När Jimmy Takter efter fjolårets meeting i Lexington gick ut med att han aviserade att 2018 dra ned och 2019 ta en time out från sulkysporten gav det förstås stort eko. Ett år senare är vi där. 58-årige Takter ska dra sig tillbaka. Han säljer flera föl i Harrisburg, däribland Solveig-dottern Krickan (e. Trixton) och för varje dag cementeras beslutet.
Per Engblom och Jimmys dotter Nancy kommer att få ”ärva” delarna av rörelsen.
– Jag vet inte exakt hur fördelningen blir. Min ambition är att fortsätta träna på samma plats och i princip på samma sätt som tidigare. Och jag kommer ju ha Jimmy som konsult. Jag tror, och jag hoppas definitivt, att han inte kan hålla sig ifrån sporten, säger Per Engblom.
Som har erfarenhet efter många år i USA och som publiktränare i Sverige.
– Jag kommer nog till 90-95 procent träna exakt som vi gjort tidigare. Men några idéer har jag förstås själv. Jag kommer ju vara på samma farm som tidigare, förhoppningsvis samma personal, hästägare och upplägg, säger Engblom.

Det är tidig tisdagmorgon i Lexington, Kentucky. Topphästarna rullar med Grand Circuit-touren i USA och för Takter-hästarna är det inget undantag. Ett tiotal (topp)hästar finns på plats för dagen, några till är på väg. Om två veckor är det Kentucky Futurity som är höjdpunkten, fram till dess görs avstickare tilL Ohio och Indiana med Kentucky som utgångspunkt. Efter en regnig gårdag är solen på sitt allra bästa humör och värmer gott trots att det är tidig morgon.

”Välkomna, du får ta en dress av mig. Funkar den här hjälmen?”
Per Engblom tar emot. Trygg, lugn och trivsam.
Engblom har den här turen varit i USA sex år. Mestadels hos Jimmy Takter. Han har enorm rutin, både från USA och som publiktränare i Sverige. Och nu kommer han alltså att ta över efter Jimmy Takter. Med de förväntningar och den press som det innebär.
– Jag har ju jobbat så nära Jimmy och vet vilka krav som ställs. Det har jag väl inga problem med.
Första turens kompis är treårige Wolfgang (e. My MVP) 1.09,2/598.160 dollar. Han verkar måttligt road av bakvarven på The Red Mile, men fogar sig och är en perfekt vägvisare som inte tar ett felsteg.
– Han startade ju i förrgår och då vi inte har några hagar är nere måste alla ut och jogga.

Per Engblom är van att jobba med det absolut bästa materialet. Vägen till vinnarcirklarna börjar direkt efter auktionerna.
– Muscle Hill-hästarna känns nästan onödigt att tömköra, de har så otroligt lätt för sig. Unghästarna körs sex dagar i veckan, i princip tills de flyttar över på rakan, då körs de som övriga hästar i stallet, fyra dagar i veckan, varav två är konditionsträning.
– De mest talangfulla går heat på rundbanan redan i december. Vi ökar på efter hand till två 1.600-metersheat och sedan tre 1.600-metersheat. Vi stannar alltid kvar på banan och skrittar emellan. Det är tidskrävande, men ger enligt oss bäst effekt.

Om du hämtar ut en hyrbil vill du väl inte ha en VW-polo?Per Engblom om att låna ut 24-faldiga miljonärskan Ariana G.

Jimmy Takter byggde om sin klassiska rakbana på gården Millennium Farm i Highstown, New Jersey, till en sandrak-bana för några år sedan.
– Jag tycker att det har givit effekt, både på fräschören på hästarna och styrkan i dem. Vi kör aldrig fortare än 1.30 på rakbanan. Oftast sex intervaller. Den är 1.000 meter lång, men vi kör kanske 700 meter och klockar i 600.
Unghästarna tränas dock uteslutande på rundbanan initialt.
– Tvååringarna dyker inte upp på rakan förrän till sommaren. Jo, det kan vara någon som inte är så tidig som flyttas över på rakan, annars går unghästarna heat på rundbanan.
Per berättar att det inte finns några fasta fortkörningsdagar. Utan alla dagar används till snabbjobb på ett rullande schema.

”Are you ready?”
Engbloms läckra basstämma hade platsat i vilken film som helst. Nu ljuder den över Red Miles stallbacke. Andra ”setet” står färdigselat och jag får fuktig blick och torr mun när Anette Zackrisson fäster skalmarna i selen på Ariana G. (e. Muscle Hill) 1.08,6/2.428.245 dollar.
”Om du hämtar ut en hyrbil vill du väl inte ha en VW-polo?” Säger Engblom med ett leende.
Fyraåriga Ariana G. är – om möjligt – häftigare att sitta bakom än hon ser ut från sidan. Nyfiken, spänstig, pigg och när hon krummar med nacken så läcker att i princip samtliga vi passerar vänder på huvudet och ger en uppskattande blick. Trots att det är Mission Brief-brodern och Hambo-trean Tactical Landing (e. Muscle Hill) som Per Engblom kör vid sidan så är det Ariana G. som ”syns”.

Takter och Engblom tränar svenskt. Fortkörning två dagar i veckan, massor med rakbana. Det känns enkelt. Vad är hemligheten bakom de 131 miljoner dollar (över en miljard svenska kronor) som Jimmy Takter tränat in i USA?
– Jimmys största styrka i mina ögon är hans känsla för hästarna. Han ser direkt om någon behöver stå över ett jobb, eller kanske en vecka eller två. Sedan är de tillbaka som en ny häst. Där är han helt outstanding. Jag har inte träffat någon liknande under mina år, säger Per.

Hur viktig är veterinären?
– Självklart behöver hästarna hjälp, men vi använder veterinären betydligt mindre än andra tränare.
Lasix och trav-hobbles diskuteras emellanåt flitigt i Sverige.
– Jag skulle inte ha något emot om de förbjöd såväl lasix som trav-hobbles här. Vi är väldigt restriktiva med lasix i vårt stall och trav-hobbles är väl mest något som tränarna slänger på när de inte klarar lösa ett problem.
Så om man är en bättre tränare så behöver man varken lasix eller trav-hobbles?
– Det var du som sa det, men jag har nog samma uppfattning i frågan.
Att ha häst hos Per Engblom kommer kosta 68 dollar per dag.
– Men det tillkommer boxhyra, så 83 är nog den korrekta siffran. Sedan tar hyrkusken fem procent och min provision är fem procent. Jag är inte billigast här, men inte dyrast heller. Min ambition är att hålla samma nivå som Jimmy har gjort, det går inte att ta några genvägar om man vill tävla mot de bästa – och det vill jag. Det är ingen hemlighet.
Då innebär det fem hästar per skötare och en ”secondtrainer” per tio hästar i stallet.

Han hoppas på åtminstone 20 ettåringar när auktionerna är över i höst.
– Något år har vi haft 55, men en bit över 20 vore idealiskt. Vi kommer handla en del på auktion, men det blir också ”homebreads” som kommer, säger Per.
Homebreads innebär hästar som uppfödaren inte tar ut på auktion, utan behåller själv för att tävla med.

Är det någon skillnad att träna travare eller passgångare?
– Både ja och nej. Passgångare kräver precis lika mycket träning och uppmärksamhet, men de är ju väldigt mycket enklare att balansera.

Jimmy Takter har tränat in sådär fem till tio miljoner dollar årligen. Hur tar man upp den ”checken”? Vågar man ens krita upp en målbild?
– Jimmy har ju kört in betydligt mer pengar varje år än han fakturerat. Det tror jag vi har varit ganska unika med och det är väl något som jag också kommer ha som målsättning. Att skriva ett belopp i dollar är bara dumt då jag inte vet hur många hästar jag kommer att ha.

Han vet att det är en chans i livet. Per Engblom kommer göra allt för att ta den.

Reportaget var publicerat i Sulkysport nummer 40 – 2018.