Snacket började på allvar på 1990-talet om kallblodens drömgräns 1.20. Att kapa de tio sekunderna i kilometertid från den förra drömgränsen 1.30 tog nämligen tid. Först att kliva under var norske Molvin (e. Molyn) på Jarlsberg redan 1955 och i Sverige var stoet Elsa Best (e. Steggbest) först under 1.30 tio år senare med startbilens hjälp.

Jan-Olov Persson, vars Järvsöfaks (e. Trollfaks) blixtsnabbt tagit sig i den äldre eliten genom segern i Kallblodslandskampen mot Norge – och Bork Rigel – som femåring 1999, hade ställt in siktet på att skriva historia.

När Järvsöfaks i Elitkampen på Solvalla vann på 1.19,1a/1.609 meter var det dock för sent. Tre år tidigare hade norske Spikeld (e. Elding) och Kjell Håkonsen dundrat runt på 1.18,6 hemma på Forus, enda gången hästen travade under 1.20 under sin framgångsrika karriär.

Den 12 juli 2005 var det dags för den stora attacken på världsrekordet inför över 4.100 personer på plats runt ovalen. Erkänt snabba Gävletravet var preparerad för att trava fort på av banmästare Roger Fyhr – och Persson hade gjort jobbet med både upplägg under 1,5 månads tid och ändrad balans. Norske hovslagaren Morten Hagens slog nämligen på tunna gummisulor på de skolösa framhovarna.

Inget lämnades åt slumpen.

Starten gick och Järvsöfaks tog sig förbi Rolex K. för att nå ledningen i första sväng. 1.18,5 första 500 meterna vässades till varvning på 1.17,7. Världsrekordet fanns inom räckhåll.

– Hästen var i toppslag, liksom banan. Det gäller att det stämmer varje meter av loppet och det var en magnifik kväll, säger Jan-Olov Persson.

1.17,9a/1.640 meter stannade klockan på när Jan-Olov Persson ivrigt sökte tavlan med blicken efter målgång. Världsrekordet var Järvsöfaks!

Efter 15 år är det fortfarande Järvsöfaks som är tidernas snabbaste kallblod. Han har utmanats, främst av norska konkurrenter det senaste decenniet, men närmare än Odd Herakles 1.18,4 på Bjerke i juni i år har ingen kommit. Samma tid travade även Järvsöfaks på milebanan Tingsryd – som 13-åring.

Att ta sista steget är tufft, det är mycket som måste stämma

– Att komma ned på 1.17,9 är inte lätt. Det är en stor grupp som sprungit under 1.20 nu, men att ta sista steget är tufft, det är mycket som måste stämma, säger Jan-Olov.

Tio gånger travade Järvsöfaks under 1.20, lika många noteringar har Odd Herakles inför torsdagens start i Bollnäs.

Själv har Järvsöfaks som avelshingst lämnat fem söner som travat under 1.20.

Var går gränsen? Hur fort kan ett kallblod springa? Jan-Olov Persson blickar framåt.

– Den första drömmilen, det ska gå att få till, säger Jan-Olov och syftar på det amerikanska uttrycket om att springa under två minuter på en engelsk mil, eller 1.14,6 i kilometertid.

Han utvecklar resonemanget:

– Utvecklingen har gått så mycket framåt, speciellt vad gäller bredden. Järvsöfaks sprang 1.29,2 som treåring och nu räckte den tiden inte ens för att ta pengar i två av Kriteriekvalen. Samtidigt när hästarna springer så fort som treåringar så finns det mindre att att gå på när det blir äldre, de är redan så hårt tränade.

– Som ras har det hänt så mycket med kallbloden. Det är lätta, fina modeller och jag tror det finns fortsatt utveckling. Titta på mammorna som kommer in i aveln. Förr var det sällsynt med ston som hade travat under 1.30. Nu finns det en uppsjö av dem som sprungit under 1.25. De närmaste tio åren kommer utvecklingen gå framåt enormt, anser Jan-Olov.

Jag får säga att ”det här är min sista årgång” så kanske jag får en Victory Tilly

Och hästen som ska bli en ”drömmilare” bland kallbloden?

– Den är nog inte född än. Tänk att den föds 2024 och springer sin ”drömmil” som sexåring 2030. Det vore nåt.

Han har planen klar för att vara mannen bakom uppdraget:

– Jag började själv med uppfödningen 1994 och får säga att ”det här är min sista årgång” så kanske jag får en Victory Tilly, skrattar Jan-Olov och syftar på att den svenske världsrekordhästen kom ur avelsgiganten Quick Pays sista kull.

Och så var det det här med Bob Beamon. Amerikanens osannolika världsrekord i längdhopp på hög höjd under sommar-OS i Mexico City 1968 – 8,90 meter – var en förbättring med 55 centimeter av det gamla världsrekordet och stod sig i 23 år innan landsmannen Mike Powell hoppade 8,95.

Travvärldens mest långlivade världsrekord svarade gråe valacken och sagohästen Greyhound (Guy Abbey) för. När han satte sitt tredje raka absoluta världsrekord i Lexington 1938 visade klockan 1.11,6.

Det dröjde 31 år, ända till 1969, innan Nevele Pride (e. Star’s Pride) slog den tiden i time trial i Indianapolis, där han travade den engelska milen på 1.11,3. Nevele Prides rekord blev också långlivat, först 23 år senare förbättrades det av Arndon (e. Arnie Almahurst) till 1.10,9, också i time trial.