Räck gärna upp handen den som tycker att veterinärkostnaderna inte har dragit iväg till närmast oanade höjder. Med dagens prissättning kan man nästan tro att djurläkarna numera sysslar med raketforskning.
Då och då dyker det ner veterinärräkningar – ibland på flera A4-sidor – från upprivna/uppgivna hästägare (stryk det som önskas!) i min mailbox. Ofta är det skrämmande läsning och då framför allt för de personer som ska stå för kalaset (läs hästägarna).
För en tid sedan intervjuades Deep Sea Luckys tränare Ove Georg Hdivsten av norska Trav-og Galopp-Nytt och några av hans rader har jag haft svårt att släppa…
– Folk startar lite, tränar hårt och sprutar mycket. Det är så det har blivit. Jag startar ofta, tränar lite och sprutar inte alls.
Sexåriga, norska stoet Deep Sea Lucky har i år gjort 31 starter och vunnit 16 av dessa! På lördag tävlar hon igen på Forus. Totalt har hon hunnit med 78 starter (35-15-2) och sprungit in 1.218.386 kronor.
Veterinärerna spelar annars en allt större roll i travsporten och numera lyfts de ofta fram i rampljuset efter en seger. Första gången jag upplevde det efter ett riktigt stort lopp var när Self Possessed vann Hambletonian Stakes på Meadowlands 1999.
Då prisade hästens tränare Ron Gurfein två veterinärer för att Self Possessed bland annat injicerats med kortison i fem leder veckan före vinsten i världens mest prestigefyllda lopp. Om detta skrev jag och fick samtal från några veterinärer som ansåg, att det var väl inget att orda om. Det är förstås bättre att kunna arbeta i det tysta…
En av Nordamerikas största hästägare – Joe Thomson – vidrörde nyligen veterinärernas avgifter i samband med en intervju i nättidningen Harness Update.
– Få mig inte att tala om veterinärer och deras räkningar! Jag har faktiskt fått fakturor där veterinärkostnaderna överstiger resten av träningsräkningen i sin helhet.
Så låter det i Nordamerika och så låter det i Sverige. Men ingen gör någonting åt det…
***
Fotnot: förra året gjorde vambloden i Sverige 7,56 starter i snitt.