Den andra deltävlingen av Paralympiatravet avgörs på Lars Wikströms hemmabana Bergsåker och då ska givetvis tioårige Weekend Fun (e. Jaded) utgöra deltagarskaran.
De är blott åtta till antalet som drabbar samman, men flera av dem av hög klass och potentiella Elitloppsdeltagare.
Weekend Fun är dock ensam i fältet om att ha tre segrar i resultatraden och de kommer därtill i följd. Det är inte utan att man frågar sig om hästen någonsin varit bättre än vad han är just nu.
– Om han har varit det tidigare – före han kom till mig – är svårt att säga, men här hos mig har han i alla fall aldrig varit bättre än vad han är just nu. Hästen mår väldigt bra och är harmonisk, säger Lars Wikström.
Att arbeta med äldre elithästar är något som Bergsåkersproffset är ytterst van vid och har lyckats väl med. Weekend Fun anslöt till hans stall som åttaåring, tidigare nämnde Beau Mec (e. Jag de Bellouet) kom till honom som nioåring och backar vi bandet än längre går det lyfta namn som Saddle Brook (e. Alf Palema) samt Prince Apanage (e. Speedy Somolli) vilka kom till hans stall som sju- och åttaåringar. Samtliga vann på ålderns höst lopp med sexsiffriga förstapris.
”Rätt tillfällen”
Att Wikström ”har något” som gör att han lyckas göra resultat med äldre hästar skriver han under på, men tillägger samtidigt…
– Det är hästar som varit bra i grunden och gjort resultat även tidigare som det handlar om. Generellt sett gäller det ju att alla hästar ska vara fräscha för att kunna prestera, men det kanske är ännu viktigare på äldre hästar. Sedan får man träna med förstånd. Jag kör inte så tuffa jobb med dem när de är igång och tävlar, de behöver inte flåsa i värmningar heller utan jag drar växlarna vid rätt tillfällen.
Just dra växlarna vid rätt tillfälle har han gjort med Weekend Fun. Jaded-sonen har onekligen fått en skjuts till på barfotabalans i de senaste starterna.
– Jag har väntat tills han är i riktigt bra form och där har han varit nu på sistone. Den här gången är det dock ett steg upp motståndsmässigt, det är lite djupt vatten är jag rädd för. Jag tror konkurrenterna är för bra, men samtidigt har han aldrig varit riktigt trött i de här loppen. Han vann på 1.11,6 över sprint näst senast och det lär han behöva springa i 500 meter till nu. Det tror jag förvisso att han kan, men det blir svårt att nå ledningen här; där blir han piggare och växer en klass.
Nyförvärv
Skulle nu inte Weekend Fun simma så pass ute på det djupa vattnet att han tar sig i land först av alla så har ändå Wikström ett par chanser inom V75-omgången.
Brageson (e. Lome Brage) är hans hopp i finalen av Dubbelcupen som med sina 200.000 kronor i segerpremie är tävlingsdagens högst doterade lopp.
– Bitarna har ramlat på plats. Han mår riktigt bra, känns bara bättre och bättre nu. Där är jag lite smygoptimist.
I lördagens lopp är det därtill dags att låta hästen tävla barfota runt om för första gången på svensk mark.
– Det känns som det kan ge bra effekt. Ulf Ohlsson som kört honom mycket har pratat om det här några gånger och sagt att han har tro på att det ska fungera.
I Bronsdivisionen startar han därtill nyförvärvet Blues Brother (e. S.J.’s Caviar) som inlett året med tre segrar på sju starter hos Daniel Wäjersten.
– Hästen har varit här en månad, tränat lite lagom och allt känns bra. Hästen har visat god löpskalel, men jag tror att han väger lite lätt i detta lopp och inte är tillräckligt snabb för att hävda sig på V75. Däremot möter han några ston som tjänat upp emot en miljon mer än honom; det är väldigt tufft, avslutar Lars Wikström.
