Att Fredrik Linder är uppvuxen och skolad rakt in i travbranschen via sin far Björn ”Skräcken” Linder vet de flesta vid det här laget. Magdalena Erikssons väg in i travsporten är dock desto mer okänd.
– Mina föräldrar är musiker så jag har vuxit upp i orkesterdiken. Min pappa är trumpetare och mamma spelar cello, men senare blev de musiklärare. Så nej, någon travfamilj är jag inte uppvuxen i, säger Eriksson.
Hästar fattade hon dock tycke för tidigt. En egen häst införskaffades när hon var nio år gammal och ”som av en händelse” dök det upp en ponny som skulle sällskapa.
Denna ponny blev inkörd och vips så var Magdalena inne i ”travhjulet” allt mer.
– Jag gick på Wången och därefter jobbade jag för Lutfi Kolgjini både i Sverige och i Frankrike. Sedan var jag över hos Jimmy Takter i ett år och jag varit hos Stefan Melander nu fram tills mammaledigheten, säger hon.

Gård utanför Avesta

Livet ser med andra ord annorlunda ut nu. Sedan sex år tillbaka och är Magdalena och Fredrik ett par. Tillsammans har de dottern Livéa, nio månader.
– Vi tog ett beslut att vara ifrån travet en period i samband med att Livéa kom och det har varit skönt. Nu inser man hur mycket man saknar det när man är ifrån det, säger Magdalena.

Efter att Hans G Eriksson köpt Lövberga Gård utanför Avesta av Göran Lång så är det där man nu huserar och ska träna.
– Det finns mycket skogsvägar, en 700 meter lång rakbana, 800 meters rundbana i sand. Tanken är att det ska bli en lite längre slinga också, men vi får se om det hinner fixas till innan vintern kommer.
Hästar att träna kryllar det inte av i nuläget, men det har sin naturliga förklaring. För handen på hjärtat, visste du som läser detta ens om att duon skulle starta igång en egen rörelse?
– Vi har inte varit så öppna med det utan vill ta det lugnt och smyga igång. Jag är ju fortfarande mammaledig och får hjälpa till i den mån jag kan så vi har sagt att kan vi börja med åtta-tio hästar är det helt okej. Vi är måna om att ha tid till hästarna istället för att stressa iväg.
Känns det nervöst att ni ska stå på egna ben nu?
– Jag har alltid haft en tanke att göra något själv och efter eget huvud. Jag kände hos Lutfi Kolgjini att man fick styra mycket själv och göra som man ville och det var en tillfredställelse när det gick bra. Han hade grymma träningsmöjligheter så det gick att variera träningsmöjligheterna. Lutfi var på bra så vis att han gav en ansvar.

”Går det åt helvete är det ditt fel”

Går det åt helvete är det ditt fel kunde han säga, men lika bra och berömmande var han åt andra hållet när det gick bra. Hos Jimmy Takter var det mer ett tydligt schema. Ja, det var det väl hos Stefan och Cattis också, men där var det snarare viktigt att hästarna rörde på sig, inte exakt hur de tränades.
Vi lever i en travvärld där det är mycket suck och stön och prat om att ”allt” är så dåligt. Men ni tar ett beslut att satsa i detta läge. Utveckla era tankar?
– Visst är det ett stort steg, men det finns positiva saker också. Pokalåret stundar, de har gått tillbaka till att Solvalla får en egen dag, det är många lopp med höjda prispengar… ja, det finns positiva saker, det gör det.

”Passa i monté”

För Magdalena ligger Latest News (e. Scarlet Knight) 1.195.785 kr/1.11,8ak extra varmt om hjärtat. För fyra år sedan vann duon åtta montélopp tillsammans och nioåringen finns numera i hennes vård. Den 5 augusti var senaste tillfället då hon red montélopp och nu kan hon åter ge sig ut på banan efter att klarat fysprovet.
– Han har travat klockrent på sistone och känts jättefin. Jag har kört honom i sulkyloppen och nu säger Fredrik att han får fortsätta där när han ser så fin ut, men… ja, jag får väl försöka hitta en annan montéhäst då. Just nu är det väldigt mycket ”det var en fin häst, den skulle nog passa i monté” när vi tittar på hästar, men kanske kommer det in någon i träning som kan passa.

För Fredrik Linder är det inget nytt att inneha A-licens. Första gången han plockade ut den var år 2000, då hade han redan kört Elitloppet tre år innan med Demon Sid (e. Demilo Hanover) och vunnit Sweden Cup med samma häst år 1999. Ja, för att nämna några meriter. Faktum är att Linder nära nog kört eller haft egentränad häst i alla klassiska årgångslopp i Sverige. Det är lätt att tro att Linder håller just fullträffen med Demon Sid i Sweden Cup som den största, men det gör han inte.
– Nej, jag vann två lopp med egentränade Talang Sund (e. Viking Kronos) på Vincennes år 2007 och de slog högre. Framförallt seger under lördagen under Prix d’Amerique-dagen. Där körde jag ett taktiskt fulländat lopp och det var väldigt mycket svenskar på plats, minns Fredrik.

A-licensen lämnade han dock in år 2008. På våren samma år hade han varit fyra med La Bella Vita (e. Varenne) i Drottningens Pokal, men kroppen sade där och då ifrån. La Bella Vita gick vidare till Fredrik B Larsson som Linder hade haft ”popstall” med samma period och vann Stosprintern i Halmstad.

– Jag hade stora problem med diskbråck i nacken och det var halva grejen till att jag lade ner. Jag började baka istället och gjorde så i ett par år innan suget efter hästarna kom tillbaka, säger han.
En tur till Jörgen Westholm för att ”bara vara med och köra lite” blev startskottet till något helt annat.
– Jag körde några hästar den där dagen som jag tyckte kändes lite knackiga så jag frågade lite löst om jag fick kika lite på dem under eftermiddagen. Jag fick hans förtroende och sedan ringde han efter tre dagar och frågade om jag kunde titta förbi igen. Därefter ringde Stefan Melander och Catarina Lundström i samma ärende och ja, sedan var det igång…, minns han.
Linder utövade kiropraktik, men ingen ”industribetonad” variant utan med tydlig närvaro.
– Jag var med och körde hästarna för att lokalisera vart problemen satt och varför de var där de var. Det gäller att få en skön dialog med tränarna och vissa köpte mina tankar fullt ut, andra inte. Man kan väl säga att jag är inspirerad av det gamla gardet, det inkluderar även balansering givetvis, säger Linder.

”Wowkänsla”

Daniel Redén och Hans R Strömberg tillkom snabbt som kunder och det dröjde inte länge innan det var färdigbakat.
– Jag lade ner det helt år 2010 och därefter har jag nog varit hos 20 tränare till och från. Det här har just tveklöst legat till grund för att man drar igång igen; man känner att man lärt sig mer och mer, säger han.
I samband med att Linder var och arbetade hos Stefan Melander korsades hans och Magdalenas vägar.
– Förutom att hon är jävligt snygg så slogs jag av hennes entusiasm, drivet för hästarna. Jag fick en wowkänsla direkt för hennes engagemang. Magdalena är pedantisk och så noggrann med hästarna och har ju haft massor med passhästar som levererat.

Då Magdalena är mammaledig fram till maj får Linder sköta förmiddagarna själv i stallet.
– Vi smyger igång. Jörgen Westholm är väldigt mån om att folk ska ha det bra och vill gärna hjälpa till så han har skickat hit några hästar, däribland ett kallblod. Dessutom har vi köpt en häst från Roger Walmann som vi ska göra andelshäst av och så har vi två ägarkonstellationer klara som ska handla, men vi väntar nog tills våren.

Vad kommer du göra annorlunda nu kontra din tidigare sejour som proffstränare?
– Älta mindre. Jag har haft problem med prestationsångest ända sedan jag var ung. Är man inte bäst så spyr man. Bäst behöver inte innebära att man vinner alla lopp, men att hästarna ska leverera och gå bra. Att misslyckas med en häst är det värsta jag vet och då har ältandet kommit, men det har minskat med åldern.

Förr kunde jag frågade närmsta kusk direkt efter målgång om de ville ha hästen.

Har du rentav tagit professionell hjälp för att komma till rätta med det?
– Ja, det har jag faktiskt gjort. Jag har tagit hjälp av en prestationsutvecklare som jag jobbade tajt med och fick med små medel till en tydlig förändring. Det har varit en klar fördel för mig och känns jättebra, säger Linder.

Harmonin. Suget efter hästarna. Nyfikenheten på vad framtiden har att erbjuda är slående när man pratar med dem båda.
– Jag strålar! Det är bara så härligt att träna häst igen, avslutar Fredrik Linder.