För mig har Premiechansningen endast inneburit utgifter hittills. Ändå är det trippelnöten. En möjlighet för just vår andelshäst att tjäna riktigt stora pengar, vi kan välja bort ett bidrag som just vi faktiskt inte behöver.
Det finns dock andra som verkligen behöver det och det är just därför jag gillar Premiechansningen; valmöjligheten finns där.
Nu byter Svensk Travsport (ST) namn och upplägg; Premiechansningen blir Premiechansen.
Några har jämfört det med ett svindyrt lotteri. Lott-priset är 20.000 kronor.
Det nya upplägget i Premiechansen, där man har på sig till sista oktober som tvååring att bestämma sitt deltagande, påminner mer om en skraplott. Du får chansen att få pengarna tillbaka när du skrapat elva av tolv rutor.
Det kan ses som positivt. Att anmäla till Premiechansningen i mars har varit småtufft. De allra flesta har knappt krypt under 1.40 i träningen och att då avgöra om man har en potentiell kulltopp är förstås svårt. Men det är också gamblingen med Premiechansingen som gillats. Vad händer nu?
ST har tagit på sig livrem och hängslen. Att färre än 900 hästar skulle gå premielopp (ifjol var det 1.205) är en utopi. Så de nio lopp som listades av ST under tisdagen är de som gäller. Nja, jag är inte helt förtjust, förutom namnbytet som jag vurmat för tidigare.
Premiechansen är en möjlighet för hästägarna och i mina ögon gäller det också att hålla dessa i fokus. Såväl tränarna som kuskarna vill ha provision på hela beloppet (även ”premiechansen-pengar”) och Svensk Travsport måste klargöra förhållanden. Om det är fyra miljoner i förstapris måste också bötesbeloppen vara rättade efter fyra miljoner förstapris. Så var inte fallet ifjol, då räknade Svensk Travsport förstapriset som två miljoner, även om hästen var Premiechansad och tjänade fyra. Och kuskarna slank undan med i mina ögon halva egentliga bötesbeloppet. Men ville ha provisionen på det ”verkliga” förstapriset.
Det kan inte ens vara svårt att få till, eller för den delen förstå; att det skapar en diskussion. Sade någon lika villkor?
