Historien om Harran Boko började med att Jimmy Mitman och hans fru var och åt middag på hästägaren Darko Stankovics restaurang i Stockholm.
– Han såg över axeln, märkte att jag kollade i en travtidning och vi började prata. Sedan började jag och min fru gå allt mer på restaurangen och började känna Darko, berättar Jimmy Mitman.
Han var från början intresserad av spelet och när Jimmy vann pengar med Darko och några andra vänner kom beslutet att bli hästägare. Electric Light var den första.
– Nu är jag delägare i tio-elva hästar.
Harran Boko ropades in på Kriterieauktionen 2015 för 150.000 kronor.
– Darko hade koll på hästen redan innan auktionen. Jag själv var i Spanien och jag tyckte att han såg fin ut på bilden jag hade i katalogen, men sedan visade sig att det var fel bild och när jag skulle kolla på Harran Boko hos Per Lennartsson hittade jag inte hästen. Han såg inte alls ut som på bilden…

När jag frågade Conni om Simon fick komma dit och jobba en vecka var det inga bekymmer

När Jimmys intresse för travsporten ökade började även hans son Simon Mitman få upp ögonen för hästarna. Han är hockeyspelare i Norrköpingslaget med det passande namnet Vita Hästen.

Men åter till travspåret.
– Simon skulle fylla år och vi ville ge honom en upplevelse. Han hade börjat bli hästintresserad och vi gav honom i present en vecka hos en proffstränare när hockeysäsongen var slut. Jag tänkte att Simon skulle passa hos Conrad Lugauer eftersom han också är sportintresserad. När jag frågade Conni om Simon fick komma dit och jobba en vecka var det inga bekymmer.

Den 30 januari startade Harran Boko i Margaretas Tidiga Unghästserie och Jimmy och Simon Mitman var spända när Sulkysport träffar ägarna innan tävlingarna. Harran Boko ståtade med fem raka segrar och var storfavorit till förstapriset på 300.000 kronor, men den här kvällen återgick Maharajah-valacken till gamla synder. Han travade i tufft tempo i ledningen och galopperade kort före mållinjen. Felfri hade han sämst slutat tvåa.
Simon berättar efteråt att det var en tung resa tillbaka Norrköping med mycket tankar som for genom huvudet. Dagen efter mötte Vita Hästen serieledarna Timrå och Simon satte sista målet i 2-1-vinsten.
– Vi visste såklart att hästen inte bara skulle vinna och vinna. Nu kom vi verkligen ner på jorden. Det var surt att han galopperade 50 kvar, men det är bara djur och allt kan hända. Vi gillar Harran Boko lika mycket ändå, säger Simon.

26-åringen har Haninge HF som moderklubb och spelade juniorhockey med Djurgården.
– Sista året som junior i Djurgården spelade jag 17 matcher i SHL. Jag var mycket med A-laget, men tillhörde juniorerna.
Efter juniortiden har Simon Mitman spelat i division ett och allsvenskan. De två senaste senaste säsongerna har han tillhört Vita Hästen i landets näst högsta liga. När man kollar hans statistik ser man han Mitman suttit mycket i utvisningsbåset både som junior och som äldre. Det är inget vi kan ana när han klappar om Harran Boko inför loppet på huvudstadsbanan.
– Jag spelar inte fult, men har en aggressiv spelstil och försöker spela tufft, förklarar han.

Travintresset har kommit de senaste två åren.
– Pappa köpte in sig på ett- och tvååringar och då blev även jag engagerad.
Och presenten – en vecka i Blentarp – blev minst sagt en succé.
– Första tanken när jag fick presenten var wow, jag vill verkligen testa. Och när veckan var slut ville jag egentligen inte åka ifrån stallet, säger han och fortsätter:
– Det var en av de roligaste veckorna jag upplevt. Jag lärde mig mycket och fick allt mer ansvar desto längre veckan gick. Jag trodde kanske inte att jag skulle få köra, men på slutet var jag med i intervalljobb. Egentligen hade jag hundra frågor, med de var snälla och placerade mig mitt i klungan. Jag fick hänga på och det kändes som att det gick mycket fortare än jag trodde.

Tredjeplats i Sprintermästaren

Lugauer-veckan sammanföll med Sprintermästaren förra sommaren. Pappa Jimmys delägde Electric Light (e. Going Kronos-U.S.A.Hornline) var då i träning hos Peter Untersteiner och hästen nådde tredjepriset i huvudloppet bakom Diamanten och Muscle Hustle.
– Jag fick hjälpa till med Lugauers starthästar och dessutom följa Electric Light på nära håll med lottning och allt. Det var verkligen skoj.
När Simon var på praktik hos Conrad Luguaer hade Harran Boko inte gjort tävlingsdebut.
– Hästen var inte fit for fight, han såg deppig ut och jag drogs till honom. Han är väldigt gosig och jag tyckte att vi fick bra kontakt. Att han var så snäll och social var att jag fattade tycke för honom. Många andra i stallet var i full form och pigga. Därför var det lätt att hålla sig till Harran Boko. Jag sade till farsan att vi skulle köpa honom om vi fick chansen. Det var inte för att jag såg att han hade grym potential eller så. Utan det var för att jag och Harran fann varandra.

Jag skojade och frågade om de ville sälja galopphästen

Pappa Jimmy Mitman började kolla av med de andra delägarna.
– Simon blev helt frälst hos Lugauer och han fastnade för Harran Boko. Han galopperade en del och jag hörde att de andra delägarna började muttra lite. Så jag frågade om de var intresserade att sälja eftersom Simon gillade hästen så mycket. Jag och Simon skulle ha lite längre tålamod, men vi kunde inte ana att det skulle gå så här bra. Jag skojade och frågade om de ville sälja galopphästen. Det kunde de om det var jag och Simon som skulle äga hästen tillsammans.

Harran Boko gjorde tävlingsdebut i oktober, men galopperade och blev diskvalificerad i de två första starterna. Därefter fick Jimmy och Simon köpa valacken som tackade med att bärga fem raka segrar. I Gävle innan jul sprang hästen 1.14,7/2.640 meter med Conrad Lugauer, vilket är svenskt rekord för treåriga svenska hingstar och valacker.
– All heder till Conrad Lugauer och hela teamet som gjort ett grymt bra jobb. Conrad ska ha beröm för att han tog det lugnt med Harran Boko som treåring. Han märkte att hästen inte var redo och behövde tid. Jag tror att vi kommer få tillbaka det i det långa loppet, säger Simon.

Vill uppleva tävlingarna på plats

Familjen Mitman har sett de flesta starter på plats.
– Det är tjusningen att se hästarna tävla. Vi vill uppleva tävlingarna och åker så mycket vi hinner. Och det gäller inte bara när våra egna hästar starter. Är det bra trav är vill vi uppleva det på plats, menar Jimmy.

Fyraåringen har fått en paus efter galoppfadäsen på Solvalla och förbereds för storloppssäsongen.

Simon har fått en ”andra” sport och fortsatt med sin travsatsning.
– Jag går på travskolan på Mantorp en dag veckan och vill lära mig allt som en hästskötare ska kunna. Jag har testat det mesta som skogsturer, voltning, intervallträning och tempobedömningar. På sistone har vi jobbat mer med hästarna som stretching, klippning och annan vård. Jag skulle absolut kunna tänka mig att jobba med hästar. Travet är skitkul och jag vill lära mig mer.
Han håller givetvis kontakten med Jägersrotränaren.

Sedan i somras har jag drömt om att få sitta bakom Harran och för drygt tre månader sedan fick jag jogga honom

– Jag har hälsat på stallet ett par gånger sedan veckan i somras, fått köra häst och varit med på tävlingar. Sedan i somras har jag drömt om att få sitta bakom Harran och för drygt tre månader sedan fick jag jogga honom, säger han stolt.
Även pappa Jimmy lär sig köra. Han går på Solvalla Travskola en dag i veckan och redan klarat tre steg.
– Nu går jag den förberedande delen inför licenskursen. Vi har unghästarna hos Sandra Luomala i Eskilstuna. När de är inkörda är vi där ungefär en gång i månaden och är med och kör. Vi kommer närmare sporten och det ger hästägandet ytterligare en dimension. Hade jag varit lika ung som Simon hade jag varit giftigt nära att börja jobba med travhästar.

Harran Boko är anmäld till alla större lopp 2018 förutom Grand Prix de l’U.E.T, Europaderbyt, där valacker inte får delta.
– Det är mycket upp till hästen och vi vill inte pressa honom för hårt, berättar Marc Elias.
Även om vägen är lång ser ägarna fram emot ett speciellt lopp på hemmaplan i början av september.
– Slutmålet är Derbyt, säger Jimmy Mitman.

Onekligen går Harran Boko mot en spännande säsong med två hängivna hästägare bakom sig. Men även om han inte fortsätter på vinnarspåret som fyraåring har travsporten fått nya entusiaster.
– Jag är förtjust i travsporten och själva hästen. Jag har alltid tävlat och har vinnarskalle. När det är tävling är jag på helspänn och en dålig förlorare. Nu har jag fått lära mig mycket runt omkring hästen, hur mycket som krävs och allt tid skötarna lägger ner. De ska ha all heder, säger Simon Mitman.

Fotnot: Det här reportaget publiceras i Sulkysport nummer 8, 2018. Efter säsongen lade Simon Mitman hockeyhandskarna på hyllan och idag jobbar han som hästskötare hos Conrad Lugauer.