Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

PDA-jakt i Ourasipräglad dress

För San Moteur var inte resultatet det bästa i det inledande B-loppet, men däremot det besked han lämnade.
På söndag är det återigen dags för Sveriges stora Prix d’Amerique-hopp att äntra kolstybben då Prix du Bourbonnais ska avgöras i Paris!
Av
Emil Persson
Upplåst för dig som är prenumerant
Björn Goops San Moteur tar sikte mot det första B-loppet på Vincennes. Foto Scoopdyga.com
Björn Goops San Moteur tar sikte mot det första B-loppet på Vincennes. Foto Scoopdyga.com
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

Upploppet avverkades i 1.01,2-tempo. Det var nio tiondelar snabbare än vad Face Time Bourbon levererade vid sin första Prix d’Amerique-seger år 2020 och det är inte underligt att även fransmännen har vaknat till på allvar efter San Moteur (e. Panne de Moteur) gjort sin första start på fransk mark.

Fakta

Visste du att...

…två av de tre senaste vinnarna av Prix du Bourbonnais även har vunnit Prix d'Amerique efterföljande år?
2020 var det Face Time Bourbon som drog längsta strået och ifjol var det Hooker Berry som lyckades med samma sak.

Förhandstipsen i fransk media tillmätte inte San Moteur särskilt stora möjligheter i Prix de Bretagne, men inför söndagens lopp är tongångarna helt annorlunda. Att Calgary Games och Don Fanucci Zet inte fick till det på fransk mark föregående vinter speglade säkert tongångarna inför det första B-loppet, men vinden har vänt.
Inför söndagens start är San Moteur en av förhandsfavoriterna och en riktig snackhäst trots att konkurrensen kontra första B-loppet stärkts upp ytterligare med de två senaste årens Elitloppsvinnare Etonnant och Hohneck bland konkurrenterna.

San Moteurs delägare och ständige följeslagare Håkan Arvidsson kom under gårdagen fram till Paris efter att gjort sin andra 24 timmarstripp från Lökene till Grosbois.
– Vi kör under natten så vi släpper den värsta trafiken i Tyskland. Jag tycker att det går bra faktiskt, man är så taggad på det som komma skall så det känns bara som en rolig resa. Det är nästan så man får nypa sig i armen att vi är med i det här sammanhanget och bedöms vara med och slåss om det, säger Håkan Arvidsson.

Toppår utan toppform

De få dagar som San Moteur vistas på Grosbois före loppen har kunnat paketeras på ett så vettigt sätt att de kan liknas vid ”vanliga Lökene-dagar”.
– Han får en utevistelse i hage på fyra-fem timmar på morgonen och så körs han efter lunch. Då kan han gå ensam på banorna och det handlar ju inte om att träna i sig utan om att underhålla och låta honom röra på sig. Träningsarbetet har vi gjort hemmavid.

Just träna har Arvidsson äntligen kunnat göra såsom han verkligen önskat under hösten och början av vintern.
– San Moteur har vunnit Paralympiatravet och Åby Stora Pris i år samt slutat tvåa i Elitloppet. Ändå så tycker jag inte att han kommit upp i allra värsta toppformen. Det har blivit hackigt när han varit iväg på Menhammar, tagits hem, åkt tillbaka och så vidare. Nu har han kunnat tränas kontinuerligt utan avbrott och det har känts väldigt bra.

Inte kommit upp i allra värsta toppformen

San Moteur har tjänat 4,5 miljon denna säsong utan att Håkan Arvidsson tycker formen varit maximal.

I Prix de Bretagne hade inte San Moteur någon tur med varken den draghjälp han fick eller det tempo som blev. B-loppen har på senare år varit tempostarka, men nu kördes de första 2.200 meterna i 1.13-tempo innan täten rasslade iväg 1.08,5 sista 500 meterna. Likväl så tog San Moteur många längder på de hästarna över Vincennes förhållandeis korta upplopp trots att det var ”mil fram” när raksträckan gjorde entré.
– Både jag och Björn har trott och hoppats att Vincennes ska passa hästen, men man vet ju aldrig med säkerhet förrän man har varit där. Nu fick vi ett väldigt bra besked och jag tror vi har en häst som ska kunna slåss om topplaceringarna i Prix d’Amerique på allvar.

Ourasi-präglad dress

Om den saken råder ingen tvivel, men däremot så är det frågan hur San Moteur ska ta vägen dit.
– Nio av tio personer jag pratar med säger att de tror han kommer komma med på prispengar, men det hade varit väldigt skönt med en topp tre-placering på söndag så att vi visste med säkerhet att vi kan förbereda honom för loppet. Det är sju veckor till Prix d’Amerique så något lopp innan det lär det bli även om han inte är en häst som behöver just lopp i kroppen för att komma i form.

Och då blir det loppet i Frankrike? Eller är Sverige tänkbart?
– Vi åker tillbaka till Sverige på måndag oavsett resultat i söndagens lopp och jag utesluter inte start i Sverige. Vi har ju anmälan sex dagar innan och då går det se ungefär åt vilket håll vädret ser ut att gå, men det finns ju ytterligare två B-lopp varav det sista går 14 dagar innan Prix d’Amerique. Det kanske kan vara aktuellt och så bara köra ren preparé där.

I Prix de Bretagne körde Björn Goop för första gången i den hästägardress som tagits fram av delägarna till San Moteur. Likheten med romberna såsom alltid funnits på Stall Arvidssons hästägardress var slående, men istället för gul och lila dress så tävlar San Moteur nu i en svart och guldig dito.
– Vi tog fram den här redan för ett år sedan. Att fortsätta med gul och lila var inget alternativ när vi är tre delägare – då hade det framstått som att det bara är min häst och så är inte fallet – så det här blev ett mycket bra alternativ. Även om den gullila dressen syns ännu bättre så syns och sticker den här också ut. Faktum är att dressen med romberna är inspirerad av ägardressen till Ourasi som jag såg vinna Oslo Grand Prix år 1989 så det finns en fransk koppling, avslutar Håkan Arvidsson.

Förhoppningsvis ett gott förebud som lär falla de patriotiska, franska traventusiasterna väl i smaken när de når den vetskapen!

Fakta

Startlista Prix du Bourbonnais

Priser: 54.000-30.000-16.800-9.600-6.000-2.400-1.200 euro
2.850 meter.

Namn – Körsven/Tränare

  1. Galileo Bello – Guillaume/Anne Francoise Donati Marc
  2. Evaluate – Gabriel Angel Pou Pou/Gabriel Angel Pou Pou
  3. Eric the Eel – Franck Ouvrie/Tomas Malmqvist
  4. Ganay de Banville* – Jean-Michel Bazire/Jean-Michel Bazire
  5. Hokkaido Jiel* – David Thomain/Jean-Luc Dersoir
  6. Horsy Dream* – Eric Raffin/Pierre Belloche
  7. Izoard Vedaquais* – Benjamin Rochard/Philippe Allaire
  8. Hussard du Landret* – Yoann Lebourgeois/Benoït Robin
  9. Elvis du Vallon* – Mathieu Mottier/Charles Cuiller
  10. Hanna des Molles* – Alexandre Abrivard/Laurent-Claude Abrivard
  11. Gu d’Heripre* – Francois Lagadeuc/Fabrice Souloy
  12. San Moteur* – Björn Goop/Björn Goop
  13. Diable de Vauvert* – Tony Le Beller/Bertrand Le Beller
  14. Ampia Mede Sm* – Franck Nivard/Fabrice Souloy
  15. Hooker Berry* – Nicolas Bazire/Jean-Michel Bazire
  16. Flamme du Goutier – Théo Duvaldestin/Thierry Duvaldestin
  17. Hohneck – Gabriele Gelormini/Philippe Allaire
  18. Etonnant – Anthony Barrier/Richard Westerink

Fotnot: *startade i Prix de Bretagne.

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

Nordströms nysatsning ”Kommer att bli perfekt”

Jägersrotränaren Per Nordström har det väl förspänt inför Svensk Uppfödningslöpning på lördag då stallet kvalade in en kvartett.
Vi har förstås gått igenom det, och även den nya gården, comebacken för Önas Prince samt lite annat smått och gott.
Av
Magnus Blom
Upplåst för dig som är prenumerant
Önas Prince tillsammans med Emma och Per Nordström efter segern i Ulf Thoresen Grand International. Foto Morten Skifjeld
Önas Prince tillsammans med Emma och Per Nordström efter segern i Ulf Thoresen Grand International. Foto Morten Skifjeld
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

1991 gick flyttlasset från Boden i norr till Jägersro i Malmö för den då 25-årige Per Nordström som hade kvalat in Top Love (e. Quick Pay) i Svensk Uppfödningslöpning.

– Tanken var att stanna ett tag, men jag trivdes så bra att jag blev kvar. Om jag saknar Boden? Tja, det är klart. Att åka en sväng med snöskotern eller åka skidor utför i backarna är aldrig fel. Jag var faktiskt ganska duktig när jag var 15-16 år och tävlade i SM, berättar den nu 57-årige norrlänningen som håller till på gården i Sjöbo där han huserat sedan 2017 tillsammans med sin fru Emma.

På träningslistan finns i dagsläget 77 hästar.

Köpt grannens gård

På den nuvarande gården finns allt som Nordström önskat och byggt efter eget huvud i form av en 1200-meters rundbana, en motionsslinga på drygt 1,7 kilometer samt en rakbana med djupsand.

För några år sedan köpte Per Nordström en ny gård och byggde nya träningsbanor. Nu har han äåven köpt granngården. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Men anläggningen kommer att bli ännu större till nästa år. Anledningen är att paret Nordström köpt grannens gård på 30 hektar för att utveckla rörelsen ytterligare.

– Köpet genomförs efter nyår, men säljarna kommer bo kvar där ett halvår så de hinner flytta till ett nytt ställe. Det jag kan börja med är att bygga hagar och lösdrifter, upplyser Nordström och fortsätter:

– Går allt i lås har vi planer på att ha en invigningsfest i samband med Hugo Åbergs-kvällen i slutet av juli.

Det innebär att ni kommer att utöka verksamheten?

– Det är tanken och målsättningen är att vi ska ha runt 100 hästar i träning. Vi märker att ägarna vill komma igång tidigt att tävla med sina hästar och intresset ökar för varje år i takt med våra framgångar på unghästsidan.

Hur är känslan inför den här satsningen?

– Det kommer att bli perfekt. Just nu har vi våra 28 ettåringar utspridda hos Roger Malmqvist, Jörgen Lorentzen och Thomas Dalborg. Nu får istället alla samlade på ett ställe och det blir en avsevärd förbättring och vi är därför också på jakt efter personal.

Fakta

Nordströms vinnare

2012 Denim Boko (e. Chocolatier) 1.12,9

2019 Revelation (e. Readly Express) 1.13,4

2020 Isly Mist Sisu (e. Bear Summit) 1.14,3

Jagar fjärde triumfen

På lördag jagar Per Nordström andra saker. Han har nämligen chansen att ta fjärde triumfen i Svensk Uppfödningslöpning med 800.000 kronor till vinnaren. Och chansen får bedömas som god på förhand då en kvartett från stall Nordström finns med bakom startbilen.

– Vi har med en tredjedel av finalisterna och det är ett tecken på att vi gör något rätt. Om vi skulle vinna för fjärde gången? Det skulle vara jättestort, förstås.

Lutfi Kolgjini har rekordet med sju inteckningar som tränare.

– Mycket imponerande. Men vi siktar på att slå det rekordet, kommenterar 57-åringen, som var avstängd när uttagningsloppen kördes.

–  Det var frustrerande, för jag gillar inte att stå vid sidan om utan känner mig betydligt lugnare då jag sitter i vagnen och kan påverka utgången. Men kuskarna vi anlitade skötte sig bra och vi kvalade in fyra av fem startande till tvååringarnas största lopp.

Eyeofthetiger vinner försöket i Uppfödningslöpningen på svenskt rekord för Stefan Persson. Foto: Mikael Rosenquist/MiRo Media

Hur har du resonerat kring valet av kuskar till finalisterna?

– Jag för naturligtvis en dialog med ägarna, men det yttersta ansvaret ligger på mig. Thomas Uhrberg är i Polen och jagar vildsvin och ersätts av Stefan Persson bakom Agarita. Michael Nymczik kvalade in Ghirardelli till finalen men istället för att bara åka upp och köra en häst kom vi överens om att hitta en ny kusk. Och det blir uppfödaren Jörgen Sjunnesson som får förtroendet. Skulle Johan Untersteiner kvala in Nightlife In skulle han också få köra i finalen och så blev det. För egen del tar jag hand om favoriten Eyeofthetiger, säger Per och lämnar följande information om stallets kvartett i V75-4.

3 Eyeofthetiger (e. Django Riff) fick ett tufft kval via fjärdespår till spets efter 1.10,2/f.500 och 1.11,8/f.1000, men hade trots det mod och kraft att glida undan till seger på 1.12/1.640 meter auto i början av november. Prestationen var femstjärnig, men den här stora hästen (171 cm) imponerade stort. Han klarade den urblåsaren på bästa sätt och kändes fantastiskt fin i måndagsjobbet. Jag måste tro på en bra segerchans. 

Nightlife In och Per Nordström. Foto Gunilla König/Stalltz.se

6 Nightlife In (e. Day or Night In) hade hög temperatur efter starten i Svampen och missade lite. Är snabb ut och gick i spets i försöket, men fick ge sig knappt sista biten. Med lopp i kroppen har han gått framåt och det är en cool och flegmatisk individ som kan sluta långt fram.

8 Agarita (e. Tactical Landing) satt i fjärde inner i kvalet och hängde med till max. Hon utvecklas för varje start och sprungit fortare och fortare. Hon är snabb och travsäker, men från det här läget jagar hon främst fina pengar. Hon kommer att gå i jänkarvagn.

12 Ghirardelli (e. Googoo Gaagaa) satt i tredje ytter och tog finalplatsen i sista steget. Hon fick det sämsta utgångsläget och kommer att smyga härifrån. Hon lär göra en bra prestation som kan landa i pengar.

Du hjälper även till som gästkusk i V75-2 bakom 5 Peak of Glory (e. Muscle Mass)som tränas av Elke Frinta. Vad kan du berätta om henne i det här försöket till Diamantstoet?

–  Hon galopperade i comebacken i Halmstad, men gick bra efteråt och visade bra form. Hon fick ett snävt femtespår och risken är stor att det blir en tappstart. Vi får sikta in oss på att få med oss fina pengar i första hand.

Stjärnan mot comeback

En som det varit tyst om i några månader är stallets stjärna Önas Prince (e. Chocolatier). Men nu är sjuåringen, med knappt 14 miljoner kronor på kontot anmäld till Halmstad den 2 december.

– Han har knallat 1.14 full väg i jobb och han kommer att få ett dåligt spår då det handlar om en spårtrappa (spår efter prissumma). Han känns i bra slag och det ska förstås bli spännande. Fungerar han som vi hoppas har han ett lopp på Åby den 14 december som ligger bra i tiden.

Önas Prince och Per Nordström. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

Vad är det som stoppat upp honom?

– Han fick en infektion i sitt opererade knä inför förberedelserna till Åby World Grand Prix och det svullnade upp rejält. Han blev akut dålig och var nära att stryka med. Men vi fick hjälp med behandlingen och nu är han på gång igen. Det är en hårding som har mycket ogjort på tävlingsbanorna.

När intervjun görs har Per precis landat i Stockholm med planet från Malmö. Förutom V86-tävlingar på kvällen är det även möte med travtränarna på Solvalla där även representanter från Svensk Travsport finns med.

– Det finns mycket som behöver förbättras inom travsporten, inte minst prispengarna som släpat efter jämfört med kostnaderna under många år. Vi får se om vi kommer fram till något.

Per Nordström. Foto Jeannie Karlsson/Sulkysport

Något mer att tillägga innan vi stänger butiken?

– Jag har en fin kull med 42 ettåringar inför nästa år och de ser snäppet bättre ut än de som tävlat i år. Det kan bli riktigt roligt, hälsar en sansad men samtidigt optimistisk Per Nordström.

Bäva månde konkurrenterna under 2025.

Fokustema
Fokus: Fredagsintervjun
Läs senare

Karhulahti har hittat hem ”Det känns underbart”

Solvallatränaren Ville Karhulahti har 20 hästar på träningslistan. Två av dem startar i Breeders Crown-finalerna på Eskilstuna på lördag.
– Det är tveklöst det största jag varit med om som tränare, säger Ville.
Av
Magnus Blom
Upplåst för dig som är prenumerant
Ville Karhulahti har en egentränad häst i Breeders Crown-final, men har han bra koll på desto fler. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Ville Karhulahti har en egentränad häst i Breeders Crown-final, men har han bra koll på desto fler. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport
Denna artikel tillhör Sulkysport Premium - vårt låsta material.

För dig som är prenumerant

Vi har bytt prenumerationsystem.
Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration

Gå till ditt konto för att ta reda på vad.

Mitt konto

Har Du problem med din inloggning? Maila gärna info@sulkysport.se och ange namn, kundnummer och gärna felkod så hjälper vi till!

Bli digital prenumerant

Prenumerera digitalt

Läs om Sulkysports olika alternativ, från 89 kronor/månad till 899 kronor per år.

– Det är tveklöst det största jag varit med om som tränare och det ska bli spännande att se hur långt de räcker på lördag i den tuffa konkurrensen. Båda ser i alla fall ut att hålla toppform, hälsar Ville Karhulahti, som inte har några planer på att lämna Sverige för moderlandet Finland.

– Nej, vi trivs mycket bra i Sverige. Och att komma tillbaka till Solvalla känns underbart.

43-årige Ville Karhulahti blev känd i Sverige då han jobbade för Halmstadtränaren Kari Lähdekorpi (2001-06), som firade stora triumfer med storloppssegrar och inom V75. Där stannade Ville i fem år. Lika lång tid blev vistelsen hos ikonen Stig H Johansson (2013-18) där han tog över rollen som försteman efter Reijo Liljendahl. 

– Två enorma hästkarlar som jag lärde mig mycket av, säger Ville, som även hunnit med att arbeta för Rainer Björkroth, Petri Salmela, Jori Turja, Anette Lorentzon samt varit privattränare i Finland åt Einari Vidgen.

Ville Karhulahti-tränade Heartbeat Julie tillsammans med Ulf Ohlsson. Foto Mathias Hedlund/Sulkysport

Som lärling har Ville många segrar på sin meritlistan och en av de största är triumfen i Trav- och Galopprondens Guldklocka, vilket skedde 2015.

Proffslicensen plockades ut 2019 och efter ett år som Solvallatränare flyttade Ville över verksamheten till Axevalla och Bjertorp, där han stannade i fem år.

– Vi kämpade på och körde bland annat in unghästar åt Reijo Liljendahl, förklarar finländaren, som den 1 augusti valde att flytta hem till Solvalla.

Fricks gamla gård

Ny hemvisit för Ville och hans 20 hästar blir på Östuna gård där förre Solvallaprofilen Jim Fricks en gång huserade.

– Det känns bra att vara tillbaka på Solvalla då jag trivdes bra här under förra perioden. Och på gården finns allt man kan önska sig i träningsväg i form av rundbana, rakbana, sandbana, skogsvägar samt en backe, berättar Ville, som bor i Knivsta tillsammans med sin sambo Jonna Roos bara 40 minuters bilväg från hemmabanan.

Har du hunnit med någon semester i allt flyttbestyr?

– Nej. Jag har inte haft någon riktig semester på 13 år. Det närmaste jag kommer var två veckor i Wången i samband med tränarutbildningen.

En nisch i din verksamhet har varit att köra in unghästar åt andra tränare. Kommer du att fortsätta med det även framöver?

– Nej, inte nu längre. Jag har fem ettåringar och tio tvååringar som jag ska träna efter min modell. Det ser spännande ut och många av dem är bra stammade. Tvååringarna är lite försenade på grund av flytten i somras, men jag kommer att kvala några inom kort och räknar med att starta dem i början av nästa år, upplyser Ville.

Spännande nyförvärv

Ett spännande nyförvärv anlände till stallet i förra veckan och det är fyraårige Nagambie Boko (e. Southwind Frank) som på fem starter tagit tre vinster och sprungit in 176.500 kronor för sin förre tränare Timo Nurmos.

– Han råkade ut för en hovbensfraktur och har varit konvalescent hos Caroline Holm ett tag. Det rör sig om en fin travare som har lite pengar på sig och jag räknar med att starta honom i början av nästa år.

Stallets reklamhäst de senaste åren har varit det slitstarka stoet Heartbeat Julie (e. Django Riff) som nyligen passerade en miljon kronor på kontot och tagit 13 segrar på 50 starter och verkligen visat prima takter.

– En V75-vinnare och det blev en milstolpe när hon klev över miljonen insprunget och extra kul för mig som äger halva hästen. Nu har hon fått en pausat även blivit behandlad, men fungerar allt som det ska räknar vi med att starta henne i december. Hon är väldigt stark och oöm med bra psyke och fungerar även med brodd i skorna även om hon är bäst barfota.

Sju finalister i Breeders´Crown

På lördag riktas travblickarna mot Eskilstuna som arrangerar Breeders´Crown-finalerna för både tre-och fyraåringarna som är kulmen på årets säsong.

– Faktum är att sju av BC-finalisterna har vi kört in och det är något vi är stolta över, meddelar Ville, som har två egentränade i finalerna.

Currency Artist och Ville Karhulahti var först ut av treåringarna med att vinna 2024. På lördag väntar finalen i Breeders´Crown på Eskilstuna. Foto Adam Ström/stalltz.se

V75-2: 8) Currency Artist (e. Royalty for Life) har varit i Villes träning under hela karriären.

– En jättefin häst som gjorde ett lopp som tvååring och vann i årsdebuten på Solvalla i våras Han har utvecklats och blivit snabbare i benen.

Du har kört honom i alla starter utom i BC-semin då Magnus A Djuse körde och i finalen blir det Ulf Ohlsson. Varför?

– Jag äger halva hästen och petade mig själv. Skämt åsido. Jag kör helt enkelt för lite lopp nuförtiden och därför kändes det bra att använda landets toppkuskar då de var lediga och jag har inga problem att stå vid sidan om och titta på då jag inte blir nervös.

Vad säger du om BC-semin då han från fjärde ytter avancerade först i tredjespår under slutvarvet och gick sista varvet efter 12,2 och slutade fyra bakom Kriterievinnaren Bullet the BlueSky (e. Realdy Express)?

– Han gjorde ett otroligt bra lopp och Magnus A, som körde, trodde han haft segerchans om han hade fått lite draghjälp. Jag är väldigt nöjd med formkurvan som pekar rakt uppåt. Läget är som det är bakom bilen men han är startsnabb och lättplacerad, så kan Uffe (Ulf Ohlsson) hitta ned i banan så kan han plocka lite pengar.

Några utrustningsändringar?

– Det blir jänkarvagn och barfota som senast. Jag hade can´t see back-huvudlag för första gången senast och feelingen är att det blir så igen.

Eclipse As. Foto Adam Ström/Stalltz.se

Villes andra bidrag är i V75-7: 1) Eclipse As (e. Nuncio) , som han tränade upp som ett-och tvååring innan han hamnade hos Reijo Liljendahl och återkom till stallet då Liljendahl flyttade till USA i slutet av juli.

– Han gjorde ett kanonlopp som tvåa i BC-semin då han gick i dödens i hårt tempo och höll strålande bakom Kuiper (e. Face Tme Bourbon).

Du fick välja mellan spår ett eller sex och valde det förstnämnda. Hur tänkte du?

– När spår ett var ledigt var det inget att tveka på, även om innerspår i Eskilstuna kan vara lite besvärligt.  Han har lärt sig öppna hyggligt och Uffe får sända iväg honom så gott det går. Han lär ju få en fina resa och han går alltid till mål. Han var fin i måndagsjobbet och får ses som en outsider.

Några ändringar i utrustningen?

– Nej. Det blir maxat med barfota runt om, jänkarvagn och blinkers. 

Avslutningsvis. Framtiden för stall Ville Karhulahti?

– Jag tycker den ser ljus ut. Vi har ett bra material att jobba med och den 1 november anställde vi en hästskötare då vi fyllt på i stallet och kommer ha 24 hästar i träning framöver, slutar Ville Karhulahti förhoppningsfullt

Två hästar i Breeders´Crown-finalerna är tecken på att stallets idoga arbete pekar åt rätt håll.

Fokustema
Fokus: Historia
Läs senare

Galopp-VM gav travets Breeders Crown

Upplägget var hämtat från USA och var inget som skulle få en plats i svenskt travsport, enligt travförbundet 1985.
Sex år senare gjorde ändå Breeders Crown entré.
Ett nytt storlopp var fött.
Av
Claes Freidenvall
Här är historien om hur Breeders Crown kom till Sverige. Foto Mia Törnberg/Sulkysport
Här är historien om hur Breeders Crown kom till Sverige. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

Breeders Crown är ett amerikanskt påfund. Galoppen (Breeders’ Cup) var först ut 1984 och senare samma år var det sulkysportens tur att ta rygg. I Sverige tog det ytterligare några år innan centralbyråkratins kvarnar hade malt klart. 

Idén till Breeders’ Cup i USA kläcktes vid en lunch i samband med Kentucky Derby 1982 av John R. Gaines (1928-2005) som ville skapa ett slags mästerskap i slutet av året för nordamerikanska galoppörer, men också locka topphästar från andra delar av jordklotet till Nordamerika.  

Mannen bakom Breeders Crown: John R Gaines.

John R. Gaines tankar väckte från början motstånd, men med stort stöd av den legendariske fullblodstränaren John Nerud lyckades de göra verklighet av Breeders’ Cup. 

Prissumman skulle finansieras genom nomineringsavgiter som betalades av hingstägarna. En årlig avgift för avelshingsten (fölavgift) plus ett tilläggsbelopp om hingsten fick fler än 50 föl under angivet år. En engångsavgift skulle också uppfödaren stå för om det resulterade i ett föl. 

John R. Gaines kom från en trav- och galoppfamilj, men valde senare bort travet när han tog över Gainesway Farm från sin farfar Thomas och far Clarence 1962. Året efter köpte han sitt första fullblod.

Åter tillbaka till travet… John R. Gaines var arkitekten bakom syndikeringen av 1948 års Hambletonian-vinnare Demon Hanover. Hela 500.000 dollar syndikerades Dean Hanover-sonen för efter avslutad karriär ($187.344) i oktober 1957, vilket var det högsta belopp vid den tidpunkten för en travare i världen. 

Gaines födde också upp Hambletonian-vinnaren Kerry Way (1966) och delägde 1967 års Hambletonian-etta Speedy Streak.

Classical Way vid segern i VM-loppet 1980. Foto Stalltz.se

Det kan också nämnas att John R. Gaines var uppfödare till Classical Way, världsrekordhållare, vinnare av International Trot (VM), Kentucky Futurity och Prix de France. Classical Way kom senare i svensk ägo. 

Mantorps dåvarande ordförande och framlidne Arne Eriksson (pappa till Per) var den svensk som först av alla som såg möjligheterna med Breeders Crown i Sverige, men också för att placera Mantorp på travkartan. En formell ansökan lämnades in till STC med detaljerade förslag om utformingen av Breeders Crown. 

Redan 1985 började det diskuteras Breeders Crown i svensk travsport. Huvudlinjerna var att försöka hitta en ny form av finansieringskälla (läs hingstägarna), men också förlänga säsongen och ge hästar möjligheter till nya inkomster. 
Avelsföreningen tog upp Breeders Crown på sitt årsmöte 1984 och beslutade att arbeta vidare med frågan. Kort efteråt presenterade snabbfotade Håkan ”Lillis” Olsson ett förslag för STC med två finaler för treåringarna, uppdelade på ston och hingstar/valacker med höga prissummor.

Håkan ”Lillis” Olsson. Foto Mia Törnberg/Sulkysport

En utredning tillsattes av travförbundet, men styrelsen i dåvarande STC fann i sin politiska utvärdering, att man inte skulle satsa på treåringarna och angav följande skäl: 
”Även om denna löpning förläggs i slutet av året så är treåringssäsongen ändå så mättad att ytterligare löpningar med höga prissummor ej gynnar den samlade svenska travsporten.”

Den ”svenska modellen” gällande äldre travare skulle försvaras till varje pris och styrelsen såg hellre att Breeders Crown skulle decentraliseras till ett antal banor samt att prissummorna per löpning sätts så att loppen skulle bli en färgklick i vardagslunken.

Den definitiva spiken i kistan för Breeders Crown slogs vid ett STC- och BAS-möte i mitten av april 1985. 

Men nya tider skulle komma…

Sex år senare kördes de första Breeders Crown-finalerna på Axevalla  för treåringar och numera finns det Breeders Crown-lopp för två- tre- och fyraåringar på svensk mark. Idag är det heller ingen som ifrågasätter Breeders Crown och ”den svenska modellen” talas det numera tyst om.