Att som troende kristen arbeta på självaste långfredagen är inte det som står högst i kurs. Är man en del av den här branschen vet man dock att hjulen snurrar, oavsett om det handlar om Jesu födelse, död, uppståndelse eller himmelsfärd.
Tvärtom så travas det i regel mer vid de här helgerna och jag är fine vid det, inga konstigheter. Jag förstår att travbanor vill arrangera trav när folk är lediga, det är ytterst naturligt.
Och Färjestads långfredagstrav lockar. Efter fjolårets bottennotering på grund av snöovädret var publik tillbaka i år. Det värmde och det är Färjestad värda. Jag kan på rak arm inte komma på en enda mellanbana i Sverige som jag tycker är bättre på att arrangera festliga travdagar.
Den påtagliga hästkultur som finns i bygden blir en grundsten som tar dit publik per automatik, men jag inbillar mig också att de flesta som besöker Färjestad trivs, oavsett i vilken miljö man vistas på banan,
Humana priser på (bra) mat på såväl stallbacke som publikplats lägger en bra grund, lokalerna (restaurangen, plus plus!) känns betydligt fräschare än på många andra travbanor och banan skapar en bra stämning utan att den känns framtvingad (läs: det är inga ”Är ni med E-läktaren!”-hetsningar från vinnarcirkeln).
Kvällen fanns kvar
Det var en sådan där puttrig tävlingsdag där jag glade mig åt Mister J.P..s faktiska återkomst, Veijo Heiskanens cementering av att vara en av världens bästa travtränare (ja, världens) och Pastore Bobs tydliggörande att han kommer bli att räkna med även mot eliten.
Väl hemma i Mariestad märker jag att jag är ovanligt gott gåendes efter en travdag. På senare år har de stora trav(lör)dagarna inte sällan utmynnat i en ganska taskig känsla. Av trötthet och ifrågasättande om det verkligen är värt att åka de där milen när man trots allt kan se loppen bekvämt hemma framför tv:n.
Men idag var det som sagt annorlunda och jag kom snabbt på varför. Starttiden. Eller rättare sagt, tiden då tävlingarna är slut. När loppen började kl. 13:15 och V75 kickade igång kl. 15:00 var sista avdelningen på V75 slut kl 17:20. Jag såg därtill det tolfte och sista loppet på plats kvarten senare, men var likväl hemma i Mariestad kl. 19:10.
Hade tävlingarna startat kl. 14:45 likt en vanlig V75-dag en lördag hade jag varit hemma 20:50. Det är en stor, stor skillnad som känns både i min kropp, mitt huvud och märks av övriga familjemedlemmars reaktioner.
Kvällen fanns kvar och jag förstår verkligen vilken plåga det måste vara för aktiva (skötare!) att kajka runt de här sena kvällarna och ”aldrig” komma hem i någorlunda tid.
I synnerhet de som gör det två-tre lördagar i månaden.
Så låt oss backa bandet. Låt oss jobba med att travsportens allra främsta tävlingsdagar ska utmynna i en glädjefylld känsla.
Starttid V75-dagar 13:15, starttid på V75-spelet 15:00.
Amen.