var belastad med 50 meters tillägg eftersom hon vunnit både Prix d’Amérique och Prix de France.

På den tiden gav en seger i Prix d’Amérique 50 meters tillägg i Prix de Paris, medan Prix de France bara var ”värt” 25 meters handicap. Egentligen skulle hon haft 75 meters tillägg, men enligt propositionen gällde endast det största tillägget i Prix de Paris. Alltså 50 meter…

Gay Noon var chanslös att hålla undan 50 meter mot Gelinotte, men slog de andra motståndarna med säker marginal. Därmed hade en ny svensk internationell stjärna sett dagens ljus efter Big Noon, Balett och Frances Bulwark.

Teckning: Olle Gabrielsson

Gay Noons andraplats var värd 1,8 miljoner gamla franska franc, vilket motsvarade 27.000 kronor vid denna tidpunkt. Det betydde att Gunnar Nordins travare tog sig upp som den näst vinstrikaste svenskfödda travaren genom tiderna med drygt 190.000 kronor. Bara Frances Bulwark var värre med 535.320 kronor.

Det kan också i sammanhaget nämnas att italienske Birbone var vinstrikast i Europa vid den här tidpunkten med 800.000 kronor, följd av Gelinotte med 770.000 kronor och trion Cancanniere, Frances Bulwark och Permit – samtliga över en halv miljon kronor.

Senare under 1956 började Gay Noon närma sig Gelinotte – i Åby Stora Pris gav han henne en match till linjen. Gay Noon hade nog kunnat besegra Gelinotte i Elite-Rennen samma säsong om han inte ”krockat” med Carné.

– Annars hade jag tagit Gelinotte den gången, sade Gunnar Nordin efter loppet i Gelsenkirchen.

Nu blev ingen seger heller för Gay Noon över Gelinotte i Åby Stora Pris, men aldrig hade han varit närmare henne i mål och dessutom startade hästarna från samma distans den gången och båda noterade 1.20,0 över 2.640 meter.

Gay Noon och Gunnar Nordin. Foto: stalltz.se

– Jag trodde nog att jag hade henne där, men det var kolossalt hårt och en liten ansats till fel var nog för att avgöra det hela, sade Gunnar Nordin efter Gay Noons tredje raka andraplats i Åby Stora Pris.

Gay Noon vann en rad storlopp (se faktaruta!), men idag hyllar vi honom för hans andraplats i Prix de Paris 1956 – det första stora svenska ögonblicket i löpningens historia.

Sedan skulle det dröja 34 år (!) innan den första svenskfödda vinnaren tog hem Prix de Paris, men innan dess hade vi två tredjeplatser genom Smaragd 1958 och Grande Frances 1979 innan Piper Cub och Stig H Johansson slog till 1990.

Fakta

Prix de Paris 1942 – 2019

År – Namn – Kusk – Segertid
1942 – Ovidus Naso hingst 6 e. Hellenvilliers – Roger Ceran-Maillard – 1.26,8/3.450 meter
1943 – Quinauderie* sto 5 e. Gaël – Pierre Forcinal – 1.29,6/3.350 meter
1943 – Ogaden* hingst 7 e. The Great McKinney – Mario Capovilla – 1.28,9/3.375 meter
1944 – Profane hingst 7 e. Enfant de Troupe – Alphone Sourroubille – 1.28,0/3.400 meter
1945 – Profane hingst 8 e. Enfant de Troupe – Alphone Sourroubille – 1.30,7/4.075 meter
1946 – Son Petit Fils hingst 6 e. Embleme Royal – Giulio Bottoni – 1.27,0/4.000 meter
1947 – Qui Qui IV hingst 9 e. Dumbea – Aimable Forcinal – 1.32,6/4.050 meter
1948 – Mistero hingst 8 e. Prince Hall – Romolo Ossani – 1.26,4/3.425 meter
1949 – Tira sto 8 e. Messidor – A Deheegher – 1.27,3/3.375 meter
1950 – Son Petit Fils** hingst 10 e. Embleme Royal – Giulio Bottoni – 1.27,1/3.400 meter
1951 – Berranger hingst 6 e. Fool Flyer – Robert Simonard – 1.24,7/3.400 meter
1952 – Scotch Thistle hingst 8 e. Scotland – Alexander Finn – 1.24,8/3.425 meter
1953 – Cancanniere sto 7 e. Kankan II – Jonel Chryiacos – 1.25,9/1.25,9/3.425 meter
1954 – Cancanniere sto 8 e. Kankan II – Jonel Chryiacos – 1.23,8/3.425 meter
1955 – Gelinotte sto 5 e. Kairos – Charlie Mills – 1.22,9/3.425 meter
1956 – Gelinotte sto 6 e. Kairos – Charlie Mills – 1.21,4/3.400 meter
1957 – Gelinotte sto 7 e. Kairos – Charlie Mills – 1.22,8/3.425 meter
1958 – Jariolain hingst 5 e. Carioca II – Orlando Zamboni – 1.22,1/3.375 meter
1959 – Jamin hingst 6 e. Abner – Jean Riaud – 1.21,9/3.150 meter
1960 – Jamin hingst 7 e. Abner – Jean Riaud – 1.21,6/3.400 meter
1961 – Jannot III hingst 8 e. Quiroga II – R Bais – 1.20,6/3.375 meter
1962 – Masina sto 6 e. Quinio – Francois Brohier – 1.20,3/3.150 meter
1963 – Narvick D J hingst 6 e. Fandango – Gerhard Krüger – 1.22,9/3.150 meter
1964 – Picardy hingst 5 e. Quinio – Laurent della Rocca – 1.21,2/3.150 meter
1965 – Apex Hanover hingst 6 e. Star’s Pride – Pavel Litkin – 1.21,1/3.000 meter
1966 – Querido II hingst 6 e. Fandango – Jean Riaud – 1.21,9/3.150 meter
1967 – Querido II hingst 7 e. Fandango – Roger Baudron – 1.20,3/3.025 meter
1968 – Oscar R L hingst 10 e. Dubonnet – Henri Levesque – 1.20,1/3.150 meter
1969 – Toscan hingst 6 e. Kerjacques – Michel-Marcel Gougeon – 1.20,8/3.150 meter
1970 – Une de Mai sto 6 e. Kerjacques – Jean-René Gougeon – 1.20,7/3.150 meter
1971 – Toscan hingst 8 e. Kerjacques – Michel-Marcel Gougeon – 1.19,7/3.150 meter
1972 – Tony M hingst 9 e. Horus L – Leopold Verroken – 1.20,2/3.150 meter
1973 – Une de Mai sto 9 e. Kerjacques – Jean-René Gougeon – 1.20,7/3.150 meter
1974 – Timothy T hingst 7 e. Ayres – Giancarlo Baldi – 1.21,2/3.150 meter
1975 – Bellino II hingst 8 e. Boum III – Jean-René Gougeon – 1.18,3/3.200 meter
1976 – Bellino II hingst 9 e. Boum III – Jean-René Gougeon – 1.21,3/3.225 meter
1977 – Bellino II hingst 10 e. Boum III – Jean-René Gougeon – 1.20,2/3.200 meter
1978 – Eleazar hingst 8 e. Kerjacques – Leopold Verroken – 1.19,4/3.175 meter
1979 – Eleazar hingst 9 e. Kerjacques – Leopold Verroken – 1.19,2/3.150 meter
1980 – Fleuronne hingst 9 e. Quirinius III – Roger Baudron – 1.23,1/3.150 meter
1981 – Jorky hingst 6 e. Kerjacques – Leopold Verroken – 1.18,7/3.175 meter
1982 – Ideal du Gazeau hingst 8 e. Alexis III – Eugene Lefevre – 1.18,7/3.150 meter
1983 – Katinka sto 7 e. Kerjacques – Jean-René Gougeon – 1.18,5/3.150 meter
1984 – Lutin d’Isigny hingst 7 e. Firstly – Jean-Paul Andre – 1.17,6/3.150 meter
1985 – Malouin hingst 7 e. Dianthus – Jean-René Gougeon – 1.18,3/3.175 meter
1986 – Neric Barbes hingst 8 e. Caprior – Jean-Luc Bigeon – 1.18,0/3.200 meter
1987 – Noble Atout hingst 8 e. Ura – Jan Kruithof – 1.18,5/3.225 meter
1988 – Poroto hingst 7 e. Esquirol – Louis Boulard – 1.18,3/3.200 meter
1989 – Ourasi hingst 9 e. Greyhound – Jean-René Gougeon – 1.17,0/3.225 meter
1990 – Piper Cub hingst 7 e. Tibur – Stig H Johansson – 1.16,8/3.200 meter
1991 – Ultra Ducal hingst 5 e. Buffet II – Paul Viel – 1.16.0/3.225 meter
1992 – Vivier de Montfort hingst 5 e. Kronos du Vivier – Christian Bigeon – 1.17,7/3.200 meter
1993 – Vourasie sto 6 e. Fakir du Vivier – Bernard Oger – 1.16,5/3.200 meter
1994 – Vourasie sto 7 e. Fakir du Vivier – Bernard Oger – 1.18,3/4.150 meter
1995 – Vourasie sto 8 e. Fakir du Vivier – Bernard Oger – 1.16,9/4.150 meter
1996 – Abo Volo hingst 8 e. Lurabo – Jos Verbeeck – 1.16,5/4.150 meter
1997 – Defi d’Aunou hingst 6 e. Armbro Goal – Jean-Etienne Dubois – 1.15,8/4.150 meter
1998 – Dream With Me hingst 7 e. Tarass Bouba – Nicolas Roussel – 1.16,1/4.125 meter
1999 – Remington Crown hingst 6 e. Lord Of All – Jos Verbeeck – 1.17,3/4.125 meter
2000 – Galopin du Ravary hingst 6 e. Arzel de Gournay – Dominik Cordeau – 1.15,2/4.125 meter
2001 – Gobernador hingst 7 e. Buvetier d’Aunou – Dominik Locqueneux – 1.14,1/4.150 meter
2002 – General du Pommeau hingst 8 e. Sebrazac – Jules Lepennetier – 1.14,5/4.125 meter
2003 – Insert Gede hingst 7 e. Jet du Vivier – Yves Dreux – 1.14,1/4.125 meter
2004 – Jag de Bellouet hingst 7 e. Viking’s Way – Christophe Gallier – 1.15,0/4.125 meter
2005 – Jardy hingst 8 e. Cygnus d’Odyssee – Jean-Michel Bazire – 1.14,9/4.125 meter
2006 – Jardy hingst 9 e. Cygnus d’Odyssee – Jean-Michel Bazire – 1.14,9/4.125 meter
2007 – Jardy hingst 10 e. Cygnus d’Odyssee – Jean-Michel Bazire – 1.14,6/4.125 meter
2008 – Orla Fun sto 6 e. Fleuron Perrine – Loic Guinoiseau – 1.16,2/4.125 meter
2009 – Prince Gede hingst 6 e. Sancho Panca – Thierry Duvaldestin – 1.15,2/4.125 meter
2010 – Private Love sto 7 e. Goetmals Wood – Matthieu Abrivard – 1.14,3/4.125 meter
2011 – Maharajah hingst 6 e. Viking Kronos – Örjan Kihlström – 1.15,7/4.125 meter
2012 – Roxane Griff sto 7 e. Tenor de Baune – Eric Raffin – 1.15,5/4.150 meter
2013 – Ready Cash hingst 8 e. Indy de Vive – Franck Nivard – 1.14.8/4.150 meter
2014 – Up and Quick hingst 6 e. Buvetier d’Aunou – Jean-Michel Bazire – 1.13,8/4.150 meter
2015 – Up and Quick hingst 7 e. Buvetier d’Aunou – Jean-Michel Bazire – 1.13,5/4.150 meter
2016 – Lionel hingst 6 e. Look de Star – Örjan Kihlström – 1.14.8/4.150 meter

2017 – Bold Eagle hingst 6 e. Ready Cash-Reethi Rah Jet – Franck Nivard – 1.14,0/4.150 meter

2018 – Bird Parker hingst 7 e. Ready Cash-Belisha – Jean-Philippe Monclin – 1.14,3/4.150 meter

2019 – Belina Josselyn sto 8 e. Love You-Lezira Josselyn – Jean-Michel Bazire – 1.13,9/4.150 meter

Fotnot: * dött lopp mellan Quinauderie och Ogaden 1943. **Antinea II diskad etta 1950.

Expandera
Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Exklusivt för dig som prenumerant
Läs senare

Allt pekar uppåt för Isac

Vinden har vänt för 26-årige Isac Lindberg som flyttar fram sina positioner hela tiden.
Fjolårets rekordår kryddas nu med tävlande på V75 och inom morgondagens omgång sitter han upp bakom en joker som ligger honom extra varmt om hjärtat.
– Jag har en god känsla magkänsla och köra gärna i ledningen om vi lyckas hålla upp innerspåret, säger Isac Lindberg.
Av
Emil Persson
Ace to Play med Isac Lindberg. I morgon dyker duon återigen upp på V75. Foto Hanold/ALN
Ace to Play med Isac Lindberg. I morgon dyker duon återigen upp på V75. Foto Hanold/ALN

Har man en pappa som varit travtränare under 28 års tid, en mamma som varit lika aktiv och en bror som likaså varit professionell travtränare kan man lätt tänka sig att man per automatik blir väldigt travintresserad själv.
Men nej, så var inte fallet för Isac Lindberg.
– Min pappa Roland Jansson var ju tränare på Sundbyholm mellan 1980-2008 och ja, hela familjen har ju hållit på med travet. Jag var dock aldrig intresserad som ung trots att de gjorde försök att få med mig på tåget. De köpte en ponny bland annat, men eget bet. Jag hade andra intressen och tyckte inte travet var så roligt helt enkelt, säger Isac Lindberg.

Den saken ändrades dock efter gymnasietiden. Isac stod utan jobb efter studierna var avklarade, fick följa med till stallet och noterade att det där med att köra häst tydligen framkallade gott humör.
– Jag stod och sopade i stallet, men märkte att de andra var på så gott humör när de kom tillbaka efter körturerna. De hade så roligt helt enkelt att jag valde att testa och blev fast direkt.

Jättesjuk

Under våren 2017 körde Lindberg sitt första lopp och tre månader senare – i femte försöket – fick han segerdefilera. Debutåret resulterade i två segrar och 2018 lika många innan 2019 gav sex triumfer.

Isac Lindberg. Foto Micke Gustafsson/ALN

– Men jag trodde att det skulle lossna på samma sätt redan 2018 som det gjorde i fjol, men det dröjde. Jag blev jättesjuk under 2018 och var borta flera månader.

Vad hände?
– Jag hade problem med dyslexi under min skolgång och fick magkatarr som 14-åring. Självförtroendet fick sig en rejäl törn av det och de här symptomen blev värre igen. Jag fick någon bakterie i magen, mådde illa hela tiden och det tog tid innan läkarna hittade vad det var. Jag gick och pratade med en psykoterapeut vilket hjälpte mig väldigt mycket. Idag har jag inga problem alls.

Pressen att lyckas direkt i en tid där de nya, yngre förmågorna allt mer sällan får chansen om de inte leverera med omedelbar verkan lyfter han som en aspekt som satte press.
– Jag har pratat med de andra i familjen om det här. Förr om åren hade man inte samma press på sig utan lärlingarna fick tid på sig att lära sig, de fick misslyckas i loppen, men ändå fortsätta köra och lära sig. Idag har det blivit en elitklump även i lärlingsloppen som styrningarna går till.

”Allmänt bättre”

Några direkta, tydliga målbilder för framtiden har han inte målat upp i nuläget.
– Nej, det är främst att försöka bättra på resultaten och bli en allmänt bättre kusk. Skulle jag lyckas ta mig till några lärlingsfinaler såsom Guldklockan till exempel så skulle det vara väldigt roligt.

Leker du med tankarna att bli proffstränare på sikt?
– Jag skulle vilja bli tränare, men jag har mycket kvar att lära och kommer inte ha bråttom. Jag har sett många som haft licens, tagit ut den i fel läge och stressat på. Det blir lätt ett bakslag och jag umgås inte med några sådana planer just nu utan har det bra som jag har det.

Tillsammans med mamma Åsa Lindberg tränar de 16 hästar till vardags varav en startar inom morgondagens V75-omgång på Axevalla.
– Ace To Play (V75-5) är uppfödd av min moster och hennes gubbe. Det är en häst som man har följt hela vägen och haft stora förhoppningar på så visst känns det kul att vi är med i de här sammanhangen.

Kändes det annorlunda att köra på V75 när ni var med hemma på Sundbyholm i slutet av januari?
– Nej, jag trodde att jag skulle vara mer nervös faktiskt. Det som händer händer, jag kan inte påverka det så mycket.

Hur går det i morgon?
– Hästen är snabb iväg vilket jag vet att Brandy Flame är också, men lyckas vi hålla upp innerspåret köra jag gärna i ledningen för han går bäst i den positionen. I träningen känns han ännu bättre efter senaste starten så jag har en bra magkänsla, avslutar Isac Lindberg.