38-åringen från Valdemarsvik åker de närmare 50 milen från Valdemarsvik till Jägersro med Solkattens Ferrari i klass II-försöket och Persos Otello i stayerloppet inom V75 där hästen står på startvolten. De två hästarna har presterat bra i sina klasser senaste månaderna, Båda har till exempel varsin seger på Solvalla, Solkattens Ferrari dessutom med en kort galopp som hästen kostade på sig när Carl Johan Jepson skulle forcera hästen till ledningen ut på slutvarvet.

Solkattens Ferrari har två raka på 1.15-tider över medeldistans, senast på Solvalla där han fick ett extra plus i kanten för styrkan i fullföljandet in i mål sedan hästen rett ut en rätt elak tryckare i ledningen på sista bortre långsodan.

– Hästarna har gått bra. De är ordentligt genomtränade, men det är klart att det blir värre nu när det handlar om V75-konkurrens, säger Andreas Forsberg.

Han är uppvuxen och bor i Valdemarsvik och från en familj helt utan travsportsbakgrund. Ja, inte mer då än att hans pappa brukade åka till Mantorptravet som en småspelare, och alltså var en av de där många små komponenterna som under 1980- och 90-talet gjorde travsport till en då fortfarande stor levande publik- och arenasport – och dessutom sådde ett frö som 30 år senare resulterat i att sonen tränar två av veckans hästar i 100-miljonersspelet V75.

– Jag följde med pappa till Mantorp som tio-elva-tolvåring. Det var en spännande värld att upptäcka. Jag höll själv på med annan idrott, fotboll och ishockey, och vägen in till hästarna kom lite senare via en av mina kompisars faster. Hon jobbade hos Conny Larsson på den tid han drev stor travverksamhet här på Tostebo Gård i Valdemarsvik, med uppåt 50-60 hästar som mest, och där travhästverksamheten var kombinerad med behandlingshemmet Kärnan. Kompisens faster tog med mig till stallet och när jag mockat tillräckligt många boxar fick jag efter ett tag börja vara med och köra hästar. Då var jag väl 17 år ungefär, berättar Andreas Forsberg.

Eller köra och köra:

– De lät mig köra stallets stjärna Eagle Millpond (24 segrar på 151 starter, 2,4 mkr, reds.anm). Det låter kanske lite underligt, men saken var den att Eagle Millpond hade sprungit hundratals mil på banorna och slingorna på gården och kunde varenda vägkrök och backe utantill. Eagle Millpond gick självmant ner i skritt när vi kom till en nedförsbacke…Jag satt där och åkte med, Eagle Millpond hittade i själva verket runt på sitt motionspass själv,

Gick självmant ner i skritt när vi kom till en nedförsbacke

Travbacillen hade nu hur som helst stadigt och slutgiltigt infekterat Andreas.

– Efter att jag varit hos Conny fick jag hjälpa en annan lokal tränare här, Roland Johansson. Han hade ett rätt bra sto som hette Ringa. Det var en hel del frihet under ansvar att hjälpa Roland, och därför väldigt lärorikt. Sedan hade Diederik Meilink stall här ett tag, och det var nästa steg, en annan grej, att se hur allt fungerade hos en proffstränare. Där var jag med och körde fort och lärde jag mig en hel del träningsmetodik och finlir, teknikaliteter, runt just tävlingsbiten i travsporten, så det var också en nyttig tid.

Nu var Andreas redo att skaffa sig sin första egna häst, och ta tränarlicens. Det skedde 2009-2010 och han var då strax under 30 år fyllda.

– Sedan dess har jag hållit på med en eller ett par hästar. Det är vad tiden medgett. Jag jobbar som behandlingspedagog, just nu 80 procent. Jag har hela tiden tränat hästarna här på gården som Conny Larsson gjorde till träningscamp och nu är mina hästar också inhysta där efter att tidigare ha stått på en granngård. Det finns bara några enstaka hästar nu på Tostebo. Det borde vara fler för träningsmöjligheterna är det absolut inga fel på. Hur det ser ut här är kanske ett exempel på travsportens svårigheter att rekrytera nya hästägare och aktiva. Det känns till exempel som att det är väldigt få i min ålder som håller på med det här, säger Andreas Forsberg.

Att det ”går att träna häst” på Tostebo är Andreas väl på sitt sätt själv ett bevis på nu. Andreas klass II-häst i morgon lördag, femårige Solkattens Ferrari, har tre segrar och två andraplatser (och ett galoppmisslyckande) på de sex senaste starterna.

– Framför allt har hästen mognat mentalt och poletten börjat trilla ner om vad tävlandet går ut på. Tidigare kunde han agera spänt i vissa lägen, men det har hänt bra saker. När jag värmer honom inför loppen nu, till exempel, vet han hur länge han ska vara skärpt och slappnar av bättre nu än han gjorde tidigare när vi ”gått i mål”. Så Solkattens Ferrari börjar därför nu få utdelning på den kapacitet och styrka han har.

Du har haft hästen sedan i somras?

– Ja och nej. Han ställdes på Susanne Janssons träningslista när hon tog ut proffslicens igen för ett år sedan. Jag jobbade som försteman hos Susanne första delen av 2020, det blev då så att hon stod för Solkattens Ferrari fast han egentligen varit min sedan hästen lämnade Tomasz Wisniewskis stall årsskiftet 2019-20.

Om uppgiften i klass II-försöket på Jägersro tror Andreas så här:

– Allt känns bra efter förra starten. 1.640 meter har han bara provat en gång och det är nog inte hans bästa sträcka. Läget med sjundeepåret bakom bilen är dessutom chansartat. Jag hoppas att han kommer ner i en vettig position och att det blir körning där framme, då kan hästens styrka komma till sin rätt till slut.

Femårige Persos Otello kom till Andreas hösten 2019 och har också kommit igång bra, tre segrar de senaste sex starterna.

– Han har haft problem med hovarna, eller snarare hovlederna, fram och det är därför han sett lite speciell ut i stilen. Det har gått ”lite knyckigt” bitvis, som säkert förstärkts av att han fått ha lång käk. Problem som har med hovarna att göra brukar ta lång tid innan det rättar till sig och nu har han successivt fått allt bättre rörelseschema. Då har hästen också stadigt kunna prestera allt bättre, säger Andreas Forsberg.

Ändra lite, lätta balansen och köra med ryckhuva

Persos Otello står bra till, startvolten över den för hästen sannolikt passande distansen 3.140 meter.

– Det är känslan i alla fall, att det här är ett bra lopp för Persos Otello. Det är en flegmatisk typ och jag tror därför att Björn Goop kommer att passa perfekt som kusk. Dessutom ska vi ändra lite, lätta balansen och köra med ryckhuva. Hästen har gått väldigt hårt dövad, han har varit nästan överkänslig för ljud, med både bomull och fast huva i form av gummitutor. Nu tar vi ett steg, ryckhuva, men behåller fortfarande den fasta bomullen. Jag har testat huvan i jobb, och det gav bra effek, säger Andreas Forsberg.

När segrarna trillar in kommer naturligt också frågor om inte Andreas är sugen på att ta sig an några fler hästar. Ett nyförvärv, en häst han leasar, har fogats till hans stall alldeles i dagarna, men det är inte aktuellt att utöka mer.

– I så fall måste jag prata med min arbetsgivare om att gå ner i arbetstid för att kunna vara mer med hästarna. Det steget är jag inte beredd att ta. Visst, vardagsmässigt och träningsmässigt skulle det väl fungera att ha några hästar till, men så kommer vi ju till det här med tävlandet. Valdemarsvik är inte direkt en ”hotspot” när det gäller travbanor och det går åt väldigt mycket tid när hästarna startar. När jag var på Axevalla på nyårsafton med Persos Otello åkte jag hemifrån klockan åtta på morgonen och var hemma tio på kvällen. Så det är själva tävlandet som är svårast att kombinera med ett heltids-, eller nästan heltidsjobb, säger Andreas Forsberg.

Det har i och med det nya licenssystemet som började gälla årsskiftet 2019-20 blivit enklare för am amatörtränare som Andreas att ta in hästar som ägs av andra. Fem sådana ”exterma” kan amatörlicensinnehavare numera ha utan att behöva papperskrångla med att skriva in sig som delägare i hästarna.

– Så är det ju, och Roger Elebring på Mantorptravets sportavdening peppar mig om att ta steget att våga satsa mer på travsporten än jag gör nu. Vi får väl se, kommer det något förslag om hästar och upplägg som känns rätt ska man väl aldrig säga aldrig…